Vad man behöver för att vara lycklig för evigt
”Vishet är till skydd [liksom] pengar äro till skydd; men fördelen med kunskap är att visheten själv bevarar sina ägare vid liv.” — Pred. 7:13, NW.
1. Vad visar att rikedom inte kan bringa varaktig lycka?
HAR du nu vad du behöver för att vara lycklig? Om du har det, kommer du då att ha det länge? Under de bästa förhållanden är livet kort. Människan är lik gräset som vissnar och blomman som falnar och skuggan som försvinner; hennes livsdagar är få, och hon vänder åter till stoftet. När livet är borta, är det slut med lyckan. Rikedomen kan inte bevara det. ”Även när en person har överflöd, härrör hans liv icke från de ting han äger”, sade Jesus. Och psalmisten säger: ”Icke en av dem kan på något sätt förlossa ens en broder eller giva Gud en lösen för honom (och återlösningspriset för deras själ är så dyrt, att det har upphört till obestämd tid), så att han skulle fortfara att leva för alltid [och] icke se gropen. Bliv icke rädd därför att någon man vinner rikedom, därför att härligheten hos hans hus tillväxer, ty vid sin död kan han icke taga med sig någonting alls; hans härlighet kommer icke att gå ned tillsammans med honom själv. Ty under sin livstid välsignade han beständigt sin egen själ (och människor komma att berömma dig, därför att du ställer det gott för dig), den kommer småningom endast så långt som hans förfäders släktled. Aldrig mer skola de se ljuset. Jordemänniskan — låt vara att hon har en ärad ställning —, som icke förstår, är i sanning jämförlig med djuren, som hava blivit tillintetgjorda.” — Luk. 12:15; Ps. 49:8—10, 17—21; NW.
Ingen lycka för evigt genom någon själens odödlighet
2. Förmedelst vilken lära vägrar människorna att acceptera dödens faktum, men vad visar bibeln?
2 Ovilliga att acceptera förgätenheten som sin framtidslott har människorna dolt dödens faktum bakom en uppdiktad odödlighet. Deras religioner lär att människosjälen är odödlig. På det sättet kommer tidens häl inte att fullständigt smula sönder dem till stoft. Åren som drar fram över dem kommer inte att trampa ned dem i glömskan. Själen kommer att leva vidare, när kroppen förmultnar i graven. De kommer att ha medvetande efter döden, säger de. Men bibeln säger inte så: ”Hans ande [eller: andedräkt, fotnot] går ut, han går tillbaka till sin jord, på den dagen förgås verkligen hans tankar.” De menar att de kommer att ha vetskap om vad som händer och sker, men bibeln är inte enig med dem: ”Ty de levande äro medvetna om att de skola dö; men vad de döda angår, äro de icke medvetna om någonting alls, ... ty det finnes ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i scheol, den plats dit du går.” Deras odödliga själ skiljer dem från djuren, det är vad deras lära går ut på. Bibeln lär emellertid någonting helt annat: ”Ty det finnes en slutlig bestämmelse vad beträffar människors söner och en slutlig bestämmelse vad beträffar djuren, och de hava samma slutliga bestämmelse. Såsom den ene dör, så dör den andre; och de hava alla blott en ande [andedräkt, fotnot], så att människan intet företräde har framför djuret, ty allting är fåfänglighet. Alla gå till en och samma plats. De hava alla kommit från stoftet, och de återvända alla till stoftet.” Den syndiga själen är inte odödlig: ”Den själ, som syndar, den skall dö.” Till och med den enda syndfria själ som levat på jorden såsom människa dog, ty det är skrivet om Jesus: ”Han uttömde sin själ till död.” — Ps. 146:4; Pred. 9:5, 10; 3:19, 20; NW; Hes. 18:4, My; Jes. 53:12, Åk.
3. Vilka välsignelser medför visheten?
3 Om alltså inte en odödlig själ är grunden för vårt hopp om liv, vad skall vi då bygga det på? På vishet: ”Ty vishet är till skydd [liksom] pengar äro till skydd; men fördelen med kunskap är att visheten själv bevarar sina ägare vid liv.” Och vi kan inte endast hoppas på liv, utan på ett lyckligt liv: ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.” — Pred. 7:13, NW; Ords. 3:13—18.
