Gör allting med ett gott samvete

”Lycklig är den som inte går till doms med sig själv för det som han ger sitt bifall åt.” — Rom. 14:22.

1. Varför bör vi vara försiktiga med att ge råd åt andra i personliga angelägenheter?

DET är inte någon lätt sak att fatta rätta beslut i alla de frågor som vi möter i livet. Jesu halvbror Jakob erkände att ”vi felar alla många gånger”. Detta var ett skäl, sade han, till att ”inte många av er bör bli lärare, mina bröder, då ni vet att vi skall få hårdare dom”. (Jak. 3:1, 2) Om vi utvidgar vår rådgivning till att omfatta andra, ökar vi vårt ansvar för utgången.

2. Varför måste alla råd som ges åt andra vara fast grundade på bibeln?

² Om våra råd till andra är grundade blott och bart på vårt eget samvete eller vår egen uppfattning, måste det bli så att vi leder dem vilse. Även om vi försöker ge råd helt och hållet enligt bibeln, måste vi vara säkra på att vi har den rätta förståelsen och inte framför enbart gissningar eller en uppfattning vi själva har. När någon tar emot råd grundade blott och bart på en annans samvete eller uppfattning och gör efter dem, är det till föga gagn för honom. Det kan rentav orsaka stor skada. Varför det? Därför att han inte handlar efter sitt eget samvetes ledning. Ty ”allting som inte är av tro, det är synd”. — Rom. 14:23.

3. Vad krävs av någon som fattar ett personligt beslut?

³ För att äga tro i en sak som inbegriper att fatta ett personligt beslut behöver man förvärva exakt kunskap från bibeln och säkra bevis grundade på fakta. (Hebr. 11:1) ”Att själen skulle vara utan kunskap är inte gott, och den som hastar med sina fötter syndar.” (Ords. 19:2, NW) Om han inte har exakt kunskap om Guds vilja, skulle han kunna ledas till att skynda in på en ond väg.

4. Om någon har svårt att fatta ett beslut, vad kan han då göra för att få hjälp?

⁴ Somliga kristna har emellertid verkligen svagheter i sin tro, och detta beror ofta på bristande kunskap om ett visst problem eller en fråga i livet. Jakob ger kommentaren att den kristne kan få den vishet, som behövs för att ta itu med vilken som helst prövosam situation, genom att bedja till Gud om denna vishet. (Jak. 1:2, 5) För att få ett svar från Gud måste han naturligtvis också rådfråga bibeln. Varför kommer detta att vara till hjälp? Därför att de kristna har samma mänskliga problem i denna tid som tjänare åt Gud har mött i alla tider. Om vi vänder oss till bibeln, ser vi hur trogna män, däribland apostlarna och deras medförbundna, gav råd och tog itu med dessa problem. Omständigheterna är naturligtvis olika, men det finns inte något problem för vilket bibeln inte ger den rätta principen. Tillämpning av principen gör att kunskap liksom också samvetet kommer in i bilden.

LAG SKRIVEN I HJÄRTAN

5. Varför skrev aposteln Paulus till den kristna församlingen i Rom om samvetet?

⁵ Detta som gäller samvetet togs upp av aposteln Paulus i Romarna, kapitel 14. I församlingen i Rom rådde det allmän enighet om bibelns grundläggande läror och om hur arbetet med att förkunna de ”goda nyheterna” skulle föras vidare. (Rom. 1:8) Men det fanns åsiktsskillnader, särskilt i personliga angelägenheter. Detta berodde till stor del på den bakgrund de olika medlemmarna i församlingen hade och den fostran de hade fått. Dessa skillnader berodde huvudsakligen på den vida klyfta som hade skilt judarna från hedningarna, innan de omfattade kristendomen.

6, 7. a) Vilka svagheter i tron hade somliga i församlingen? b) Vad var det främsta syftet med lagen, och vilka förändringar åstadkom Messias?

