Guds rike härskar — är världens ände nära?

Vid Jehovas vittnens internationella sammankomst på Yankee Stadium och Polo Grounds i New York höll president N. H. Knorr detta offentliga föredrag den 3 augusti 1958.

1. Vilken styrelse är den enda som är god nog åt jorden, och varför är det så?

ENDAST den bästa styrelsen i universum är god nog åt vår jord. Så tänker jordens Skapare om den. För detta kan alla människor som har en god vilja vara glada. Vi kan vara tacksamma över att Skaparen inte behandlar det som han har danat såsom luft, när nu vår jord är så oansenlig i jämförelse med universum. Vi kan vara lyckliga över att han verkligen betraktar denna oansenliga del av skapelsen såsom sina egna händers verk och önskar hedra den genom att ge den det allra bästa styrelseskicket. Han vill att den skall förskaffa honom ära, såsom hela det övriga universum gör. ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” — Ps. 19:2.

2. Vad ligger i öppen dag när det gäller människors styrelse på jorden? Förklara.

² Det ligger i öppen dag att människors styrelse på jorden inte har varit det allra bästa styrelseskicket. I våra dagar har vi de samlade resultaten av mänsklig styrelse över jorden och dess inbyggare, och dessa resultat är inte goda. Vi kan inte lättsinnigt slå detta ämne ur tankarna; vi kan inte rättfärdiga resultaten genom att säga att den styrelse som människan har utövat har varit bättre än ingen styrelse alls. Faktum kvarstår, att den styrelse som människan utövat på jorden har fått en fruktansvärt splittrad värld till resultat, och människosläktet står ansikte mot ansikte med självutplåning medelst de omänskliga vapen som människorna själva har tillverkat. Den mänskliga styrelsen över jorden har visserligen i vår tid frambragt det av åttiotvå medlemsnationer bestående Förenta nationerna, men den har inte frambragt en enad mänsklighet, ett kärleksfullt, fridfullt broderskap av människor ur alla raser och familjer och med alla slags hudfärger och språk. Vidare har den inte endast misslyckats med att avskaffa den död som kommer av blott och bart naturliga orsaker, utan den påskyndar för hela människosläktet möjligheten av en plötslig, våldsam tillintetgörelse genom människans egna politiska, militära styrelser, för att inte tala om ett Harmageddon, en av människans Skapare verkställd tillintetgörelse. Ingenting är mera påtagligt, ingenting är mera obestridligt än att den styrelse som utövats över jorden av människorna och av människornas många gudar har misslyckats.

3. Vad gör de politiska styresmännen, trots människornas misslyckanden hitintills, och vad måste var och en göra?

³ Eftersom detta misslyckande, är så iögonenfallande, är tiden nu inne för människan, då hon bör komma till en viss slutsats och bestämma sig för vilken kurs som det är vist att följa. Om politiska styresmän vägrar att leda folket rätt, då måste individerna själva välja en rätt kurs. De politiska härskarna välver planer och vidtar anordningar för att hålla var och en sin nationella styrelse vid makt under obegränsad tid framåt. De är inte övertygade om att människan har misslyckats utan framhärdar i att göra ytterligare ansträngningar för att vinna framgång och visa universum vad de kan åstadkomma. De bevisar att de inte vet eller bryr sig om att få veta något om Skaparens syfte med vår jord eller tror att han har något syfte med den. De tror bara på sig själva och förråder härigenom att de inte har lärt sig något av människans upptecknade historia. De är stolta. De har inte insett visheten och riktigheten i det för långliga tider sedan inspirerade rådet: ”Sätt icke din förtröstan till ädlingar, ej heller till jordemänniskans son, som ingen frälsning tillhör. Hans ande går ut, han går tillbaka till sin jord, på den dagen förgås verkligen hans tankar.” — Ps. 146:3, 4, NW.

4. Om inte ett tredje världskrig gör processen kort med vår tids härskare, vad skall likväl otvivelaktigt hända dem, och vad måste vi fördenskull besluta oss för?

⁴ Om inte ett tredje världskrig gör processen kort med dem, så kommer likväl alla härskare i denna kritiska tid att gå samma väg som alla politiska furstar och härskare före dem. De skall alla utandas sin sista suck, deras livlösa kroppar skall vända åter till jorden, deras missbrukade tankeförmåga skall försvinna med dem, och mänskligheten kommer inte att ha det bättre ställt på grund av deras misslyckade försök att styra och härska. Vi måste fördenskull, var och en av oss, besluta oss för om vi skall utsätta oss för fortsatt lidande bara till följd av dödliga människors ansträngningar att härska, som på förhand är dömda att misslyckas.

5. Vad betyder inte detta vårt personliga beslut, och vem är den ende som vi kan vända oss till för att få en god styrelse?

⁵ När vi personligen beslutar oss för att undvika att lida de slutliga fördärvbringande följderna av mänskliga härskares styrelse, betyder inte detta att vi önskar resa oss i revolt mot dem eller önskar sätta i gång en revolution eller bli anarkister. Om vi skulle genomföra en revolution på fredlig väg eller genom våld, skulle vi bara ersätta en styrelse av andra människor med en styrelse av oss själva. Resultatet skulle till sist bli ett och detsamma; det skulle alltjämt bli en styrelse utövad av människor, av oss själva. Det kommunistiska styrelsesystemet, som började med att man med våld genomförde en revolution för att gripa den politiska makten, är ett exempel på detta. Men om vi nu bortser från en styrelse över jorden som utövas av människan, ja, även av oss själva, till vem kan vi då vända oss för att få en god styrelse, som inte skall misslyckas? Det finns bara en enda som vi kan vända oss till för att få en framgångsrik styrelse, och det är till jordens Skapare, människans Skapare. Det vill säga: till Gud. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Så lyder de första orden i den Heliga skrift, bibeln.

6. Är det praktiskt att vända sig till Honom? Varför?

⁶ Skulle vi vända oss till Gud, Skaparen, för att få en styrelse över jorden? Är det praktiskt? Ja givetvis; det är lika praktiskt som det har varit opraktiskt att vända sig till människor för att få en god styrelse över jorden, vilket framgår av de resultat som människorna ställs inför i vår tid. Att låta Gud styra sin jord på sitt gudomliga sätt är inte bara utomordentligt praktiskt utan också utomordentligt förnuftigt, eftersom det är det mest fördelaktiga, det varaktigt fördelaktiga. Detta är sant nu mer än någonsin förr, ty Guds rike härskar nu — det har redan börjat sin styrelse över jorden. Alla som önskar få åtnjuta ändlöst liv i frid, hälsa och lycka måste villigt underordna sig det. Detta är det praktiska resultatet av att vi vänder oss till Gud för att få en styrelse över oss.

