Dra nytta av ditt gudagivna samvete

”Hans Guds lag är i hans hjärta, hans steg vacklar inte.” — Psalm 37:31.

1, 2. Varför bör vi vara intresserade av att bli rätt vägledda av vårt samvete? (Ordspråksboken 12:15; 14:12)

ÄVEN om Gud inte har gett de kristna en omfattande lagsamling, har han gett oss vissa lagar, eller direkta regler, och många principer som vi kan tillämpa enligt vår tro och vårt samvete. Men det är en sak att ha ett samvete och en annan att dra full nytta av det. Många människor anser att om en viss sak inte oroar deras samvete, då är allt i sin ordning. Är ett sådant tänkesätt riktigt?

² Bibeln visar att vårt samvete kan vilseleda oss på grund av vårt syndfulla kött — det kan bli svagt, vilsefört eller besudlat. Vi kan bättre förstå faran med att tänka: ”Låt ditt samvete vägleda dig” genom att se på invånarna som levde på Kreta under det första århundradet, de som var kända för att vara ”lögnare, skadliga vilddjur, sysslolösa matvrak”. — Titus 1:10—12.

3. Hur verkade samvetet på kreterna?

³ Precis som alla andra människor hade kreterna ett medfött samvete. Men de drog inte nytta av det. Aposteln Paulus sade, när han skrev till Titus på Kreta: ”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent, utan både deras sinne och deras samvete är besudlade.” (Titus 1:15; Romarna 2:14, 15) De flesta kreter hade okänsliga samveten som inte hjälpte dem att göra vad som var moraliskt gott eller rent. (1 Timoteus 4:2) För många kreter var ”ingenting rent”. Hur så? Med sina besudlade samveten såg de varje situation som ett tillfälle att göra det som var ont. De kan ha sagt: ”Det rör inte mitt samvete.” Men det borde det ha gjort! Några judar eller proselyter från Kreta befann sig i Jerusalem vid pingsten år 33 v.t. Deras andliga kunskap måste ha hjälpt dem att inte vara lögnare, skadliga vilddjur eller sysslolösa matvrak. Och de som tog emot Jesus fick ytterligare hjälp genom hans undervisning till att få goda, fungerande samveten. — Apostlagärningarna 2:5, 11; Titus 1:5; 2:2—5; 3:3—7.

4, 5. Vad kan vi lära om samvetet genom Paulus’ fall?

⁴ Men samvetet kan vilseleda även den som öppnar sig för Guds ord och vill göra det som är rätt. Saulus (Paulus) var väl förtrogen med Skrifterna och tillbad Gud nitiskt enligt lagen. Men ändå höll han inte jämna steg med Guds framåtskridande vilja. Trots att Messias hade kommit, predikat och dött i uppfyllelse av profetiorna, fortsatte Paulus att utöva fariseisk judaism. Hans samvete hindrade honom inte från att förfölja församlingen och andas ”hot och mord mot Herrens lärjungar”. — Filipperna 3:4—6; Apostlagärningarna 9:1, 2.

⁵ Dessa exempel visar att vårt samvete kan vilseleda oss. Eftersom vi många gånger ställs i situationer, där vi måste fatta beslut som inte bygger på något särskilt bud i bibeln utan utgör samvetsfrågor, behöver vi veta hur vi skall kunna öva vårt samvete och på bästa sätt dra full nytta av det. Det är tre områden som vi nu skall begrunda.

Vad visar Guds ord?

6, 7. Nämn ett sätt varpå Guds ord kan hjälpa oss i samvetsfrågor.

⁶ Guds fullkomliga ord innehåller mycket som kan upplysa oss om Guds tankar eller principer och som kan undervisa vårt samvete. Som vi redan sett hade Josef inte någon skriven lag från Gud mot äktenskapsbrott. Men Josefs samvete var rätt undervisat. Han hade utan tvivel tänkt på att Guds uppsåt var att mannen och hustrun (”de två”) skulle vara ett kött och att ingen tredje part skulle tränga sig emellan och begå äktenskapsbrott. Och Josef kände säkert mycket väl till det som hände Guds vän, Abraham, vilket visade hur Gud såg på äktenskapsbrott. — Matteus 19:5; 1 Moseboken 2:24; 20:1—18.

