Makten bakom universum — en oförklarlig kraft eller en verklig person?

RESOR till månen och många slag av vetenskapliga iakttagelser har på ett betydande sätt ökat vår kunskap om universum. Dess vördnadsbjudande och omätliga rymd och dess lagbundna ordning blir mer och mer uppenbara. För många människor förefaller det ologiskt att ett sådant universum skulle existera utan något slag av makt som kontrollerar det hela. Fastän millioner människor har förlorat tron på kyrkorna, trosbekännelserna och religionerna i allmänhet, tror de fortfarande på ”Gud”.

Men vad betyder ordet ”Gud” för dig? Betyder det en oförklarlig kraft eller en dunkel intelligens, eller betyder det en avlägsen, obestämd och namnlös person?

Eller betyder ”Gud” för dig någon som står dig mycket nära och som du håller av likt en kärleksfull far? För dem som tror på vetenskap och teknologi kanske detta hörs som tomt prat. Men begrunda följande:

VETENSKAP OCH TEKNOLOGI HAR SINA BEGRÄNSNINGAR

Vi lever i ett spännande århundrade med tanke på upptäckter och ökad kunskap. Människans bedrifter har varit märkliga. Begåvade människor har berikat människosläktet med häpnadsväckande uppfinningar, som på ett storslaget sätt har vidgat horisonten för människornas verksamhet och kunskap.

Men vetenskapsmännen, med all sin ökade kunskap och framåtskridande teknologi, är de första att erkänna att de inte kan frambringa en enda levande cell. Det står långt över vetenskapsmännens förmåga att frambringa något så vanligt som ett grässtrå.

Somliga skribenter försöker förklara underverken som finns runt omkring dem genom att tillgripa sådana uttryck som ”moder natur gjorde detta” eller ”evolutionen gjorde det där”, som om dessa begrepp vore personer med intelligens. Men är det inte helt klart att en ointelligent kraft omöjligen kan svara för den fantastiska variationen av liv som finns eller för den oändliga vishet och makt som uppenbaras i universum?

INTELLEKTETS OCH ANDENS DOMÄN

När vi kommer in på intellektets och andens domän och söker förstå upphovet till sådana egenskaper som vishet, rättvisa, barmhärtighet, omtanke och sannfärdighet, var kan vi då finna tillförlitliga svar på våra frågor? Kan någon förklara upphovet till det mänskliga samvetet — denna förunderliga ”mekanism” som finns i människans inre — och hur det fungerar? Djuren har inte något sådant. Men till och med primitiva och olärda människor har ett samvete. Alldeles som en av de första kristna skribenterna, aposteln Paulus, en gång sade: ”De ... visa, att lagens verk äro skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, deras tankar, när dessa anklaga eller ock försvara dem.” (Rom. 2:15, 1917) Det går över mänskligt förstånd att fatta sådana förunderliga förmågor och egenskaper. Och ändå—är inte människans intellektuella och mentala prestationer av långt större betydelse än hennes fysiska förmågor?

Många djur har större fysiska förmågor än människan. Elefanterna är starkare än människan och örnarna kan se längre, hjortarna kan springa snabbare och fladdermössen kan höra bättre och hundarna har bättre luktsinne än människan. Men vilket djur kan uppfinna nya ting? Det är sant att fåglarna kan bygga nästen och att bävrarna kan bygga dammar och att spindlarna kan spinna nät. Men dessa skapelser gör ständigt samma sak efter samma mönster. Inte en enda av dem kan planera något nytt och utveckla det.

I motsats till djuren kan människorna tänka ut, planera och tillverka saker och ting med mycket stor variation. Det kan vara en kvinna som stickar en tröja eller ett antal tekniker som bygger en rymdfarkost, som kan sändas upp till månen och tillbaka igen. De finner allesammans glädje i att tillverka saker och ting. Det är en del av den mänskliga naturen. Människan har mentala förmågor och egenskaper som är långt, långt överlägsna djurens, och hon har en naturlig eller medfödd skicklighet att tillverka saker och ting. Människan är en ofullkomlig återspegling av det högsta väsende som skapade henne enligt sin likhet. — 1 Mos. 1:26.

