Kapitel 9
Rikets arvingar bevarar ostraffligheten
1. a) Varför ärvde Jesus ett förnämligare namn? b) Vilka kan ha nytta av hans exempel, och hur?
PÅ GRUND av att Jesus var trogen ända in i döden, ärvde han ett förnämligare namn än änglarna. Av alla Guds förnuftsbegåvade skapelser var han den som skulle bevisa att en Guds son kunde bevara sin ostrafflighet mot Gud i full utsträckning och därigenom bevisa att Satan är en lögnare. Därför skriver aposteln Paulus: ”Sedan han hade utfört en rening för våra synder [genom att sörja för en lösen], satte han sig på Majestätets högra sida i höjden.” Vilket storslaget föredöme var han inte för alla dem som väntar på Rikets ankomst — både dem som tillhör den ”lilla hjorden” och ärver det himmelska riket och dem som kommer att bli det rikets jordiska undersåtar! Som samme apostel senare säger: ”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” — Hebréerna 1:3, 4; 12:1, 2.
2—4. a) Hur organiserade och övade Jesus sina lärjungar steg för steg för predikoverksamheten? b) Hur vet vi att de förkunnade de ”goda nyheterna” i människors hem? c) Vilket fint exempel gav de Guds nutida tjänare genom sin verksamhet?
2 Jesus gav inte bara sina efterföljare ett utmärkt exempel att följa, utan han undervisade och övade dem också för att de skulle kunna fortsätta Guds verk sedan han hade gått bort.
”Han [gav] sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv var med honom.” — Lukas 8:1.
3 Senare sände Jesus ut de 12 på egen hand: ”Så sände han ut dem att predika Guds rike och att läka.” ”De ... gick igenom distriktet från by till by, under det att de förkunnade de goda nyheterna och botade sjuka överallt.” (Lukas 9:2, 6) I städerna och byarna skulle de söka efter dem som var förtjänta, och detta gjorde de genom att besöka människorna i deras hem. På grund av motståndet mot budskapet krävdes det mod av dem att bevara sin ostrafflighet, precis som det krävs mod av Jehovas vittnen i många länder i våra dagar. Jesus sade: ”Om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det; men om det inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er. Varhelst man inte tar emot er eller hör på era ord, där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter.” — Matteus 10:7, 11—14.
4 Senare, när Jesus utsåg 70 andra lärjungar, sade han till dem: ”Se, jag sänder ut er såsom lamm in bland vargar.” De skulle också besöka människornas hem, för Jesus sade vidare: ”Varhelst ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Må detta hus ha frid.’ Och om där finns en fridens vän, skall er frid vila över honom. Men om det inte gör det, skall den vända tillbaka till er.” Även om människorna inte lyssnade på de ”goda nyheterna”, skulle de underrättas om att Guds rike hade kommit nära! (Lukas 10:3—11) Detta är ett fint exempel, som visar hur Jehovas vittnen i våra dagar bör utföra sitt arbete, när de går från hus till hus med Guds tröstande och varnande budskap. — Jesaja 61:1, 2.
ATT PREDIKA TROTS FÖRFÖLJELSE
5. På vad sätt underströk den uppväckte Jesus vilket slags arbete som låg framför hans efterföljare?
5 Vid Jesu död blev de här lärjungarna kringspridda. Men vid flera tillfällen efter sin uppståndelse i anden visade sig Jesus för dem i materialiserade kroppar för att uppmuntra och styrka dem. (1 Korintierna 15:3—8) Vid ett av dessa tillfällen frågade Jesus Petrus tre gånger om Petrus verkligen älskade honom och var fäst vid honom. Petrus blev bedrövad över detta, men Jesus underströk tre gånger att Petrus som bevis på sin kärlek och tillgivenhet måste föda och vara en herde för hans ”lamm”, hans ”små får”. (Johannes 21:15—17) Vid ett annat tillfälle, när Jesus visade sig, sade han till sina 11 trogna lärjungar:
”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:18—20)
Det var ett stort arbete som låg framför dem.
6. Varför skulle Jesu lärjungar göra större gärningar?
6 Jesus hade sagt till sina lärjungar: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som utövar tro på mig, också denne skall göra de gärningar som jag gör; och gärningar större än dessa skall han göra, eftersom jag nu går min väg till Fadern.” (Johannes 14:12) De skulle täcka ett större område än han hade gjort, och de skulle fortsätta arbetet med att predika om Guds rike under en mycket längre tidsperiod.
7. Vilken förunderlig händelse på pingstdagen ledde till att det den dagen avgavs ett grundligt vittnesbörd, och vad blev det häpnadsväckande resultatet?
