Lojalitet i ändens tid

”Ty det är tillräckligt att ni under den tid som har förflutit har fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i tygellöshetens gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda lagstridig avgudadyrkan.” — 1 Petr. 4:3, NW.

1. Varför tycks människornas ondska ständigt bli allt värre i denna tid?

SEDAN första världskriget har vi befunnit oss i en mycket ovanlig period i människans historia, en period som kännetecknats av våld utan motstycke, stor blodsutgjutelse och omfattande urartning när det gäller moralen. Om en liknande period för tusentals år sedan heter det i bibelns historiska skildring: ”Följaktligen såg Jehova att människans ondska överflödade på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden.” (1 Mos. 6:5, NW) ”De tog ingen notis” om Guds vilja för människorna. Detta uttryck beskriver förhållandena under tiden före den stora vattenfloden på Noas tid. Jesus Kristus sade att liknande förhållanden skulle råda under de yttersta dagarna för den nuvarande ordningen av mänskligt styre. (Matt. 24:37—39, NW) Sedan år 1914 v.t. har vi levat i dessa ”yttersta dagar”.

2, 3. Vilket ont inflytande är de kristna medvetna om, och varför måste de motstå det?

² Då mänskligheten stadigt sjunker till allt lägre nivåer när det gäller moralen, ökar trycket på sanna kristna att betrakta omoraliska handlingar som godtagbara. Tankarna på den så kallade ”nya moralen” genomsyrar de världsligt sinnade människor de har omkring sig och fyller den litteratur och underhållning som sådana människor för fram. Detta utövar ett ont inflytande på alla kristna. Det krävs beslutsamt motstånd från deras sida. Somliga kan rentav ha tagit del i omoraliskt leverne innan de blev sanna kristna. Men nu, då de har iklätt sig en ny personlighet som är formad enligt de höga normer för moral som finns i Guds ord, är den tid förbi då de kunde leva likt nationerna. Om man gick tillbaka till sådant, skulle man likna en hund som återvänder till sina egna spyor. — 2 Petr. 2:22.

³ Att de blir sanna kristna betyder emellertid inte att de upphör att erfara det fallna köttets begär. De gör det, och dessa begär är en svag punkt för dem. Om de inte ständigt uppehåller ett moraliskt försvar i form av självbehärskning, kan de bli sårbara för angrepp mot denna svaga punkt. Satan, den fördärvade människovärldens gud, bearbetar denna svaga punkt genom det fördärvbringande inflytande hans värld utövar. Han använder i vår tid samma taktik som han förmådde moabiterna och midjaniterna att använda, när de försökte fördärva israeliterna på 1400-talet före den vanliga tideräkningen och på så sätt vända Jehova Gud emot dem. I vår tid försöker därför Satan att genom köttets lustar förleda de kristna att överträda Guds lagar och därigenom dra Guds ogynnsamma dom över dem. — 1 Petr. 5:8.

4. Vad kan hända när en kristen låter sitt sinne uppehålla sig vid orätta begär?

⁴ När en kristen finner behag i den moraliskt fördärvade litteraturen och andra former av underhållning som framställs av djävulens tingens ordning, lämnar han då inte sig själv blottställd och oskyddad? Kommer inte det förhållandet att han hyser orätta begär att leda till att han med tiden dukar under för dem och således syndar i Guds ögon? (Jak. 1:14, 15) Om han fortsätter på denna kurs, kommer det att föra med sig säker tillintetgörelse från Gud, alldeles som det var så för de 24.000 israeliterna som dödades på Moabs hedar. Satan kommer att ha vunnit seger över dem genom att han förmått dem att bli illojala mot sin Gud och konung. — 4 Mos. 25:1—9.

Lojalitet i allting

5, 6. a) Vad inbegriper lojalitet mot Gud? b) Vad sade Jesus att en kristen måste söka utöver Riket? Hur då?

⁵ En kristen kan tänka att han är lojal mot Jehova Gud därför att han nitiskt predikar de goda nyheterna om Riket, men lojalitet inbegriper mera än detta. De israelitiska soldater som kämpade tappert mot amoréerna menade att de också var lojala mot Gud, men många av dem kunde inte förstå att man också måste visa lojalitet genom hela sitt handlingssätt. Om en kristen dukar under för orätta begär, betyder hans predikande om Guds rike ingenting. Han visar sig i själva verket vara illojal mot Guds rike genom att han överträder dess lagar för moralen. Hans okristna uppförande drar smälek över hans Guds och konungs namn. — 2 Petr. 2:2.

