andra och en ivrig önskan att gagna dem, hjälpa dem och bidra så mycket han kan till deras lycka. Även om ”en rättfärdig människa” vinner respekt och beundran, vädjar hon inte till hjärtat lika starkt som ”den som är god”. Ja, den som är varmhjärtad, omtänksam, barmhärtig, hjälpsam, vars godhet är verkligt framträdande och väcker tillgivenhet i andra människors hjärtan — för en sådan människa, säger Paulus, skulle man kunna vara villig att dö. Och om människor kan visa sådan uppskattning av den som är medlidsam, hur mycket mer måste då inte Gud göra det! När Gud offrade sin älskade Son, gav han exempel på sin egen kärlek till godhet och medlidande. — Rom. 5:6—8.

Brist på medlidande upprörande

Om barmhärtighet föder barmhärtighet så gäller också motsatsen i lika hög grad. Jesu liknelse om den obarmhärtige slaven, som, efter det att hans kunglige herre efterskänkt honom en väldig skuld, inte visade något medlidande mot en medslav som bara var skyldig honom en liten penningsumma, belyser väl detta förhållande. Mannens brist på barmhärtighet var motbjudande för ett antal andra slavar, som berättade saken för sin herre; och deras herre kallade till sig den obarmhärtige slaven och sade: ”Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom. Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?” Fylld av vrede lät den obarmhärtige slavens herre kasta honom i fängelse. — Matt. 18:32—34.

David gav uttryck åt liknande känslor när han fick höra Natans berättelse om den rike mannen som tog en fattig mans enda lamm för att laga till en måltid åt en gäst. I vrede utropade David: ”Dödens barn är den man, som har gjort detta.” Varför det? ”Eftersom han var så obarmhärtig” mot sin medmänniska. Men trots att David i sitt hjärta var en medlidsam man, vilket framgick av hans uttalande, träffades han av ett förkrossande slag när han fick höra orden: ”Du är den mannen.” Även om vi utövar barmhärtighet, kan vi alltså inte tillåta oss att bli självbelåtna, utan måste lyda uppmaningen: ”Fortsätt med att vara barmhärtiga, alldeles som er Fader är barmhärtig.” — 2 Sam. 12:1—7; Luk. 6:36, NW.

Allvaret i detta framgår av bibelns uttalande att de ”obarmhärtiga” räknas med till dem som i Guds ögon är ”förtjänta av döden”. (Rom. 1:31, 32, NW) Tänk på fariséerna, vilka enligt Jesu ord som klass betraktade var bestämda för Gehenna, evigtvarande tillintetgörelse. (Matt. 23:23, 33) Brist på barmhärtighet bidrog tydligen kraftigt till att de förtjänade denna fördömelsedom. När Jesus tillrättavisade dem för att de domfällde dem som var utan skuld, uppmanade han dem: ”Gå därför och lär er vad detta betyder: ’Jag vill ha barmhärtighet och inte offer.’” — Matt. 9:11—13, NW; 12:7; Hos. 6:6.

Roten till fariséernas problem var deras ytterligtgående paragrafrytteri i fråga om alla ting. De var mycket noga med stadgar, föreskrifter och förfaringssätt, men de förbisåg eller ägnade mindre uppmärksamhet åt de viktigare principerna i Guds ord och den sanna gudsdyrkans grundläggande bud. De liknade sannerligen inte den som de påstod var deras himmelske Fader. (Joh. 8:41) Kan vi hos oss själva urskilja någon benägenhet att likna dem?

Även om Guds barmhärtighet på intet sätt är begränsad till tider av dom, är detta sannerligen tillfällen när den är särskilt påtaglig. Och hur angelägna bör vi inte vara att bli föremål för Guds barmhärtighet vid sådana tillfällen!

”Barmhärtigheten triumferar över domen” — hur?

ATT barmhärtigheten kan triumfera över domen bör i hög grad intressera var och en av oss. Varför det? Därför att aposteln Paulus i sina inspirerade skrifter försäkrar oss att ”var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. — Jak. 2:13; Rom. 14:12; NW.

Vårt intresse för detta ökar när vi tänker på att Guds fastställda tid för att vidta rättsliga åtgärder mot hela mänskligheten nu är mycket nära. Profetiorna visar att det sinnebildliga ”stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, såväl som alla de politiska nationerna, inom kort skall få känna av Guds domar. Alla människor på jorden står inför en tid av ”stor vedermöda”, och de kan