Överlämnandet och symbolen för detta

1. Hur kan ett tecken på en persons identitet vara av godo, alldeles som det var för de uppriktiga judar som levde strax innan Jerusalem förstördes år 607 f.v.t.?

ETT tecken eller en symbol som visar vem en person är eller vilken officiell ställning han har kan vara av godo, ja, rentav vara någonting absolut nödvändigt. När Jerusalem, till exempel, stod inför sin förstöring år 607 f.v.t., sändes en symbolisk ”man” ut för att teckna rättsinniga israeliter på pannan, så att de blev skonade från att bli dödade. Det var bara ett fåtal som blev tecknade med detta tecken som skulle innebära frälsning för dem — bara de som kände sig upprörda över de styggelser som bedrevs i den stad som skulle ha varit Guds heliga stad. — Hes. 9:1—7.

2. Vilka identifierande faktorer omtalas i Uppenbarelseboken, kapitel 7, och på vilket sätt har de samband med frälsning?

² I våra dagar står vi inför en ”stor vedermöda” som inom kort skall drabba hela världen. Därför talas det i Uppenbarelseboken 7:1—8 om att de ”fyra änglar” som står vid jordens fyra hörn får anvisning om att hålla tillbaka de fyra vindarna, så att dessa inte börjar blåsa och framkalla en ytterst tillintetgörande storm eller ”vedermöda” förrän samtliga av de till antalet bestämda Guds utvalda blivit försedda med sigill på pannan. Detta ger också en ”stor skara” människor tid och möjlighet att rena sig ”i Lammets blod” för att på så sätt kunna bli identifierade som sådana som är värda att få överleva denna ”stora vedermöda”. — Upp. 7:9—14; Matt. 24:21, 22.

3, 4. Vad skulle i fallet med den judiske översteprästen symbolen av överlämnandet, den symbol som fanns på hans huvudbindel, vara en påminnelse om?

³ I det forntida Israel upprättades ett prästerskap. Mose hade sett till att översteprästens karakteristiska klädedräkt tillverkats i överensstämmelse med Jehovas särskilda anvisningar. När det gäller huvudbindeln står det skrivet: ”De gjorde en kokard av rent guld som symbol av [tecken på] deras heliga överlämnande och gjorde en inskription på den som ingraveringen på ett sigill: ’Helgad åt HERREN’ [’vigd åt Jahve’, The Jerusalem Bible], och de satte fast en purpurblå snodd på den och fäste den högst upp på huvudbindeln.”a — 2 Mos. 39:30, 31; 29:6; 3 Mos. 8:9; The New English Bible; New World Translation.

⁴ Denna symbol av överlämnande skulle vara en påminnelse för översteprästen och alla dem som iakttog honom om att han av Gud blivit ”helgad” eller överlämnad för att tjäna i en helig tjänst till gagn för ett överlämnat folk. Han och hans medpräster skulle ta ledningen i att ge folket olika anvisningar och i att frambära godtagbara, syndförsonande offer, vilket skulle hjälpa dem att leva upp till sitt överlämnande åt Gud. Detta skulle bidra till att nationen fick en helig, överlämnad status, för de blev varnade för att om de övergav Jehova, skulle han i sin tur överge dem och överlämna dem åt deras fiender. — 5 Mos. 28:15, 25, 63.

5. Varför är vår situation inte hopplös, bara därför att det inte finns någon jude vid namn Cohen som kan identifiera sig som en aronitisk överstepräst?

⁵ Israeliternas tragiska historia är fylld med olyckor som de drog över sig på grund av att de vände sig bort från Guds befallningar och sin överlämnade tjänst åt honom. Efter den andra förstöringen av Jerusalem och dess tempel år 70 v.t. försvann översteprästen, med symbolen av överlämnande på sin huvudbindel, bort från scenen. I våra dagar finns det ingen jude med familjenamnet Cohen (som betyder ”präst”) som kan bevisa att han är Israels överstepräst. Är då vår situation hopplös? Nej, det är den inte! För vi läser om Guds förhärligade Son: ”En sådan överstepräst som denne var ju lämplig för oss: lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och upphöjd över himlarna. ... Han frambar sig själv som offer.” — Hebr. 7:26, 27.