⁶ En kristen måste visa sin lojalitet mot Gud och Riket genom hela sitt levnadssätt, också i det som kan betraktas som små ting. Det måste på ett markant sätt skilja sig från världens fördärvade levnadssätt, även om detta kan göra att världsliga bekanta och släktingar talar smädligt om honom. (1 Petr. 4:3, 4) Lägg märke till hur Jesus klargjorde vad som måste komma jämsides med en människas intresse för Guds rike. ”Fortsätt därför med att först söka riket”, sade han. Men sedan tillfogade han ”och hans rättfärdighet”. (Matt. 6:33, NW) För att en kristen lojalt skall träda upp till försvar för Guds rike måste han alltså leva i överensstämmelse med Guds rättfärdighet, som kommer till uttryck i bibelns skrivna lagar och råd, som kommer från Gud. Genom sitt levnadssätt måste han ådagalägga sann kristendom.

7. a) Till vad måste sanna kristna särskilt ha kärlek, eftersom de står i ett personligt förhållande till Jehova? Varför är det så? b) Varför är en kristen skyldig till illojalitet, när han överger det som är rättfärdigt?

⁷ Likt israeliterna på Mose tid står de sanna kristna i ett personligt förhållande till Jehova Gud. Detta kräver att de har kärlek till det som är rent och rättfärdigt, alldeles som Gud har det. Hans främste fiende, Satan, djävulen, har kärlek till det som är fördärvat och orättfärdigt, och därför frambringar denna värld av olydiga människor dess onde guds och härskares fördärvade och orättfärdiga frukter. (Joh. 8:44; 2 Kor. 4:4) Om en kristen skulle överge det som är rättfärdigt genom att ge efter för orätta begär, skulle det betyda att han illojalt följer en annan gud, denna världens onde gud. Han frambringar då denne onde guds onda frukter. Han skulle likna de trolösa israeliter som lockades av orätta begär, när de var med vid moabiternas och midjaniternas högtid och blev indragna i dyrkan av Baal. När vi söker Jehovas rättfärdighet, strävar vi efter den största renhet i tankar och uppförande. Vi rättar oss efter bibelns förmaning: ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Rom. 12:2, NW.

8. Finns det någon del i vårt liv som vi kan kalla privat i Jehovas ögon? Förklara med exempel.

⁸ Jehovas namn är förbundet med de sanna kristna som bär vittnesbörd om hans rike. Detta namn står för allt som är rättrådigt och rent i universum. Hans rikes spira, som förs av hans Son, ”är rättrådighetens spira”. (Hebr. 1:8, NW) Bör inte undersåtar som är lojala mot detta rike och dess suveräne konung, Jehova Gud, återspegla denna rättfärdighet i varje sida av sitt liv? Kräver inte lojaliteten detta? De bär Jehovas namn hela tiden, och om någon tror att han i avskildhet kan utöva någonting som är ont eller ens ”vågat”, smädar han detta namn. Det finns faktiskt ingen del av vårt liv som vi kan kalla ”privat” vad Jehova beträffar. Om vi i hemlighet gör det som är ont, är det hemligt bara för andra människor. Jehova har sett det. Såg han inte vad de illojala israeliterna gjorde i moabiternas och midjaniternas tält? Såg han inte vad illojala äldste i Israel gjorde flera hundra år längre fram i privata rum på den inre förgården till Jehovas tempel i Jerusalem? Såg han inte hur de ägnade sig åt avgudisk tillbedjan där? Sådan illojalitet mot Gud kan inte döljas. De bedrog sig själva, när de sade: ”HERREN [Jehova] ser oss icke, HERREN har övergivit landet.” (Hes. 8:9—12) Ingen sann kristen skulle vilja begå misstaget att godta detta falska resonemang, vilket oäkta kristna har gjort i vår tid då de påstått att Gud är död.

9, 10. a) Förklara hur köttsliga begär kan föra en kristen in i svårigheter. b) Hur är lojaliteten inbegripen här?