⁷ Vi kan dra nytta av samvetet på liknande sätt. Vi kan till exempel komma i den situationen att vi måste besluta oss för om vi skall tacka ja eller nej till en inbjudan att äta ett mål mat eller göra affärer med någon av annan nationalitet, ras eller bakgrund. Detta är någonting som vi personligen måste avgöra. Men om vi genom bibeln har lagt oss till med Guds inställning till opartiskhet, rättvisa och ärlighet, kommer vårt undervisade samvete att bekämpa varje fördom vi kanske växt upp med. Vi kommer att handla därefter. (Apostlagärningarna 10:34, 35; Jakob 2:1—4) Således kan bibelns principer hjälpa även oss.

8. Hur bör vi handla, då vi ställs i en situation där vi måste fatta beslut i en samvetsfråga?

⁸ När vi måste fatta ett sådant beslut och vi vill bevara ”ett gott samvete”, bör vi söka ta reda på vad Jehova har att säga om saken i fråga, för detta kan och bör påverka vårt samvete och vårt beslut. (1 Petrus 3:16) Förutom att vi ser efter om det finns några direkta lagar, bör vi vara intresserade av att se efter om det finns några bibliska principer som berör saken. Sade eller gjorde Jesus någonting som visar hur han skulle ha tänkt i en sådan här fråga? Vi kan forska i biblisk litteratur som tar upp ämnet. Och vi kan kontakta medkristna som kanske kan hjälpa oss att finna bibliska principer som har med saken att göra. Naturligtvis bör vi inte vidta dessa åtgärder med den baktanken att de skall ta över vårt ansvar, och vi bör inte heller fråga: ”Om du var i den situationen, hur skulle du då handla?” — Galaterna 6:5.

9. Vad är vårt mål, när vi måste fatta beslut i samvetsfrågor?

⁹ När sanna, uppriktiga kristna ställs i den situationen att de måste fatta ett personligt beslut, bör de följa ett handlingssätt som leder till att de bevarar ett rent och lugnt samvete inför Gud. De bör se till att de alltid kan säga: ”Vårt samvete vittnar om ... att det är med helighet och gudaktig uppriktighet ... som vi har uppträtt i världen, men speciellt mot er.” (2 Korintierna 1:12) Det som kan visa hur mycket en kristen älskar Jehova och hans principer är de beslut han fattar i samvetsfrågor.

Hur kommer andra att påverkas?

10, 11. Vilken annan aspekt på samvetsfrågor illustreras genom den fråga om mat som uppstod i det forntida Korint?

¹⁰ Eftersom de kristna vill att deras samveten skall driva dem till att efterlikna Gud, bör de ha kärleksfull omtanke om andra och låta denna ha stor inverkan på vilka beslut de fattar i samvetsfrågor. Denna sida av saken kom in i bilden, då Paulus skrev om olika frågor som rörde mat.

¹¹ I församlingen i Korint uppstod en fråga om kött som offrats åt avgudar. Det skulle vara en form av avgudadyrkan, om en kristen åt offerkött under en ceremoni i samband med falsk gudsdyrkan. Men Paulus förklarade att det inte var en synd att äta sådant kött som blivit över och sålts i restaurangliknande affärer förbundna med ett tempel eller på offentliga köttorg. (1 Korintierna 8:10; 10:25; Apostlagärningarna 15:29) Men somliga kristna som tidigare tillbett avgudar var ändå känsliga (hade svaga samveten) för att äta sådant kött, även då det såldes till allmänheten utan att ha någonting med religion att göra. Paulus blundade inte för att de hade svaga samveten, utan uppmanade i stället andra att ta hänsyn till dessa bröder. Det skulle ha varit kärlekslöst att göra något som kanske skulle få dem att snava eller att utan att känna samvetsnöd ta del i avgudadyrkan igen.

12, 13. Varför bör man ta hänsyn till andras åsikter och samveten? Ge exempel på detta.

