Att leva enligt ”Jehovas sinne” som det nu uppenbarats
1. Vilken nation ersatte det bokstavliga Israel, och vilket förbund fördes den nationen in i?
GUDS Son har ersatt profeten Mose, som var medlaren för lagförbundet mellan Gud och det bokstavliga Israel. Jesus Kristus har blivit den smorde medlaren för Jehovas förutsagda nya förbund. Detta förbund ingicks med den nation som ersatte det forntida bokstavliga Israel och är ett andligt Israel, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) De tio budorden och alla de andra till dem anslutna lagarna i förbundet förmedlat av den ofullkomlige mannen Mose skrevs ner på skriftrullar, men i verkligheten blev de inte inskrivna på de omskurna, köttsliga judarnas eller israeliternas hjärtan och sinnen. Då Jehova Gud såg denna brist med avseende på det mosaiska lagförbundet, förutsade han genom profeten Jeremia att han skulle ingå ett nytt förbund, och denna förutsägelse finns nedtecknad i Jeremia 31:31—34.
2. a) Hur blev Jesus medlare för förbundet? b) Hur och när trädde detta i kraft?
2 Jesus Kristus satte ett insegel på detta utlovade ”nya förbund” med sitt eget livsblod, när han dog av brustet hjärta på tortyrpålen utanför Jerusalem. Kvällen innan, då han i lydnad för det mosaiska lagförbundet firade sin sista påskmåltid tillsammans med sina trogna apostlar, överräckte han bägaren med vin till dem och gav den en ny innebörd genom att säga: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” (Lukas 22:20; 1 Korintierna 11:23—26) På detta sätt blev han medlaren för detta nya förbund, som visade sig vara ett ”bättre förbund” än det mosaiska lagförbundet. (Hebréerna 8:6; 9:11—28) Ända sedan han frambar värdet av sitt fullkomliga livsblod i himmelen år 33 v.t. har han således tjänat som medlaren för dessa lärjungar som Jehova Gud för in i det nya förbundet. — 1 Timoteus 2:5, 6.
3. Var skriver Jehova detta förbunds lagar, enligt Hebréerna 10:15, 16?
3 När aposteln behandlar det nya förbundet i Hebréerna 10:15, 16 citerar han Jeremias profetia enligt den grekiska Septuagintaöversättningen och skriver: ”Dessutom vittnar också den heliga anden för oss, ty sedan den har sagt: ’”Detta är det förbund som jag skall ingå med avseende på dem efter de dagarna”, säger Jehova. ”Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan [kardiʹas], och i deras sinne [diaʹnoian] skall jag skriva dem.”’”
4. a) Hur skiljer sig det symboliska hjärtat och sinnet åt? b) Hur gör de kristna i det nya förbundet bruk av hjärtat och sinnet, i överensstämmelse med Psalm 119? c) När och hur började Guds lagar skrivas på hjärtan och sinnen?
4 De kristna, som har förts in i det nya förbundet genom Kristus, medlaren, skulle i överensstämmelse med det symboliska hjärtats och sinnets funktioner älska Jehovas lagar med sina hjärtan och således vara motiverade att lyda dessa lagar, och de skulle också orubbligt hålla dessa gudomliga lagar i minnet. Som psalmisten uttryckte det: ”Hur älskar jag inte din lag! Hela dagen lång ligger den mig om hjärtat [”begrundar jag den”, 1982].” (Psalm 119:97, NW) Detta att Jehovas lagar skulle läggas i Kristi lärjungars symboliska hjärtan och skrivas in i deras sinnen började äga rum på pingstdagen år 33 v.t. Det var då den heliga anden utgöts över Jesu Kristi väntande lärjungar och synliga ”tungor såsom av eld” vilade över de 120 lärjungarnas huvuden och de började tala främmande språk, som de inte hade studerat och lärt sig. Verkligen ett underverk! Som ett resultat av det vittnesbörd som då avgavs för de församlade åskådarna var det 3.000 som blev döpta som troende på Jesus som Kristus eller Messias och som fördes in i det nya förbundet med honom som deras medlare. — Apostlagärningarna, kapitel 2; Joel 2:28—32.
5. Vilka har i vår tid förts in i det nya förbundet, och vilka bevis fastställer att de utgör ”grenar”?
5 I vår tid, 1.900 år senare, finns det en kvarleva av ”Guds Israel”, vars medlemmar ger bevis för att de har förts in i det nya förbundet och blivit döpta med den heliga anden. De ger bevis för att de har fått Jehova Guds lagar lagda i sina symboliska hjärtan och fått dem skrivna i sina sinnen. De fullgör det som deras medlare förutsade, nämligen det som finns nedskrivet i Matteus 24:14 och Markus 13:10. De är ”grenar” i det andliga olivträd som aposteln Paulus beskrev i Romarna, kapitel 11, och de frambringar mycken frukt.
