uppsåt i livet. (1 Kor. 15:58) En högskolestudent bekände å andra sidan: ”Jag har slutat ta narkotika. ... Det blev alldeles för lätt att fixera sig vid något ... utan att någonsin komma till rätta med de verkliga problemen, utan att någonsin tänka över huvud taget. Gränserna mellan illusion och verklighet blev suddiga.”

Ja, denna världens nuvarande skådeplats är verkligen nedslående. Men aposteln Paulus tröstar oss: ”Denna världens skådeplats förändras.” (1 Kor. 7:31, NW) I stället för krig, hat, fördomar och död är en verklig Edens lustgård nära förestående, där Gud ”skall avtorka alla tårar från ... [människornas] ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.” (Upp. 21:4, NW) Alla som har en önskan att lära av Gud kan genom att studera bibeln med Jehovas vittnen få verklig sinnesfrid och, inte ett inbillat, drömlikt, ”ögonblickligt paradis”, utan ett verkligt, varaktigt paradis. Om vi söker Gud, låter han sig finnas av oss, eftersom ”han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss”. — Apg. 17:27, NW; 2 Krön. 15:2.

Aposteln som blev tjuv

En artikel som är speciellt avsedd att läsas av föräldrar tillsammans med sina barn

HAR det någon gång hänt att någon har stulit någonting från dig? Vad tyckte du om det? Vem det än var som stal, så var han en tjuv, och ingen tycker om en tjuv.

Vet du att en av Jesu apostlar blev tjuv? Han hette Judas Iskariot.

Judas visste vad som var rätt att göra. Redan som liten pojke hade han fått höra Guds lag. Han visste att en gång hade Gud till och med talat från himmelen med stark röst och sagt till sitt folk: ”Du skall icke stjäla.” Judas visste att det som Guds lag sade var rätt. — 2 Mos. 20:15.

När han var vuxen, träffade han den store läraren. Judas tyckte om det Jesus sade. Judas blev en lärjunge till Jesus. Senare utvalde Jesus till och med Judas till att vara en av de tolv apostlarna.

Jesus och hans apostlar använde mycken tid tillsammans. De färdades omkring tillsammans. De åt tillsammans. Och de pengar som de behövde hade de gemensamt i en kassa. Jesus gav kassan åt Judas, så att han skulle ha hand om den.

Pengarna tillhörde naturligtvis inte Judas. Det var Jesus som skulle säga hur han skulle använda dem. Men vet du vad Judas gjorde efter en tid? Han började ta pengar ur kassan, när man inte trodde att han skulle göra det. Han brukade göra det, när de övriga inte såg på. Han blev tjuv. Nu började han tänka på pengar hela tiden. Han försökte tänka ut olika sätt att få mera pengar.

En dag skaffade en kvinna något av en mycket fin smörjelse eller salva och smorde den på Jesu fötter för att han skulle ha det skönt. Men Judas klagade. Han sade att man kunde ha sålt salvan, så att man hade fått mera pengar att ge åt fattiga människor. I verkligheten ville han få mera pengar i kassan, så att han skulle kunna stjäla av dem. Vad tycker du om en person som tänker på det sättet? — Joh. 12:1—6.

Jesus sade inte just då till Judas att Judas var en tjuv. Men han sade åt honom att inte göra det svårt för kvinnan som hade varit så vänlig. Judas tyckte inte om detta. Vad skulle han nu göra?

Han borde ha känt sig ledsen. Han borde ha talat om för Jesus att han hade stulit, och han borde ha lämnat tillbaka pengarna. Men i stället gjorde han någonting förfärligt.

Han gick till översteprästerna, som var fiender till Jesus. De ville gripa Jesus. Men de ville göra det om natten, så att människorna inte skulle se dem. Judas sade till prästerna: Om ni ger mig pengar, kan jag tala om för er hur ni kan gripa Jesus. Hur