Sträva efter det som är uppbyggande för oss inbördes

”Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes.” — Rom. 14:19, NW.

1, 2. a) Hur blev jorden till, och varför fyller den så väl människans behov? b) Varför är den inte ett paradis nu?

UNIVERSUMS store Skapare är utan begynnelse och utan slut. Jehova är hans namn. Jehova fanns till i oräkneliga millioner år innan universum skapades eller någon av skapelserna i det blev till. Vid den tiden var Jehova fullständig; han hade ingen ensamhetskänsla, fastän han var helt allena. Det behagade Jehova att börja skapa, dvs. att bygga upp ett universum och dana många skapelser till att leva i det. Allt som Jehova har företagit sig i samband med skapandet av universum har visat sig vara till gagn för andra. På jorden kan man finna framträdande exempel på hur de skapade tingen har varit till gagn för andra. Jorden danades i det syftet att skapade varelser skulle leva på den under rättfärdiga förhållanden, i lycka och frihet. Människan gjordes till den högsta livsformen i den synliga skapelsen, och bland alla ting som skapades skulle det råda stor variation, och de skulle vara till glädje och nytta för människan. Jorden bereddes för att utgöra ett trivsamt, lyckligt hem åt människan, och det är uppenbart att den store Skaparen hade omsorg och omtanke om vad som skulle vara till gagn för människan och kunna göra hennes liv behagligt här på jorden. — 1 Mos. 1:28; Ps. 115:15, 16.

² Kärlek var utan tvekan motivet till all denna omtanke från Jehovas sida. Jehova är kärlek, kärlekens stora personifikation, och det var i utövandet av sin kärlek som Jehova leddes till att sörja för så många goda ting till hans skapelsers gagn och glädje. Sann kärlek i utövning länder alltid till uppbyggande och nytta. I 1 Korintierna 8:1 påpekar Paulus att kärleken uppbygger. Om människosläktet på jorden, som i begynnelsen representerades av Adam och Eva, hade visat kärlek till Skaparen och byggt upp en tillbörlig respekt för sin Skapare och dyrkan av honom och i sin kärlek hade visat lydnad för Skaparen, skulle alla människor i denna tid i full utsträckning ha fått njuta av de många välsignelser och förmåner, som blev ett resultat av Jehovas byggnadsverksamhet, då han danade jorden och allting som han har byggt på den. Men en nedbrytningsprocess började i och med Satans uppror och den förste mannens och den första kvinnans olydnad. Hela människosläktet råkade alltså i fördömelse till följd av Adams och Evas synd. Vid den tiden inskred Jehova för att ge uttryck åt sin kärlek och sätta i gång ett återuppbyggnadsverk. Jehova fattade beslut om en ny tingens ordning och föranstaltade om byggandet av en ny värld. — 1 Mos. 3:15; Hebr. 11:3, 39, 40; 2 Petr. 3:13.

3. a) Vilken föranstaltning gjorde Jehova för uppbyggandet av en rofylld, endräktig värld? b) Vilket slags andlig byggnadsverksamhet har blivit utförd efter Jesu död?

³ En gedigen byggnad har en fast grund, och i sitt nya byggnadsprogram sörjde Jehova för en pålitlig grundsten, Kristus Jesus. Jehovas kärlek, som inte vet av någon gräns, har kommit till uttryck däri att han offrade det dyrbaraste han ägde, sin enfödde Son, Kristus Jesus, såsom ett offer för människans synder. När oförmågan skjutits åt sidan genom Kristi Jesu lösenoffer, fick mänskligheten röna gagnet av Jehovas byggnadsverksamhet, ty med Kristus Jesus såsom grundval började Jehova bygga upp ett andligt hus, som består av levande stenar och har till uppgift att utföra ett särskilt verk i förbindelse med Jehovas uppsåt. Sedan Kristi Jesu död och uppståndelse har alltså ett stort byggnadsverk pågått. Aposteln Paulus hänsyftar på detta i 1 Korintierna 3:9 (NW) med dessa ord: ”Ni, människor, äro Guds åkerfält, Guds byggnad.” Jehova bygger således upp en andlig organisation med Kristus Jesus såsom grundval, och han brukar överlämnade kristna människor på jorden såsom sina medarbetare. — Joh. 3:16; 1 Petr. 2:4—10.

