Kan du göra fritiden givande?
FRITID! När du hör detta ord kanske du tänker på att vila eller på att uträtta något som du har skjutit upp. Eller också kanske du tänker på hur du skulle kunna använda tiden på ett sätt som du finner underhållande och roande. Men även om tanken på detta kan verka mycket lovande, kan fritiden också leda till skada.
Hur kan det komma sig? Orsaken förklaras i bibeln, när det heter att ”benägenheten hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom”. (1 Mos. 8:21, NW) Om man inte låter sig vägledas av de gränser som dras upp av rätta principer, kan fritiden bli nedbrytande. Detta innebär inte att man inte till fullo bör njuta av fritiden. Det är tillbörligt att göra det. Men man bör inte efteråt ha en känsla av missnöje eller ångra att man slösat bort tiden eller använt den felaktigt.
Människor som vänder sig till bibeln för att få råd i olika angelägenheter i livet blir skyddade genom att komma ihåg aposteln Paulus’ ord: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör någonting annat, gör allting till Guds ära.” (1 Kor. 10:31, NW) Paulus skrev också: ”Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes.” (Rom. 14:19, NW) Dessa skriftställen ger en förträfflig måttstock, varmed man kan bedöma hur värdefullt någons sätt att använda tiden är. Det kräver inte att man är trångsynt eller fanatisk, så att man inte kan ta sig tid att tala om något ämne som inte rör bibeln. Det utesluter heller inte att man finner glädje i de ting som Gud har gett oss, förutsatt att man håller sig inom de gränser som han har fastställt. (1 Tim. 4:4) Gud gav människan förmågan att uppskatta ett gott umgänges glädjeämnen. Människan har också förmågan att glädja sig åt skönhet och de sköna konsterna och att finna glädje i de mångfaldiga skaparverken på denna underbara jord, som Gud gav människan till hem. Guds egen Son fördömde inte att man njuter av sådant som skänker en glädje. Vid en bröllopsfest i Galileen utförde han ett underverk och framställde det bästa vin man kan tänka sig, vilket enligt bibeln ”gläder människans hjärta”. — Ps. 104:15; Joh. 2:3—11.
Behov av omväxling
De flesta människor i våra dagar har en eller två dagar i veckan då de är lediga från sitt förvärvsarbete. De har också kvällarna till sitt förfogande. De som tar alla kvällarna i anspråk till extraarbete går miste om en viktig del av livet. Och om de har familj, berövar de den en välbehövlig sida av familjelivet. Om förhållandena gör det möjligt, är det mycket bättre att ha tid till övers för sådant som är uppbyggande än att ha många materiella ägodelar.
Den gagneligaste formen av avkoppling innebär inte att man gör ingenting eller bara har ”roligt”. Det är en ändring av takten eller sysselsättningen, i synnerhet en förändring som bygger upp en individ under en fas av hans liv som i allmänhet ägnas mindre tid och uppmärksamhet. Var och en är i behov av jämvikt, och fritiden bör användas till att uppnå ett balanserat liv och en balanserad personlighet.
Tillämpa ordspråket
I det forntida Israel var de flesta människor jordbrukare; men några var också affärsmän eller hantverkare. Kung Salomos ordspråk utgjorde råd för israeliterna på varje område i livet. De var i verkligheten Guds inspirerade råd till folket. Ett av dessa ordspråk lyder: ”Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.” (Ords. 24:27) Detta ordspråk visar att det är en mans ansvar att först utföra sitt arbete, som ger familjen de nödvändiga tingen och den trygghet de behöver, och att därefter ägna uppmärksamhet åt familjen själv.
I Israel använde man alltså många timmar varje dag på åkern, utom på sabbatsdagen. Denna vilodag användes vanligen till att dryfta Guds lag och undervisa från den. Fadern använde också tiden till andra ändamål. Detta inbegrep färder till Jerusalem i samband med högtiderna, tid som användes till festligheter i samband med skörden och vinbärgningen, bröllop och andra aktiviteter, som allesammans var både allmänbildande och avkopplande.