6. a) Vilken annan tanke i Jehovas ”sinne” har varit uppenbarad sedan år 1935? b) Hur ger de ”andra fåren” övertygande bevis för att de älskar Guds ”lag” för vår tid?
6 En annan tanke i Jehovas ”sinne” har varit uppenbarad sedan Jehovas vittnens konvent i Washington år 1935. Vad hade Jehova i sitt ”sinne” när det gällde den ”stora skaran” som var förutsagd i Uppenbarelseboken 7:9—17? Denna förutsagda stora skara av lovprisare av Jehova Gud och av hans Lamm, Jesus Kristus, vilken tjänar Gud i hans symboliska tempel, har framträtt på scenen sedan år 1935. Till de 840 som därefter blev döpta i Washington lördagen den 1 juni har undan för undan fogats allt fler. Nu finns det över hela jorden mer än två och en halv millioner sådana ”andra får” som tillhör den rätte herden, Jesus Kristus. Dessa församlas regelbundet med de av anden pånyttfödda som förts in i det nya förbundet och tar också del i det verk med att vittna om Riket som förutsagts i Matteus 24:14. (Johannes 10:16) I likhet med psalmisten ger de övertygande bevis för att de älskar Jehovas ”lag” för denna ”avslutning på tingens ordning” och för att denna hans ”lag” är någonting som de begrundar i sitt sinne och som ligger dem varmt om hjärtat.
Frälsning genom tro och bekännelse
7, 8. a) Är frälsningen beroende av enbart kunskap i huvudet? b) Vad sägs det i Romarna 10:5—10 om samspelet mellan det symboliska hjärtat och sinnet?
7 Att vinna frälsning, vare sig den gäller till Jehovas rike i himlarna eller till paradiset på jorden under Jesu Kristi tusenårsregering, är inte bara en fråga om att ha kunskap i huvudet, en fråga som bara gäller sinnet. Aposteln Paulus klargör detta i Romarna 10:5—10. Där behandlar han sådant som gäller de kristna som hade bokstavliga hjärtan av kött, inte något hjärta som transplanterats eller rentav ett mekaniskt hjärta. Han fortsätter sin argumentering på följande sätt:
8 ”Mose skriver ju att den människa som har utfört lagens rättfärdighet skall leva genom den. Men den rättfärdighet som kommer av tro talar på detta sätt: ’Säg inte i ditt hjärta: ”Vem skall fara upp till himmelen?” det vill säga för att hämta ner Kristus; eller: ”Vem skall stiga ner i avgrunden?” det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.’ Men vad säger den? ’Ordet är dig nära, i din egen mun och i ditt eget hjärta’; det vill säga trons ’ord’, som vi predikar. Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.”
9. a) Vad är avgörande för att man skall bli frälst, och varför svarar du så? b) Vad måste en kristen verkligen tro i sitt hjärta? c) Vilken hållning intog atenarna, och varför det?
9 Detta visar att frågan går ner djupare än bara till en människas intellekt eller sinne. Det är inte bara en fråga om att samla in upplysningar, sortera upp dem i sinnet och sedan mekaniskt kunna rabbla upp dem utantill. Den avgörande faktorn inför Gud är inte sinnet med dess kunskap, utan det är motiven som kommer in här. Den kristnes tro måste vara motiverad av det symboliska hjärtat. Han måste tro på Kristi uppståndelse med hela sitt hjärta, därför att han i sitt hjärta uppskattar detta underverk som den allsmäktige Guden har utfört. Detta är någonting som Kristus inte kunde ha gjort själv, och inte heller kunde det ha utförts av någon annan människa, nämligen detta att Gud uppväckte sin döde Son till ett himmelskt livsplan. (2 Korintierna 4:13) Vi kommer ihåg att de intellektuella atenarna på aposteln Paulus’ tid hade en benägenhet, i vissa fall, att ”driva gäck”, då de fick höra om ”de dödas uppståndelse”, medan andra inte omedelbart tog ställning i saken, utan sade: ”Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.” Deras sinnen som var fyllda med kunskap hindrade dem från att ta emot upplysningarna, trots att de var grundade på verkliga fakta. Det var bara några som blev troende och anslöt sig till Paulus. — Apostlagärningarna 17:21, 32—34.
