följande om sin 14-årige sons passion: ”Det är som att ha en tonårig alkoholist i huset. Dessa maskiner har fördärvat honom. ... Han blir som ett djur i bur, om han inte får hålla på med dem.” Är detta ett ytterlighetsfall? Kanske. Men den utbredda förekomsten av ”nasarfinger”, ”rymderövrarens handledsinflammation” och andra fysiska problem som har med spelen att göra visar att vanebildning inte är ovanlig.

Det är naturligt att ungdomar vill ha spänning och att de fascineras av nymodigheter. Men hur förståndigt är det inte att kristna ungdomar är noga med att inte låta någonting hindra dem från att ”mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”! (Titus 2:12) På så sätt kommer de inte att tillåta att bedragaren berövar dem deras tid eller deras mentala och känslomässiga energi genom att få dem förslavade under videospel.

Ett visst mått av fysisk aktivitet, viss musik, många spel och olika filmer är underhållande och avkopplande. Men kom ihåg: Sådant kan också vara ett medium för osunt inflytande. Var uppmärksam och på din vakt beträffande dessa ting. Den store bedragaren, Satan, kan tyckas vara intresserad av att du har det trevligt. Men i det långa loppet kommer hans inflytande att skada dig. Släpp inte in honom i ditt hem eller i ditt liv. ”Stå emot djävulen, så skall han fly från er.” — Jakob 4:7.

Frågor från läsekretsen

■ Eftersom en broder som fortsätter att inneha en anställning där han måste vara beväpnad inte betraktas som ett föredöme, skulle det då vara fel av ett Jehovas vittne att söka beskydd av t. ex. beväpnade polismän?

Jesus framhöll: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matteus 26:52) i enlighet med denna princip uppmanas mogna kristna att undvika att inneha en anställning som kräver att de måste bära skjutvapen (den nutida motsvarigheten till ”svärd”). Detta innebär emellertid inte att de inte skulle kunna söka och få beskydd av beväpnade polismän. Varför säger vi så?

I Romarna 13:1—4, där det talas om de mänskliga styrande ”myndigheterna” som utför sin verksamhet med Guds tillåtelse under den nuvarande tingens ordning, sägs det: ”Den är nämligen Guds tjänare åt dig till din nytta. Men om du gör det som är ont, känn då fruktan: för det är inte utan syfte som den bär svärdet; den är nämligen Guds tjänare, en hämnare till att utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont.” Gud godkänner alltså att sådana ”överordnade myndigheter” är beväpnade, så att ett mått av lag och ordning kan upprätthållas bland människor. Men när Kristus, som är ”Fridsfurste”, inför ”frid utan ände”, kommer bruket av alla våldets vapen att vara något som tillhör det förgångna. I överensstämmelse med Skriften kan alltså kristna i vår tid begära och ta emot beskydd från ”myndigheterna”, fastän de själva skall ”smida sina svärd till plogbillar” i förväntan på Guds kommande rike. — Jesaja 2:4; 9:6, 7.

Vi kan jämföra situationen i vår tid med den som rådde på Jeremias tid. Det var då Jehova använde den armé som stod under ”min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel”, till att verkställa dom över det avfälliga Juda rike. Beväpnade sig Jeremia och Baruk i syfte att skydda sig i denna kritiska situation? Nej, för Jehova själv gjorde Jeremia ”till en fast stad och till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet”. Och även om de inte slöt sig till någon armé som tillhörde den Jehovas ”tjänare” som verkställde domen, accepterade de att bli befriade genom denne ”tjänare”, när Jerusalem förstördes. — Jeremia 1:17—19; 25:9; 39:11—14.

I vår tid förhåller det sig också så att Jehovas vittnen söker friden, när de kungör budskapet om Riket i en våldspräglad värld. Men så länge Jehova tillåter styrande myndigheter att bära ”svärdet” eller dess nutida motsvarighet när det gäller att upprätthålla ordningen, kan de med rätta acceptera att åtnjuta beskydd genom detta ”svärd”.