7. Hur länge har Jehova varit konung? Förklara. Och hu har människosläktet likväl reagerat inför detta faktum

⁷ När började Guds rike härska? Mer än sex hundra år före den kristna tideräkningens början sade profeten Jeremia: ”Jehova är i sanning Gud. Han är den levande Guden och Konungen till obestämd tid.” (Jer. 10:10, NW) Ja, den sanne Guden, som bär namnet Jehova, har alltid varit konung. Han har alltid varit ”herre”; han har alltid styrt, härskat. Han är universums suverän, och ingen av hans skapelser har kunnat omstörta hans suveräna styrelse, nej, inte ens djävulen. Under nästan sex tusen år nu har emellertid endast några få människor erkänt honom såsom konung och åstundat hans rike. Till och med då den av honom fastställda tiden var inne för hans rike att direkt styra denna jord, visade det sig att så gott som hela människosläktet inte välkomnade en styrelse som utövas av honom. Man har inte tillerkänt hans rike någon suveränitet; man har inte givit hans rike undersåtlig tro och lydnad. Nationalismen är förhärskande.

8. Vem har mer än någon annan givit sitt erkännande åt Guds konungavälde, och vad bevisar den bön, som han lärde sina lärjungar, om Guds rike?

⁸ Den människa, som mer än någon annan erkänt Jehova Guds konungavälde och önskat att Guds himmelska rike skall styra vår jord, är Jesus Kristus. Det var han som för nitton hundra år sedan lärde sina lärjungar att bedja så till himmelens konung: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:9, 10, NW) Själva det förhållandet att Jesus lärde sina lärjungar att bedja om att den himmelske Faderns rike skulle komma bevisar att detta rike inte styrde jorden då. Romarriket, inte Guds rike, behärskade då den bebodda jorden. Varje välunderrättad människa vet att det var den romerske ståthållaren i Jerusalem som, på tillskyndan av de religiösa ledarna i Jerusalem, lät fastnagla och döda Jesus på en tortyrpåle utanför stadsmurarna. Ja, så vår det: Det kejserliga Rom härskade då såsom en världsmakt; Guds rike härskade inte då. Det skulle senare komma som svar på den bön som Jesus hade lärt sina lärjungar. Frågan var då: När skulle Guds rike börja härska?

Inte genom kristenhetens politiker

9. Vad har kristenhetens präster i långa tider förkunnat om Guds rikes ankomst, och varför är denna lära, när den omsätts i praktiken, förhatlig för Gud?

⁹ Kristenhetens religiösa präster har länge förkunnat att Guds rike kom i och med att den romerske kejsaren Konstantin den store gjorde anspråk på att ha blivit kristen samtidigt med att han tog den tidens populära kristendoms religiösa biskopar i statens tjänst. Vidare har de förkunnat att Guds rike skall komma och härska genom politiker i härskarställning allteftersom dessa blir kristna och underordnar sig de religiösa prästerna. När till sist alla maktutövande politiker blir kristna och alla de mänskliga regeringarna blir kristna, då har Guds rike kommit i fullständig bemärkelse, har man sagt. Alltså skulle Guds rike inte vara en direkt styrelse från himmelen. Men denna lära, som kristenhetens religiösa präster har förkunnat, är falsk. Den har varit prästerna till stor tjänst såsom en förevändning för dem att blanda sig i denna världens politik. Varje försök att upprätta Guds rike genom denna världens politiker måste misslyckas. Det innebär att söka göra denna världens politiker till messiasgestalter, Krister. Detta är i högsta grad förhatligt för jordens Skapare, ty det innebär ett förkastande av hans rike.

10, 11. Genom vem påvisade Gud att hans rike inte skall komma genom mänsklig styrelse? Hur gjorde han det?

¹⁰ För mer än två tusen fem hundra, år sedan gav Gud, Skaparen, hela människosläktet ett bevis för att Hans rike inte skulle komma genom mänsklig styrelse eller genom denna världens politiker. På 1100-talet före Kristus menade Israels ledare, i likhet med de flesta av människorna i våra dagar, att det var opraktiskt att himmelens Gud skulle styra dem direkt som en nation. Gud hade befriat dem ur träldomen i Egyptens land och hade låtit dem slå sig ned i ett land i Mellersta Östern som flöt av mjölk och honung. Han hade givit dem den märkligaste lagsamling som människor känner. Genom profeten Mose hade han givit dem de tio buden, förutom hundratals andra lagar. Han hade bevisat för dem att han var Gud, den Allsmäktige, och att hans namn är Jehova. Det första av hans tio bud till dem gav till känna: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du får aldrig hava några andra gudar gentemot mitt ansikte,” (2 Mos. 20:2, 3, NW) Han danade dem till en nation och förde dem in i ett högtidligt förbund med sig om att han skulle vara deras Gud, som välsignade dem; och de skulle vara hans folk. Han var deras osynlige konung. (5 Mos. 26:17—19) Men dessa israeliter förlorade tron. De närde en önskan att ha en synlig, mänsklig konung, liksom alla de icke-judiska nationerna runt omkring dem. Därför kom de till Jehovas profet Samuel och sade: ”Så sätt nu en konung över oss ... såsom alla andra folk hava.” — 1 Sam. 8:5.

¹¹ Denna bön om en mänsklig härskare var inte någon bagatell. Den var inte ett utslag av demokratiska känslor, som förtjänade att erkännas och villfaras. Med denna bön förkastade de Gud såsom konung, och han sade dem det. Bibelns skildring lyder: ”Då sade HERREN [Jehova] till Samuel: ’Lyssna till folkets ord och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem.’” (1 Sam. 8:7) Jehova förkastade dem inte för detta; han avskar dem inte genast från att vara hans folk. Han lät dem få det slags konung de önskade, därför att han i stor barmhärtighet höll fast vid det förbund som han hade ingått med dem.

12. Var detta rike en praktisk anordning, och trots vilka fördelar gick det som det gick?

¹² Visade sig detta rike vara praktiskt? Rönte den israelitiska styrelsen förmedelst mänskliga konungar framgång? Varför har inte israelerna i våra dagar ett så stort landområde i Mellersta Östern som deras förfäder hade i Samuels dagar? Varför har de inte en mänsklig konung, som Gud givit dem, över sig? Vi behöver bara gå till de heliga hebreiska skrifterna för att få svaret, vilket israelerna själva inte kan bestrida. De har inte någon mänsklig konung i denna tid därför att deras världsligt visa förfäders experiment med en mänsklig konung misslyckades, med ödesdigra följder. Det misslyckades fastän Gud smorde den trogne herden David från Betlehem till att vara konung över dem och upprättade en dynasti eller regentätt inom Davids hus. Det misslyckades fastän dessa konungar av Davids hus regerade från Jerusalem, den stad, vid vilken Gud hade valt att fästa sitt namn, Jehova, och fastän dessa konungar satt på en tron som kallades ”Jehovas tron” och regerade såsom hans synliga representanter. Detta israelitiska experiment med mänskliga konungar misslyckades, fastän hela den judiska nationen och dess konung stod i ett särskilt förbundsförhållande till Jehova, sin Gud, och hade hans egen lag och profeter, som han sände dem.

13. Under hur lång tid lät Gud israeliterna experimentera med sin mänsklige konung, och hur förhåller det sig nu med ”Jehovas tron” i Jerusalem?

¹³ Gud visade dem barmhärtighet genom att låta dem få litet mer än fem hundra år på sig till att experimentera med sin mänsklige konung, som satt på den så kallade ”Jehovas tron”, i Jerusalem. Slutligen blev Gud själv, som hade givit efter för deras bön om en mänsklig konung, så uppretad mot denna nation och dess konungavälde, att han lät Nebukadnessars, konungens i Babylon, här omstörta dess styrelse år 607 f.Kr. Sjuttio år senare återförde Jehova en trogen kvarleva ur dess landsflykt i det avlägsna Babylon; men Hans tron återupprättades inte i Jerusalem. Fram till denna stund har den inte upprättats där. Den kommer aldrig att upprättas där igen.

14. Vad talar det judiska experimentet med konungavälde för, när man tänker på ankomsten av det rike som Jesus undervisade om, och hur handlar kristenhetens politiker alltjämt?

¹⁴ Hur förhåller det sig då med Guds rike, som Jesus Kristus predikade och som han lärde sina lärjungar att bedja om? Kan vi, med ledning av det ljus som det judiska experimentet kastat över ämnet, finna någon historisk grundval, för att inte tala om någon biblisk profetia, som berättigar oss att tro och förkunna att Guds rike skall komma genom kristenhetens politiker, understödda av påven i Vatikanen och protestantismens religiösa präster? Nej! Kan vi med bibehållen logik ens för en minut tänka oss att den allvise Guden, som känner sina verk sedan urminnes tid, har givit sig i kast med ett nytt experiment, likt det som den judiska nationen fick göra? Nej! Guds eget ord svarar: Nej! Guds Son, Jesus Kristus, svarar: Nej! Men kristenhetens politiker, som blivit undervisade och understödda av prästerna, såväl katoliker som protestanter, har bestämt sig för att det är på det sättet som Guds rike skall komma och härska. Därför har de fortsatt att styra enligt teorien att de är härskare av Guds nåde eller teorien att de, såsom den av Gud förordnade ”överheten”, representerar Gud inför var och en som är dem underdånig. Men de sitter inte på någon ”Jehovas tron”. — Rom. 13:1, 2.

15. Vilka företräden framför judarna har kristenhetens härskare haft, och vad är det som nu visar om Guds rike är närmare än på Konstantins tid?

¹⁵ Från kejsar Konstantin den stores dagar fram till vår tid har kristenhetens styresmän haft mer än sexton hundra år på sig, eller mer än tre gånger så lång tid som de israelitiska konungarna hade. Men har de haft större framgång än det judiska riket hade med sin huvudstad i Jerusalem, den heliga staden? Förutom att de har haft längre tid på sig än konungarna av Davids hus hade, har de haft mera än blott och bart judarnas religion. De har haft den fullständiga bibeln och dess kristendomsförkunnelse såsom en vida större hjälp. Men har de — med alla dessa företräden — haft någon framgång? Är Guds rike, tack vare kristenhetens av präster understödda politiker, närmare nu än det var på kejsar Konstantins tid? Härskar Guds rike i våra dagar genom kristenhetens konungar, presidenter och andra styresmän? Nej! Sedan 1914 har två världskrig brutit ut i själva hjärtat av kristenheten, och hela denna tingens ordning jorden runt befinner sig i ett tillstånd av förvirring, som blir allt värre. Den ogudlige kommunistjätten har trätt fram. Fram till detta år har han vunnit välde över en tredjedel av jorden med en befolkning på 944.900.000 personer. Kristenheten strider desperat, inte endast för att hindra jätten från att göra ytterligare intrång i kristenheten, utan också från att uppsluka de icke-kristna neutrala nationerna i världen. Eftersom kristenheten påstår sig vara kristen och menar sig stå i ett nytt förbund med Gud genom Kristus, har den haft större möjligheter och ett långt tyngre ansvar. I sitt misslyckande är därför kristenheten mera klandervärd inför Jehova Gud än det forna Juda rike var, som hade upptagits i det gamla lagförbundet genom Mose.

En förfalskning av Guds rike

16. Vad är det nuvarande Förenta nationerna efterträdare till; vilken fråga uppstod fördenskull efter första världskriget, och varför gjorde den det?

¹⁶ En sak, som väger tungt emot kristenheten, är den del den har i Förenta nationerna, som nu går på trettonde året, den internationella organisation som upprättades år 1945 för att garantera världen fred och säkerhet. När Förenta nationerna började sin verksamhet i januari 1946, blev den fasta egendom som tillhört det avlidna Nationernas förbund överlämnad till FN såsom dess efterträdare. Medan första världskrigets våndor ännu rådde, för så länge sedan som i januari 1918, föreslog Amerikas president, Woodrow Wilson, att Nationernas förbund skulle bildas. Under den därpå följande månaden började Jehovas vittnen, företrädda av Sällskapet Vakttornets president, predika det häpnadsväckande budskapet: ”Världen har nått sitt slut — Millioner som nu leva skola aldrig dö!” Under första delen av nästa månad började framträdande vittnen för Jehova bli arresterade i Amerika, därför att de predikade Guds rike såsom det enda hoppet för hela mänskligheten, och så småningom dömdes de till långvarigt fängelsestraff. Kristenhetens kyrkor i Amerika ställdes då avgjort inför denna fråga: Guds rike eller Nationernas förbund — vilket bör de till bekännelsen kristna välja?

17, 18. Genom att uttala sitt gillande av vilket förslag gav ledande kyrkor i kristenheten till känna sitt val, och vilka uttalanden i deras tillkännagivande visar att de blandade ihop saker och ting på ett kompromissande sätt?

¹⁷ Första världskriget slutade med seger för de allierade, som representerade demokratien, men de främsta bland Jehovas vittnen befann sig i fängelse. Fredskonferensen i Paris skulle öppnas i januari 1919. De ledande kyrkosamfunden i kristenheten inom Amerika gav sitt val till känna, men de blandade ihop begreppen för att åstadkomma en kompromiss. Den 12 december 1918 höll det verkställande utskottet inom Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika sitt årsmöte och uttalade sitt gillande av president Wilsons förslag om ett Nationernas förbund genom en kungörelse som innehöll följande anmärkningsvärda tillkännagivanden:

¹⁸ ”Den kris som kriget utgjort för världen är till ända, men en världskris är nära inpå oss. ... Tiden är inne att organisera världen för sanning och rätt, rättvisa och humanitet. För detta ändamål yrkar vi som kristna på att ett förbund av fria nationer bildas vid den kommande fredskonferensen. Ett sådant förbund är inte rätt och slätt ett politiskt hjälpmedel; det är rättare sagt det politiska uttrycket för Guds rike på jorden. ... De hjältemodiga döda kommer att ha dött förgäves, om inte ur segern kommer en ny jord, där rättfärdighet bor. Kyrkan har mycket att ge och mycket att vinna. Den kan ge ett kraftigt stöd åt den nya internationella ordningen genom att tillföra den något av Guds rikes profetiska härlighet. ... Kyrkan kan skänka en ande av god vilja, varförutan intet förbund av nationer kan bestå. ... Nationernas förbund har sin rot i evangelium. Det strävar efter att åstadkomma detsamma som evangelium, nämligen ’frid på jorden, till människor ett gott behag’. Dess strävan är, liksom evangeliets, universell. ... Vi uppfordrar alla kristna och alla som tror på Gud och älskar människorna att av hela sin själ arbeta för och bedja om att ut ur den gamla civilisationens aska skall resa sig de sköna konturerna av en ny värld, grundad på rättvisans, samarbetets, broderskapets och tjänandets kristliga ideal.”

19. Vad gjorde man med detta tillkännagivande, och vad förband sig Förbundsrådet i maj månad 1919?

¹⁹ En särskild kommission bestående av ordföranden för Förbundsrådet och andra framstående kyrkoledare fick i uppdrag att överlämna detta tillkännagivande till fredskonferensen i Paris år 1919. Det har officiellt bekräftats att denna särskilda kommission av kyrkomän överlämnade tillkännagivandet till medlemmar av regeringen i Paris i Frankrike.a Därpå antog det här omtalade Förbundsrådet, i maj 1919, en resolution, vari det förband sig att ge sitt stöd åt strävandena att få den amerikanska senaten att ratificera Nationernas förbund och utlovade sin helhjärtade insats för att Nationernas förbund måtte få framgång.b

20. Hur blev det så kallade ”enda ljus som finns” utblåst, och vad kan man alltså säga om kristenhetens kyrkor i förbindelse med Nationernas förbund?

²⁰ Senare kom en amerikansk organisationc, som förordade Nationernas förbund, fram med talesättet: ”Varför skulle man i en värld så mörk som denna utsläcka det enda ljus som finns?” Men år 1939 blåste nazistledaren Adolf Hitler ut detta ”enda ljus”, och Nationernas förbund försvann i andra världskrigets avgrundslika mörker. Alla kristenhetens kyrkors ansträngningar för att skänka framgång åt Nationernas förbund hade misslyckats; deras böner för det hade himmelen lämnat obesvarade. Det som kyrkornas Förbundsråd kallade för ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden” hade misslyckats, och första världskrigets hjältemodiga döda hade dött förgäves, ty ur den militära seger, som de hade medverkat till, hade inte kommit en ”ny jord, där rättfärdighet bor”. Vad kan man då ärligt säga om kristenhetens kyrkors handlingssätt och inställning gentemot Nationernas förbund? Jo, detta: Bibeln förklarar dessa religiösa organisationer skyldiga till hädelse och till att ha satt i gång dyrkan av ett fruktlöst projekt genom att förbinda Guds rike med Nationernas förbund. De förde hela mänskligheten fullständigt bakom ljuset genom att förorda en avskyvärd förfalskning såsom Guds sanna rike, och de drog stor smälek över Gud, den Högste.

21. Hur visade Jehovas vittnen om Guds rike hade misslyckats tillsammans med Nationernas förbund, och varför kommer nu FN att också misslyckas?

²¹ Men Gud vare tack för att Guds rike inte misslyckades tillsammans med Nationernas förbund. Fastän Nationernas förbund ljöt en evig död, har Guds rike fortfarit att härska. Alltifrån år 1920 har Jehovas vittnen påvisat att Nationernas förbund är ”förödelsens styggelse”, som Jehovas profet Daniel förutsade och som Jesus Kristus omnämnde i sin profetia om denna världens ände. (Dan. 11:31; 12:11; Matt. 24:15) Jehovas vittnen gjorde åtskillnad mellan Nationernas förbund och Guds rike och förkunnade att Nationernas förbund skulle misslyckas. De ägnade sig helt åt att fullgöra Jesu befallning, som i sig själv var en profetia: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer.” (Matt. 24:14, NW) Detta rike har inte något ”politiskt uttryck” på jorden, nej, inte ens i våra dagars Förenta nationer. Kristenhetens kyrkosamfund, de katolska såväl som de protestantiska, må nu samarbeta med Förenta nationerna så mycket de vill och bedja för dess framgång i att förhindra ett tredje världskrig. FN kommer likväl inte att få större framgång, det kommer inte att få Guds rikes välsignelse och samverkan i större utsträckning än dess föregångare fick, det hädiska, vederstyggliga Nationernas förbund.

Slut på hedningarnas tider

22. Hur fick några välkända prästmän i England sin uppmärksamhet riktad på Lukas 21:23, 24, och vilket mani

²² Föga anar folk i världen att alla dessa ting är historiska bevis för att Guds rike härskar och har härskat sedan hösten 1914. Ungefär vid den tid då första världskriget nådde sin höjdpunkt lät några välkända prästmän i England i tryck utge en förklaring, som angav vad de menade att händelserna i världen innebar. Genom en dramatisk händelse i Mellersta Östern hade de fått sin uppmärksamhet riktad på dessa Jesu profetiska ord om världens ände: ”Stor nöd skall råda i landet och vrede över detta folk. Och de skola falla för svärdsegg och skola föras bort såsom fångar till alla nationer; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess hedningarnas tider bliva fullbordade.” (Luk. 21:23, 24, AV) Den 9 december 1917 erövrade den brittiske generalen Allenby Jerusalem från turkarna. Strax därefter kom de här omnämnda prästmännen tillsammans i London och utgav ett manifest, som publicerades i Brittiska imperiets huvudstadspress. Pressmeddelandet löd:

”Följande manifest utgavs nyligen av några av Englands mest välkända prästmän:

’För det första — Att den nuvarande krisen pekar hän emot slutet av hedningarnas tider.

För det andra — Att Herrens uppenbarande kan väntas vilket ögonblick som helst, då han skall bli lika tydligt uppenbar som han blev för sina lärjungar den dag han uppstod.

För det tredje — Att den fulltaliga församlingen skall förvandlas, för att ”alltid få vara hos Herren”.

För det fjärde — Att Israel skall återföras till sitt eget land i otro och sedermera bli omvänt på grund av att Kristus uppträder till dess hjälp.

För det femte — Att alla mänskliga planer för återuppbyggande måste avvakta Herrens andra ankomst, emedan alla folk skall underställas hans styrelse.

För det sjätte — Att det under Kristi regering skall ske ett nytt utgjutande av den Heliga Anden över allt kött.

För det sjunde — Att de sanningar som kommer till uttryck i denna framställning är av det allra största praktiska värde i fråga om fastställandet av kristen karaktär och verksamhet med hänsyn till vår tids trängande problem.’”