Begrunda nu en annan av människans egenskaper som djuren inte äger — hennes önskan att tillbedja. Det är ett obestridligt faktum, som har visat sig i alla tidsåldrar och släkten, att människan har en djup och naturlig önskan att vörda en osynlig makt eller osynliga makter.

Moderna filosofer kanske förnekar detta och säger: ”Vi har gjort framsteg och lämnat denna önskan bakom oss.” ”Gjort framsteg” till vad? Till en värld som vacklar från en kris till en annan och som böjer sig under den svampformade skuggan av en fruktad världsförintelse. Varför vacklar den? Därför att så många har tillbett teknologins ”gudar” och många olika ideologier, men har förkastat den Högstes vishet. — Jer. 8:9.

Fastän många människor i dag är besvikna på kyrkor och religioner, instämmer de i orden i den mest lästa och respekterade bok som funnits under alla tider, nämligen bibeln, som säger angående den Högste: ”Ända sedan Gud skapade världen, kan hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och hans gudom, uppfattas med förståndets öga: de kan ses i hans gärningar.” — Rom. 1:20, Hedegård.

VETENSKAPSMÄNNEN HAR GETT BETYDANDE HJÄLP

Ju mer vetenskapsmännen undersöker universum, atomen och alla livsformer, desto mer uppenbaras genom deras studier skönheten, harmonin och den invecklade beskaffenheten i allt detta. Människans tanke svindlar inför universums oändlighet och komplicerade uppbyggnad. Men det finns ingen verkan utan en orsak. Kan du inte med ”förståndets öga” se den store Skaparens ”osynliga egenskaper” bakom all denna skönhet, denna underbara manifestation av vishet och dynamisk kraft? Det är tydligt att universum styrs av oföränderliga lagar. Bevisar inte detta att det måste finnas en högsta laggivare? De många olika förhållanden och livsförnödenheter som finns på jorden är tydligen exakt avpassade efter människans behov. Och dessa många olika verkningar måste ha en motsvarande ORSAK; det måste finnas en stor försörjare och livgivare.

Vad säger vissa vetenskapsmän om detta?

Biofysikern Frank Allen framhöll: ”Jordens anpassning för livet är alltför vittomfattande för att den skulle kunna förklaras genom en slump.”

En professor i matematik vid Cambridgeuniversitetet, P. Dirac, skrev i Scientific American: ”Gud är en matematiker av synnerligen förnämligt slag, och ... han använde mycket avancerad matematik, då han byggde universum.”

Sir Isaac Newton, som många vetenskapshistoriker menar var ”det största vetenskapliga sinne som världen någonsin sett”, skrev i sitt berömda verk Principia: ”Detta mycket sköna system med solen, planeterna och kometerna kan endast härröra från ett intelligent och mäktigt väsens rådslut och myndighet. ... Den allenarådande Guden är ett evigt, oändligt, absolut fullkomligt väsen.”

Du har kanhända samma uppfattning som sir Isaac Newton. Du kanske också njuter av de praktfulla stjärnorna och strålglansen från solen och av månens klara och fridfulla skönhet och av det uppfriskande regnet, de majestätiska bergen och den ständiga förändringen i molnformationerna och i havet. Kanske du finner glädje i att betrakta den fascinerande variationen av blommor, träd, insekter, fåglar och djur och i att höra barnens skratt och i att få erfara vänners omtanke eller kärleken från en make eller maka. Och djupt inne i ditt hjärta vet du att allt detta har du fått från en verklig PERSON — universums store byggmästare. — Hebr. 3:4.

Det är då förnuftigt och i harmoni med alla fakta och skäl att den Högste måste vara en VERKLIG PERSON. Och eftersom det är så, har han då inte ett namn? Och i så fall, vilket är detta NAMN?