att han har någon förmåga, mena att han är bättre eller har rätt till större hänsyn och privilegier. Aposteln fortsätter och förklarar varför det är så:

23. Hurudan måste var samhörighet med andra i församlingen vara för att vi skall vara ”fullständiga” i tron?

²³ ”För alldeles som vi i en enda kropp har många lemmar, men alla lemmarna inte har samma funktion, så är vi, fastän många, en enda kropp i gemenskap med Kristus, men lemmar som var för sig hör varandra till.” (Rom. 12:4, 5) För vilket syfte är vi i församlingen? För att hjälpa varandra att vara uthålliga, så att vår tro fullständigas genom uthållighet. Därför bör vi finna vår plats i församlingen och göra allt vi kan för att tjäna där. Aposteln avslutar:

24. Använd Romarna 12:6—8 för att förklara de många verksamhetsområden på vilka de kristna kan göra sitt bästa, och visa också den ande i vilken de bör göra detta.

²⁴ ”Då vi nu har gåvor av olika slag enligt den oförtjänta omtanke som är oss given: vare sig det är profetia, så låt oss profetera [vilket inbegriper att tala och predika] enligt den tro som har tillmätts åt oss; eller det är en tjänst, så låt oss ge akt på denna tjänst; eller den som undervisar, han bör ge akt på sin undervisning; eller den som förmanar, han bör ge akt på sitt förmanande; den som delar ut, han bör göra det med frikostighet; den som presiderar, han bör göra det på fullt allvar; den som visar barmhärtighet, han bör göra det med glädje.” — Rom. 12:6—8.

25. Hur uppmuntrar aposteln Petrus oss i våra ansträngningar att bli ”fullständiga” i Guds ögon?

²⁵ Om vi tar dessa ord till hjärtat och följer dem med allvar, kommer vi att bli ”fullständiga” i Guds ögon, alldeles som aposteln Petrus skrev: ”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” — 1 Petr. 5:10; Jak. 1:12.

Paulus skriver Filipperbrevet — ett brev om kärlek och glädje

STADEN Filippi grundades av det militära geniet Filip II av Macedonien (Alexander den stores far), som gav staden namn efter sig själv. Den blev den främsta staden i Macedonien, som nu utgör norra delen av Grekland och södra delen av Jugoslavien. Historieskrivare ger stort beröm åt macedoniernas utmärkta egenskaper, och det var tydligen så att sanningens säd, som såddes där i Macedonien av aposteln Paulus, verkligen föll i god och utmärkt jord. — Luk. 8:8, 15.

Paulus och hans färdkamrater besökte Filippi under hans andra missionsresa, omkring 49—52 v.t. De hade av Guds ande förbjudits att predika på vissa andra platser. Vid den tiden fick Paulus under natten en syn, i vilken en viss macedonisk man vädjande sade till honom: ”Ta steget över till Macedonien och hjälp oss.” Lukas berättar vidare: