Disciplinerar du dig själv i ringa ting?
EN MEDELÅLDERS kristen Ordets förkunnare stod i ett livligt trafikerat gathörn inom det fina bostadsområdet Brooklyn Heights och delade ut löpsedlar med inbjudan till ett föredrag över ämnet ”Sätter du värde på disciplinerande fostran?” När han vänligt leende räckte fram löpsedlarna åt de förbipasserande, tog flertalet villigt emot dem, men en elegant dam tackade nej och sade med starkt eftertryck till en väninna, som hon hade i sällskap: ”Jag vill inte veta av någon disciplin!”
Genom sin reaktion visade den här damen att hon hyste en på sina håll ganska allmän vanföreställning beträffande begreppet disciplin, nämligen att man med disciplin uteslutande avser tuktan, straff eller aga. När den vise konung Salomo gav följande råd till föräldrar, avsåg han visserligen just en sådan disciplinerande fostran. Han skrev: ”Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden.” ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” — Ords. 23:13; 22:15.
Ordet disciplin kan emellertid också innebära andra ting. Det är härlett från latinets disciplina, som ordagrant betyder ”lära, undervisning”. I den engelsktalande världen har ordet en något mångsidigare användning än hos oss, vilket framgår av denna definition av det i en av Websters ordböcker: ”övning och fostran eller erfarenhet, som rättar till, danar, stärker eller fullkomnar, i synnerhet sinnesförmågorna eller den moraliska kraften”. En skribent har därför sagt att människor ”behöver den disciplin som hårt arbete och tidig uppstigning ger”, och en annan talade om en människa som ”villigt underkastar sig sträng disciplin för att förvärva någon eftertraktad kunskap eller färdighet”.
Disciplinerande fostran är visserligen inte behaglig i sig själv eller lätt att finna sig i; den som vill ta emot sådan får inte följa minsta motståndets lag. Bibeln säger detta klart och tydligt med dessa ord: ”All uppfostran synes för det närvarande icke vara till fröjd, utan till sorg, men efteråt återgiver den en fridfull rättfärdighets frukt åt dem som genom densamma blivit övade.” — Hebr. 12:11, Åk.
Ja, den människa som tar emot disciplinerande fostran, antingen den ges i form av övning eller tuktan, visar sig handla vist och förståndigt. Men en människa som disciplinerar sig själv ådagalägger ändå större vishet, i det att hon följer maningen: ”Håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.” Och man bör ta itu med de ringa tingen först. — Ords. 4:13.
Varför det? Därför att om vi disciplinerar oss i ringa ting, går det lättare för oss att göra detsamma i stora ting, betydelsefulla ting, som själva livet beror av. Om du till exempel disciplinerar dig själv enligt Jesu ord i Matteus 5:28 genom att inte framhärda i att med lidelsefulla tankar se på en kvinna, då är det inte troligt att du kommer att göra dig skyldig till någon allvarlig omoralisk handling. Om du lyder det underförstådda rådet i 2 Korintierna 10:5 om att vi bör ta varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för gudaktiga principer, då föreligger det inte så stor fara för att du skall förgå dig i ord eller handling. Här är också denna princip tillämplig: ”Den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10.
Att disciplinera sig själv, att tukta sig själv, i ringa ting är gagneligt på många olika sätt. Som vi sett av det föregående, kan vi härigenom komma i ett gott förhållande till vår Skapare. Är vi böjda för att bli likgiltiga, när det gäller att infria våra löften till Gud? I så fall bör vi riktigt ta itu med oss själva, ty vi har fått denna förmaning: ”Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.” Aposteln Paulus sade att han disciplinerade sig själv, tuktade sig, för att han inte skulle bli underkänd av Gud. — Pred. 5:1; 1 Kor. 9:27.
Genom självdisciplin kommer vi dessutom på god fot med oss själva. Med oss själva? Ja, självdisciplinen bidrar till vår självaktning. Vi får glädje och tillfredsställelse av att veta att vi har ålagt oss en viss disciplin och förmått oss att göra något som vi visste att vi borde göra i stället för att skjuta på det till ett senare tillfälle. Ja, till och med en så obetydlig sak som att man stiger upp genast, när väckarklockan ringer, i stället för att lättjefullt ligga kvar i sängen till sista minuten, visar att man ålägger sig disciplin. Man får rentav en känsla av välbefinnande och styrka varje gång man ålägger sig disciplin i ringa ting i stället för att släppa efter och göra det som är lätt och roligt.
Att man disciplinerar sig själv i ringa ting är också vist och förståndigt av den orsaken att man därigenom kan komma i ett gott förhållande till andra. Tänk till exempel på något så obetydligt som vårt sätt att tala. Ett odisciplinerat tal är antingen för bullersamt eller för lågmält, för kärvt eller för älskvärt eller kanske rentut ovårdat och hafsigt, och allt sådant tal gör dåligt intryck på andra människor, även om det inte därtill väcker anstöt hos dem. Du kan också väcka anstöt utan att behöva säga någonting alls, nämligen genom ditt sätt att höra på eller underlåta att höra på, när andra talar till dig. Man måste disciplinera sig själv, om man skall visa hänsynsfull uppmärksamhet, sluta upp med att läsa eller med att syssla med vad man än har för händer, för att kunna höra på vad den andre har att säga, men det betalar sig. Samma sak gäller om den disciplin man bör ålägga sig vid matbordet; att inte ta för sig för mycket åt gången, att inte äta för fort eller för ljudligt, allt detta kräver att man håller efter sig själv.
Hur viktigt är det inte med självdisciplin i ringa ting när det gäller hälsan! Cigarretten är en liten, obetydlig tingest, men ju större självdisciplin du ålägger dig för att avstå från den, desto mindre sannolikt är det att du får lungkräfta, för att inte nämna en mängd andra sjukdomar. Och hur är det med hållningen? God hållning kräver självdisciplin, men en god hållning ger sannerligen ”utdelning” i form av bättre hälsa, inte bara bättre fysisk hälsa utan också större tillförsikt och lugn; ja, du kommer även att göra fördelaktigare intryck på andra människor!
Vi får inte heller glömma självdisciplinens värde när det gäller förströelse. Det kräver självdisciplin att stänga av TV-apparaten, när det blir sängdags eller när det sänds undermåliga program, men sparar man inte en massa tid och krafter genom att göra det? Det kräver också självdisciplin att bryta upp från en bjudning i rimlig tid, så att man hinner sova ut under natten, vilket är så viktigt, om man skall kunna sköta nästa dags plikter rätt. Beträffande sport och idrott säger oss bibeln att sådant är gagneligt för något litet — men endast om vi ålägger oss självdisciplin och ägnar oss åt det med måtta. — 1 Tim. 4:8.
Det är uppenbart att vi handlar vist och förståndigt, om vi disciplinerar oss i ringa ting! Det finns goda skäl till att bibeln bjuder oss att oavlåtligt hålla fast vid disciplinerande tuktan och fostran!