Eftersom de inspirerade ordspråken gäller människans natur, som inte förändras, kan de i princip tillämpas på nutidens samhälle. Det är sant att folk utsätts för mera stress och påfrestningar än tidigare, men de har också i allmänhet mera fritid. Den högt uppdrivna takten och den spänning som är rådande i våra dagar kommer att kännas mycket mindre påfrestande, och livet kommer att vara mycket mer vederkvickande och njutbart, om den tid som inte används på ”åkern”, antingen det är i jordbruket, på fabriken eller i affärsvärlden, används till att bygga upp familjen.
Först och främst måste man hysa uppriktigt intresse för barnens välfärd och önska bygga upp dem, så att de framgångsrikt kan möta och ta itu med livets problem. Följaktligen kan den tid då man är ledig från arbetet först och främst användas till samtal i familjen, varvid man behandlar ämnen av alla slag. När det sedan uppstår problem, blir det lättare att öppet ta upp dem och dryfta dem, så att man kan finna en lösning eller rätta till det som är fel.
Fadern kan uppodla ett rätt förhållande till sin son genom att låta honom vara med när han använder sin fritid till att reparera saker och ting i hemmet, arbeta med familjens bil eller gräsklippare. Låt pojken verkligen få ta del i arbetet; på detta sätt lär han sig att bli en riktig karl. På liknande sätt kan modern ordna så att hennes dotter kan hjälpa henne med sådant som behöver göras i hemmet. Genom denna övning växer dottern upp till en verklig kvinna.
Ett nutida exempel
De som godtar bibeln såsom Guds ord och som försöker följa dess vägledning har det tydligaste och mest direkta sättet att hjälpa sina barn, med full förvissning om att de gör det rätta. Samtidigt använder de sin fritid på det mest glädjerika och tillfredsställande sättet. Hur så? Låt oss för att belysa detta se helt kort på det exempel som Jehovas vittnen utgör. De är människor som har ställts inför samma problem som var och en möter i denna snabbt rörliga tidsålder. Men när man iakttar dem, finner man att de inte finner detta alltför betungande. De flesta av dem vägrar att bli så upptagna med att tjäna pengar att de offrar all sin fritid. De ser till att de får tid över till annat.
Orsaken är att dessa människor har vänt sig till bibeln för att undersöka det hopp som framhålls där. Genom studium av bibeln har de blivit övertygade om att Skaparen, som i verkligheten äger hela mänskligheten, har ett storslaget uppsåt att införa befrielse och evigt liv förmedelst sitt messianska rike. De känner att de därför är skyldiga honom odelad hängivenhet — att de faktiskt bör använda all sin tid på något gagneligt sätt inom de gränser han fastställt.
Dessa kristna har vid studium av bibeln funnit att tjänst för Gud i stor utsträckning inbegriper att man meddelar sig med andra. Detta är sannerligen den mest glädjefyllda sysselsättning som Gud har gett människan. När man samtalar om goda ting, innebär det ojämförlig glädje, och glädjen varar också efter det att samtalet avslutats, eftersom det är uppbyggande.
Jehovas vittnen ordnar i allmänhet sin fritid så att de kan använda en stor del av den till Ordets tjänst. Detta innebär att de tar den tid då de är lediga från arbetet, ofta lördagseftermiddagar och söndagar, till att tala med andra om bibeln, dess principer och det hopp för mänskligheten som Guds rike innebär. De begränsar inte detta till sina familjer och vänner, utan talar med människor i grannskapet genom att besöka dem i deras hem. De tar också med sig barnen. Bibelstudier leds i intresserade människors hem, ofta på andra lediga timmar, till exempel på kvällarna.
Det är ett intressant och framträdande faktum att man, när man frågar dem, inte får höra någon av dem säga att han tycker att han har kastat bort sin tid, när han har använt några timmar i denna verksamhet, även om det har tagit all hans fritid i anspråk den dagen. Och tusentals människor som Jehovas vittnen har dryftat eller studerat bibeln med har samma uppfattning, trots att det har kostat dem en timme av deras fritid varje vecka. — Matt. 11:29, 30.