6, 7. Föddes Jesus i den prästerliga stammen i Israel, och hur kom det sig att han kunde bli överstepräst?

⁶ Eftersom Jesus var Guds Son, behövde han inte vara medlem av Levi stam eller Arons prästerliga familj för att kunna bli Guds präst. Att det kunde förhålla sig så berodde på att Jehova Gud gjort så förunderliga anordningar i detta syfte. Kung David blev inspirerad av Guds ande till att profetera om denne upphöjde avkomling, som skulle komma att få en högre ställning än någon av hans kungliga förfäder: ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’ Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag. I helighetens prakt [i helig skrud], ur morgonrodnadens sköte, har du ditt unga manskap alldeles som daggdroppar. Jehova har svurit (och han skall inte ångra sig): ’Du är en präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt!’” — Ps. 110:1—4, NW.

⁷ Därför är den förhärligade Jesus Kristus ännu i denna dag en kunglig överstepräst, i en högre ställning än översteprästerna i det forntida Israel med deras materiella symbol av överlämnande. Han är insatt i sitt ämbete, inte därför att han är levitisk präst, utan på grund av den ed Jehova Gud svurit.

EN SYMBOL FÖR DEM SOM ”ERBJUDER SIG VILLIGT”

8. På vilket sätt är vår tid Kristi ”militära styrkas dag”, och på vilket sätt går dessa som nu villigt erbjuder sig framåt med tanke på detta?

⁸ Lärjungarna till denne kunglige överstepräst, Kristus Jesus, erbjuder sig nu villigt på hans ”militära styrkas dag”. De överlämnar sig åt Jehova Gud i denne kunglige översteprästs namn och blir döpta i vatten till symbol av detta överlämnande. Det är dessa som utgör det resterande antalet av dem som till sist måste förses med sigill innan den ”stora vedermödan” bryter ut. Tillsammans med sina följeslagare bland den ”stora skaran” erbjuder de sig villigt och är som daggdroppar, när de förmedlar Guds uppfriskande budskap om frälsning till människorna. — Upp. 7:2—4, 9, 10, 14.

9. Vilket råd ger aposteln Paulus de smorda kristna enligt Romarna 12:1, 2?

⁹ När aposteln Paulus skrev till lärjungarna för 1.900 år sedan, sade han: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst. Och ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning, utan förvandla er genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” — Rom. 12:1, 2.

10, 11. a) Som en uppföljning av vilket resonemang riktade Paulus således sin vädjan till de hednakristna? b) På vilket sätt var denna anordning ett uttryck för stor barmhärtighet från Guds sida?

¹⁰ Den vädjan som Paulus gjorde här ovan kommer omedelbart efter det resonemang han haft om det symboliska olivträdet. I likhet med grenarna på ett ädelt olivträd var israeliterna i den överlämnade nationen Israel köttsliga avkomlingar till Guds ”vän”, Abraham. Som sådana stod de först i tur att få bli ”Abrahams säd” enligt det löfte Abraham fick. (1 Mos. 12:3; 22:17, 18; Gal. 3:16, 29; Jak. 2:23) Men det var bara en kvarleva av de köttsliga judarna som tog emot Jesus som Messias och blev överförd från att ha varit den jordiske Abrahams naturliga säd till att bli den större Abrahams, Jehovas, andliga säd. (Rom. 11:5, 7) De övriga ”grenarna” kapades av. För att ersätta dem vände Gud sig till icke-judarna eller till ett symboliskt sett vilt olivträd för att hämta ett tillräckligt antal ”grenar”, som kunde inympas i det andliga, ädla olivträdet, som skulle komma att bestå av 144.000 grenar rotade i den större Abraham, Jehova Gud, källan till all välsignelse. — Rom. 11:13—33; Upp. 14:1.