⁶ Paulus skriver: ”Välkomna den person som är svag i sin tro.” (Rom. 14:1) Att han är ”svag” betyder inte att han har svagheter i tron på Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus, en tro som leder till frälsning. Alla måste ha denna tro. (An American Translation lyder: ”Behandla människor som är alltför stränga i sin tro som bröder.”) De svagheter det var fråga om var punkter i vilka vissa kristna inte var helt och fullt befästa, inte hade en så tydlig uppfattning beträffande omfattningen av den kristna friheten. Judarna hade till exempel i århundraden stått under den mosaiska skrivna lagsamlingen (Rom. 13:9; 2 Kor. 3:6), en lag som hindrade dem från att äta vissa födoämnen som var ”orena” och befallde dem att högtidlighålla vissa dagar osv. (3 Mos. 11:46, 47; 5 Mos. 5:12—14) Guds uppsåt med att ge denna lag var att, fram till dess Messias skulle komma, hindra att judarna gick upp i de hedniska nationerna med deras avgudiska sedvänjor. (Gal. 3:23—25) Sedan skulle ”den fullkomliga lag, som hör friheten till”, ta dess plats — en ”lag i deras bröst”, skriven i deras hjärtan. (Jak. 1:25; Jer. 31:33) Denna nya lag finns uttryckt i de kristna grekiska skrifterna.

⁷ Genom offret av sitt eget liv befriade Messias, Jesus Kristus, verkligen de judar som tog emot honom. Hedningar kunde också vinna frigörelse från sitt tidigare slaveri under avgudadyrkan. Alla de kristna — judar och hedningar — stod nu på samma grund inför Gud. (Ef. 2:14—16) Likväl var det svårt för somliga av de judiska kristna, som hade de tidigare sederna och bruken inrotade i sig, att göra denna övergång. I somliga ting ”gick det helt enkelt emot deras samveten”.

8. Vilken benägenhet hade somliga i församlingen gentemot dem som var svaga i sin tro, men hur borde de ha behandlats?

⁸ Aposteln Paulus lägger fram den rätta synen på sådana angelägenheter, när han uppmanar församlingen att välkomna den som har ett svagt samvete, men ”inte för att träffa avgöranden om hans betänkligheter”. (”Kritisera honom inte, om han har andra uppfattningar”, Levande Bibeln; ”men inte för att disputera med honom om olika meningar”, Hedegård.) Även om en sådan persons synsätt eller samvete var annorlunda, kanske rentav ”alltför strängt”, skulle han välkomnas hjärtligt som en som helt och fullt var en broder, en Kristi medarvinge. Somliga var benägna att disputera om hans uppfattning, synsätt eller mening — något som kom från hans inre, från hans hjärta. Detta var orätt och var till skada för den det gällde och för församlingen, vars medlemmar kunde vara benägna att ta ställning och bli söndrade.

TVÅ EXEMPEL SOM FASTSTÄLLER PRINCIPEN

9. Vilken fråga uppstod angående att äta kött?

⁹ Paulus tar som exempel ätande av olika slags kött. På den tiden hade de slaktade djuren eller det kött som såldes på torgen i många fall framburits inför en avgud, och avsikten med detta var att köttet skulle bli helgat för de gudsdyrkare som åt det. Detta påverkade naturligtvis inte köttet självt. En avgud var i verkligheten ingenting. Men när de som inte var fullt befästa i denna riktiga uppfattning åt kött, fick de samvetskval på grund av fruktan för att det kunde ha varit förbundet med den hedniska ceremonin. (1 Kor. 8:4—7) Därför ger aposteln förmaningen:

”Den ene har tro till att äta allting [allt som är mat, däribland kött som köpts på torget], men den svage äter grönsaker [för att inte ens ovetande äta kött som han betraktade som ”förorenat” genom det hedniska bruket].” — Rom. 14:2.

10. Borde inte personer, som har personliga uppfattningar som skiljer sig från församlingens flertal, bli förda till rätta, så att man uppnår ett sinne och en tankegång?

¹⁰ Vad skulle man göra? Borde inte den här mannen som åt bara grönsaker bli rättad i sin uppfattning, innan han kunde respekteras som en som var helt och fullt kristen? Somliga kunde rikta uppmärksamhet på principen att alla skall tala överensstämmande och att det inte skall finnas söndringar bland dem, utan att de skall vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång. (1 Kor. 1:10) Men denna endräkt var inte en endräkt i uppfattning eller synsätt i angelägenheter som bestämdes av personligt val eller av samvetet; det var en endräkt i att följa Kristus, inte människor. — 1 Kor. 1:11—13.

11. Hur betraktade personer i församlingen varandra i samvetsfrågor?

¹¹ Somliga judiska kristna som hade en helt klar uppfattning i saken, liksom också de flesta av de hedniska medlemmarna i församlingen, vilka aldrig hade varit vana vid de mosaiska stadgarna, var benägna att med förakt se ner på de alltför stränga och betrakta dem som dåraktiga, dogmatiska eller till och med fanatiska, medan å andra sidan de alltför stränga dömde de övriga och menade att de gjorde orätt i Guds ögon genom att överskrida gränserna för sin frihet. Därför tillrättavisade aposteln båda kategorierna:

”Den som äter må inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter må inte döma den som äter; Gud har ju välkomnat honom. Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen herre står eller faller han. Helt visst skall han hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.” — Rom. 14:3, 4.