Men studium och dryftande av bibeln och närvaro vid församlingsmöten upptar inte all Jehovas vittnens fritid. De använder en del fritid till ren avkoppling, och mycket av denna tid tillbringas tillsammans med familj och vänner. De gör detta på många olika sätt. De kanske äter en måltid tillsammans. Eller också kanske de gör en utflykt eller far till någon närbelägen intressant plats eller något friluftsområde. Det sker ett utbyte av tankar, känslor, idéer och erfarenheter, som medför lindring från vardagslivets påfrestningar och verkar uppmuntrande och uppbyggande. — Rom. 1:11, 12.
Vad kan man ägna sig åt?
Alla människor behöver någon tid till sådan avkoppling som de verkligen finner glädje i, och man kan inte döma någon annan för det slag av avkoppling han väljer, så länge det inte innebär att han gör våld på rätta principer. Man kan ägna sig åt någon hobby, till exempel träslöjd, radiobygge, målning, växtodling, fotografering, sömnad, handarbete, att lära sig ett främmande språk osv. Andra kan använda en del tid till att lyssna på god musik, läsa, se på TV, promenera i skogen, titta i skyltfönster och mycket annat. Enbart vila eller sömn kan ibland vara det allra bästa.
Det som den ene finner glädje i kan en annan tycka är bortkastad tid. Men om han finner det avkopplande och till nytta för honom och om han inte går till överdrift, utan gör det med måtta och bevarar jämvikten, bör man inte fördöma honom för detta.
Aposteln Paulus dryftar dessa ting, till exempel att äta eller inte äta vissa födoämnen eller att betrakta en viss dag som en vilodag eller som en vanlig dag. Därefter säger han till dem som dömde efter sina personliga idéer eller uppfattningar: ”Varför dömer du din broder? Eller varför ser du också ned på din broder? ... Så skall då var och en av oss avlägga räkenskap för sig själv inför Gud. Låt oss fördenskull inte längre döma varandra, utan gör hellre detta till ert beslut: att inte för en broder lägga en stötesten eller en orsak till att snubbla.” Om någon menar att en viss sak är orätt för honom, så är det också orätt för honom, som Paulus vidare framhåller: ”Endast om någon anser något vara orent, är det orent för honom.” — Rom. 14:10—14, NW.
Som aposteln i fortsättningen påpekar bör vi heller inte insistera på vår ”rätt” att göra något som vi personligen finner glädje i, om det gör att andra blir upprörda eller tar anstöt. Vi kan inte med rätta använda ursäkten att det är ”vår ensak”, om det är något som i verkligheten inte är nödvändigt. Paulus ger följande råd: ”Du gör väl i att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting, varav din broder tar anstöt.” — Rom. 14:21, NW.
Var och en skulle göra väl i att fråga sig själv: Ägnar jag tillräcklig eftertanke åt det sätt på vilket jag använder min fritid? Kastar jag bort den? Eller tjänar den något nyttigt ändamål? Om jag använder en kväll till någon form av avkoppling eller underhållning, gör jag det då med måtta? Eller stannar jag uppe så länge att jag blir slö och ineffektiv dagen därpå? Eller om denna kväll råkar vara en lördagskväll eller kvällen före en dag då jag är ledig från arbetet, går jag då på en sen bioföreställning eller ser på en sen TV-show eller gör något annat, så att jag måste sova till långt in på nästa dag, varigenom jag går miste om något av den bästa delen av den dagen? Om svaret är Ja och särskilt om detta inträffar ofta, är det ett obalanserat bruk av tiden, och en förändring bör vidtas. Om den verksamhet man ägnat sig åt lett till att man fått en känsla av tomhet och inte känt sig uppbyggd, utan i stället något skyldig för att man kastat bort tiden, skulle detta tyda på att det vore på sin plats att rätta till det man ägnar sig åt när man kopplar av.