23. Vilken officiell kommentar gjordes i Londonpressen till detta av åtta engelska prästmän utfärdade manifest?

²³ Sedan man angivit namnen på de åtta prästmännen ur fem olika religiösa samfund, vilka hade undertecknat manifestet, hette det vidare i pressmeddelandet: ”Dessa namn är välkända och tillhör några av världens största predikanter. Att dessa framstående män, som representerar olika kyrkosamfund, har känt sig manade att utfärda ett dylikt tillkännagivande är i och för sig ytterst betydelsefullt.”d

24. Vad visade sig dessa åtta prästman vara, och hur visade de längre fram, år 1926, sin inställning till Guds rike?

²⁴ De åtta prästmännen, som undertecknade manifestet, fick se sina förhoppningar grusas. De visade sig med andra ord vara falska profeter. När man nådde år 1926, hade de trätt fram såsom motståndare till Jehovas vittnen, som var ivrigt upptagna av att på hela den bebodda jorden kungöra de goda nyheterna om Guds rike, att det nu härskar.

25. Varför svek ”hedningarnas tider” dessa prästmäns förhoppningar, och för vilka betydde slutet på hedningarnas tider verkligen slutet på någonting?

²⁵ ”Hedningarnas tider”, som omnämndes i det här återgivna manifestet, svek prästmännens förhoppningar genom att inte nå ett slut någon tid efter det att general Allenby hade erövrat Jerusalem år 1917 och Nationernas förbund hade givit England mandatet över Palestina. Nu råder araberna över den gamla delen av Jerusalem, och den muhammedanska moskén, Klippmoskén, reser sig på den plats där forna tiders tempel åt Jehova stod. Hur kommer det sig? Jo, dessa ”hedningarnas tider”, som Jesus Kristus profeterade om, slutade flera år innan Jerusalem erövrades från turkarna. De slutade år 1914, det år då första världskriget plötsligt bröt in över kristenhetens nationer, fastän dessa nationer var förenade med varandra genom den permanenta skiljedomstolen för biläggande av mellanfolkliga tvister, som populärt kallas Haagdomstolen. Ordet ”hedningar” betyder ordagrant ”nationer” eller ”folk”. Jesus använde ordet för att beteckna de icke-judiska folken, ty han sade att Jerusalem, som var judiskt, skulle förtrampas av hedningarna, dvs. av icke-judarna. Alltså betydde slutet på dessa ”hedningarnas tider” att någonting nådde slutet för världens icke-judiska nationer, inbegripet kristenhetens nationer. Vad var det?

26. Vad inträffade vid början av dessa hedningarnas tider, och vad betydde i själva verket det som då hände?

²⁶ Vi kan finna svaret genom att ta reda på vad det var som började för de ickejudiska nationerna, när dessa ”hedningarnas tider” tog sin början. För det första började hedningarna förtrampa Jerusalem. Detta innebar inte endast att staden, judarnas huvudstad, jämnades med marken. Det innebar mycket mera. Det innebar att Jehova Guds rike blev förtrampat. Det forntida Jerusalem var den stad som Gud hade valt att fästa sitt namn vid. Templet, som den vise kung Salomo hade byggt åt honom, låg där på Moria berg. Jehovas synlige representant, den av Guds överstepräst smorde konungen, regerade i Jerusalem; och konungens tron kallades ”Jehovas tron”. (1 Krön. 29:23, Åk) Den styrelse som utövades över Israels nation, med säte i Jerusalem, var en teokrati. Det var ett jordiskt Guds rike i miniatyr. Jesus Kristus sade att Jerusalem var ”den store Konungens stad”. Att Jerusalem blev förtrampat innebar alltså att Guds rike blev förtrampat. — Matt. 5:35.

27. Vad underrättade profeten Hesekiel Jerusalems konung om strax innan staden förstördes?

²⁷ Förtrampandet började vid den tid som Gud hade fastställt. Den siste konungen av Davids hus, som satt på den jordiska ”Jehovas tron” i Jerusalem, var Sidkia. Omkring fyra år innan Jerusalem förstördes första gången, blev profeten Hesekiel inspirerad till att säga till kung Sidkia: ”O dödligt sårade, onde furste över Israel, vilkens dag har kommit i ändens missgärnings tid, så säger Herren Jehova: Tag bort huvudbindeln och tag av kronan. Detta skall icke mer vara detsamma; upphöj det som är lågt och förnedra det som är högt. Jag skall omstörta, omstörta, omstörta det; icke heller detta skall vara mer, förrän han kommer, vilkens rätt det är, och jag skall giva det åt honom.” — Hes. 21:25—27, AS.

28. Vad gjorde de hedniska babylonierna med Jerusalem i juni och juli år 607 f. Kr.?

²⁸ I juni år 607 f.Kr. togs kung Sidkia till fånga då han var på flykt från Jerusalem, som stod inför sitt fall, och Babylons konung, Nebukadnessar, lät sticka ut hans ögon och föra honom som fånge till Babylon, där han dog i fängelset. Följande månad, i juli, plundrade hedningarna, babylonierna, Jerusalem och Jehovas tempel där, varefter de jämnade detta forntida, förebildliga Guds rikes huvudstad och dess tempel med marken.

29. När började alltså ”hedningarnas tider”, och vilket förhållande rådde då?

²⁹ Två månader senare flydde de sista av de få kvardröjande judarna i det ödelagda Juda land i stor fruktan ned till Egypten, och Juda land blev öde på människor och husdjur. Omkring den 1 oktober samma år, 607 f.Kr., började således ”hedningarnas tider”. De började med att hedningarna, eller de icke-judiska nationerna, utövade världsvälde genom Babylon och inte längre behövde ha besvär med Guds rike, ty Jehova Gud hade själv omstörtat det riket. Orsaken härtill var den att judarna inte hade uppskattat det.

30. Hur länge skulle det rike som styrdes av Davids hus vara omstörtat, och varför gav Gud inte Rikets makt åt Jesus på jorden för nitton hundra år sedan?

³⁰ Genom profeten Hesekiel tillkännagav Jehova att riket inte skulle vara mer, förrän han skulle komma, som hade rätten till det, och att Jehova vid den tiden skulle ge det åt honom. För nitton hundra år sedan blev Guds Son från himmelen människan Jesus Kristus på jorden, av konung Davids kungliga ätt. Jehova Gud smorde Jesus med helig ande till att bli Kristus. På det sättet slöt Gud ett förbund med Jesus Kristus om riket, ett evigt rike. Jesus predikade ständigt om detta rike, men Gud gav honom inte Riket vid den tiden. Det var inte Guds vilja att Jesus skulle bli en mänsklig konung på jorden där i Jerusalem. Det var Guds vilja, enligt vad profetiorna gav vid handen, att Jesus skulle dö och bli upprest från de döda och återvända till himmelen och sätta sig ned på Guds högra sida, för att bli konung där. — Hebr. 1:3, 8, 13.