12. Varför måste vi helt och fullt godta en annan kristen som i personliga angelägenheter kan ha uppfattningar som skiljer sig från vår uppfattning?

¹² Om Gud har tagit emot en person, välkomnat honom och gett honom sin ande, fastän han fortfarande kan ha vissa samvetsbetänkligheter eller uppfattningar som tycks onödigt snäva — eller kanhända vidare än andras — vilka är då vi att vi skall klandra denne? Vi måste alla avlägga räkenskap inför vår Mästare. Vi har själva nog av problem, misstag och fel som avhåller oss från att blanda oss i någon annans angelägenheter. Ingen kan med rätta ingripa i något som gäller hur en annan mans tjänare eller anställde tjänar denne man — och det är så i ännu högre grad när det är en tjänare åt Gud. Gud är sin tjänares domare. Ja, ”han [skall] hållas stående” av Jehova.

13. Hur kommer Gud att hålla sin tjänare stående?

¹³ Här menar Paulus inte att Gud kommer att understödja sin tjänare i allting som denne gör — helt visst inte i ett orätt handlingssätt. Men även om en kristen har en samvetssyn som kan kritiseras av andra och till och med av dem betraktas som ett diskvalificerande karaktärsdrag, kommer Gud inte att ge honom en ogynnsam dom, utan kommer att finna behag i att det den kristne gör är i enlighet med hans samvete. Om Gud finner det passande, kommer han i sin rätta tid att låta sin tjänares samvete få en mera mogen syn. Men ingen kristen bör ta sig friheten att tvinga sitt samvete på någon annan. Om han gör så, kan han dra in den andre i svårigheter eller rentav skada hans tro. Följaktligen skulle han själv bli föremål för en ”hårdare dom” eller en viss grad av fördömelse, som Jakob säger. — Jak. 3:1.

14—16. Förklara Paulus’ ord i Romarna 14:5, 6.

¹⁴ Aposteln ger ett annat exempel:

”Den ene bedömer en dag som förmer än en annan; den andre bedömer varje dag lika; var och en må vara fullt övertygad i sitt eget sinne. Den som håller dagen, han håller den för Jehova. Och den som äter, han äter för Jehova, då han ju tackar Gud; och den som låter bli att äta, han låter bli att äta för Jehova, och ändå tackar han Gud.” — Rom. 14:5, 6.

¹⁵ Som exempel kan vi tänka oss att en jude, som hade tagit emot Kristus men som tidigare under lång tid visat lydnad för sabbatslagen, skulle kunna känna samvetskval över att utföra något som helst arbete på en judisk sabbatsdag. Det skulle kunna röra sig om att laga mat, snickra eller resa en längre sträcka. Även om det var ett arbete inom församlingen, någonting som andra medlemmar av församlingen förväntade att han skulle göra för dem eller tillsammans med dem, skulle han just den dagen kunna avhålla sig från det för samvetets skull. Vilken som helst annan dag skulle han kunna göra det med glädje. Men han höll den dagen som en särskild dag ”för Jehova”, dvs. han menade att det var Jehovas vilja han gjorde genom att hålla denna dag som en särskilt helig dag. Och när han åt, tackade han Gud för att han kunde vara absolut ren och avskild från avgudadyrkan på grund av att Gud i den mosaiska lagen tydligt hade redogjort för sin syn på sådana angelägenheter. (Lägg märke till hur Daniel, som då stod under lagen, kände det. [Dan. 1:8]) Denne persons samvetsgranna handlingssätt skadade inte någon i församlingen, och han tog inte del i något orätt handlingssätt. Därför räknade Jehova honom inte som oren. Jehova uppskattade att han visade lydnad efter vad han bäst visste och med ett rent samvete, eftersom han inte förnekade Kristi offer.

¹⁶ Å andra sidan aktade den allmänna skaran av kristna alla dagar för lika, bedömde alla heliga, eftersom de tillhörde Gud, och ingen ansågs vara speciellt helig. De åt kött med rent samvete — de visste att om det tidigare hade framburits inför en avgud, så ändrade detta inte köttet självt, eftersom avgudar i verkligheten inte hade någon makt. De tackade Gud för att de kunde äta den mat som han hade sörjt för, och de var tacksamma för den frihet som han hade gett genom Kristus.

