Hur kraftfulla är de goda nyheterna?
AV ALLA de budskap som förts fram under århundradenas gång har de ”goda nyheterna”, som framställs i bibeln, haft den största drivkraften till det som är gott för människan. Bibeln talar om detta budskap som ”de goda nyheterna om riket”, ”de goda nyheterna om Jesus Kristus”, ”de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke”, ”Guds goda nyheter”, ”fridens goda nyheter” och ”eviga goda nyheter”. (Matt. 4:23; Mark. 1:1; Apg. 20:24; Rom. 15:16; Ef. 6:15; Upp. 14:6) Dessa ”goda nyheter” är först och främst budskapet om att en människa på grund av uppriktig tro på Jesu Kristi offers försonande gagneliga verkningar har möjlighet att vinna frälsning eller evigt liv och om att Guds rike genom Kristus kommer att sammanfatta allt på jorden i fullkomlig förening med de heliga himlarna. (Apg. 4:12; Rom. 1:16; Ef. 1:7—14) Varför har detta budskap en sådan kraftfull verkan på dem som accepterar det?
Tänk på den situation många människor befinner sig i, när de får höra de ”goda nyheterna”. Innan en människa hör detta budskap kan hon känna en viss tomhet i sitt liv. Hon kan, på grund av personliga problem och på grund av de orättvisor och det förtryck som hon bevittnar, inom sig ha ropat på befrielse från smärta och betryck. Hon kan bli besviken över att hon inte är det slags människa hon skulle önska vara. När sedan de ”goda nyheterna” förklaras för henne, får hon veta vad som är den grundläggande orsaken till hennes smärta och betryck, nämligen att hon och alla andra medlemmar av den mänskliga familjen är syndare. Ingen människa, hur ärlig och uppriktig hon än är, kommer därför att kunna leva sitt liv på ett sådant sätt att hon inte blir besviken på sig själv och andra. Hon kan aldrig bevisa sig vara rättfärdig inför Gud genom att hålla fast vid en särskild lagsamling. De ”goda nyheterna” visar emellertid klart och tydligt hur hon kan få åtnjuta ett rent samvete inför Gud och människor och se fram emot evigt liv. De hjälper henne också att se hur Guds rike kommer att göra slut på all smärta och allt betryck. — Dan. 2:44.
ATT VINNA GUDS GODKÄNNANDE
Det krävs inte något svårt av en människa för att vinna en godkänd ställning inför Gud. Den Högste har själv tagit initiativet till en anordning varigenom synder kan bli förlåtna.
För att vi på rätt sätt skall kunna uppskatta den anordning som gjorts för att få förlåtelse för synder, måste vi förstå varför vi är syndare. Bibeln visar att vår gemensamme förfader, den förste mannen, Adam, valde att uppsåtligt synda mot Gud. Detta avlägsnade honom från hans himmelske Fader och försatte alla hans avkomlingar i ett tillstånd av främlingskap. Syndaren Adam kunde endast bli far åt syndfulla barn som alla underkastades döden. Bibeln säger: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] ... till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Rom. 5:12) ”Den lön synden betalar ut är död.” — Rom. 6:23.
Guds ord visar således tydligt att döden är det straff som gudomlig rättvisa kräver när en synd har begåtts. Om därför en människa skall kunna vinna evigt liv, måste hon bli fritagen från straffet för synd. Eftersom alla människor är syndare, kan inte en enda av mänskligheten ta på sig det straff som rättvisan kräver — inte ens för en enda medmänniskas synd. Människans fullständiga hjälplöshet när det gäller att komma undan straffet för synd framhålls i följande ord av psalmisten:
”Inte en av dem kan på något sätt förlossa ens sin broder eller ge Gud en lösen för honom (och återlösningspriset för deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid), så att han skulle fortfara att leva för alltid och inte se gropen.” — Ps. 49:8—10, NW.
Det behövdes hjälp från någon utanför människans domän. Och i sin stora barmhärtighet gav Jehova Gud denna nödvändiga hjälp. Hans käraste Son, den förstfödde, samarbetade helt och fullt med sin Fader i detta. Den kristne aposteln Paulus förklarade vad som hände, då han skrev till filipperna:
”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” — Fil. 2:5—8.