¹¹ Det var således ett uttryck för stor barmhärtighet från Guds sida att låta dessa romare och alla andra oomskurna icke-judar bli en del av Abrahams andliga säd till välsignelse för alla släkter på jorden genom Guds rike. (Ef. 2:12; Gal. 3:26—29) Detta gjorde dem förpliktade att handla på ett självuppoffrande sätt. Detta var det enda privilegium Gud då höll fram för människorna, men tänk vilket speciellt privilegium det var! Utan att gå till överdrift skrev aposteln Paulus och sade till dem: ”Framställ er själva åt Gud såsom nu levande från att ha varit bland de döda, även era lemmar åt Gud som rättfärdighetens vapen. Synden skall nämligen inte vara herre över er, då ni ju inte är under lag [Mose lag] utan under oförtjänt omtanke.” — Rom. 6:13, 14.

12. När de med anden smorda fick höra att de skulle framställa sig ”själva åt Gud såsom nu levande från att ha varit bland de döda”, vad skulle då vara inbegripet i detta?

¹² Även om Paulus skrev till dem som redan var överlämnade kristna, ”de heliga”, förbisåg han inte vad de gjorde då de överlämnade sitt liv. Han sade: ”Framställ er själva åt Gud såsom nu levande från att ha varit bland de döda.” Men de måste leva upp till sitt överlämnande och vandra på denna heliga levnadsväg. Om de inte gjorde det, skulle de också, i egenskap av grenar som blivit insatta som ersättning, komma att bli avkapade. (Rom. 1:7; 11:21, 22) Dessutom skulle dessa ord som skrevs under inspiration läsas av framtida lärjungar till Jesus Kristus, och de skulle komma att utgöra en verklig uppmuntran för dem till att ta alla de steg de måste ta för att komma in i och vara kvar i detta överlämnade, döpta förhållande till Gud. För att de skall kunna vara kvar i det överlämnade förbund som de en gång ingått med Gud, måste de ständigt kämpa för att forma sina lemmar i köttet till rättfärdighetens vapen och inte falla till föga för den makt synden utövar. Detta skulle vara i lydnad för Jesu ord: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” — Matt. 16:24.

EN ”STOR SKARA” SOM SYMBOLISERAT SITT ÖVERLÄMNANDE

13. Är det rätt av dem som har ett jordiskt hopp att överlämna sig åt Gud och symbolisera detta genom att bli döpta i vatten?

¹³ Över hela jorden finns det nu mer än 2.300.000 personer som tar del i att kungöra de goda nyheterna om Riket, och de flesta av dessa har framställt sig själva för dop i vatten till symbol av sitt överlämnande. Vid det årliga firandet av Herrens aftonmåltid är det mindre än 10.000 av hela detta antal individer som tar del av emblemen, brödet och vinet, som en bekännelse av att de är Kristi lärjungar med ett himmelskt hopp. Men hur är det med de övriga? Handlar de rätt, om de överlämnar sig och symboliserar detta genom att bli döpta i vatten? Ja, det gör de verkligen, för även de måste komma i ett rätt förhållande till Gud genom den rätte herden, Kristus Jesus, för att dels kunna överleva den ”stora vedermödan” som nu närmar sig med hast och dels som arv få bli en del av Guds ”nya jord”. — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—4.

14. Vilket gott förhållande råder med rätta inom den ”enda hjord” som leds av den rätte herden, Kristus Jesus?

¹⁴ Den överväldigande majoriteten av Jehovas överlämnade vittnen hyser med andra ord inte något himmelskt hopp om att tillsammans med Jesus Kristus få ärva Riket där ovan. De ger sig inte ut för att vara andliga israeliter som blivit pånyttfödda av Jehovas ande. Men de är ändå oskiljaktigt förenade med kvarlevan av andliga israeliter som medlemmar i den ”enda hjord” som leds av ”en enda herde”, Jesus Kristus. (Joh. 10:16) Att de handlar så är verkligen utmärkt och dessutom rätt enligt bibeln.

15. a) Vilka, förutom de köttsliga judarna, lämnade Egypten för att till sist komma in i det utlovade landet, och som vad betraktades de där? b) Av vilka i vår tid är de en bild?

