Romarbrevet betonar din tro
VAD krävs för att man skall kunna behaga Gud?
Du kanske skulle ge en del olika svar: Att man lever ett dygdigt liv. Att man inte skadar andra. Att man gör vissa uppoffringar för Gud. Att man lyder hans lagar. Att man gör goda gärningar. Att man godtar Kristus och är uppriktig i sin tillbedjan.
Dessa svar är bra i och för sig, för de berör saker och ting som man måste göra för att få Guds godkännande. Men det finns något annat som är så viktigt att allt det ovan nämnda skulle vara gagnlöst utan det. Det är TRO.
”Jag har tro, och jag vet att tron är viktig”, kanske du tänker. Men vi gör alla väl i att begrunda en tanke som upprepade gånger förmedlas till oss i Romarbrevet. Du kommer att finna detta sammanhängande tema i Romarna 1:16, 17. Aposteln Paulus talar där om för oss att ”de goda nyheterna ... är ... Guds kraft till frälsning” och att ”den rättfärdige [skall leva] av tro”. Är frälsning således möjlig för alla som har tro? Gör tron den kristnes gärningar onödiga? Paulus’ brev till romarna besvarar dessa frågor.
Har du personligen läst Romarbrevet? Eller har du läst det upprepade gånger? Den senare frågan är bättre, för det har sagts att vi i Romarbrevet finner Paulus’ mest uttömmande presentation av de goda nyheterna. Så Romarbrevet förtjänar att läsas upprepade gånger; ju mer man ”idisslar” det, desto mer ”näring” får man ut av det.
Frälsning för alla genom tron
De kristna i det första århundradet var intresserade av frågan: Kunde både judar och hedningar få Guds godkännande och bli förklarade rättfärdiga av honom? Gud inspirerade Paulus att skriva om denna viktiga angelägenhet i Romarbrevet. Det han skrev kan visa sig vara mycket viktigt för våra liv, när vi utövar tro och söker frälsning. Det innehåller också en värdefull lärdom för oss om vi på något sätt är benägna att tänka att ett visst folk eller människor av en viss nationalitet är bättre än andra.
Låt oss sammanfatta det viktiga i den här boken så att vi bättre kan förstå och uppskatta de argument Paulus utvecklade. Om du läser Romarbrevet tillsammans med denna sammanfattning, kommer du att få en klar översikt som hjälper dig att förstå de tankegångar som utvecklas. På så sätt kommer du inte att missa det större sammanhanget, vilket kan hända vid en vanlig genomläsning vers efter vers.
Efter inledningen och en värmande försäkran om sin önskan att besöka församlingen i Rom kommer Paulus direkt in på detta huvudtema: Gud är opartisk och ger ”var och en som tror” möjlighet till frälsning — både judar och hedningar. Även om frågan om hur Gud betraktar judar och hedningar inte är lika angelägen i dag som den var då, betonar Paulus’ kommentarer vikten av att vi har tro. Varför är detta nödvändigt för alla? — Romarna 1:1—17.
Alla människor är egentligen syndare som förtjänar Guds vrede. Detta kan man lätt förstå när det gäller icke-judar som oursäktligt ignorerar bevisen för den sanne Guden. Dessa dyrkar ofta skapade ting och ger (på grund av sin felaktiga syn på Gud) efter för förnedrande förehavanden. (Romarna 1:18—32) Men i själva verket förhåller det sig så även med sådana som judarna, som ofta kunde döma eller kritisera de syndiga hedningarna. Båda parter är i en situation som gör att de kan bli dömda. Varför? Judarna har Guds lag och menar sig undervisa i den. Hedningarna har samvetet som driver dem till att göra vad som är rätt och som på så sätt gör dem ansvariga. Varken köttets omskärelse eller ett oomskuret tillstånd är således vad som betyder något. — Romarna 2:1—29.
Om du var en judekristen på den tiden, skulle du sannolikt ha uppskattat Paulus’ erkännande att judarna hade blivit betrodda med Guds ord. Men det finns inget sätt att komma undan den sanning som bekräftas i bibeln och som säger att syndfullheten omfattar alla. Det finns därför ett stort behov av ett medel genom vilket människor kan bli rättfärdiga. Gud har fyllt detta behov genom att tillhandahålla en ny utväg att uppnå rättfärdighet — tron på Jesus. Vill du ha bevis på att tron är överlägsen laggärningar? Begrunda Abrahams exempel. Gud räknade honom för rättfärdig på grund av tro, till och med innan han blev omskuren eller lagen blev given åt Israel. Och vi kan inte ignorera det faktum att det löfte Abraham fick till följd av detta innebar välsignelser för alla, oavsett deras ursprung i fråga om ras. — Romarna 3:1—4:25.
Förstår du då hur viktig tron är för de kristna? När det gäller dem som har himmelskt liv som mål, kommer tron i första hand, innan de blir förklarade rättfärdiga och smorda med helig ande. Men hur tacksamma kan vi inte alla vara för möjligheten att få Guds godkännande genom vår tro! Människor som levde innan lagen gavs var syndare och dog som ett resultat av detta. Efter det att Mose hade mottagit lagen blev synden mera uppenbar. Vad skulle kunna motverka följderna av Adams synd som medförde ofullkomlighet för oss? Jesu trogna levnadslopp och den återlösande kraften i hans offerdöd. Med tro på detta kan vi se fram emot ”evigt liv”. — Romarna 5:1—21.