7 När Jesus hade satt sig på sin Faders högra sida i himmelen, utförde han något förunderligt. På pingstdagen år 33 v.t. utgöt han helig ande över sina väntande lärjungar och smorde dem till att bli arvingar tillsammans med honom i Guds himmelska rike. Det skulle till slut komma att tas ut 144.000 personer från mänskligheten till att bli kungar och präster med Kristus i himmelen. Till följd av det grundliga vittnesbörd som avgavs enbart under den dagen, pingstdagen, kom 3.000 judar och proselyter att av hjärtat omfatta ordet och bli döpta. — Johannes 14:2, 3; Uppenbarelseboken 14:1—5; 20:4, 6; Apostlagärningarna 2:1—4, 14, 40, 41.
8—11. a) Vilken konflikt rådde nu mellan de judiska ledarna och apostlarna? b) Hur visade sig apostlarna vara sådana som bevarade sin ostrafflighet? c) På vad sätt var dessa apostlar ett fint föredöme för Guds nutida tjänare, enligt vad som framgår av Apostlagärningarna 5:40—42?
8 Predikandet av de ”goda nyheterna” spred sig som en löpeld över hela Jerusalem. Och det gjorde också motståndet mot Guds rike. Snart ställdes apostlarna inför den judiska domstolen, Sanhedrin, och de förbjöds att tala i Jesu namn. Skulle de hålla fast vid sin ostrafflighet? Petrus och Johannes svarade: ”Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. Men vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört. ”Vid det här tillfället blev apostlarna frigivna, och de och deras följeslagare tackade omedelbart Gud och bönföll honom: ”Nu, Jehova, ... förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all dristighet.” Med Guds andes hjälp fortsatte de alltså att predika. — Apostlagärningarna 4:19, 20, 29, 31.
9 De religiösa ledarna arresterade återigen apostlarna och satte dem i häkte. Men det var inte Guds vilja att de skulle stanna där. Jehovas ängel befriade dom under natten, och vid dagbräckningen undervisade de återigen i Jerusalems tempel. — Apostlagärningarna 5:17—21.
10 Vad kunde Sanhedrin göra för att stoppa spridningen av de ”goda nyheterna”? Än en gång drogs apostlarna inför rätta, och översteprästen anklagade dem och sade: ”Vi gav er bestämda order att inte fortsätta med att undervisa på grundval av detta [Jesu] namn, och ändå, se, ni har uppfyllt Jerusalem med er undervisning, och ni är beslutna att dra den mannens blod över oss.” Dessa apostlars kompromisslösa svar genljuder fortfarande, efter 1.900 år:
”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”!
Vad kunde judarna göra med dessa ostraffliga människor? Lagläraren Gamaliel gav ett vist råd: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas; (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem;) annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” — Apostlagärningarna 5:27—39.
11 Därefter pryglade man apostlarna och gav dem order att upphöra med att tala, och sedan lät man dem gå. Hur reagerade de? De var glada över att de hade räknats värdiga att lida på grund av Jesu namn.
”Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:40—42)
Dessa Rikets arvingar var fast beslutna att uthärda vad som än skulle komma i deras väg för att fortsätta att utföra Guds verk. De föregick således med gott exempel för alla den sanne Gudens vittnen som ända fram till dags dato har fortsatt att ”offentligt och från hus till hus” förkunna om Riket. — Apostlagärningarna 20:20, 21.
RIKETS ”GODA NYHETER” BREDER UT SIG
12. Hur leder förföljelse ofta till att de ”goda nyheterna” får ännu större spridning, enligt vad som framgår av Apostlagärningarna 8:1—4?
12 Förföljelsen intensifierades på nytt, så att alla utom apostlarna blev kringspridda till de närliggande områdena Judeen och Samarien. Men detta medförde bara att förkunnelsen spred sig, för ”de som hade blivit kringspridda gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. (Apostlagärningarna 8:1—4) Intressant nog har samma sak hänt i våra dagar. När diktatoriska regeringar har försökt att sätta stopp för Jehovas vittnens arbete genom att sända dem till isolerade områden, så har vittnena fortsatt att predika där, och de ”goda nyheterna” har brett ut sig.
13, 14. a) När slutade Guds speciella vecka av ynnest mot judarna, och vilka fick då möjlighet att bli Rikets arvingar? b) Hur bekräftas detta av Paulus’ ord i Apostlagärningarna 13 och Romarna 11?
13 Men skulle Rikets budskap under det första århundradet bara förkunnas för judar och för samariterna som bodde i närheten? Skulle hela antalet medlemmar av himmelriket komma att tas ut bara från dem? Nej, det skulle det inte, trots att det blev avgivet ett stort vittnesbörd till judar och samariter. Det var av allt att döma år 36 v.t., när Guds speciella ”vecka” av ynnest mot judarna upphörde, som Jehova ledde Petrus till att besöka en italiensk officer, Kornelius, i dennes hem i Caesarea. När Petrus predikade för denne icke-jude och dem som hörde till hans hus, föll helig ande över dem och smorde dem till att bli Rikets arvingar. De döptes som de första oomskurna hedningar som omvänts till kristendomen. — Apostlagärningarna 10:1—48.