⁹ En kristen börjar komma i svårigheter när han upphör att vidmakthålla ett starkt försvar. I stället för att hålla sig borta från situationer, som verkar lockande på orätta köttsliga begär, kan han försöka gå så nära randen som möjligt. Även om hans samvete kan säga honom att begäret inte är rätt, kan han hysa det, och ju längre han leker med det orätta begäret, desto starkare blir det. I likhet med de illojala israeliterna motstår han inte det orätta begäret efter ”det som är skadligt”. (1 Kor. 10:6, NW) En sådan situation kan utveckla sig, när två personer av motsatt kön som inte är gifta med varandra börjar att i avskildhet uppegga varandra sexuellt genom att lägga händerna på varandras könsdelar. Detta är en form av moralisk orenhet och är någonting som inte anstår en kristen, vars levnadsväg bör återspegla Jehovas rättfärdighet.

¹⁰ Kan vi i sådana angelägenheter vägledas av det som är godtagbart i världen i allmänhet? Nej, ty världen ger oss inte sunda normer. Den återspeglar inte Jehova Guds rättfärdighet, utan den orättfärdighet som härrör från ”denna tingens ordnings gud”, Jehovas motståndare. (2 Kor. 4:4, NW) Vi bör inte låta oss invaggas i en känsla av bekymmerslöshet eller rentav bedra oss själva, utan vi bör i stället uppriktigt erkänna att när sexuella passioner uppeggas, kan det leda till en överväldigande drift att tillfredsställa dessa passioner genom sexuell förening. Detta är ett faktum i livet. Ett sådant tillfredsställande är normalt och tillbörligt för människor som befinner sig i äktenskapsanordningen. Men om ogifta människor tillfredsställer dessa passioner i en sådan förening, är det en allvarlig överträdelse av Guds lag; i själva verket är det illojalitet mot Gud från den kristnes sida. Bör då inte lojaliteten bevara oss mot att riskera en sådan överträdelse, i det att den förmår oss att undvika handlingar som på ett farligt sätt uppeggar det sexuella begäret?

11. a) Vilket argument framför somliga för att rättfärdiga passionerad ”petting”, och varför är detta argument orätt? b) Hur kan orent uppförande, fastän det inte inbegriper verklig sexuell förening, ändå nå så långt att det är ”otukt” (porneiʹa)?

¹¹ I samband med den nutida sedvänjan att ”stämma träff” är det många unga par som ägnar sig åt ”petting”, som verkligen piskar upp starka känslor av passion. Likväl kan somliga göra gällande att detta inte är orätt så länge det inte förekommer någon verklig förening av könsorganen, eftersom detta, enligt deras sätt att förstå saken, är vad bibeln uttryckligen förbjuder för ogifta människor. Ett sådant resonemang är både felaktigt och farligt. De kristna uppmanas att inte längre frambära sina lemmar ”såsom slavar åt orenheten och laglösheten”, utan ”som slavar åt rättfärdigheten med helighet i sikte”. (Rom. 6:19, NW) Även om deras passionerade ”petting” inte har nått så långt som till ”otukt” (grekiska: porneiʹa) i detta ords bibliska innebörd, kan det ändå utgöra ”orenhet” (grekiska: akatharsiʹa), ett oanständigt, okyskt uppförande. ”Orenhet” är upptaget efter ”otukt” i apostelns förteckning över det fallna köttets gärningar, och han varnar att de som obotfärdigt ”göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel”. (Gal. 5:19, 21) Och det stannar inte med detta, utan sådana orena handlingar kan stadigt bli allt grövre till sin natur eller omfattning, till dess de når den punkt där de med rätta klassificeras som ”otukt” (porneiʹa). Detta beror på att detta ord enligt Skriften inte endast syftar på sexuell förening mellan ogifta personer, utan på alla slag av grov omoraliskhet eller liderligt uppförande, sådant som man kan finna på ställen där prostitution utövas.

12. a) Ger förlovningen ett par rätt att hänge sig åt passionerad kurtis? b) Vilken situation bör ogifta människor undvika? Av vilket skäl?