4. Vilka har del i denna andliga byggnadsverksamhet, och vad driver dem till att utföra den?

⁴ Paulus och Apollos tog gemensamt del i att bygga. Andra deltog också med dem häri, såsom Paulus förklarar i 1 Korintierna 3. Alla som har del i denna byggnadsverksamhet samarbetar med Gud för att Guds uppsåt skall förverkligas, och man förväntar att drivkraften hos dem alla är en och densamma, nämligen kärlek. Envar som är en Guds medarbetare måste ha samma motiv som Gud, även om hans förmåga är mycket begränsad i jämförelse med Guds. Han måste vara livligt medveten om sitt förhållande till Jehova. Jehova, den allsmäktige Skaparen, är så oändligt stor vid sidan av den ringe medarbetaren, som har privilegiet att delta i verket för att främja Guds uppsåt. — 2 Kor. 6:1; Ef. 5:1.

5. Vilket föredöme har Jehova givit oss att följa, då vi har att göra med dem som är svagare än vi, och vad bör vi alltså göra?

⁵ Var och en av dessa medarbetare har privilegiet att tjäna enbart av det skälet att den store Jehova drog försorg om det medel, varigenom oförmågan, svagheten, kunde betvingas, nämligen Kristi Jesu offer. Jehova, den starke, tar hänsyn till människans svagheter. Detta föredöme ger han oss, och vår inställning bör därför vara likadan, när det gäller andra människor, som kanske inte är lika starka i andligt avseende som vi har kommit att bli. Man vinner andlig styrka genom att tillägna sig kunskap i Guds ord och i sitt liv tillämpa Guds principer och undervisning, allt med Jehovas och hans andes bistånd. Det går också åt tid till detta studium och denna övning och fostran. En del människor, som har studerat Guds ord i många år, har blivit starkare än andra. De som kraftigt vinnlägger sig om förkovran blir starkare än andra. Aposteln Paulus var bland dem som ivrigt vinnlade sig om att bli starka andligen, och han ger följande råd, i Romarna 15:1—3: ”Men vi som äro starka böra bära deras svagheter, som icke äro starka, och icke vara oss själva till behag. Må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande. Ty Kristus behagade icke heller sig själv.” (NW) Kristus Jesus tänkte på andra människors svagheter och andliga behov och såg till att de som befann sig i hans närhet fick hjälp och bistånd.

6. Hur kan man lägga märke till kärlekens inflytande på den kristne byggarbetaren, då han bär fram de goda nyheterna?

⁶ Vi måste tänka på vår nästas intressen, deras som står oss nära; vi får inte bara vara oss själva till behag. På det sättet kan vi lägga sann kärlek i dagen. Den som är en sann kristen tänker på det som är gott och verkar till uppbyggande för hans nästa. Detta ger honom tillfälle att tänka och handla osjälviskt. På det sättet upphöjer man inte eller förstorar sina egna önskningar och sin egen person, som om dessa vore av stor betydelse, utan ens strävan att utföra Guds vilja blir av största vikt och betydelse. Detta innebär att man tar hänsyn till andra för Guds verks skull. Den som bygger är en arbetare, och han har en plan att fullfölja. Han måste arbeta på ett sådant sätt, att det uppdrag han fått sig förelagt blir utfört. Fördenskull inriktar han sin vilja på att ägna sig åt det stora verk som är förbundet med utbredandet av de goda nyheterna. Paulus är ett strålande exempel härpå. ”Ty fastän jag är fri från alla människor, har jag gjort mig till allas slav, så att jag måtte vinna så många flera människor. Därför har jag för judarna blivit såsom en jude, att jag måtte vinna judar; för dem som voro under lag blev jag såsom under lag, fastän jag själv icke är under lag, för att jag måtte vinna dem som äro under lag. För dem som voro utan lag blev jag såsom vore jag utan lag, fastän jag icke är utan lag i förhållande till Gud utan under lag i förhållande till Kristus, så att jag måtte vinna dem som äro utan lag. För de svaga har jag blivit svag, så att jag må vinna de svaga. Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några. Men jag gör allt för de goda nyheternas skull, så att jag må få dela dem med andra.” (1 Kor. 9:19—23, NW) Ja, vi måste hjälpa andra och undvika att avsiktligt reta dem som står oss nära eller att bli vårdslösa med sådant som kan bryta ned dem i deras uppskattning av andliga ting i stället för att bygga upp dem.

