vi själva äro.” — 2 Mos. 12:12; Ps. 96:5; Jes. 42:8; NW; 1 Kor. 8:5, 6.

Men varför skulle det vara nödvändigt för någon att bära vittnesbörd om den sanne Guden? frågar kanske någon. Av åtminstone fyra tydliga skäl. För det första därför att Jehova Gud är osynlig; ingen kan se honom och leva. (2 Mos. 33:20) Den synliga skapelsen bär vittnesbörd om att Jehova finns till och om att han äger makt och vishet, men den kan inte tala om för människosläktet vad Skaparens namn är och vilka egenskaper han har och vad hans uppsåt går ut på. För att Jehova skall kunna göra dessa ting kända, behöver han ha mänskliga, intelligenta vittnen.

För det andra behöver Jehova ha vittnen på jorden, som låter människorna lära känna sanningen om honom, eftersom Satan, djävulen, har utmanat Jehova och dragit hans överhöghet i tvivelsmål och eftersom de förhållanden som Satan har åvägabragt på jorden har ställt Jehova i ett ofördelaktigt ljus. — 1 Mos. 3:1—6; Upp. 12:12.

För det tredje måste Gud ovillkorligen ha trogna vittnen på jorden, som bevisar att Satan var en lögnare, när han skrytsamt påstod att han skulle kunna vända alla människor bort från Jehova Gud. — Job 1:6—12; Ords. 27:11.

För det fjärde närmar sig hastigt den tid då Jehova Gud en gång för alla skall hävda och rättfärdiga sig såsom den universelle suveränen genom att tillintetgöra alla sina fiender och befria sitt folk. På grund av detta behövs det vittnen, som frambär en angelägen varning, så att alla som älskar rättfärdigheten kan fly till säkerhet och så att de onda skall veta varför de blir tillintetgjorda, när Harmageddon kommer över dem. — Upp. 16:14, 16.

Från sin första begynnelse har de nutida vittnena för Jehova burit vittnesbörd om Jehovas namn. Det var emellertid inte förrän år 1931 som de blev särskilt påverkade av det förhållandet att orden i Jesaja 43:10, 12 just var tillämpliga på dem, och därför antog de offentligt vid ett konvent detta namn.

När Jehovas vittnen antog detta namn, handlade de inte förmätet. Hade de inte burit vittnesbörd om detta namn, och var de inte beslutna att fortsätta med att göra det? Jo, absolut! Andra betvivlade att namnet skulle stå sig i fortsättningen. Har det stått sig? Ja, det har det, ty trettio år senare säger den tredje upplagan av Websters oavkortade ordbok: ”Jehovas vittnen: Medlemmar av en grupp som vittnar genom att sprida litteratur och genom att personligen förkunna om Guds teokratiska regering, om de organiserade religionssamfundens och staternas syndfullhet och om ett nära förestående tusenårsrike.”

Jehovas vittnen är stolta över att bära sitt namn, och de vinnlägger sig hela tiden om att leva i överensstämmelse med det namnet, inte bara genom att vittna med sin mun, utan också genom att uppföra sig så, att de inte drar någon smälek över Jehovas namn. Det är sannerligen ett namn som skiljer dem från alla som bara bekänner sig vara kristna.

Bibeln präglas av ärlighet och uppriktighet

◆ Journalisten Sydney J. Harris har blivit så imponerad av den ärlighet och uppriktighet som präglar bibelns skildringar, att han skrev i sin spalt: ”De flesta böcker som propagerar för en enstaka synpunkt, som framlägger en viss trosuppfattning, gör detta: De undviker sorgfälligt alla motsägelser, alla svagheter, alla ogynnsamma yttranden som fienden gjort. Men Gamla testamentet överflödar av vittnesbörd om sådana mänskliga fel och brister. Tänk på profeternas beska böcker, till exempel Jesajas, som går till angrepp mot de religiösa ledarna, fördömer folket för att det avfaller från tron och tillkännager att Guds dom mot dem skall bli sträng. Kan någon föreställa sig att i Förenta staterna den republikanska nationalkommittén skulle ta med en svidande förkastelsedom avkunnad av Adlai Stevenson i sina propagandaskrifter? Eller vice versa, för den delen. Likväl är sådant just vad Gamla testamentets nedskrivare tillät bli en del av den Heliga skrift.” — The Telegraph-Journal för 16 december 1959.