¹² Paulus lade i dagen den inställning vi alla behöver ha: ”Om mat [eller någonting annat] får min broder att snava och falla, vill jag aldrig någonsin mer äta kött.” Om vi inte skulle bry oss om andra människors samvete i en fråga där vi har frihet att handla som vi vill efter vårt samvete och vi därigenom vållar att våra bröder störtas i fördärvet, de ”för vars skull Kristus har dött”, kunde vi förlora vår goda ställning inför Gud. Paulus frågade: ”Varför skall min frihet dömas av en annans samvete?” (1 Korintierna 8:3, 11—13; 10:29) Även om en individ anser att en fråga rör endast hans samvete, kan den, om den skadar andra, leda till att han får en ogynnsam dom av Jehova. Detta visar hur förrädiskt det kan vara att tänka: ”Om det bara hänger på mitt samvete, är allt i sin ordning.”

¹³ Vi kan begrunda något som hände ett gift par som studerade bibeln, gick på möten och var på god väg mot dopet. En äldste i församlingen talade om att han hade sett en viss film som han tyckte var bra. Mannen svarade: ”Vad! Går du och ser R-klassade filmer?”a Äldstebrodern försökte ursäkta sig och sade att vissa sådana filmer (som betraktas som tvivelaktiga även av världen) har ett visst värde, om man bortser från det som är anstötligt i dem. Men det visade sig att mannen blev illa berörd. Efter denna händelse gjorde han långsammare framsteg än sin hustru. Om äldstebrodern hade haft sådana skriftställen som Kolosserna 3:2—8, Efesierna 5:3—5 och Matteus 7:12 i tankarna, kunde dessa ha påverkat hans samvete och uppförande. — 1 Korintierna 9:22, 25—27.

14, 15. Hur kan samvetet hos kretsen av äldste ha betydelse i vissa personliga frågor?

¹⁴ Om man vill ta hänsyn till andra, får man inte begära att de skall gå med på någonting som går emot deras samvete. Församlingens äldste är till exempel ansvariga för om man skall låta vigslar äga rum i Rikets sal eller inte, hur sådana i så fall skall hållas, hur lokalen skall dekoreras och så vidare.b De äldste i en församling skrev: ”På ett bröllop gick alla brudnäbbarna nedför gången och viftade med solfjädrar. Nästa bröllop måste överglänsa det första, och därför gick brudnäbbarna nedför gången och snurrade på parasoller. Det därpå följande var tvunget att bli ännu större och ännu bättre; de ville ha tjugo brudtärnor och tjugo marskalkar. Rikets sal började användas som en cirkus.”

¹⁵ Var detta ”en samvetsfråga” som man privat kunde fatta beslut i? Nej, det var det inte. Även om ett förlovat pars samvete skulle tillåta dem att gå till överdrift, kan man inte ignorera de äldstes kollektiva samvete. Även om de inte vill påtvinga andra sin personliga smak, är det en hjärtesak för dem att friden, harmonin och andligheten bevaras i hela församlingen. Och de bör samvetsgrant hjälpa människor att lära känna hur de skall uppföra sig bland Guds husfolk, som är ”en pelare och ett stöd för sanningen”. — 1 Timoteus 3:15; 1 Korintierna 10:31.

16. Vad bör du tänka på, om du måste fatta beslut i en fråga som rör samvetet?

¹⁶ När vi måste fatta beslut i en samvetsfråga, behöver vi därför tänka på 1) vad Guds ord säger i fråga om den och 2) hur vårt beslut kan påverka eller inbegripa andra. Men det finns också en tredje viktig sida av saken.

Hur kommer vi själva att påverkas?

17. Hur påverkade samvetet en broder i staden New York?

¹⁷ Augustinumret 1981 av tidskriften Natural History innehöll en artikel om staden New Yorks cykelbud, som bär ut brådskande paket och brev till företag runt om i staden. Bland exemplen på människor som ägnar sig åt detta slag av arbete läser vi: ”Donald, ett 41-årigt bud, är i stånd att försörja sin hustru och 15-årige son på vad han tjänar på detta arbete. Donald arbetade tidigare med framkallning av film, men han övergav detta yrke, därför att han som ett Jehovas vittne inte kunde se genom fingrarna med att han var delaktig i att producera pornografiskt material. Som bud kan han inte bara känna att han har ett rent samvete, utan också att han kan arbeta så länge och så mycket han själv vill för att på så sätt kunna ägna mer tid åt att värva proselyter.”

18. a) Hur kan denne broder ha kommit fram till sitt beslut? b) Vad kan du lära av detta?