¹² Det är naturligt att två människor som har kommit överens om att gifta sig ger uttryck åt tillgivenhet för varandra. Men detta betyder inte att de kan hänge sig åt det intima umgänge som med rätta är förbehållet gifta människor. Eftersom de inte är fria att ha en verklig sexuell förening förrän de är gifta, bör de inte ägna sig åt det slag av intimt ”förspel” som i äktenskapet föregår det sexuella umgänget. Om de gjorde detta, skulle det betyda att de var orena, att de visade brist på aktning för Guds anordning och brist på lojalitet mot hans rena normer för helighet. I alla uttryck för tillgivenhet bör alltså deras lojalitet förmå dem att vara försiktiga och tillbörligt återhållsamma. Men de bör inte endast avhålla sig från att offentligt kränka det som är sed på orten och riskera att bringa andra människor att ta anstöt, utan också när de är för sig själva bör de undvika att hänge sig åt sådant som skulle göra att de skämdes om någon annan plötsligt skulle uppenbara sig. Är det inte så att andras närvaro ofta är till gott skydd för oss mot våra svagheter och köttsliga begär? Mörker och hemlighetsfullhet tjänar däremot till att nedsätta vårt försvar och kan också försvaga våra föresatser. (Jämför Ordspråksboken 9:16—18; Johannes 3:20, 21; Efesierna 5:7—13.) Och skulle inte kristna människor, även om de är förlovade, vara förståndiga, om de undvek att sätta sin självaktning och sin aktning för varandra på spel genom att se till att de aktar sig för situationer som kan ge möjlighet till orent uppförande? De kan undvika sådana situationer genom att inte isolera sig från andra i så hög grad att de inte längre känner det nyttiga hindret att veta att någon lätt skulle kunna komma in i rummet eller till den plats där de befinner sig. De som inte är förlovade har sannerligen skäl att utöva ännu större återhållsamhet, och de bör föredra att glädja sig åt varandras närvaro i öppet umgänge med andra människor, inte i isolerad avskildhet.

Ingripande från församlingen

13, 14. Vilket ingripande av den kristna församlingen motsvarar det ingripande som företogs av de trogna äldste i Israel med avseende på dem som var illojala mot Gud? Varför är ett sådant ingripande nödvändigt i fråga om dem som ägnar sig åt omoraliskt uppförande?

¹³ När israeliterna dukade under för köttsliga begär under moabiternas och midjaniternas högtid och tog del i könsdyrkan, ingrep Gud och representanterna för Israels församling mot dem. Dessa representativa medlemmar dödade sannolikt själva så många som ett tusen av de illojala israeliterna. (4 Mos. 25:3—5) Man kan finna en motsvarighet till detta i den kristna församlingen i vår tid. Den är inte bemyndigad av Gud att avrätta illojala medlemmar som bedriver allvarliga synder, men den är bemyndigad att ingripa mot dem genom att utesluta dem ur församlingen, om de inte ångrar sig och ändrar sinne. (1 Kor. 5:11—13) Detta är nödvändigt för att församlingen skall hållas ren. Om den underlät att göra detta, hur skulle den då med rätta kunna påstå sig tillhöra Jehova och Jesus Kristus, som är rättfärdiga? Den är förpliktad att upprätthålla Guds rättfärdiga lagar.

¹⁴ Eftersom all den grova omoraliskhet, som åsyftas med termen porneiʹa, är liderligt uppförande som kan förhindra att en person ärver Guds rike, är det med rätta som den kristna församlingen utesluter personer som bedriver sådant och som inte visar någon uppriktig ånger eller sinnesändring. På samma sätt är det med dem som framhärdar i någon som helst form av ”orenhet”. Orenhet är emellertid en generell term som rymmer omfattande gradskillnader. En människa kan fysiskt sett vara något litet smutsig eller helt och hållet nedsmutsad, och så förhåller det sig också med moralisk orenhet. När omfattningen av orenheten skall avgöras, måste man därför bedöma motivet, omständigheterna och det som har lett fram till orenheten för att man skall kunna komma fram till hur allvarligt uppförandet är. Den kristna församlingens intresse för att bevara sin renhet är därför inte oresonligt, utan det är i full överensstämmelse med fakta, och församlingen förhastar sig inte med att vidta en uteslutningsåtgärd, och den är heller inte senfärdig när något skändligt, obotfärdigt förehavande kräver uteslutning. Detta är i överensstämmelse med det som står skrivet i 2 Timoteus 2:19, där det bland annat heter: ”Må var och en som nämner Jehovas namn ta avstånd från orättfärdighet.” (NW) Den rättsliga åtgärd som vidtas av församlingens äldste skyddar församlingen och dess rykte mot att fläckas eller besudlas av orenhet. Den utgör också en nyttig varning för alla i församlingen om vad följden kan bli för den som hyser moraliskt sett orätta begär.