När flera kommer tillsammans
När en familj eller två eller tre familjer kommer tillsammans, finns det många olika ting man kan ägna sig åt. Det är bra om barnen och de äldre kan vara med i samtalet eller den verksamhet man ägnar sig åt. För den som älskar bibeln är det kanske mest uppbyggande och glädjefyllda man kan ägna sig åt att läsa bibeln, varvid alla i tur och ordning läser några verser, varefter man ställer frågor och ger kommentarer till stoffet. De som läser denna tidskrift eller dess följeslagare Vakna! eller andra av Sällskapet Vakttornets publikationer kan finna glädje i att läsa och samtala om detta stoff på liknande sätt.
Somliga tycker om att ta del i olika lekar. När man ägnar sig åt lekar, antingen de är grundade på bibeln eller inte, är det bäst att nedbringa tävlingsandan till ett minimum. På så sätt undviker man att en eller två i gruppen blir framträdande, medan andra känner sig generade eller underlägsna. För detta ändamål kan man välja lekar som inte ställer individen ”i rampljuset”. Låt de deltagande känna sig fria att yttra sig eller förbli tysta. Frågor som ställs kan riktas till gruppen i stället för till någon individ. Den som vill säga något får göra det; men alla kan lyssna och lära.
En viktig sak som man alltid bör komma ihåg är att vår uppskattning av något inte bör inkräkta på andras tid, som de kanske skulle vilja använda till något annat. Var och en bör använda gott omdöme när det gäller hur ofta man gör besök och hur länge man stannar. Ordspråket ger det visa rådet: ”Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.” — Ords. 25:17.
Kritiska tider kräver försiktighet
I bibeln förutsägs ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med” såsom ett av tecknen på de ”yttersta dagarna” av denna snabbt sönderfallande tingens ordning. (2 Tim. 3:1, NW) Vi ser en störtvåg av brottslighet och omoraliskhet, tillsammans med pornografi på film och i tryck. Det blir allt farligare att vara med där stora folkskaror samlas till filmföreställningar, sportevenemang och andra världsliga former av underhållning. För någon tid sedan upptäckte man en bomb i en av New Yorks största teaterlokaler. Rån, överfall och till och med upplopp hotar dem som är med vid sådana tillställningar.
Trots att det förhåller sig så kan en ung människa, som inte har sett något annat än det liv man för i dessa kritiska tider, finna behag i somliga av dess ”rusupplevelser”. Han eller hon kan önska tillfredsställa sina begär, med den tanken att längre fram leva ett allvarligare, mera stadgat liv. Var och en som har sådana tankar bör nyktert väga sin inställning mot de ord som uttalats av den inspirerade skribenten till bibelboken Predikaren, som gav rådet: ”Gläd dig, du yngling, i din ungdom och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet, att Gud för allt detta skall draga dig till doms.” — Pred. 11:9.
Ungdomen har en naturlig längtan efter glädje. Hjärtat har denna benägenhet. Och Gud vill naturligtvis att inte bara ungdomarna, utan alla, skall finna glädje i livet. Men Gud uppmanar särskilt ungdomen att utöva återhållsamhet. (2 Tim. 2:22) Om någon hänger sig åt otyglad njutning och det han ägnar sig åt inte är gott, kommer han att få avlägga räkenskap för sina gärningar inför Gud. Med tanke på detta säger skribenten till bibelboken Predikaren vidare:
”Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.” Ungdomen är obeständig; den varar inte så länge. Undvik därför under denna tid ovanor som för med sig utsvävningar, olycka och Guds misshag. Välj det rätta slaget av avkoppling och glädjeämnen nu. — Pred. 11:10.
Allteftersom antalet goda filmer, televisionsprogram och andra former av underhållning minskar mer och mer, bör både ung och gammal iaktta allt större försiktighet. Paradoxalt nog är denna situation till godo för den kristne. Det leder till att hans sinne än mer inriktas på de främsta ting som medför tillfredsställelse och belöning. Ja, det driver honom att göra ”allting till Guds ära”, vilket samtidigt är uppbyggande och leder till frid.