10. a) Vilken motivation måste hjärtat ge? b) Vilka två ting kräver därför Jehova?
10 En människas hjärta måste således motivera henne till att tro. Hon måste utöva tro med sitt hjärta. När hon gör det, kommer hennes, den troendes, hjärta — hennes innersta jag — att driva henne till att avge en offentlig bekännelse med sin mun. Hon måste utöva tro med hela sitt hjärta. Den offentliga bekännelsen med munnen, motiverad av det troende hjärtat, kommer då som en följd härav. När en troende blir nedsänkt eller döpt i vatten som symbol av det överlämnande han gjort åt Jehova Gud genom Jesus Kristus, avger han en offentlig bekännelse som leder till frälsning. Jehova Gud undersöker inte bara det symboliska hjärtat för att se om det finns en kraftfylld tro där, utan lyssnar också efter den offentliga bekännelsen.
Lojal på grund av ett ”hängivet” hjärta
11. a) Hur kunde David förbli lojal mot Jehova? b) Varför kunde David bedja som han gjorde i Psalm 86:11, trots sin synd? c) Vilka har följt Davids goda exempel?
11 Den forntida David var, i likhet med alla oss övriga människor, född i synd och avlad i synd, men han förblev lojal mot sin Gud, Jehova, på grund av att han hade ett symboliskt hjärta som var ”hängivet” nationen Israels Gud. (Psalm 51:7) Ett vittnesbörd om detta ges i 1 Kungaboken 15:3: ”Hans [Abiams] hjärta var inte hängivet åt Herren [Jehova], hans Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.” Det är sant att David begick en fruktansvärd synd med hettiten Urias hustru, men han ångrade detta uppriktigt, och hans hjärta visade sig vara odelat och orubbligt i sin hängivenhet för Jehova som Gud. (1 Kungaboken 15:4, 5) Av goda skäl kunde David be: ”Samla mitt hjärta till att frukta ditt namn.” (Psalm 86:11, NW) Han utgjorde ett utmärkt exempel för dem som efterträdde honom som kungar över Israel, och kung Asa efterliknade David i detta avseende, för vi läser i 1 Kungaboken 15:14: ”Asas hjärta [var] hängivet åt Herren [Jehova], så länge han levde.”
12. Vad kräver mod och uppriktighet, och hur visade Hiskia detta?
12 Det krävs sannerligen en stor portion mod och uppriktighet för att man skall vända sig till Gud, den Allraheligaste, honom som granskar människors hjärtan, och bönfalla honom om barmhärtighet och kärleksfull omtanke. Men detta är vad kung Hiskia i Israel gjorde. När han hade smittats av en sjukdom som helt visst skulle leda till döden, om inte hans Gud ingrep, bad han: ”Ack Herre [Jehova], tänk dock på hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort vad gott är i dina ögon.” — Jesaja 38:3.
13. Vad bör de smorda kristna alltid hålla i minnet, i det att de har Jesus som sitt föredöme?
13 De nutida smorda kristna, som har förts in i förbundet ”om ett rike” med Jesus Kristus i himlarna, bör med tanke på detta exempel ständigt hålla i minnet att de är förpliktade att vandra inför Jehova ”med hängivet hjärta”. När Jesus Kristus var här på jorden som en fullkomlig människa, vandrade han i likhet med sin lojale förfader David inför sin himmelske Fader, Jehova, ”med hängivet hjärta”. Därför fann Jehova Gud, han som tillsätter kungar, stort behag i att ge honom makten i det himmelska riket, för att där regera som ”konungars konung och herrars herre” tillsammans med sina ostraffliga lärjungar som underlydande kungar och herrar. — Lukas 22:29; Uppenbarelseboken 19:16.
14. På grund av vad har de ”andra fåren” förts in i den ”enda hjorden” under den ”enda herden”?
14 Den ”stora skaran” av Kristi ”andra får” förväntar att de skall vara de första som får överleva in i tusenårsriket, där Jesus Kristus och hans 144.000 medregenter härskar. (Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 14:1; 20:4—6) Sedan det händelserika året 1935 har medlemmarna av denna ”stora skara” slutit sig till kvarlevan av dessa Rikets arvingar, som vandrar inför Jehova Gud med hängivet hjärta. Eftersom dessa ”andra får” till den rätte herden, Jesus Kristus, söker vandra inför Jehova Gud ”med hängivet hjärta”, bildar de nu ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan av Rikets arvingar under den ”enda herden”, Jesus Kristus. På grund av att de bevarar sin ostrafflighet med sådana samlade, eniga, hängivna hjärtan, kommer de att få ha en privilegierad del i att hävda och rättfärdiga den universella suveränitet som tillhör den Gud som de är vittnen för, nämligen Jehova. — Jesaja 43:10, 12.