¹⁵ Låt oss nu göra som bibeln uppmanar oss till i 1 Korintierna 10:18: ”Se på det som är Israel efter köttet.” Inte alla som tågade ut ur Egypten under Mose ledarskap var köttsliga, omskurna israeliter. ”En hop folk av allahanda slag drog ock åstad med dem, därtill får och fäkreatur.” (2 Mos. 12:38) När israeliterna kom in i det utlovade landet, kom dessa människor att betraktas som ”främlingen, som är hos dig inom dina portar”. (2 Mos. 20:10; 4 Mos. 35:15; 3 Mos. 19:9, 10) Denna forntida stora skara människor av allahanda slag var en bild av vår tids ”stora skara” av ”andra får” som tillhör den rätte herden, Jesus Kristus. — Joh. 10:14, 16; Upp. 7:9—17.

16, 17. a) På vilket sätt döptes den stora ”hop folk av allahanda slag” tillsammans med israeliterna, liknelsevis talat? b) Vilka har flytt ifrån det motbildliga Egypten i våra dagar, och vilka kommer att gå en tillintetgörelse till mötes och göra det under omständigheter som liknar dem som rådde vid Röda havet?

¹⁶ På Mose tid fick den stora ”hop folk av allahanda slag” som följde med de omskurna israeliterna dela samma erfarenheter som dessa, däribland ett förunderligt dop. Beträffande detta dop skrev aposteln Paulus följande i 1 Korintierna 10:1—4: ”Våra förfäder [var] alla ... under molnskyn och alla gick igenom havet, och alla blev döpta till Mose med hjälp av molnskyn och av havet; och alla åt samma andliga mat, och alla drack samma andliga dryck. För de brukade dricka av den andliga klippa som följde dem, och den klippan var liktydig med den Smorde.” Således kom både israeliterna och den stora ”hop folk av allahanda slag” som följde dem att på ett förebildligt sätt bli döpta, trots att de inte blev våta rent bokstavligt.

¹⁷ Genom detta mirakulösa dop blev de av Jehova Gud anförtrodda åt Mose som deras gudagivne ledare, som om de rent bokstavligt hade blivit döpta till honom. Men detta var inte ett dop till döden, som det var för de förföljande egyptierna. (2 Mos. 14:1—15:21) Nu i vår tid närmar vi oss en liknande situation. Den trogna kvarlevan av andliga israeliter och deras följeslagare, ”den stora skaran”, har lämnat det motbildliga Egypten. (Upp. 11:7, 8) De är på väg mot den nya tingens ordning under Kristi tusenårsregering. Den större Mose, den förhärligade Herren Jesus Kristus, leder dem. De som förföljer dem är fiendevärlden, en värld som är fast besluten att se till att de inte skall lyckas komma i säkerhet. De motbildliga egyptierna är på väg mot Guds slagfält, Har-Magedon, där de kommer att bli döpta med eld, tillintetgörelse. Ingen av dem kommer att överleva för att kunna berätta om det fruktansvärda som då hände. (Upp. 16:14—16; Matt. 3:11, 12) Ingen av de andliga israeliterna eller den ”stora skaran” av ”andra får” under den större Mose ledning kommer att dödas vid Har-Magedon — det skall vara precis som vid Röda havet.

18. Hur kommer det att gå för den ”stora skaran”, om man jämför med hur det gick för dem som drog ut ur Egypten under Mose ledarskap?

¹⁸ De trogna i den ”stora skaran” släpar sig inte fram i bakgrunden, halvhjärtade, med en önskan att få återvända till det motbildliga, av plågor drabbade Egypten under dess Farao, Satan, djävulen. De har blicken riktad framåt och håller sig ständigt tätt intill kvarlevan av de andliga israeliterna, som om de utgjorde ”en enda hjord”. (Joh. 10:16) I likhet med den stora ”hop folk av allahanda slag”, som levande kom igenom Röda havet, kommer de som tillhör den nutida ”stora skaran” att finna att de efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” står på frälsningens stränder.

19. I synnerhet sedan när har de som utgör den ”stora skaran” i våra dagar låtit sig döpas i vatten, och hur har de renat det som identifierar dem, så att de kan ägna Gud ren tillbedjan?

