Ta dig i akt för att bli överlistad
DE SOM har blivit sanna kristna sägs ha blivit befriade ”från mörkrets myndighet”. (Kol. 1:13, NW) Härskaren över detta mörker identifieras genom bibelns ord i Efesierna 2:2 (NW). Där säger aposteln Paulus att medlemmarna i församlingen i Efesus, innan de blev kristna, ”vandrade enligt denna världens tingens ordning, enligt härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner”.
Aposteln namngav särskilt denne mäktige härskare, när han gav dessa kristna rådet: ”Ikläd er den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker.” — Ef. 6:11, 12, NW.
Den kristne måste därför iaktta den största vaksamhet och försiktighet. Han kanske uppfyller Guds krav i många avseenden. Men om hans vaksamhet slappnar, kan också han plötsligt och oavsiktligt fås att göra Satans vilja. Aposteln Petrus varnade: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka någon.” — 1 Petr. 5:8, NW.
Några av de kristna i församlingen i Efesus hade tydligen inte varit på sin vakt. De höll på att bli ledda bort från sanningen. Paulus skrev till Timoteus att han skulle vägleda och hjälpa dessa, så att ”de kan komma tillbaka till sitt sunda förnuft ut ur djävulens snara”. (2 Tim. 2:24—26, NW) En snara är inte något som offret medvetet går och fastnar i. Den är väl dold. Plötsligt, utan varning, slår fällan igen, och det intet ont anande offret är då alltför långt inne i den för att kunna fly utan hjälp. Så är det också med Satans snara; den som fastnar i den blir överrumplad. Men vad som är ännu allvarligare — han kan faktiskt också fastna i snaran men ändå inte vara medveten om det. Han kan till och med ovetande tjäna Satans syften under det att han blir bedragen att tro att han handlar rätt.
Några av Satans snaror
Ett exempel på detta är något som hände aposteln Petrus. Jesus hade talat om för sina lärjungar att han skulle få utstå lidande från de judiska religiösa ledarna och bli dödad. Det var denna kurs hans Fader hade utstakat för honom. Jesus visste att det skulle vara en synd för honom att bara nära en tanke på att komma ifrån denna offerdöd. Men Petrus tog Jesus avsides, säkerligen i all välmening, och sade: ”Var god mot dig själv, Herre; du kommer alls inte att drabbas av detta öde.” Jesus vände ryggen åt Petrus och svarade: ”Förfoga dig bakom mig, Satan! Du är en stötesten för mig, därför att du inte tänker Guds tankar, utan människors.” — Matt. 16:21—23, NW.
Här föll Petrus i Satans snara och var sig själv ovetande en ”satan” eller ”motståndare” till Jesus. Detta exempel betonar vårt behov av att lyssna till vad Guds ord säger, att ha exakt kunskap i det och följa det, inte mänsklig känslosamhet eller mänskligt resonemang.
Bibeln uttalar en annan varning, när den råder äktenskapskontrahenter att ge varandra äktenskapsrätten: ”Beröva inte varandra detta, annat än efter inbördes samtycke för en fastställd tid, för att ni må ägna tid åt bön och må komma tillsammans igen, så att Satan inte må fortsätta med att fresta er på grund av er brist på förmåga att styra er själva.” (1 Kor. 7:5, NW) Jämvikt och gott omdöme måste iakttas också när man ägnar tid åt någon särskild tjänst för Gud. Annars kan, när det gäller ett gift par, avhållsamhet från att ge varandra de sexuella rättigheterna ge djävulen ett tillfälle att genom åtrå fresta den ena eller båda parterna till orätta tankar eller handlingar gentemot någon av det motsatta könet. — Matt. 5:28; 1 Kor. 6:9, 18.
Snaror för församlingen
Att en hel församling, och speciellt de som är ansvariga för dess tillsyn, måste vara på sin vakt mot att bli överlistade av Satan illustreras av förhållandet i den tidiga kristna församlingen i Korint. En av dess medlemmar hade hemfallit åt grov omoraliskhet. I stället för att rensa ut denna ondska föll församlingen i Satans snara genom att den var uppblåst i stället för att bli bedrövad över denna händelse. Aposteln Paulus gav församlingen instruktioner att driva ut den onde mannen. — 1 Kor. 5:1—5, 13.
