skriver: ”Alldeles som Kristus också älskade församlingen [av sina underpräster] och utlämnade sig för den, på det att han måtte helga den, i det att han renade den med vattnets bad förmedelst ordet, på det att han måtte framställa församlingen för sig i dess prakt, utan någon fläck eller skrynka eller någonting dylikt; fastmer skulle den vara helig och utan vank.” Följderna av denna fortskridande rening måste bli tydligt skönjbara i deras liv och verksamhet här på jorden. — Ef. 5:25—27, NW.

20. Redogör för vad tabernaklets förgård var en bild av.

²⁰ Den förebildliga förgården i sig själv föreställer det tillstånd av mänsklig fullkomlighet, i vilket Jesus erbjöd sig åt Gud som ”ett enda offer för synder” ”beständigt”, i likhet med den felfrie tjuren som frambars till syndoffer. (Hebr. 10:12, NW) Men hur förhåller det sig med detta? frågar du kanske. Tjänade inte hela Levi stam, som föreställde det himmelska prästerskapet under Kristus, inom detta heliga inhägnade område? Svaret kan vi hämta av det som Paulus säger om Guds sätt att handla med dem som är kallade till det himmelska prästadömet: ”Men ni har blivit rentvagna, men ni har blivit helgade, men ni har blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” (1 Kor. 6:11, NW) Skaran av andliga underpräster, som således blivit renade från adamitisk synd genom Kristi Jesu blod och räknas för att vara rättfärdiga, som om de vore fullkomliga människor, har fått förhoppningen om andligt sonskap väckt hos sig, och de uppmanas att ge ut sitt mänskliga liv med dess tillräknade rättfärdighet i trogen tjänst efter sin översteprästs föredöme.

21. Varför bör det vara till stor uppmuntran för oss i denna tid att en kvarleva av det himmelska prästerskapet fortfarande befinner sig på jorden?

²¹ Hur glada bör vi inte alla vara över att veta att vi lever i den tid, då de sista, återstående, medlemmarna av detta heliga prästerskap, som ännu inte har fullbordat sitt jordiska lopp, fortfarande befinner sig här mitt ibland oss! Själva deras närvaro förenar oss i stark och frimodig endräkt till att möta de kritiska tider som nu har inbrutit på jorden. Liksom helgandet av de förebildliga prästerna medförde ynnest och gudomlig vägledning för Israel, kan vi äga tillförsikten att Gud handlar med ofullkomliga skapelser här på jorden i denna tid och att han slutligen genom sitt prästerskap skall bereda möjlighet för stora skaror ångerfulla människor ur alla nationer och stammar och folk och tungomål att nå fram till honom, som är livets stora källa.

Stadgar för det himmelska prästerskapet

”Och de skola lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.” — Hes. 44:23.

1. I vilket avseende är prästerskapet under Kristus olikt alla andra prästerskap, och varför bör vi intressera oss för de förebildliga stadgarna för det aronitiska prästerskapet?

PRÄSTERSKAP av rent mänskligt ursprung är benägna att bli sig själva en lag, att uppställa och ändra sina egna stadgar och att söka vinna makt och inflytande för att kunna tillgodose sina egna intressen. Men så förhåller det sig inte med den skara präster som lyder under den store översteprästen, Kristus Jesus. Det viktigaste för dem är att de befinns följa sin överstepräst tätt i spåren, nu och för all framtid, ty det är enda sättet för dem att försäkra sig om den rene och helige Gudens, Jehovas, godkännande. De inser att de måste undervisa andra genom sitt exempel såväl som genom att vara deras lärare. Till vägledning för sig i den rätta gudsdyrkan har de fått stadgar, som i många fall var klart och tydligt framställda i bild genom de stadgar som gällde för det aronitiska prästerskapet och dess