sonsons, kallades också israeliter. Men var kommer namnet ”jude” in? — 1 Mos. 32:28; 2 Mos. 9:7.

Termen jude kommer från namnet på Jakobs fjärde son, Juda, och tillämpades till en början endast på hans familj och avkomlingar. Den förste som använde termen ”judar” var skribenten till Andra Konungaboken (16:6; 18:26, 28; 25:25). Att de båda termerna hebré och jude ansågs vara synonyma så tidigt som på 600-talet f.v.t. framgår av Jeremia 34:9, där vi läser: ”Var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene juden skulle hava den andre till träl.”

Efter fångenskapen i Babylon användes termen jude om de hebréer som återvände därifrån. (Esr. 4:12) Längre fram användes termen för att skilja hebréer från hedningar i alla delar av det medo-persiska väldet. (Est. 3:6, 13) Hedningar som omvände sig till judendomen kallades också judar, men i allmänhet beskriver de hebreiska skrifterna sådana omvända med termen ”främling”. I de kristna grekiska skrifterna utmärks sådana som omvänt sig till den judiska religionen med termen ”proselyter”. — Est. 8:17; 4 Mos. 9:14; Apg. 2:11.

Dessutom får ibland ordet jude en symbolisk eller andlig innebörd i de kristna grekiska skrifterna. Finns det judar, symboliskt talat? Ja, alldeles som aposteln Paulus säger i Romarna 2:28, 29: ”Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet. Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.” Här kan aposteln sägas göra en ordlek av betydelsen i namnet jude, som betyder ”pris” eller ”berömmelse”. Paulus sade här att en som tjänar Jehova Gud med hjärtat är en verklig jude. Och genom en ordlek visar han att en sådan också får berömmelse från Gud.

Den tanke som han lägger fram i Romarnas fjärde kapitel stöder denna ståndpunkt. Där visar han att Abraham är fader till alla som utövar en tro lik Abrahams, och dessa är därför andliga judar. Likaså förklarar han i Galaterna 3:29 att alla som tillhör Kristus, som är lemmar i hans kropp, smorda med Guds heliga ande, i själva verket är Abrahams säd och därför också är judar, dvs. andliga judar.

Ytterligare stöd för detta att sanna kristna är andliga judar får vi i profetian i Jeremia 31:31, där Jehova Gud förebådade att han skulle ingå ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus. Jesus visade att detta nya förbund ingicks med hans efterföljare. (Matt. 26:27, 28) Och aposteln Paulus visar gång på gång att det nya förbundet gäller de kristna. Jesus Kristus är ”ett nytt förbunds medlare”, och hans efterföljare är ”tjänare åt ett nytt förbund”. — Hebr. 12:24; 2 Kor. 3:6.

Men vem är då i verkligheten jude enligt de föregående skriftställena och särskilt aposteln Paulus’ ord? Har det någon betydelse? Ja, det har det verkligen, ty Guds ord fördömer dem ”som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga”. (Upp. 3:9) Hur kan vi säga vem som är jude? Genom att lägga märke till betydelsen i ordet jude. Och vad är den? ”Pris.” Det kan följaktligen med säkerhet fastslås att de verkliga judarna, enligt de kristna grekiska skrifternas mening, är de som både själva prisar Jehova Gud och som erhåller pris från honom. Sådana lovprisare är också vittnen för hans namn och rike.

Den vanligaste metallen

● Aluminium är den vanligaste av alla jordens metaller. Den uppgår till 8,13 viktsprocent av jordskorpan.