Senare ångrade mannen sig och ändrade sitt handlingssätt, sedan han varit utesluten en tid. Nu skrev Paulus till församlingen och uppmanade dem att förlåta mannen och återuppta honom för att, som han sade, ”vi inte må bli överlistade av Satan, ty vi är inte okunniga om hans anslag”. Ja, de kristna får inte glömma vilka Satans anslag är. Vid det första tillfället hade församlingen varit eftergiven, inte noga med att bevara renheten inom församlingen. Men nu fanns det risk för att de skulle gå till den andra ytterligheten — och bli hårda och stränga och inte förlåta den som uppriktigt ångrade sig. Detta skulle ha gagnat djävulens syften precis lika mycket och ha kostat dem Guds ynnest. — 2 Kor. 2:5—11, NW; Matt. 6:14, 15; Jak. 2:13.
Orätt begär och stolthet
Orätt begär kan vara en försåtlig snara från Satan. Judas Iskariot är ett exempel på detta. När han först utvaldes till en Herren Jesu Kristi apostel, visade han sig ha kvalifikationerna för detta ämbete. Men Judas blev lysten, girig. Han började stjäla från den kassa som Kristus och hans apostlar använde till sina utgifter. Med denna utgångspunkt kunde Satan leda honom längre och längre när det gällde att utveckla ett ont hjärta, tills han slutligen förrådde Herren. Han förlorade allt och blev ”tillintetgörelsens son”. — Joh. 12:3—6; 13:18—27; 17:12, NW; 18:2—5.
Stolthet är också ett av Satans mäktigaste verktyg. Den kan få till och med den rättfärdige att snava, och än värre, den kan medföra svårigheter för andra. Eftersom aposteln Paulus insåg att stolthet är ett av Satans anslag, uteslöt han särskilt möjligheten att förordna en nyomvänd man till tillsyningsman i en församling, ”på det att han inte må bli uppblåst av högmod [för att han så snabbt blivit upphöjd till en så framträdande och ansvarsfull ställning] och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen”. — 1 Tim. 3:2, 6, NW.
Djävulen är obevekligt besluten att svärta ned Guds namn. Eftersom den mans uppförande som blivit förordnad till att öva tillsyn över en församling återkastas på hela församlingen och på Jehova Gud själv, krävs det att denne man skall ha ”ett förträffligt vittnesbörd från människor utanför”. Han bör vara en man som verkligen lever i överensstämmelse med det kristna namnet när det gäller moral, affärsangelägenheter, familj, grannsämja, gästfrihet och kärleksfull godhet. Annars skulle han, om han förordnades till detta ämbete, kunna ”falla i smälek och en djävulens snara”. — 1 Tim. 3:7, NW.
Ja, om en man som kunde bli anklagad för ett orätt handlingssätt av personer utanför församlingen skulle placeras i en framträdande ställning i den kristna församlingen såsom herde och lärare, vilket tillfälle skulle det då inte bli för motståndare att komma med smädelser! (Jämför 1 Timoteus 5:14, 15.) Satan skulle njuta av att se en sådan snara fungera, till vanära för Jehova.
Må därför de som tjänar Jehova Gud ikläda sig den fullständiga vapenrustningen från Gud. ”Var vaksamma och håll ut i bön, på det att ni inte må komma i frestelse.” Bruka ”varje form av bön”, det vill säga åkallan, tacksägelse och förböner. ”Håll er fördenskull vakna med all ihärdighet och med åkallan för alla de heliga.” Förlita er på Jehova och på hans regerande konung, Jesus Kristus. Ha uppriktig omsorg om varandra och undvik alltså alla ytterligheter eller att orätta begär smyger sig in. Detta måste de sanna kristna fortsätta med i vetskap om att de är Satans främsta måltavla, eftersom de står fram för Jehovas namn. De är inte okunniga om hans tillvägagångssätt, men de måste hålla sig vakna, så att de inte blir lömskt överlistade av Guds och människans störste fiende. — Mark. 14:38; Ef. 6:11, 13, 18; Luk. 22:31; Upp. 12:9, 17; NW.