Frågor från läsekretsen

● Första Korintierbrevet 7:14 säger, att den icke troende i ett äktenskap är helgad genom sin troende äkta hälft och att barnen av en sådan förening också är helgade. Vakttornet har framhållit, att sådana barn kan komma att bli bevarade genom Harmageddon på grund av den familjeförtjänst som härrör från den troende fadern eller modern. Betyder denna familjeförtjänst att också den icke troende parten kommer att bli skonad i Harmageddonstriden, eller vilken annan nytta kan den icke troende ha av sitt äktenskapliga förhållande till den troende? — L. R., Idaho.

Äktenskapet är en gudomlig institution, instiftat av Gud själv. Han har fastställt vissa regler beträffande hustruns och den äkta mannens plikter, och den troende kommer att vara särskilt angelägen att hålla äktenskapet heligt genom att leva enligt de gudomliga fordringarna. Den troende gör detta plikttroget, såsom för Herren Gud, som han har överlämnat sig åt för att tjäna honom. När den ena parten i ett äktenskap överlämnar sig åt Gud, berör detta också den andra, som ju är ett kött med den som överlämnat sig, därigenom att hans äkta hälft får en ny utgångspunkt för sitt handlingssätt gentemot honom. Paulus skrev till de kristna som Gud hade helgat såsom lemmar i Kristi kropp. (1 Kor. 6:11; 12:27) Den helgade är i sanning en tillgång för sin motpart, ty deras förhållande till varandra kommer att betyda, att den icke troende får särskilda möjligheter och tillfällen att lära känna Gud och Kristus och kanske själv komma i ett helgat tillstånd. Till dess han gör det är han ”helgad i förhållande till” sin äkta hälft. — NW.

Det är nu så som i Sodoms dagar, just innan det förstördes. De två hedniska män som hade äktat Lots döttrar hade tillfälle att draga nytta av ett särskilt hänsynstagande. De kunde vinna beskydd, därför att de var gifta med kvinnor som var angelägna att följa rättfärdighetens principer. Men de hånade varningen. (1 Mos. 19:14) De förgicks. Den förtjänst som gav dem särskilda möjligheter förkastade de; förtjänsten kunde inte verka till skydd för dem, då de vägrade att hörsamma Guds varning. Så kommer det att vara nu för en icke troende äkta make. Denne har särskilda förmåner, men om han förkastar dem, kommer han att dö i Harmageddonstriden. Han är fullvuxen och har ansvar för sig själv; han är inte lik de oansvariga barnen, som räknas heliga, därför att deras helgade far eller mor har undervisat dem om sanningen i den utsträckning de kan förstå den.

Den troende kan därför bara plikttroget uppfylla alla äktenskapets krav, vittna för sin äkta hälft om han vill lyssna, leva ett rent kristet liv, där handlingarna och det goda uppförandet rekommenderar sanningen, samt undervisa sina barn i sanningen. Aposteln Petrus förfäktade ett sådant handlingssätt, när han framhöll följande för troende kvinnor, som var gifta med män vilka ”icke hörsamma ordet” eller inte är i sanningen: ”På samma sätt skola ni hustrur vara undergivna edra äkta män, på det att om några icke hörsamma ordet, de må bliva vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de hava varit ögonvittnen till edert kyska uppförande, förbundet med djup respekt. Och låt eder prydnad icke bestå i utvärtes hårflätning och i att ni sätta på eder guldsmycken eller bära överklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon.” — 1 Petr. 3:1—4, NW.

Vi får en bättre förståelse av vad Paulus ville framhålla i 1 Korintierna 7:14, om vi har sammanhanget klart för oss: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är villig att bo tillsammans med honom, må han då icke lämna henne; och om en kvinna har en icke troende man och han likväl är villig att bo tillsammans med henne, må hon då icke lämna sin man. Ty den icke troende mannen är helgad i förhållande till sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i förhållande till brodern. Annars skulle edra barn verkligen vara orena, men nu äro de heliga. Men om den icke troende bereder sig att gå sin väg, låt honom då gå; en broder eller syster är icke i träldom under dessa omständigheter, utan Gud har kallat eder till frid. Ty du hustru, hur vet du, om du skall frälsa din man? Eller du man, hur vet du, om du skall frälsa din hustru?” — 1 Kor. 7:12—16, NW.

Det inbördes förhållandet såsom man och hustru äger gällande kraft i Guds ögon, och den icke troende bör inte förskjutas såsom olämplig att vara tillsammans med. Den troende lever inte i andligt äktenskapsbrott. Äktenskapslöftena är bindande, och deras nära förening och äktenskapliga enhet ger den icke troende särskilda tillfällen, och den troende bör taktfullt begagna sig av dessa tillfällen och möjligheter. Den troende skall inte låta skilja sig från den icke troende på den grunden, att denne inte tror, ty detta utgör ingen skriftenlig grund för skilsmässa. Om den icke troende vill lämna den som är en trogen kristen på grund av dennes trohet mot Gud, låt då den icke troende gå sin väg. Det är hans sak att besluta härom. Men om han vill fortsätta äktenskapet, bör inte den troende vara orsak till att det upplöses, utan kommer att begagna sig av alla de tillfällen och möjligheter som kan leda till att den troende blir helt och direkt helgad. Blott och bart att vara gift med en som tror resulterar inte automatiskt i att den som icke tror blir frälst. Att detta inte är avgjort, utan är en öppen fråga, vars avgörande beror av om den icke troende omvänder sig, framgår av Paulus’ frågor: ”Du hustru, hur vet du, om du skall frälsa din man. Eller du man, hur vet du, om du skall frälsa din hustru?” Den icke troende kanske blir frälst, eller också blir han det inte, men den troende kan och bör arbeta för sin icke troende äkta hälfts frälsning så länge den förblir en oavgjord fråga.