31. Vad ropade man vid Jesu triumfritt in i Jerusalem, men vad hände på påskdagen?

³¹ Fyra dagar före den judiska påskhögtiden år 33 e. Kr. red Jesus i triumf in i Jerusalem. Stora skaror av judar ropade då: ”Välsignat är vår fader Davids kommande rike!” ”Välsignad är Han som kommer såsom Konungen i Jehovas namn!” ”Välsignad är han som kommer i Jehovas namn, ja, Israels konung!” Men på själva påskdagen skränade en skara av annat slag, som anfördes av judarnas överstepräst, emot Jesus och begärde att han skulle dödas, och de romerska soldaterna naglade fast honom på en påle för att dö, med denna anklagelseskrift över sitt huvud: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung.” — Mark. 11:10; Luk. 19:38; Joh. 12:13; NW; 19:12—22.

32. Vad hände sedan Jesus dött, på tredje dagen, och vem uppfor han senare till, och varför fick han inte makten över Riket då?

³² Efter det att Jesus dött, på tredje dagen, uppreste Jehova Gud honom från de döda. Från den osynliga andevärlden framträdde sedan den uppståndne Jesus för sina trogna lärjungar. Tio dagar före den stundande pingsthögtiden for Jesus uppåt, bort ur deras åsyn och återvände så till himmelen, där han trädde fram inför Gud med det livsfrälsande värdet av sitt mänskliga offer. På grund av sin trohet mot Guds rike ända in i en oförtjänt död bevisade Jesus, sin rätt till den kungliga tronen i Guds rike. Men Gud gav honom inte makten över Riket vid den tiden. Guds tid var inte inne. Mindre än två månader tidigare hade Jesus uttalat sin profetia om denna världens ände. Han hade sagt att ”hedningarnas tider”, som redan hade börjat, skulle fortlöpa och att Guds rike, som det jordiska Jerusalem var en symbol av, skulle fortsätta att bli förtrampat av hedningarna intill slutet på den tid, under vilken de skulle få förtrampa Guds rike. Vad skulle sedan hända dessa hedningar, som var fiender till Guds rike?

33. Vad måste Jesus då göra vid Guds högra sida, för hur länge?

³³ En av dem som under inspiration nedskrivit bibeln säger oss det på tal om Jesus Kristus: ”Sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida och väntar nu allenast på att ’hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall’.” (Hebr. 10:12, 13) Jesus måste alltså vänta till dess slutet på hedningarnas tider hade kommit.

”Ändens fastställda tid”(Dan. 8:19, AS)

34. Varför hade de som undertecknade London-manifestet ingen ursäkt för att de inte visste när hedningarnas tider slutade, och hur kan vi räkna ut när dessa hedningamas tider verkligen nådde ett slut?

³⁴ De åtta prästmännen som undertecknade London-manifestet hade ingen ursäkt för att de inte visste när ”hedningarnas tider” slutade. I all synnerhet sedan 1877 hade Jehovas vittnen genom böcker, småskrifter, tidskrifter och bibeltraktater, såväl som genom det talade ordet, vitt och brett kungjort att den av Gud angivna tiden för slutet på hedningarnas tider skulle komma år 1914 e.Kr., tidigt på hösten. Genom en dröm som Babylons konung Nebukadnessar fick, han som första gången förstörde Jerusalem, uppenbarade Jehova Gud att Hans bestämda tid, under vilken hedningarna skulle få förtrampa Guds rike, skulle utgöra ”sju tider”; och varje sådan ”tid” skulle svara mot 360 solår. De sju tiderna skulle alltså sträcka sig över sju gånger 360 solår, eller 2.520 solår. (Dan. 4:13, 20, 22, 29) Eftersom dessa sju tider började med Jerusalems och Juda lands ödeläggande tidigt på hösten år 607 f.Kr., nådde de sitt slut tidigt på hösten, eller omkring den 1 oktober, år 1914, alltså i vårt eget århundrade.e

35. Vad innebar i själva verket slutet på ”hedningarnas tider” år 1914, och vad har Jehovas vittnen därför förkunnat sedan dess?

³⁵ Hela världen, inbegripet kristenheten, är hednisk. Vad innebar då slutet på ”hedningarnas tider” år 1914? Det innebar att slutet kommit på den tid, under vilken hedningarna fått förtrampa — inte Jerusalem, denna relik där borta i Mellersta Östern, utan Guds rike. År 607 f.Kr. hade början på hedningarnas tider denna innebörd: Ned med Guds förebildliga rike bland judarna och upp med hedningarna, som av Gud tilläts utöva världsvälde! År 1914 innebar slutet på hedningarnas tider raka motsatsen. Innebörden var denna: Ned med hednaförtramparna och upp med Guds rike! Det betydde att Guds rike föddes — inte i Jerusalem nere på jorden, utan uppe i himmelen, där Jesus hade suttit och väntat på Guds högra sida, till dess hedningarnas tider skulle förrinna. Då gav Jehova Gud åt Jesus Kristus verkställande myndighet över Riket, ty han hade rätten härtill. Därför har Jehovas vittnen, alltsedan 1914, utöver hela världen förkunnat: ”Guds rike härskar!” — Upp. 11:15.

Bevis genom de verkliga händelserna

36. Vad angav Jesus inte i sin profetia om världens ände, och vad önskar vi därför att ni skall godtaga, för att ni skall kunna veta när Guds rike började härska?

³⁶ Vi vill inte att ni bara skall godtaga detta årtal, 1914, som bevis för att Guds rike härskar. Det finns många fler bevis utöver själva tidsbestämningen. Vi uppmanar er att godtaga det som detta år verkligen förde med sig och som bekräftar tidsbestämningen. I sin profetia om världens ände angav Jesus inget årtal. Han angav något som skulle kunna vara mera övertygande än ett visst årtal; och med ledning av detta skulle vi kunna veta att Guds rike hade börjat härska. Jesus förutsade händelserna och förhållandena i världen. Tre av bibelns skribenter har givit oss var sin skildring av vad Jesus sade. Vi citerar nu från Engelska auktoriserade Översättningen eller Konung Jakobs bibel, som utgavs år 1611, eller för omkring 350 år sedan.

37. Vilken fråga ställde Jesu apostlar till honom, och vad sade han skulle utmärka början till ändens tid för världen?

³⁷ Jesus hade just förutsagt Jerusalems och dess tempels förstöring genom romarna, som skulle komma att inträffa år 70. Några av apostlarna kom därför till honom privat och frågade honom: ”Säg oss, när skola dessa ting ske, och vad skall vara tecknet på din ankomst och världens ände?” Jesus sade då att ända fram till världens ändes tid skulle det vara falska Krister, krig och krigsrykten, alldeles som det varit i det flydda, men detta skulle inte ange änden: ”men ännu är icke änden”. I syfte att peka ut för oss vad som skulle vara beviset för att vi nått början till ändens tid för denna världen sade han så vidare: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike; och det skall bliva hungersnöd och farsoter och jordbävningar, på åtskilliga orter. Allt detta är begynnelsen till sorger.” — Matt. 24:1—8, AV.