Att leva i överensstämmelse med tron
När du fortsätter att läsa Romarbrevet, kommer du att se att Paulus tar upp och behandlar en felaktig slutsats som några kan dra av hans uttalanden. Vad då? Jo, någon kan resonera som så att man helt enkelt kan fortsätta med att synda, eftersom Gud till gensvar på synd kan visa oförtjänt omtanke. Vilket misstag skulle inte det vara! Paulus förklarar att kristna, vars synder har blivit förlåtna, därefter inte skall låta synden härska över dem. Det är som om synden tidigare var vår slavägare som vi lydde; men nu är det som om den förre herren har dött och hans order kan ignoreras. Vi har en ny herre — Gud. Vi bör i tro vara ”slavar åt rättfärdigheten” och ha vår ”frukt i form av helighet och som slutresultat evigt liv”. — Romarna 6:1—23.
Det kräver ansträngning att leva som en kristen i överensstämmelse med tron. Denna ansträngning går inte endast ut på att försöka hålla en samling lagar. De som tidigare var under lag kunde nämligen inte lyda den i fullkomlig grad, och de har nu blivit befriade från den, alldeles som en hustru blir befriad från sin makes lag när han dör. Men vi kan bli uppmuntrade av Paulus’ uppriktiga medgivande: Han erkände att han inte kunde undvika att synda, fast han så gärna ville det. Ändå kände han att Jesus hade räddat honom. Vi kan få uppleva en liknande räddning. — Romarna 7:1—25.
De som Gud har adopterat som andliga söner kommer att regera tillsammans med Jesus Kristus i himmelen. Detta ger dem hopp, och det bör försäkra alla trogna kristna om att Gud kommer att hjälpa dem som förtröstar på honom. Om vi är trogna mot honom, kan i själva verket ingenting skilja oss från hans kärlek genom Jesus. (Romarna 8:1—39) Vi behöver inte betvivla att Gud skall förverkliga det goda. Han har både rätten och förmågan att besluta saker och ting så som han önskar, vilket han visade när han utvalde Jakob och när han handlade med Farao. Eftersom de flesta av judarna snavade och inte godtog Messias, beslöt Gud att vemhelst som utövar tro kan bli frälst. Det är verkligen goda nyheter! Det lägger dock ansvaret på oss att utöva tro genom att förkunna de goda nyheterna, så att människor av alla nationerna kan höra dem och sätta tro till dem. — Romarna 9:1—10:15.
Vi bör inse lärdomen i hur detta förverkligades. Fastän de naturliga judarna befann sig i en gynnad ställning inför Gud och stod först i tur för himmelskt liv såsom ”Guds Israel”, behöll de inte denna ställning. Likt naturliga grenar på ett ädelt olivträd blev de avhuggna för att lämna plats åt de hedningar (som liknas vid vilda olivgrenar) som accepterade Kristus. Alla som har fått motta Guds barmhärtighet på detta eller något annat sätt bör utan tvivel med uppskattning fortsätta att utöva tro för att kunna vinna frälsning. — Galaterna 6:16; Romarna 10:16—11:36.
På vilka sätt kan du bevisa din tro, förutom genom att avge offentlig bekännelse till frälsning och på så sätt hjälpa andra att lära känna de goda nyheterna? Du kommer att finna några svar i Romarna 12:1—13:14. Som kristen kan du undvika att formas efter denna onda ordning; du kan uppodla blygsamhet, visa gästfrihet och övervinna det onda genom att göra gott. När du läser detta avsnitt, kommer du naturligtvis att finna andra utmärkta rekommendationer, däribland sådana som inbegriper ditt relativa underordnande under de ”överordnade myndigheterna” som staten utgör.
En annan kristen plikt är att vara omtänksam mot personer med svaga samveten, så att man är villig att avstå från vissa ting som är tillåtna för att inte få dessa andra att snava. När vi på så sätt bär deras svagheter som inte är starka i stället för att behaga oss själva, efterliknar vi det mönster Kristus utgjorde. Vi verkar samtidigt för frid och enhet. — Romarna 14:1—15:16.
När du läser de två avslutande kapitlen i Romarbrevet, kommer du att upptäcka att Paulus verkligen levde i överensstämmelse med sin tro. Han hade en tjänst att utföra speciellt mot människor i de hedniska nationerna, och han var intensivt upptagen med att fullfölja denna tjänst. Paulus hoppades inte bara att få besöka församlingen i Rom, utan också att få resa till Spanien. Det var en viktig västlig utpost i det romerska riket och för Paulus ett orört distrikt. Paulus’ många personliga hälsningar till kristna i Rom är ett annat bevis på hans levande, aktiva tro.
Romarbrevet kan avgjort hjälpa oss att uppskatta trons överlägsenhet över laggärningar. Denna bok gör det helt klart att Gud i sin opartiskhet är villig att ta emot alla som utövar tro och ge dem utsikten att kunna bli rättfärdiga och få ändlöst liv. Må vi därför i ännu högre grad vara medvetna om vårt behov av att ha en stark tro och att leva i överensstämmelse med den.