¹⁹ Dessa som nu utgör den ”stora skaran” har i synnerhet sedan år 1935 låtit sig döpas i vatten till symbol av att de oförbehållsamt överlämnat sig åt Gud genom den större Mose, Jesus Kristus. De har tvättat sina långa dräkter, som identifierar dem, och har gjort dem ”vita i Lammets blod”, i den större Mose blod. (Upp. 7:9—14) De ägnar Gud ren tillbedjan.

20. Var ägnar de som tillhör den ”stora skaran” Jehova sin tillbedjan, och hur var detta förutsagt i Sakarja 8:20—23?

²⁰ Denna ”stora skara” av rena tillbedjare befinner sig i Guds andliga tempel dag och natt. (Upp. 7:15—17) De förebildades av dem som profeten Sakarja såg tillbedja i Jehovas tempel sedan det återuppbyggts i Jerusalem efter israeliternas befrielse från Babylon år 537 f.v.t. Vi läser om detta i Sakarja 8:20—23:

”Så säger HERREN [Jehova] Sebaot: Ännu en gång skall det ske, att folk skola komma hit och många städers invånare; och invånarna i den ena staden skola gå till den andra och säga: ’Upp, låtom oss gå åstad och bönfalla inför HERREN och söka HERREN Sebaot; jag själv vill ock gå åstad.’ Ja, många folk och mäktiga hednafolk skola komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför HERREN.

Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall det ske, att tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.’”

21. På vilket sätt fattar den ”stora skaran” ”en judisk man i mantelfliken”, och av vilken anledning hyser den ett hopp om att få överleva den ”stora vedermödan”?

²¹ Den inställning som dessa ”tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken” har vittnar om att de är den ende levande och sanne Guden, Jehova Gud, hängivna! I våra dagar tas en sådan hängivenhet emot av Honom genom den störste ”jude” som någonsin levt här på jorden, det en gång för alla offrade ”Lammet”, Jesus Kristus. De följer troget Jesu exempel genom att låta sig döpas i vatten till symbol av att de framställt sig, men inte enbart det, utan att de dessutom, i deras fall, helhjärtat överlämnat sig åt samme Gud. De fattar kvarlevan av de 144.000 andliga judarna i mantelfliken och församlas med den till det Jerusalem som finns där ovan, det himmelska Jerusalem. De ägnar den högste Guden, Jehova, ”helig tjänst” dag och natt i det himmelska Jerusalems andliga tempel, som representeras av kvarlevan som ännu befinner sig här på jorden. De hoppas på att få överleva den ”stora vedermödan” för att därefter kunna fortsätta att tjäna Gud i sitt överlämnade tillstånd i all framtid här på jorden. Att de med rätta blir identifierade som sådana Guds tjänare som oförbehållsamt överlämnat sig och blivit döpta gör att de verkligen kan ha detta hopp, och de får också denna försäkran: ”Fadern söker ju efter sådana till att tillbedja honom ... med ande och sanning.” — Joh. 4:23, 24.

[Fotnoter]

□ På vilket sätt riktades uppmärksamheten på att Jehova helgat översteprästerna för helig tjänst åt honom?

□ Hur kunde Jesus bli överstepräst?

□ Vad skall de som blir Kristi lärjungar göra enligt Romarna 12:1, 2?

[Bild på sidan 15]

Den förhärligade Jesus Kristus är en kunglig överstepräst, högre än de forntida israelitiska översteprästerna med deras materiella symbol av att ha överlämnat sig för att ägna sig åt helig tjänst

[Bild på sidan 17]

Varje år blir tiotusentals människor döpta, därför att de troget följer Jesu exempel

[Infälld text på sidan 17]

Över hela jorden finns det i våra dagar mer än 2.300.000 personer som förkunnar de goda nyheterna om Riket

[Infälld text på sidan 19]

En ”stor skara” människor har döpts i vatten till symbol av att de oförbehållsamt överlämnat sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. Har du på liknande sätt oförbehållsamt överlämnat dig åt Gud och symboliserat detta?