38. Vad säger Lukas ytterligare om världsförhållandena, förutom andra detaljer?

³⁸ Alla dessa ting tillsammans skulle utmärka början till den sorg och bedrövelse, inledningen till de nödens våndor, som skulle känneteckna världens ändes tid. Lärjungen Lukas’ skildring säger detsamma. Förutom en del andra detaljer tillägger Lukas: ”Till dess hedningarnas tider bliva fullbordade. Och det skall vara tecken i solen och i månen och i stjärnorna och på jorden nöd för nationerna med förvirring; havet och vågorna skola ryta, människors hjärtan skola försmäkta av förskräckelse och av väntan på det som kommer över jorden, ty himmelens makter skola skakas.” — Luk. 21:24—26, AV.

39. När och varmed började den långa rad av händelser som medförde nöd för nationerna, och varför darrar och bävar hela mänskligheten nu?

³⁹ Det råder nu nöd bland nationerna med förvirring i denna kärnklyvningens, raketvapnens och rymdspekulationernas tidsålder med dess kommunistskräck och sputnikar, såsom det aldrig gjort tidigare i människans historia. Det behöver vi inte få bevisat för oss. Alla måste erkänna det. Men när började denna tid av nöd för nationerna? Med detta släktled! De som skriver världshistoria håller med om att den tiden började med första världskriget. Världen kan aldrig glömma att kriget med total mobilisering av nationer och riken jorden runt började år 1914. De andra tingen, som Jesus talade om såsom en del av begynnelsen till sorger, följde så, dvs. hungersnöd, farsoter och jordbävningar. Så sent som den 4 december förra året (1957) inträffade vad man kallade ”en av historiens största jordbävningar”, i Yttre Mongoliet. Den drog fram över Altaibergen intill Gobiöknen och ”flyttade berg, ändrade floders lopp, frambragte nya berg och dalar och öppnade nya strömfåror”. (Standard Times, New Bedford, Massachusetts, i numret för 23 januari 1958) Men i våra dagar darrar och bävar hela mänskligheten inför händelserna i världen, världsutvecklingen och framtiden.

40. Varför började inte denna långa rad av händelser av en slump år 1914, och vad har händelserna alltifrån den tiden bevisat?

⁴⁰ Den långa rad av händelser som bragt nöd och förvirring över nationerna började inte av en slump år 1914. Det började alltsammans år 1914, därför att ”hedningarnas tider” utlöpte det året. Att det började det året utmärkte 1914 såsom det år då slutet kom för ”hedningarnas tider”, och om så alla kristenhetens präster och predikanter förnekar detta påstående, kan de dock inte vederlägga det. Världshändelserna alltsedan 1914 bevisar inte endast att Jesus Kristus var en sann profet utan också att han år 1914 tillträdde Rikets makt, som han hade rätten till, och att hans närvaro i himmelriket började då. Guds rike med hans smorde konung, Messias, vid styret hade blivit fött. De hedniska nationerna, inbegripet kristenheten, utövade inte längre världsvälde över jorden. Guds rike härskar, det är det som har makten!

41. Vilken detalj nämnde Jesus dessutom i sin profetia såsom ännu ett synligt vittnesbörd om att Riket blivit upprättat, och hur har denna del av profetian blivit uppfylld?

⁴¹ Sedan Jesus hade förutsagt början till världsnöden och sagt att hans sanna efterföljare skulle bli förföljda och hatade, var det därför bara i sin ordning att han talade om ett ytterligare, synligt bevis på att Guds rike hade blivit upprättat i himmelen år 1914, i det han sade: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:9—14, NW) Har dessa goda nyheter om det upprättade riket blivit predikade till ett vittnesbörd för alla nationer sedan 1914? Om vi vänder oss till prästmännen som undertecknade Londonmanifestet och till alla de övriga religiösa prästerna i kristenheten för att söka efter ett svar, så kommer det att bli ett Nej! Men om vi för att få svar vänder oss till Jehovas vittnen, som nu rapporterar att de predikar i 164 länder jorden runt och på öar i haven, så blir svaret ett dånande Ja! Sedan första världskriget slutade, har fascismen, hitlerismen eller nazismen, kommunismen, andra världskriget och kristenhetens katolska och protestantiska prästerskap visat sig oförmögna att hindra dem. Jesus Kristus sade profetiskt att de goda nyheterna om Riket skulle bli predikade sedan ”hedningarnas tider” nått sitt slut. Och så blev det: dessa goda nyheter har blivit predikade och blir predikade nu, även om kristenhetens präster och predikanter är andligen blinda, döva och stumma med avseende på dessa sensationella händelser, vår tids verkliga nyheter.

Vad änden innebär

42. När nu Riket har upprättats, varför är då världens ände nära, och hur bekräftar Daniels profetia detta faktum?

⁴² Den frågan måste nu besvaras: Är världens ände nära? Det svar som bibelns profetior och världsförhållandena ger är Ja. Denna världen, inbegripet kristenheten, och Guds rike är inga vänner. De kan inte förenas. Strax innan Jesus Kristus blev överlämnad till att dödas, sade han till den romerske ståthållaren: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” Till sina lärjungar sade han: ”Emedan ni icke äro någon del av världen, utan jag har utvalt eder ur världen, av den orsaken hatar världen eder.” (Joh. 18:36; 15:19; NW) Guds rike är detsamma som hans utlovade rättfärdiga nya tingens ordning. Aposteln Petrus sade till sina medkristna: Vi ”blicka ..., i överensstämmelse med hans löfte, fram emot nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor”. (2 Petr. 3:13, AV) Guds rike skall införa denna nya ordning. Detta innebär fullständig utplåning av den gamla världen. Daniel blickade fram emot denna dag, då tiden för hedningarnas styrelse utan ingripande från Guds rike skulle ha förrunnit, och sade: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan. 2:44) Denna tillintetgörelse förmedelst Guds rike innebär Harmageddon för denna gamla värld.

43. Vart är nationerna nu på marsch, och hur länge har de redan varit på marsch?

⁴³ Sedan första världskriget slutade år 1918 har hednanationerna, anförda av denna världens gud, Satan, djävulen, varit på marsch mot Harmageddon för sin slutliga, avgörande strid mot Guds rike. Detta innebär att de nu, år 1958, har varit på marsch i fyrtio år; och varken Nationernas förbund eller Förenta nationerna har hejdat dem i deras marsch eller förmått dem att lägga ned vapnen visavi Guds rike. Hur mycket längre skall marschen pågå, innan ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” börjar?

44. Vad sade Jesus i sin profetia om detta släktled, vilket anger att världens ände är nära?

⁴⁴ Det nuvarande släktledet närmar sig nu helt normalt sitt slut. Jesus profeterade om att detta släktled, som skulle få se slutet på hedningarnas tider mitt under första världskriget och början till sorgerna för världen, också skulle få se slutet på dessa sorger vid världens tillintetgörelse i Harmageddonstriden: ”Detta släktled [skall] ingalunda ... försvinna, förrän allt detta inträffar. Himmel och jord skola försvinna, men mina ord skola ingalunda försvinna.” (Matt. 24:34, 35; Upp. 16:14, 16; NW) Vi känner inte dagen eller stunden, men världens ände är nära.