Guds vishet och makt
4. Vad är kontentan av 1 Korintierna 1:18—25?
4 Vad är det, närmare bestämt, för en vishet som befriar från död och leder till liv? Vems vägar är ljuvliga, och vems stigar är trygga, och vem är det som det är en sällhet och en lycka att äga? Första Korintierna 1:18—25 uppenbarar den vishet som pekar ut vägen till ändlös lycka: ”Ty talet om tortyrpålen är dårskap för dem som förgås, men för oss som bliva frälsta är det Guds kraft. Ty det är skrivet: ’Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas intelligens åt sidan.’ Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har icke Gud gjort denna världens vishet dåraktig? Ty då ju, i Guds vishet, världen genom sin vishet icke lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro. Ty både begära judarna tecken och söka grekerna vishet; men vi predika Kristus fastnaglad vid pålen, för judarna en orsak till fall, men för nationerna dårskap; för dem emellertid, som äro de kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Ty det dåraktiga från Gud är visare än människor, och det svaga från Gud är starkare än människor.” — NW.
5. Är all mänsklig vishet dåraktig för Gud, och är all Guds vishet dåraktig för icke troende människor?
5 Vad betyder egentligen detta? Att all människornas vishet är dårskap i Guds ögon? Ofta kan människans vishet, när den tas i bruk, bota de sjuka eller rädda de döende. Den konstruerar maskiner som för människorna fram över marken eller över havet eller genom luften. Den möjliggör komfortabla hem med många bekvämligheter. Tack vare denna vishet kan människor förmedla röster och musik och till och med rörliga bilder över avstånd på många tusen kilometer. När människans förunderliga sinnrikhet används på rätt sätt, är den inte dårskap inför Gud. Hur skulle den kunna vara det, när det var Gud som gav människan denna egenskap vishet? Hur skulle den kunna vara det, när Jesus sade att ”denna tingens ordnings söner äro visare i praktiskt avseende gentemot sitt släktled än ljusets söner äro”? Inte heller kan vi utan inskränkning säga att människorna betraktar all Guds vishet som dårskap. De förundrar sig över den gudomliga vishet som återspeglas i stjärnklara himlar, den gröna jorden, det fascinerande djurlivet och deras egen kropp, som är ”danad så övermåttan underbart”. Vad är det då för en mänsklig vishet som Gud kallar dåraktig, och vilken är den gudomliga vishet som många människor betecknar som dårskap? — Luk. 16:8, NW; Ps. 139:14.
6. Vilken Guds vishet och kraft tycktes människor dåraktig och svag?
6 Det är talet om tortyrpålen som låter svagt och dåraktigt i icke troende människors öron. Kristus fastnaglad vid pålen, för judarna någonting svagt! Kristus fastnaglad vid pålen, för nationerna någonting dåraktigt! Men Kristus fastnaglad vid pålen, för dem som blir frälsta Guds kraft och Guds vishet! Kristi död på tortyrpålen är Guds vishet och kraft, som besegrar döden och bringar graven till ett slut. Men Kristus föreföll judarna så svag. De föraktade hans anspråkslösa ursprung. Vad gott hade någonsin kommit från Nasaret? Han hade inte blivit undervisad i deras skolor, han motsade deras officiella religionsuppfattningar, han umgicks med syndare. När han höll på att dö på tortyrpålen, skymfade och smädade de honom såsom svag och oduglig: ”Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.” Och Kristus fastnaglad vid pålen föreföll grekerna så dåraktig. De såg ned på Judeen, och varför skulle de då förvänta frälsning därifrån? De hånade och försmådde en lära, enligt vilken frälsningen skulle komma i kraft av en föraktad judes skymfliga död. De yvdes över sitt filosofiska prat, var alltid redo att lyssna till ett fantasifullt tal eller blomstersmyckade fraser eller högtravande retorik om utveckling eller själens odödlighet, men de avskydde att lyssna till vad de betraktade som dåraktigt pladder om Jesus av okunniga och olärda judar. — Matt. 27:42.