15. Vad kan vi alla nu vara tacksamma för?
15 På ett sådant sätt kan vi alla, som lärjungar till Guds Son, vår rätte herde, leva i enlighet med Jehovas ”sinne” som det nu uppenbarats för hans överlämnade, döpta tillbedjare. Så tacksamma vi kan och bör vara för att Gud den Högste i himmelen har uppenbarat för oss vad som först kom i hans ”sinne” och som inte härrör från någon enda människa av kött och ben! Av denna anledning känner vi oss manade att tänka som Jehova gör med avseende på sitt underbara uppsåt.
16, 17. a) Vad framkommer i 1 Korintierna 2:16 när det gäller ”Jehovas sinne” och ”Kristi sinne”? b) Vad uppenbaras i Filipperna 2:5—8 när det gäller Kristi ”sinne”?
16 Vi uppskattar det som skrivits till oss i 1 Korintierna 2:16, nämligen: ”Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, så att han kan undervisa honom?’ Men vi, vi har Kristi sinne.” Det grekiska ordet för ”sinne” är nous på båda dessa ställen.
17 Kristi ”sinne” var obestridligen i överensstämmelse med ”Jehovas sinne”. De inspirerade orden i Filipperna 2:5—8 hjälper oss att också se in i Guds föremänsklige Sons ”sinne”, för där läser vi: ”Bevara denna sinnesinställning [”sinne”, Åkeson; Darby; 1917, fotnoten] i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.”
18. Vad krävdes av Sonen för att han skulle leva i enlighet med Faderns sinne?
18 Jehova Gud har i sinnet att mänskligheten skall friköpas från evig död, och Guds enfödde Son var villig att leva i enlighet med sin himmelske Faders sinne i detta avseende, även om detta skulle innebära svårt lidande för honom på jorden.
19. a) Hur kan vi göra bruk av våra symboliska hjärtan i förbindelse med Jehovas ”sinne”? b) Vad måste vi nu fullgöra med avseende på ”Kristi sinne”?
19 Om vi i vår tid vill leva enligt ”Jehovas sinne”, måste vi på motsvarande sätt också ödmjuka oss på ett Kristuslikt sätt och oförbehållsamt underordna oss Jehovas vilja. Detta förpliktar oss att vara Jehovas vittnen, och vi måste — motiverade av ett kärleksfullt och lojalt hjärta [kardiʹa] — fullgöra det som Jesus Kristus hade i sitt framsynta sinne, då han sade. ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, ända fram till slutet. — Matteus 24:14; Markus 13:10.
20. a) Vad bidrar nu till att det blir en världsvid enad verksamhet? b) Vilken framgång gläds nu Guds folks förenade hjord åt?
20 Alla vi nu levande överlämnade, döpta vittnen för Gud den Högste vill vara ”likasinnade” med avseende på detta tjänsteprivilegium. (Filipperna 4:2) Detta bidrar till att det blir en världsvid enad verksamhet. Genom att vi har handlat så har Jehova Gud välsignat både den ”stora skaran” av Kristi ”andra får” och den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar till Riket med den härliga framgång som de får röna världen utöver i vår tid när det gäller insamlandet av alla de ”andra fåren” och tjänsten att avge ett slutligt vittnesbörd för hela mänskligheten, innan han vinner en ärofull seger och hävdar och rättfärdigar sin universella suveränitet vid Har-Magedon. — Uppenbarelseboken 16:16.
Några repetitionsfrågor:
□ Hur har ”hjärtat” och ”sinnet” kommit in i bilden i samband med att Jehova skrivit det nya förbundets ”lagar”?
□ Vilka två ting är avgörande för att vi skall vinna frälsning?
□ Hur hjälper ett ”hängivet” hjärta oss att förbli lojala?
□ Hur kan vi visa att vi har både ”Jehovas sinne” och ”Kristi sinne”?
[Bild på sidan 15]
Jehova har skrivit sitt nya förbunds ”lagar” på de smordas hjärtan och i deras sinnen. Med glädje förenar sig nu andra får med dem i helig tjänst
[Bild på sidan 17]
Hiskia visade att han hade ett ”hängivet” hjärta, då han hade motgångar. Det kan vi också göra