45. Hur vet vi om vi skall sörja över denna världens ände eller inte, och vilka lögner måste vi fördenskull frigöra våra sinnen ifrån?

⁴⁵ Att världens ände stundar är inte något att sörja över. Skulle vi sörja över att en ny värld, Guds rättfärdiga, nya värld, bestående av nya himlar och en ny jord, skall ta sin början sedan denna gamla värld ändat i Harmageddonstriden? Jesus uppmanade sina trogna lärjungar att fröjdas då de skulle få se bevisen, dels för att änden hade kommit för Satans, djävulens, gamla värld och dels för att Guds rikes nya värld stod för dörren. Låt oss frigöra våra sinnen från de religiösa lögner som kristenhetens prästerskap framställt och från vår tids vetenskapsmäns teoretiska lögner, som går ut på att denna världens ände innebär slutet för jorden, som vi bor på, och slutet för solen, månen och stjärnorna, som ger oss ljus från himlen. — Pred. 1:4.

46. Varför kommer Guds rike, med avseende på vår jord, till svar på Jesu bön, och vad är det alltså som både måste och skall få ett slut?

⁴⁶ Jesus Kristus lärde sina lärjungar att bedja till Fadern i himmelen: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i hunmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10) Guds rike kommer inte för att tillintetgöra vår jord utan för att tillintetgöra Satans värld. Guds rike kommer inte för att bränna upp vår jord utan för att låta Guds vilja ske här på jorden såsom den sker i himmelen. Därför är jorden värd att bli bevarad såsom Guds skapelse; och Gud skall bevara den i evighet såsom ett hem för de återlösta, till fullkomlighet upplyfta människorna av en god vilja. Den sång som änglarna sjöng vid Jesu födelse såsom människa: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja!” skall för evigt vara sann. (Luk. 2:14, NW) Satans värld och dess nationer motstår Guds vilja på jorden eller i vilken som helst annan del av universum. Satans värld är hans organisation, som består av såväl onda demoner i de osynliga himlarna som onda människor och nationer på den synliga jorden. Det är alltså Satans värld, med dess ogudaktiga tingens ordning, som både måste och skall få ett slut, den blir tillintetgjord. — Ef. 2:2, 3.

47. Vad kommer att överleva världens ände, och vilken händelse på Noas tid brukade Jesus som en illustration härav?

⁴⁷ Jorden kommer att överleva världens ände. Människor av en god vilja kommer också att överleva världens ände tack vare det särskilda beskydd som de får från Guds rike, som nu härskar. Jesus profeterade om att det vid denna världens ände skulle bli såsom det var då änden kom för den ogudaktiga världen på Noas tid. Den stora vattenfloden från himlen utplånade den forntida världen, men Noa och hans familj — jämte särskilt utvalda fåglar och andra djur — överlevde i arken och gav upphov till mänskligt liv på nytt på den renade jorden. Även om det i Harmageddonstriden kommer att bli mer bokstavlig eld än ljungeldarna vid syndafloden på Noas tid, så får människor av en god vilja dock den försäkran att de skall få överleva denna onda världs ände och börja livet på jorden i Guds nya värld. — Matt. 24:37—39.

48. Varför bör fördenskull människor av en god vilja glädjas vid tanken på den framtida styrelsen över dem?

⁴⁸ Gläd er, ni människor av en god vilja! Ty detta betyder att ni skall få leva under den bästa styrelsen i universum, Guds rike. I hans nya värld kommer ni, var ni än bor på jorden, att befinna er under den allenarådande teokratiska styrelsen. Guds rike med Jesus Kristus som kung.

49, 50. a) Vad skall denna styrelse göra, som människors styrelse inte har gjort? b) Vilka kommer att röna gagn av att den adamitiska döden blir tillintetgjord, och hur gör de det?

⁴⁹ Denna styrelse skall till gagn för människorna göra vad ingen politisk styrelse som människor har utövat under alla dessa ”hedningarnas tider” har gjort. Den skall befria människorna från inblandningen från Satans osynliga demonorganisation. Den skall också befria jorden från den ogudliga kommunismen och från präster och predikanter som blandar sig i politiken och från allting som är i opposition mot Guds vilja. Den skall befria jorden från ”den siste fienden” till människan, från döden, den död som vi alla har ärvt på grund av den första synden, som vår urfader, Adam, begick, han som införde döden i världen. — Rom. 5:12; 1 Kor. 15:25, 26, NW.

⁵⁰ Att den adamitiska döden blir tillintetgjord kommer inte bara att gagna dem som överlever Harmageddonstriden utan också alla dem av människosläktet som sover i döden i minnesgravarna. Vad dem beträffar, som överlever världens ände, därför att de villigt lyder Guds rike under Kristus och hans förhärligade trogna lärjungar, så kommer de att bli befriade från den dödens fördömelse som de ärvt från Adam. De skall bli botade från alla defekter till kroppen, sinnet och hjärtat och slutligen uppnå mänsklig fullkomlighet såsom Guds avbilder och honom lika. Vad de döda beträffar, som sover i minnesgravarna eller som mist livet till sjöss, så skall konungen Jesus Kristus åter utöva den makt som han brukade då han här på jorden uppreste de döda till liv. Han skall uppfylla sitt eget löfte och kallade döda människorna fram till liv på jorden med alla dess välsignelser under Guds rike. ”Det skall bliva en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”, säger Guds ord. — Apg. 24:15, NW; Joh. 5:28, 29; Upp. 20:13.

51. Vad kommer domen över dem att grunda sig på, och hur blir de som består det slutliga provet belönade?

⁵¹ Alla de som lever på jorden i den nya världen skall bli dömda enligt sitt uppförande och sin inställning gentemot Gud, Jehova, och gentemot hans konung, Jesus Kristus. Hans rike skall göra hela jorden till ett ljuvligt paradis. Alla människor som består det slutliga domsprovet och visar orubblig hängivenhet och lydnad för Gud och hans rike skall belönas med rätten till evigt liv i mänsklig fullkomlighet i detta jordiska paradis. Där skall de för alltid göra Guds vilja.

52, 53. a) Vad bör alla människor nu blicka upp till Gud för att få? b) Vad hälsar vi nu välkommet, och vad är vår bön beträffande det?

⁵² Må därför alla människor av en god vilja nu blicka upp till Gud och förvänta en styrelse över jorden från honom!

⁵³ Var välkommet, Guds rike, som nu härskar! Må det göra slut på den gamla världen vid Guds egen fastställda tid nu snart. Må hans rike införa den evigt förblivande nya världen till människors eviga frälsning och till Guds oförgängliga ära genom Jesus Kristus!

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 oktober 1958)