7. Vilken människors vishet är dåraktig i Guds ögon?
7 Judarna kunde alltså betrakta Jesus, den lösen som utgavs, såsom svag, och grekerna kunde anse denna anordning med lösen som dåraktig, men icke desto mindre är detta dåraktiga från Gud visare än något projekt som människor har tänkt ut för att åstadkomma frälsning, och detta svaga från Gud är starkare än någon ansträngning som människor gör för att undgå döden. När visa män frambringar läror i avsikt att upphäva Kristi ställning som lösen eller som konung eller att sätta någonting annat i hans ställe, när de genom sina projekt ämnar göra vad endast Kristi lösen eller rike kommer att åvägabringa, då är deras vishet dåraktig och gagnlös i Jehovas ögon. De bör göra sig fria från denna dårskap, så att de kan bli i sanning visa och acceptera ”Kristus fastnaglad vid pålen”, Guds vishet och kraft. Därför ger Paulus detta råd: ”Må ingen förleda sig själv: Om någon bland eder menar att han är vis i denna tingens ordning, må han då bliva en dåre, för att han må bliva vis. Ty denna världens vishet är dårskap för Gud; ty det är skrivet: ’Han fångar de visa i deras egen förslagenhet.’ Och återigen: ’Jehova vet, att de visas resonemang äro gagnlösa.’ ” — 1 Kor. 3:18—20, NW.
8. Vilken kategori är det — i stort sett — som Gud kallar, och vilken kategori förkastar han, och varför är det så?
8 Emedan de världsligt visa betraktade Kristus fastnaglad vid pålen såsom svag eller dåraktig, sade Paulus vidare: ”Ty ni se hur han har kallat eder, bröder, att icke många i köttslig måtto visa blevo kallade, icke många mäktiga, icke många ädla; utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle komma de visa människorna på skam, och Gud utvalde det svaga i världen, för att han skulle komma det starka på skam; och Gud utvalde det oädla i världen och det ringaktade, det som icke är, för att han skulle göra till intet det som är, på det att intet kött må berömma sig inför Gud.” Paulus talar inte förklenande om kunskap. Han var en bildad man. Han uppmanar de kristna att studera. Inte all människans vishet är dåraktig. Men när den försöker skjuta Guds vishet och kraft åt sidan, då är den dåraktig och svag och dess ägare är vis endast i sina egna ögon. — 1 Kor. 1:26—29, NW.
9. Vad gäller om millioner människor i våra dagar, vilket placerar dem i samma kategori som judarna och grekerna på Paulus’ tid tillhörde?
9 Det finns i våra dagar millioner människor, som likt de forntida grekerna visar ifrån sig lösenanordningen såsom dåraktig och söker vishet i sina filosofiska system och vetenskaper. Det finns också millioner människor nu som liksom de religiösa judarna då gjorde förkastar lösen såsom svag och håller sig till traditioner och trosbekännelser i förväntan att få kraft av dem. En religiös publikation säger: ”Strängt taget var Kristi död inte nödvändig för människornas frälsning.” The Christian Beacon citerade detta uttalande av den framträdande prästmannen Harry Emerson Fosdick: ”Naturligtvis tror jag inte på jungfrufödelsen eller på den där gammalmodiga läran om försoning genom en ställföreträdare, och jag känner ingen insiktsfull kristen prästman som gör det.” En annan prästman, Lloyd C. Douglas, sade i sin bok The Living Faith: ”Jag har sagt eder att denna konventionella syn på försoningen ... var obefogad, därför att det inte fanns någon tillräcklig grund för historien om Adam.” Till största delen är det alltjämt ”det ringaktade, det som icke är”, människor, vilka anses för mycket obetydliga, för nollor, som tror, under det att ”det som är”, de i världens ögon framstående, förkastar Jehovas vishet och kraft.
Hur man vinner lycka för evigt
10. Vad måste vi göra för att få den förtjänst oss tillräknad, som Kristus åvägabragte när han blev fastnaglad vid pålen?