Eftersom Guds Son genom helig andes verksamhet på ett mirakulöst sätt blev ”kött” i en jungfrus, Marias, moderliv, föddes han utan synd. Det är därför som han kunde på sig själv ta det straff som rättvisan krävde för syndare. Genom sin offerdöd den 14 Nisan år 33 v.t. uppfyllde han Jesaja 53:5, där vi läser: ”Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.”
Vår Skapare fordrar att vi i tro accepterar det förhållandet att hans Son har på sig själv tagit hela straffet för synd och att denne uppståndne Son är ”både Herre och Kristus”, ja, den utlovade messianske kungen. (Apg. 2:36) Bibeln förklarar: ”Jesus, som hade gjorts lite ringare än änglar, ser vi krönt med härlighet och ära för den död han lidit, så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” — Hebr. 2:9.
EN TRO SOM SPORRAR TILL HANDLING
Det är vår tro på Kristi offers försonande gagneliga verkningar som försätter oss i en sådan ställning att vi kan erhålla Guds fria gåva, evigt liv. En människa kommer, som ett resultat av denna tro, under den heliga andens inflytande. Genom att denna ande verkar på henne, kommer frukten av sann tro att visa sig i hennes liv. Hennes kärlek till Jehova Gud och Jesus Kristus och till sina medmänniskor kommer att tillväxa. Individen kommer att sporras till handling.
Detta är väl illustrerat genom det som hände vissa tessaloniker i det första århundradet v.t. Aposteln Paulus skrev följande till dem:
”De goda nyheter vi predikar ... kom [inte] till er bara med tal utan också med kraft och med helig ande och fast övertygelse, alldeles som ni vet vad slags människor vi blev för er, för er skull; och ni blev efterliknare av oss och av Herren, i det ni tog emot ordet under stor vedermöda med helig andes glädje, så att ni blev ett exempel för alla de troende i Macedonien och i Akaja. Det är ju så att Jehovas ord har ljudit ut från er inte bara i Macedonien och Akaja, utan på varje ort har er tro i förhållande till Gud spritt sig, så att vi inte behöver säga något. Ty de berättar själva om det sätt på vilket vi först kom till er och hur ni vände er till Gud från era avgudar till att vara slavar åt en levande och sann Gud och till att vänta hans Son från himlarna, honom som han har uppväckt från de döda, nämligen Jesus, som räddar oss från den kommande vreden.” — 1 Tess. 1:5—10.
Lägg märke till att förkunnandet av de ”goda nyheterna” i Tessalonika inte bara var en fråga om uttalade ord som inte gav något resultat. Budskapet hade tvärtom en kraftfull verkan på dem som mottog det. Det fick dem att överge avgudadyrkan och bli tjänare åt den sanne Guden, Jehova. Att Guds heliga ande var verksam i dessa troende människors liv uppenbarades allteftersom de återspeglade den glädje som anden frambringar. Deras starka övertygelse visade sig i det förhållandet att inte ens förföljelse kunde hindra dem från att handla enligt de ”goda nyheterna” som de mottog såsom ”Guds ord”. (1 Tess. 2:13) Tessalonikerna, som drevs av tro och kärlek och full övertygelse om att de skulle få eviga välsignelser när Guds vrede kom till uttryck gentemot dem som förkastat de ”goda nyheterna”, sporrades till att förkunna sanningen som de hade tagit emot. De kristna i församlingen i Tessalonika blev så verksamma att nyheterna om deras omvändelse och tro spred sig till andra delar av Macedonien och även till delar av Akaja. När Paulus och hans medarbetare därför förkunnade de ”goda nyheterna” för människor i dessa områden, var de kristna tessalonikernas tro redan känd.