Fördragsamhet gentemot andras vanor

7, 8. a) Varför bör ingen bli kritiserad för sina matvanors skull? b) Hur skulle en kristen kunna lägga en stötesten på en annans väg genom det han äter eller dricker?

⁷ Folk har många olika vanor. De har sina olika sätt att äta och dricka, att klä sig, att tala och att sköta sina affärer. Världen är i våra dagar söndrad på grund av nationalism och en mångfald olika uppfattningar om hur livet skall levas. Likväl har Jehova Gud sagt att han ur alla dessa folk i nationerna församlar människor till att lovprisa honom. När en människa kommer till en viss kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt och önskar tjäna Gud, innebär emellertid inte detta att hon helt och hållet lägger bort sina gamla vanor. Att hon kommer till kunskap om sanningen innebär inte att hon ändrar på sina matvanor. En person kan till exempel vara vegetarian. Om han äter kött eller grönsaker inverkar inte på hans tjänst för Jehova. Var och en får äta och dricka det som han finner att han mår bäst av. Om en människa gör mat och dryck till en stridsfråga, drar hon uppmärksamheten bort från den verksamhet som betyder något i livet, nämligen tjänsten för Jehova, och detta kan leda till tvister och andra svårigheter. Det är otillbörligt för en kristen byggarbetare att på det sättet motarbeta andra, som tar del i det stora byggnadsverk som nu utförs under Jehovas ledning. Varje byggarbetare är en Guds medarbetare, en Guds tjänare, och skall svara inför Gud. Gud är domaren. ”Vem är du, att du dömer en annans hustjänare? För sin egen husbonde står eller faller han. Han kommer förvisso att hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.” — Rom. 14:4, NW.

⁸ Här i Romarna 14 talar aposteln Paulus om att man bör visa hänsyn för andra och vara fördragsam mot andras levnadssätt. Han hänvisar till mat för att illustrera hur man kan undvika tvedräkt och nedbrytande tendenser, som orsakas av något så futtigt som delade meningar om vad man får äta eller inte får äta. Guds rike är det som är av verklig betydelse, det som alla byggarbetare tillsammans med Gud bör ha allvarlig omsorg om. Även om man kanske lägger märke till att en annan människa inte äter ett visst slags mat, varför skulle man då göra detta till en stridsfråga? Därutöver kan en person vara böjd för att ta anstöt av en annan som äter och dricker ett visst slags mat. Ja, man skulle rentav kunna lägga en stötesten i vägen för en människa som inte är stark i tron, om man i en särskild del av jorden åte av ett visst slags mat. Det finns människor som av sina föräldrar blivit lärda att tro att det är orätt att äta oxkött. Andra avhåller sig från svinkött. Inom ett område i världen är det vanligt att folk dricker vin eller andra alkoholhaltiga drycker, men i ett annat område på jorden gör sig en människa misshaglig, om hon dricker alkoholhaltiga drycker, ja, hon kanske rentav anses vara en missdådare.

9. När den kristne förkunnaren tänker på målet för sin strävan, vilken kurs bör han då följa med avseende på ätande och drickande?