15. Hur kan man få förlåtelse för onda handlingar?

¹⁵ Om någon visar djupt känd ledsnad och ånger över en synd han begått och söker förlåtelse, kan han naturligtvis bli förlåten. Gud visar sig villig att förlåta en sådan person, och den kristna församlingen handlar i överensstämmelse med Guds förlåtelse. (1 Joh. 1:9) Personen i fråga kan bli offentligt tillrättavisad för sitt dåliga uppförande, eller också kan han få privat tillrättavisning för det genom den dömande kommittén. (1 Tim. 5:20) Också den som församlingen har måst utesluta kan få förlåtelse, om han längre fram bevisar att han verkligen har ångrat sig och ändrat sinne och har omvänt sig från sitt dåliga handlingssätt. Situationen är alltså inte helt och hållet hopplös för den som syndar. — Hes. 33:11.

Undvik illojala handlingar

16, 17. I fråga om vad måste vi uppehålla ett starkt försvar? Förklara hur vi kan göra detta.

¹⁶ Det är viktigt att vi inser att vi människor har köttsliga begär som gör oss sårbara. Vi behöver därför vidmakthålla ett starkt försvar och känna igen situationer som kan undergräva vårt försvar. Paulus insåg att köttet är svagt och skrev: ”Jag ger min egen kropp huden full och leder den som en slav, för att jag inte, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bli underkänd.” (1 Kor. 9:27, NW) Detta betyder att vi måste kämpa hela tiden för att hålla våra sexuella passioner under kontroll. Vi kan inte avbryta ansträngningen att utöva självbehärskning. Om vi läser sinnlig litteratur som avspeglar världsliga människors fördärvade tänkesätt, kommer vi då att få hjälp att vidmakthålla ett starkt försvar? Kommer det inte i stället att försvaga oss? Vi blir helt visst inte styrkta om vi låter våra sinnen uppehålla sig vid orätta begär, eller hur? Nej, i stället kommer vi att göra oss ännu mera sårbara. Det är bättre att vi följer rådet i Filipperna 4:8: ”För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas — tänken på allt sådant.” Det sägs inte att vi skall tänka på det som är orättfärdigt och det som tänder orena begär. Är det sannolikt att vi tar del i handlingar som är orättfärdiga, när vi har våra sinnen fästa vid det som är rättfärdigt?

¹⁷ Vi behöver inse att djävulen anstränger sig för att locka oss att göra det som är ont i Guds ögon och att han, om vi låter honom göra det, kommer att leda oss ända fram till den punkt där vi huvudstupa störtar oss in i omoraliska handlingar. Om vi låter oss dras med och försöker rättfärdiga det vi gör, tigger vi då inte om de svårigheter som med visshet skall komma? Skulle det inte vara bättre att stå emot lockelsen ända från början? Skulle inte de israeliter som blev indragna i Baalsdyrkan ha haft det mycket bättre, om de hade motstått de allra första lockelserna som lades fram för dem av moabiterna och midjaniterna?

18. a) Vilken innebörd har enligt bibeln uttrycket ”komma vid någon kvinna”? Varför är det så? b) Hur bör detta påverka ogifta personers synsätt?

¹⁸ Tänk på hur det var med Eva. Hon visste att hon inte ens skulle komma vid eller röra den förbjudna frukten i Edens lustgård, eftersom beröring var första steget mot att äta den. (1 Mos. 3:3) Att hon inte hade tillåtelse att äta av frukten från detta enda träd vållade henne inget umbärande, eftersom det fanns många andra frukter som hon var tillåten att äta. Att hon kom vid frukten uppenbarade ett orätt begär efter det som Gud hade förbjudit. Medan vi har detta i tankarna, kan vi uppmärksamt begrunda rådet i 1 Korintierna 7:1: ”En man gör ... väl i att icke komma vid någon kvinna.” I de hebreiska skrifterna används uttrycket ”komma vid” ibland för att beskriva sexuell kontakt. (Jämför Ordspråksboken 6:29; 1 Moseboken 20:6, 7.) Detta beror sannolikt på att den kedja av händelser som leder till sexuell förening börjar med beröring av en person av det motsatta könet på ett passionerat sätt. Jesus varnade för att ens ”se på en kvinna, så att ... [man] får passion för henne”, i det han sade att den som gör så ”redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta”. (Matt. 5:28, NW) Det framgår således att uttrycket ”komma vid någon kvinna” kan inbegripa vilken som helst kroppslig kontakt med någon av det motsatta könet på ett sätt som härrör från eller uppeggar sådan olovlig passion. Om någon inte kan hålla sina passioner under kontroll, utan är benägen för att ”komma vid” dem som tillhör det motsatta könet på ett passionerat eller orent sätt, då är det, som aposteln Paulus fortsätter att säga, bättre att han gifter sig. (1 Kor. 7:2, 9) Under tiden är det förståndigt för kristna som fortfarande är ogifta att undvika att på ett passionerat sätt ”se på” eller ”komma vid” personer av det motsatta könet, dvs. just det som så lätt kan leda till orätt handlingssätt av allvarligt slag. De kommer då att ha den tillfredsställande glädjen att äga ett rent samvete inför Gud och människor.