GODA FÖREDÖMEN HADE VERKAN
Den nitälskan som tessalonikerna visade berodde delvis på att de gett akt på aposteln Paulus’ och hans medarbetares goda föredömen. Det sätt på vilket Paulus och hans medarbetare levde bevisade att de hade Guds ande. Innan Paulus och Silas kom till Tessalonika hade de blivit skamlöst behandlade i Filippi. Deras rättigheter som romerska medborgare hade trampats under fötterna. De hade utan att först rannsakas blivit slagna, kastade i fängelse och satta i stocken. De blev genom Guds ingripande befriade, och detta ledde till att fångvaktaren och hans hus blev frälsta. — Apg. 16:22—33.
Paulus’ och Silas’ otrevliga erfarenhet i Filippi försvagade inte deras nitälskan. De kom till Tessalonika med den frimodighet som endast Gud kan ge genom sin ande. I sitt predikoarbete tog Paulus avstånd från allt svek och all anspråksfullhet. Han arbetade med sina händer för att skaffa sig livets nödtorft, och sedan gav han ut sig helt och fullt i att undervisa tessalonikerna om sanningen. Det stod klart för varje ärlig iakttagare att en människa som var så lojal, rättfärdig, klanderfri och självuppoffrande rimligtvis inte kunde förespråka något falskt. Det var tydligt att han stod under helig andes vägledning och var en trogen efterliknare av Herren Jesus Kristus. — 1 Tess. 2:5—12.
Paulus’ eget föredöme, som visade det goda inflytande som Guds budskap har på människor, gjorde det möjligt för tessalonikerna att efterlikna Jesus Kristus. De började vandra på en väg som Gud godkände och avhöll sig inte från att vid varje tillfälle förkunna de ”goda nyheterna”. Eftersom tessalonikerna bodde i en hamnstad, fick de tillfälle att tala med många köpmän och resande, som i sin tur vida omkring talade med andra om tessalonikernas nitälskan.
HAR DU BLIVIT PÅVERKAD?
Har du, liksom tessalonikerna, utövat tro på Kristi offers försonande gagneliga verkningar? Om det är så, bör de som ger akt på dig kunna se att du låter Guds ande vara en verklig kraft i ditt liv. Det kommer i så fall att bli tydligt uppenbart, allteftersom tiden går, att du mer och mer formar dig enligt Herren Jesu Kristi föredöme och lära.
På grund av djup uppskattning av den kärlek som visats dig personligen kommer du att bemöda dig om att inte synda. Hur inkonsekvent skulle det inte vara om en individ menar sig ha tro på Kristi blods renande kraft och sedan uppsåtligt syndar! Det skulle kunna jämföras med en människa som tackar någon för att denne har tvättat hennes kläder och, sedan hon satt på sig de rena klädesplaggen, börjar att med vett och vilja vältra sig i närmaste dypöl. (Jämför 2 Petrus 2:22.) Det är tydligt att ingen människa som visar uppskattning skulle göra något sådant. Och likaså kan en människa, som bibehåller en uppriktig tro på det som Gud har gjort genom Jesus Kristus, inte utöva synd. — 1 Joh. 3:4—6.
Tron på Guds föranstaltning för evigt liv sporrar oss dessutom till att tala. Det är därför som Jehovas vittnen i dag ”på hela den bebodda jorden” besöker människor i deras hem med Rikets budskap. (Matt. 24:14) Och vi önskar säkerligen också att våra släktingar, våra bekanta, ja, var och en som vi personligen kommer i kontakt med, skall höra de ”goda nyheterna” och handla i enlighet med dem. Det är endast genom att ta emot de ”goda nyheterna” som de kan undkomma Guds vrede, som skall komma till uttryck mot ogudaktiga människor, och det är endast genom att göra så som de kommer att uppleva den tid när Guds rike genom hans Smorde förvandlar denna jord till en plats fri från smärta, sjukdom och död. — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:4, 5.
Fastän 1.900 år har gått, har kraften bakom de ”goda nyheterna” inte försvagats. Den får fortfarande tusentals människor att underkasta sig Guds andes inflytande och frambringa dess frukt, som först och främst är kärlek. De sanna kristna som drivs av denna ande kan inte sluta upp med att tala med andra om det mest storslagna budskap som finns i vår tid. Är detta sant i fråga om dig? Det kommer att vara sant, om du har verklig tro på de ”goda nyheterna”.