⁹ En mogen kristen, som är en byggarbetare tillsammans med Gud, måste alltid ha målet för sin strävan klart för sig. Varför befinner han sig på en viss plats eller i sällskap med vissa människor? Eftersom han är en överlämnad tjänare åt Jehova Gud, måste målet vara att utföra det verk som Gud anbefallt i denna tid och som består i predikandet av de goda nyheterna om Riket. Om han har fått i uppdrag att predika de goda nyheterna om Riket, måste han kunna tala till folk och undervisa dem och bygga upp dem. Varför skulle han under sådana omständigheter ge sig i dispyt med vissa människor och ställa ett oöverstigligt hinder i sin väg genom att dricka eller äta något som väcker anstöt på orten i fråga? Låt oss ta ett exempel från ett samhälle, där en människa som dricker någon alkoholhaltig dryck betraktas som syndare. Om en kristen Ordets förkunnare kommer till detta samhälle från ett land där det är mycket vanligt att dricka vin, bör han då prompt vilja dricka vin, fastän detta väcker anstöt hos folk där på orten och gör människorna ogynnsamt stämda mot honom och det budskap han frambär? Naturligtvis är det mycket bättre om den besökande kristne tjänaren håller till godo med litet te eller någon annan dryck, som står att få på orten, eftersom han önskar befrämja den kristna byggnadsverksamheten. Han kommer inte att ta skada eller lida döden om han inte får vin, ty det finns mycket annat som man kan dricka.

10. Hur bör en mogen kristen betvinga sin förkärlek för vissa ting för församlingens skull, såsom det framgår av Romarna 14:13—21?

¹⁰ Samma sak gäller om en kristen som kommer till en ny ort och söker gemenskap med sina bröder i församlingen där. Om det inte är brukligt där i landet, eller i den delen av världen, att dricka vin, bör besökaren inte gå ut på någon offentlig plats och dricka vin och åsamka hela församlingen svårigheter. Så här säger Paulus i Romarna 14:13—21 (NW): ”Gör hellre detta till edert beslut: att icke för en broder lägga en stötesten eller en orsak till fall. Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt; endast om någon anser något vara orent, är det orent för honom. Ty om din broder blir bedrövad för din mats skull, så vandrar du icke längre i överensstämmelse med kärleken. Vålla icke genom din mat, att den går under, för vilken Kristus har dött. Låt därför icke det goda ni göra bliva omtalat på ett sätt som blir till skada för eder. Ty Guds rike betyder icke ätande och drickande, utan betyder rättfärdighet och frid och glädje med helig ande. Ty den som i detta hänseende är slav åt Kristus är godtagbar för Gud och äger människors godkännande. Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes. Sluta upp med att riva ned Guds verk bara för mats skull. Det är sant att allt är rent, men det är skadligt för den som äter, om det föranleder honom att snava. Du gör väl i att icke äta kött eller dricka vin eller göra någonting, som bringar din broder att snava.”

11. Varför kan man säga att ett sådant handlingssätt är kristet?

¹¹ Här har vi åter ett exempel på en människa som inte låter det egna jaget komma före hennes verk i Guds tjänst. Bara litet längre fram påpekade Paulus: ”Ty Kristus behagade icke heller sig själv.” Och han visade att vi måste ha samma sinnesinställning som Kristus hade.

12. Vilken inställning förvärvar sig den mogne kristne byggarbetaren enligt 1 Korintierna 10?

¹² Någon kanske är böjd för att invända att han äter och dricker vad han vill, eftersom det inte är förbjudet i Guds ögon att dricka vin eller äta ett visst slags mat. Men även om en viss sak är lovlig eller tillåten i Guds ögon, har man skäl att fråga: är detta uppbyggande? Paulus tar hänsyn till detta i 1 Korintierna 10, som innehåller en liknande hänvisning till mat och dryck. Han säger: ”Allting är lovligt, men icke allting uppbygger. Må var och en fortsätta att söka, icke sin egen, utan den andres fördel. Därför, vare sig ni äta eller dricka eller göra någonting annat, gör allting till Guds ära. Avhåll eder från att bliva orsak till anstöt vare sig för judar eller för greker eller för Guds församling, alldeles såsom jag strävar efter att vara alla människor till lags i allting och icke söker min egen fördel utan de mångas, på det att de må bliva frälsta.” — 1 Kor. 10:23, 24, 31—33, NW.

13. Vilka efterliknar vi genom att följa detta osjälviska handlingssätt?

¹³ Att på detta sätt visa hänsyn för andra för de goda nyheternas skull är rätt och tillbörligt för alla kristna. Den som gör det visar sig ha den rätta sinnesinställningen, alldeles som Kristus lade den i dagen. Paulus säger så i 1 Korintierna 11:1: ”Bliv mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” (NW) Vi måste ständigt söka det som länder till fördel för andra för de goda nyheternas skull.