Inblick i nyheterna
Mera våld i filmerna
● På senare år har tendensen i film och television gått mot allt mera våld. I New Haven ”Register” framhålls det att vad som är annorlunda nu ”inte bara är filmmakarens betoning av våld, utan den sensationellt åskådliga framställningen av det ända till dess den sista smulan av hjärnan skjuts ut ur offrets huvud — framför kameran”.
Filmkritikern Vincent Canby i New York frågade: ”Är åskådarna så blodtörstiga att de kräver denna realism?” Svaret förefaller vara Ja. Han framhöll att alldeles som publiken ”under det senaste årtiondet har kommit att godta pornografiska filmer, så har den också kommit att godta filmer som är mer och mer brutalt våldspräglade”.
Film och television är media för massunderhållning och massinformation. De är mycket verkningsfulla i att styra stora åskådarskarors sinne. En del av den stora ökningen av brutala övergrepp på liv och egendom kan således utan tvivel tillskrivas sådan styrning under en längre tid.
Detta sammanbrott för moral och lag och ordning förutsades för länge sedan av Jesus Kristus och hans apostlar. Det är ett inslag i det tidens tecken som säger oss att vi befinner oss i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande ordningen. (Matt. 24:3, 12; 2 Tim. 3:1—3) Under inflytande av demoniska krafter formas människor för den tid då var mans hand ”skall lyftas mot den andres”. — Sak. 14:13.
Liv efter döden?
● Uppfattningen att det finns liv efter döden finner man hos 73 procent av USA:s befolkning, enligt en nyligen genomförd gallupundersökning. De som förespråkar denna uppfattning har framhållit sådana förmenta bevis som de känslor, som beskrivits av personer som återupplivats efter en klinisk död. Dessa sensationer lär inbegripa lugn, djup frid, stark lyckokänsla och en känsla av att flyta bort från eller ut ur kroppen.
Somliga är redo att godta sådana ”bevis”, men andra ser på saken från en annan synpunkt. Det heter till exempel i ”Science Digest”: ”Doktor Russell Noyes, professor i psykiatri vid University of Iowa, är inte lika beredd att sätta tro till detta. Han har under flera år studerat människor som varit nära döden. Han framhåller att människor som återvunnit medvetandet sedan de förklarats vara kliniskt döda och de som hotats av döden berättar om liknande känslor av lugn och ofta starka lyckokänslor. Dessa och andra upplevelser av att vara utanför kroppen, säger han, är mest sannolikt fantasiprodukter — sinnets sätt att reagera inför dödens överväldigande spöke.”
Forskarnas slutsatser varierar, men man bör inte förbise den Heliga skrifts vittnesbörd. Bibeln stöder inte teorin om liv efter döden, utan säger i stället: ”De döda prisa icke HERREN [Jehova].” Varför inte det? Därför att de har ”farit ned i det tysta” och ”de döda veta alls intet”. (Ps. 115:17; Pred. 9:5, 10) Nej, det finns inget fortsatt liv utan avbrott efter döden. Men för de människoskaror som omfattas av Guds föranstaltning finns det ett säkert hopp om att de skall bli återförda till livet genom en uppståndelse under Jesu Kristi tusenåriga regering.
Platon och själen
● Ett större kyrkosamfund har nu ändrat uppfattning om en grundläggande ”kristen” lära — själens odödlighet. En tysk luthersk katekes för vuxna, ”Evangelischer Erwachsenenkatechismus”, erkänner att upphovet till denna lära är den ”grekiske filosofen Platon (427—347 f. Kr.) [som] med eftertryck hävdade att kropp och själ inte var samma sak”.
Denna nya lutherska katekes förklarar: ”Evangeliska teologer i modern tid ifrågasätter denna kombination av grekiska och bibliska uppfattningar. ... De förkastar människans uppdelning i kropp och själ. Eftersom människan som helhet är en syndare, är det i dödsögonblicket så att hon dör fullständigt med både kropp och själ (fullständig död). De dödas uppståndelse har därför inget samband med människan; det är en helt ny skapelse av Gud. Mellan död och uppståndelse finns en klyfta; individen fortsätter sin tillvaro på sin höjd i Guds minne.” — Sid. 189, 532, 533.
Under flera årtionden har man betraktat Jehovas vittnen som kättare för att de lärt detta om själen. Det tog inte flera hundra år för Jehovas vittnen att inse det som de evangeliska teologerna just nu har erkänt. Deras studium av själva bibeln i stället för av människors filosofi uppenbarade att ”den själ, som syndar, hon skall dö” och att ”de döda veta alls intet”, förrän de blir uppväckta. — Hes. 18:4, 20, 1878 års sv. övers.; Pred. 9:5, 10.
Men om läran om den odödliga själen är grundad på Platons filosofi, hur mycket mera av det man förmedlar till intet ont anande kyrkomedlemmar såsom varande ”kristet” kan då inte också ha sina rötter i liknande villfarelser?
Kommande VS-”panik”?
● Tidskriften ”Science” rapporterar att penicillinresistent gonorré nu ”överförs världen utöver i ett slags stort internationellt utbyte som ingen behöver”. ”Science” framhåller också den fortsatta epidemiska spridningen av vanlig gonorré och säger att ”hälsovårdsmyndigheterna faktiskt inte vet vad de skall göra åt saken. Eftersom de resonerar som så att de inte kan stoppa dess spridning, därför att de inte kan hindra folk från att ha sexuellt umgänge, börjar de nu få en känsla, som skulle kunna utveckla sig till panik, om de skulle konfronteras med ett stort antal resistenta fall.”
På grund av världens moraliskt sjuka klimat förkastar således vetenskapsmän och till och med prästmän det uppenbara botemedlet mot könssjukdomarnas spridning såsom varande opraktiskt. Men bibelns råd att ”fly undan otukten” och hålla ”den äktenskapliga sängen ... obesudlad” är fortfarande det enda verkligt praktiska sättet att undanröja dessa vedervärdiga farsoter.
”Science” meddelar också att sexuellt överförda sjukdomar skiljer sig från andra smittosamma sjukdomar i det avseendet att ”man inte utvecklar någon effektiv naturlig immunitet mot sjukdomen, sedan man en gång haft den. Ingen vet med säkerhet varför det förhåller sig så.” Denna ”onormala” reaktion i kroppen bekräftar ytterligare bibelns ord att en person ”som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp”. — 1 Kor. 6:18; Hebr. 13:4.