14 Senare, när aposteln Paulus och hans följeslagare mötte häftigt motstånd från judarna i Antiokia i Pisidien, sade Paulus till dessa judar: ”Det var nödvändigt att Guds ord först skulle talas till er. Eftersom ni nu stöter bort det ifrån er och inte bedömer er själva vara värdiga evigt liv, se, då vänder vi oss till nationerna. Jehova har faktiskt gett oss befallning i dessa ord: ’Jag har satt dig till ett ljus för nationer, för att du skall vara till frälsning intill jordens mest avlägsna del.’” (Apostlagärningarna 13:46, 47) Vid ett senare tillfälle liknade Paulus dessa icke troende judar vid naturliga grenar som kapats av från ett olivträd. Hela antalet av Rikets arvingar kunde ha kommit från judarna. Men i deras ställe inympades ”folk av nationerna” likt grenar från ett vilt olivträd, och alltså skulle ”hela [det andliga] Israel” — det fulla antalet av Rikets medlemmar — bli ”frälst”. — Romarna 11:13—26; Galaterna 6:16.
OSTRAFFLIGHET UNDER ”VEDERMÖDOR”
15, 16. a) Vad gjorde och sade Paulus angående ”vedermödor”, och hur var han själv ett föredöme, när det gäller detta? b) Vad bör vara vår inställning, när det gäller motstånd från regeringar eller familjemedlemmar, och vad har vi blivit lovade?
15 Trots ytterligare förföljelse återvände denne trogne resande tillsyningsman, aposteln Paulus, till Antiokia för att styrka och uppmuntra lärjungarna och för att bygga upp församlingsorganisationen. Det var då som Paulus sade:
”Vi måste gå in i Guds rike genom många vedermödor.” — Apostlagärningarna 14:21—23.
16 Paulus fick även i fortsättningen utstå lidanden och prövningar. Men han var föredömlig i fråga om att hålla fast vid sin ostrafflighet. Han var ett gott föredöme för många nutida vittnen som också måste kämpa hårt för tron. Några av dessa har blivit misshandlade och kastade i fängelse, och deras liv har varit i fara. De har mött motstånd från diktatoriska regeringar eller till och med från innerligt älskade släktingar. Det har hänt att familjemedlemmar inte längre har velat veta av dem, därför att de har tagit emot och lytt ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) Men de har funnit stor tröst i Jesu ord: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Markus 10:29, 30) De skördar sannerligen ”hundrafalt” genom att de åtnjuter ett förtroligt förhållande till Jehova och hans Son och genom att de har ett lyckligt umgänge med Jehovas världsomfattande familj.
17. a) Vilka frestelser måste de första kristna också motstå? b) Vilket utmärkt exempel och råd gav aposteln Paulus oss?
17 Aposteln Paulus och hans följeslagare måste också motstå världens frestelser till omoraliskhet och materialism. Precis som fallet är med oss, så var de inte mer än människor. När vi ställs inför sådana frestelser, bör vi göra precis som Paulus sade att han gjorde: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” Och precis som för Paulus kan det vara ett skydd för oss att tala med våra medmänniskor om Guds rike. Som Paulus sade angående sådan helig tjänst: ”Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” — 1 Korintierna 9:16, 27.
”FULLSTÄNDIG SEGER”
18. Vilken uppmuntran gav Paulus alla sanna kristna, och vad är din reaktion?
18 Aposteln Paulus sade också till smorda medkristna: ”Om vi alltså är [Guds] barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” Men det han säger i fortsättningen är lika tillämpligt på den ”stora skaran” av ”andra får” som nu traktar efter den underbara belöningen — evigt liv på en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Paulus uppmuntrar alla sanna kristna och säger:
”Vem skall skilja oss från den Smordes kärlek? Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? ... Tvärtom: i allt detta avgår vi med fullständig seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 8:17, 35—39; se också 2 Korintierna 11:22—28.)
Uppodlar du en sådan tillit till Guds kärlek och till Herren Jesu rikes ankomst? Det bör du göra!
19. Vilken annan dödsbringande fara varnade aposteln Paulus också för?
19 En annan fara som man måste vara på sin vakt emot i ”de yttersta dagarna” är falska läror. Paulus varnade också för detta. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Timoteus 3:1, 13) Varifrån kommer falska lärare, och hur kan vi skydda oss emot dem?