10 Hur får vi alltså den förtjänst oss tillräknad, som Kristus åvägabragte när han blev fastnaglad vid pålen? Hebréerna 5:9 (NW) säger: ”Han [blev] ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyda honom.” Vilka befallningar gav han, som vi måste lyda? ”Ni skola vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Apg. 1:8; Matt. 28:19, 20; 24:14; NW.
11. Vad måste vi göra för att lyda dessa befallningar, och varför är detta vist?
11 För att lyda dessa befallningar måste vi studera enskilt, komma tillsammans med andra för studium och så ta emot övning i arbetet med att frambära vittnesbördet. Sedan vi fått allt detta fritt och för intet, gör vi det tillgängligt för andra fritt och för intet. Världen i allmänhet kommer att anse detta predikande svagt och dåraktigt, men i flydda tider ”fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro”, och han finner fortfarande detta vara gott. Judarna på Jesu tid må ha betraktat Jesus såsom någonting att stöta sig på, och nationerna må ha ansett hans död vara dårskap, och människor i våra dagar må sky den lösen som Jesus åvägabragte, och kristenhetens nyteologiska präster må kalla den för dårskap, men oavsett vad alla dessa världsligt visa säger, finns det inget annat namn givet under himmelen, varigenom vi kan vinna varaktig lycka, ty ”det finnes intet annat namn under himmelen, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skola bliva frälsta”. — Apg. 4:12, NW.
12. Varför kommer omvändelse på dödsbädden för sent, och vad visar att rikedom inte kan rädda vid Harmageddon?
12 Du kanske är lycklig nu. Om du i rikt mått har föda och kläder och tak över huvudet, kanske du känner dig trygg. Men när dödens dag kommer för dig, hur lycklig kommer du då att vara? Vad vill du ge för ditt liv? Ett offer i form av omvändelse på dödsbädden? Det är lika gagnlöst som sagan om den odödliga själen. Det är för sent då att samla en skatt i himmelen genom lydig tjänst för Jehova och beredvillighet att följa Kristi befallningar, och en jordisk skatt av silver och guld kan inte återlösa dig. Kanske kommer tiden för din dödsbäddsscen i Jehovas Harmageddonkrig. Den rikedom, som samlats genom materialism, kommer inte att kunna rädda sina offer: ”De skola kasta sitt silver på gatorna, och deras guld skall vara såsom någonting orent. Deras silver och deras guld skall icke kunna rädda dem på Jehovas vredes dag.” Vad är det visa handlingssättet för nuet och för framtiden? — Hes. 7:19, AS.
13. Vad behöver vi för att vara lyckliga nu, och vad behöver vi för att vinna lycka för evigt?
13 Vi försöker inte styra ett fartyg på land eller köra en bil över oceanen eller klippa en gräsmatta med en skrivmaskin. Vi bör inte försöka förmå oss till att göra sådant som vi inte är skapade för. Litet mat och dryck och pengar är tillbörligt, men Gud har inte danat oss till att vara frossare eller drinkare eller giriga materialister. Att leka en smula är bra, men vi får inte bli onyttiga dagdrivare, som leker bort vår tid. Vi måste studera för att förvärva vis insikt om Jehova, måste arbeta i hans tjänst, måste handla rättvist mot alla och måste hysa kärlek till oss själva och till nästan och till Gud. Vi behöver en del materiella ting, men utan materialism. Vi behöver en del pengar, men inte penningbegäret. Vi behöver Jehovas ande, och därför måste vi bereda rum för den. Vi har driften att tillbedja, och därför bör vi nitiskt följa dess maning. Om vi gör det, kommer vi att vara lyckliga nu. Men hur går det, om vi dör och blir till stoft? Vad kan göra stoft lyckligt? Ingenting, såvida inte Jehova för oss tillbaka från stoftet till liv igen. Och han kommer att göra detta, endast om vi har tillgodogjort oss den enda passande, effektiva, kraftfulla lösen. Vad behöver vi alltså för att bli lyckliga för evigt? Vi behöver Kristus, honom som blev fastnaglad vid pålen, Guds vishet och Guds kraft. Omfatta nu denna anordning!
(The Watchtower, 1 juni 1958)