19. Varför bör vi sträva efter att återspegla Jehovas rättfärdighet i våra liv?

¹⁹ Vi har lärt oss älska Jehova Gud på grund av hans rättfärdighet, goda lagar och kärleksfulla omtanke eller lojala kärlek. Vi gläder oss över utsikten att hela jorden skall komma under hans rikes styre utan inblandning från orättfärdiga regeringar. Vi vet att detta kommer att betyda ett rättvist och rättfärdigt styre för människorna och att det skall råda beständig fred och säkerhet. Bör inte var och en som äger lyckan att befinna sig nära denne rättfärdige härskare över universum, nämligen som en del av hans jordiska organisation, med all sin kraft sträva efter att återspegla Guds rättfärdighet i sitt liv genom att leva enligt hans lagar? Detta skulle helt visst betyda att visa lojalitet mot honom, inte sant?

20. Hur är detta att man visar lojalitet en del av att efterlikna Jesu Kristi föredöme?

²⁰ En människa visar sin kristendom inte endast på så sätt att hon genom att bli döpt i vatten offentligt visar det förhållandet att hon har överlämnat sig åt Jehova Gud, utan också genom att hon ådagalägger en Kristuslik personlighet. Detta inbegriper en ny personlighet som är skapad ”enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:24, NW) Vid alla tillfällen uppförde sig Jesus Kristus i överensstämmelse med Guds rättfärdiga lagar. Dessa lagar fanns i hans hjärta, och de förmådde de begär som fanns i hans hjärta att vara i överensstämmelse med Guds vilja. (Joh. 5:30) Samma rättfärdiga lagar bör finnas i våra hjärtan och ge motiv åt de begär som finns i dem.

Fördelar av att vara lojal

21, 22. Nämn några av de fördelar man har av att vara lojal mot Jehova. Hur förhåller det sig med dem i jämförelse med köttsliga njutningar?

²¹ Den njutning en människa nu kan få genom att tillfredsställa orätta köttsliga begär är bara tillfällig. Men de fördelar man får av att vara lojal mot Jehova kan bli eviga. Varför skulle du avstå från sådana eviga fördelar för några flyktiga ögonblick av njutning? Mose ”ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning”, eftersom fördelarna av att vara en lojal tjänare åt Jehova är långt större. (Hebr. 11:25) En mycket framträdande fördel som vi kan se fram emot i denna tid är att få vara en del av den ”stora skara” av lojala tillbedjare av Jehova som kommer att bevaras genom den kommande ”stora vedermödan”, vilken skall föra med sig ett fördärvbringande slut för den nuvarande tingens ordning. — Dan. 2:44; Upp. 7:9, 14.

²² En annan framträdande fördel är att man kan få leva till obestämd tid i den nya era som Guds rike kommer att införa. Är inte ett liv i fred och säkerhet under rättfärdiga styresmän mycket fördelaktigare för dig än några få flyktiga ögonblick av olovlig njutning? Är inte livet självt av större värde än sådana njutningar? Illojalitet mot Jehova kan betyda evig död, men lojalitet mot honom kan betyda motsatsen: evigt liv. ”Och detta är, vad han själv har lovat oss: det eviga livet.” (1 Joh. 2:25) Detta och många andra betydelsefulla fördelar tillfaller dem som är lojala.

23. Vad är alltså det förståndiga handlingssättet att följa i denna tid?

²³ Sedan en kristen kommit ända till tröskeln till den nya eran, skulle det vara tragiskt om han misslyckades på grund av att han hyste orätta köttsliga begär och blev illojal mot den sanne Guden. Hur mycket förståndigare är det inte att bevara ett rent samvete genom att följa en rättrådig väg av lojalitet mot Gud i denna ändens tid! — Ps. 37:28, 29.

[Bild på sidan 134]

Ogifta kristna, som förbereder sig för äktenskap, kan skydda sig mot orent uppförande genom att undvika att vara tillsammans i isolerad avskildhet