17. Varför måste var och en vara fullt övertygad i sitt eget sinne?

¹⁷ Men var och en måste vara fullt övertygad i sitt eget sinne. Om en kristen inte med gott samvete kunde klart, i sitt eget sinne, förstå den andres synsätt, skulle det inte vara bra för honom om han lade sig till med denna uppfattning i strid med sitt samvete, utan det skulle i själva verket skada honom. Och ingen av dem skulle kritisera, disputera med, döma eller se med förakt på den andre. (Jak. 4:11, 12) Ingen av dem skulle heller försöka tvinga på den andre sin uppfattning. Om detta skedde, skulle den ene försöka spela herre över den andres tro.

18. Är det något som de äldste eller andra kan göra för att hjälpa någon att få en riktigare uppfattning i en personlig angelägenhet? I så fall vad?

¹⁸ Detta betyder inte att sådant som gäller samvetet inte kan dryftas eller att man inte kan göra efterforskningar för att nå fram till bibelns uppfattning. Skäl för den skriftenliga inställningen kan tillämpas på ett ämne. Men vi bör undvika att gräla och disputera eller yrka på att den andre skall se saken på vårt sätt eller göra som vi säger. Äldste och andra som är mogna kan hjälpa dem som är svaga eller felunderrättade på sådana punkter. Men detta är just så långt som de med rätta kan gå. Den enskilde måste sedan handla i enlighet med vad han i sitt samvete menar är godtagbart för Gud.

PRINCIPEN FÖR AVGÖRANDEN PÅ PROBLEMATISKA OMRÅDEN

19. Hur kan vi dra gränsen mellan vad som skall överlämnas åt den enskildes samvete eller inte?

¹⁹ Aposteln använder här bara två exempel, men han fastställer ändå principen för alla de fall i vilka samvetet är inbegripet. I vår tid förekommer det många omständigheter i vilka det inte finns någon uttrycklig eller direkt instruktion eller föreskrift från bibeln. Sådana omständigheter kallas ibland ”grå områden”. Sådana områden förekommer i samband med förvärvsarbete, medicinsk behandling, mat, kläder och annat. Bibeln ger principer till vägledning för oss på alla dessa områden. Det som är uttryckligt fastställt i bibeln skall alla följa. Bibeln säger till exempel att det som hör till klädseln och det yttre skall vara välordnat och kännetecknas av blygsamhet och sundhet i sinnet — det skall vara prydligt och rent. (1 Tim. 2:9; 2 Kor. 7:1) Vi bör bevara respekten för våra bröders känslor och för församlingen och dess goda anseende i samhället. Men stilar, modeller, färger och så vidare kan variera mycket efter individuell smak.

20. Vad bör någon göra som möter ett problem vars lösning inte står klar för honom?

²⁰ Den som har att göra med sådana ”grå områden” bör vända sig till bibeln och bibelstudiehjälpredor. Om han fortfarande inte har kommit till klarhet så att han kan fatta ett beslut, kan han rådgöra med äldste eller andra som kan hjälpa honom att förstå vad bibeln säger, men han bör inte låta andra fatta beslutet åt honom. De är inte hans ”samvete”. Han bör själv bedöma angelägenheterna, själv fatta beslutet och fullfölja denna på samvetet grundade slutsats. Allteftersom tiden går kan han komma att se saken i ett annat ljus och göra en justering, men han bör undvika att göra någonting som han känner sig tveksam om, så att han inte domfäller sig själv. — Rom. 14:23.

21. Om vi har vissa uppfattningar som är i enlighet med samvetet, betyder då detta att vi aldrig bör ändra oss, eller vad betyder det?

²¹ Alla kristna bör sträva efter att ständigt gå framåt när det gäller att förstå och göra framsteg i att komma närmare ett fullkomligt efterliknande av Gud och Kristus. När de gör detta, kommer de hela tiden att gå framåt mot att få ett samvete som är noggrannare övat. De bör vid alla tillfällen göra allting på ett sådant sätt att de vidmakthåller ett gott samvete, och de bör bevilja sina kristna bröder samma frihet.

[Bild på sidan 11]

Paulus gav rådet att nya troende skulle välkomnas, även om de var svaga i sin tro

[Bild på sidan 13]

Respektera en ny kristens samvete beträffande att hålla sabbat eller äta vissa slag av mat