¹⁸ Det finns olika faktorer man måste ta ställning till när det gäller förvärvsarbete (se rutan på sidan 20). En kristen kan, i likhet med Donald, arbeta för en firma som framkallar film — amatörbilder, filmer för hemmabruk, reklamfilmer, filmer för kommersiellt bruk. Undan för undan tas det med alltmer pornografiskt material. I ett visst läge kommer den kristnes samvete att börja oroa honom. Han kan finna att han tvingas in på ett verksamhetsområde som inbegriper pornografi eller någon annan form av illegal verksamhet. Han kan finna, oavsett om det beror på att människor identifierar honom med ett företag som sysslar med pornografi eller han ombeds utföra vissa för honom tvivelaktiga ting, att han måste säga upp sig, om han vill förbli ”oförvitlig”, vilket bör vara av största intresse för dem som har eller söker få olika privilegier i församlingen. När han sedan söker ett annat arbete, kan han förtröstansfullt vänta på Jehovas välsignelse. (1 Timoteus 3:2, 8—10; Romarna 13:5) Utan tvivel finns det många kristna som hellre lämnat sådana arbeten än att de låtit orenhet sakta bryta ner dem. (Jämför Matteus 5:28.) När vi ställs inför en situation där vi måste fatta beslut i en samvetsfråga, bör vi därför fråga: ”Om jag utför detta eller om jag vägrar att göra det, hur kommer det då att påverka mig?” Vi bör sannerligen inte ignorera vårt samvete, låta det avtrubbas och därmed göra det lättare för oss att begå en orätt handling i framtiden. — 1 Timoteus 4:2; Judas, vers 10; Efesierna 4:18, 19.

19, 20. a) Hur kan både samvetet och tron inverka på vår tjänsteutövning? b) Vilken önskan bör vi ha, oavsett om vi är materiellt rika eller inte?

¹⁹ När vi tänker på det noga övervägda beslut Donald fattade, bör vi lägga märke till att han förutom att han sökte stå i ett godkänt förhållande till Jehova också önskade förkunna sin tro i större utsträckning. Detta stämmer överens med den koppling Paulus gör mellan samvetet och tron: ”Ändamålet med denna befallning är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av oskrymtad tro.” — 1 Timoteus 1:5.

²⁰ Det är lovvärt när en persons tro och önskan att ha ett gott samvete driver honom till att göra förändringar så att man kan säga: ”Hans steg vacklar inte” och så att han kan ägna mer tid och uppmärksamhet åt att sprida ”allt Guds rådslut”. (Apostlagärningarna 20:26, 27) Men hur bör vi betrakta andra, vars omständigheter tycks vara sådana att de skulle kunna ägna mer tid åt predikoverket, men som ändå inte gör det? De kanske tjänar mycket pengar på sitt arbete eller genom sin firma, och de kanske redan tycks ha det så gott ställt att de kan unna sig ett bekvämt, ombonat liv i denna tingens ordning. Men i stället för att på heltid tjäna som pionjärer och ha glädjen att göra lärjungar fortsätter de att arbeta på att utöka sin firma eller skaffa sig ett större hus med fler bekvämligheter.c (Jämför Markus 10:17—22; Lukas 12:16—21.) Det är inte vi som skall döma andra på detta område, för ”var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. Vi bör i stället låta vår tro oskrymtat driva oss till att tjäna Gud helt och fullt, så att vi kan glädja oss åt ett rent samvete. — Romarna 14:1—4, 10—12.

Vägledda av ett gott samvete

21. Vilken positiv verkan kan vårt samvete ha på oss?

²¹ Ett kristet samvete som är rätt undervisat och känsligt kommer att vägleda oss, så att vi gör det som är gott. Det gjorde det i Paulus’ fall. Han var så intresserad av sina bröder, som också var judar, att han skrev: ”Mitt samvete vittnar med mig i helig ande att jag har stor bedrövelse och oupphörligt kval i mitt hjärta.” (Romarna 9:1—3) Ja, han gjorde allt han kunde för att dela med sig av kristendomens goda nyheter till dem.

22. Varför kan samvetet driva oss till att rentav gå längre än vad regler och föreskrifter kan förmå oss att göra?

²² Det bör vara likadant med oss. Om vi inser värdet av vårt gudagivna samvete, kommer vi inte att ha en benägenhet att bara tänka i lagtermer. Regler och föreskrifter kan ställa ett minimum av krav på oss eller kan göra att vi inte behöver sätta upp så höga mål. Men ett samvete som drivs av kärlek och tro kommer troligen att ställa betydligt högre krav på oss och kommer att driva oss till att göra större uppoffringar och visa större osjälviskhet. På så sätt kommer vårt samvete helt säkert att vara till stor nytta för oss. Det kommer att hålla oss borta från sådant som kan medföra att vi inte får Guds godkännande, och det kommer att hjälpa oss att göra sådant som han definitivt godkänner. Det är så i alldeles särskild grad då vi låter vårt samvete vägleda oss så att vi tar större del i att förkunna de goda nyheterna. Vilken större belöning skulle vi kunna få än den Paulus nämnde för Timoteus? Han sade: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Timoteus 4:16.

[Fotnoter]

Kan du påminna dig?

□ Varför är det så farligt att tänka: ”Om en viss sak inte oroar mitt samvete, då måste allt vara i sin ordning”?

□ Vilka tre faktorer bör man allvarligt begrunda, när man ställs inför en samvetsfråga?

□ Vilken inverkan bör samvetet ha på vår offentliga lovprisning av Gud?

[Ruta på sidan 20]

Olika faktorer man bör tänka på i samband med en anställning:

När en kristen måste ta ställning till om han skall ta ett visst arbete eller inte, bör han först och främst tänka på vad han i verkligheten skall utföra. Han kan tänka på följande två frågor:

Fördöms detta speciella arbete i bibeln?

Eftersom bibeln fördömer sådant som stöld, avgudadyrkan och missbruk av blod, kan en kristen knappast arbeta med någonting som gör att han direkt befrämjar sådant.

Skulle man, om man utförde det arbetet, bli så intimt förknippad med en av Gud fördömd sysselsättning att man klart och tydligt gjorde sig skyldig till något som Gud inte kan godkänna?

Även arbetet som fastighetsskötare eller receptionist vid en blodbank eller vid en fabrik, där man enbart tillverkar krigsmateriel, är ett arbete som står i direkt strid med Guds ord. — 3 Moseboken 17:13, 14; Jesaja 2:2—4.

Förutom att man tänker på vad man i verkligheten skall utföra, finns det ytterligare några faktorer man kan tänka på för att få en bättre helhetsbild:

Är arbetet till tjänst för människor och inte bibliskt orätt att utföra?

En brevbärare utför en tjänst som går ut på att bära ut post till hem och företag. Skulle Gud domfälla en kristen, om han på sitt distrikt har ett fåtal hem där tjuvar bor eller ett företag som säljer ting som har med falsk gudsdyrkan att göra? — Matteus 5:45.

I vilken utsträckning kan man styra sitt arbete?

En kristen som äger en butik kommer inte att sälja sådant som har med falsk gudsdyrkan att göra eller blodkorv eller annan blodmat, och han kommer inte heller att hålla sådant i lager. Han är inte i samma ställning som den som är anställd vid en stormarknad som saluför cigarretter eller blodpudding bland tusentals andra varor.

I hur hög grad är man involverad?

En anställd som arbetar som kassör och bara någon gång då och då kommer i kontakt med cigarretter kan komma till den slutsatsen att han är i en helt annan situation än den som nästan hela dagen ägnar sig åt att se till att dessa varor finns i lager.

Varifrån kommer lönen, och var utförs arbetet?

I ett land, där regeringen låtit kyrkan ta hand om en stor del av verksamheten i samhället, kan en man få sin lön från en religiös sammanslutning. Men i själva verket arbetar han med att hålla de offentliga parkerna i ordning och arbetar inte på kyrkans egendom. Arbetet är inte heller av religiös natur och kan inte betraktas som någonting som befrämjar falsk gudsdyrkan.

Vilken allmän verkan skulle det få, om man tog ett visst arbete?

Skulle många snava och falla, om man tog arbetet, något som skulle medföra att man inte längre var ”oförvitlig”? (1 Timoteus 3:2, 10) Hur skulle det påverka arbetstagarens, ens eget, samvete?

[Bild på sidan 17]

En medkristen kan kanske hjälpa dig att leta reda på vad Guds ord säger i en samvetsfråga

[Bild på sidan 19]

Ta i beaktande hur dina beslut och handlingar kan påverka andra