Hur man kan stå fast nu i ändens tid
”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om den smorde, ... [så] att ni står fasta ... för tron på de goda nyheterna och inte i något avseende låter skrämma er av edra motståndare.” — Fil. 1:27, 28, NW.
1. a) Vilket tillstånd har rått ända sedan det första människoparet syndade, och vilka är inbegripna? b) Hur påverkar Jehova förhållandena, och vad kommer att uppnås?
ÄNDA sedan den dag då Adam och Eva bet i den förbjudna frukten har människorna stått under påtryckningar från Satan, djävulen. Det beror på att det alltifrån den dagen har rått bitter strid mellan Jehova Gud och denne onde motståndare. (1 Mos. 3:15) Det har varit en krigföring som har blivit allt intensivare under århundradenas lopp. Och i vår tid når den snabbt sin höjdpunkt. Varje människa är indragen i den, och detta gäller särskilt Jehovas tjänare, eftersom de är måltavlor för djävulen och hans demoner. Om du är en tjänare åt Gud, vet du hur sant detta är. Du bör också veta att dessa onda makter mycket snart skall sätta i gång ett stort angrepp mot Jehovas folk. Detta förutsades av Hesekiel i följande ord: ”Du [Satan] skall draga upp mot mitt folk Israel [Jehovas vittnen] och komma såsom ett moln för att övertäcka landet. I kommande dagar [I dagarnas slutskede, NW] skall detta ske; jag skall då låta dig komma över mitt land, för att folken skola lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på dig.” — Hes. 38:16.
2. Vad bör de kristna göra nu för att få skydd?
2 Det är angeläget, ja, mycket angeläget, att vi kommer nära Jehova Gud och blir alltmer medvetna om vårt beroende av honom för att få skydd under alla omständigheter i vårt dagliga liv. Vi bör göra detta och vara ungefär som ett ungt djur som håller sig mycket nära sin mor för att få skydd, när det finns någon lurande fiende i närheten. Och för oss kristna är den lurande fienden ett ”rytande lejon”, som ”söker uppsluka” genom att göra slut på vår andlighet eller bryta vår ostrafflighet inför Gud. (1 Petr. 5:8, NW) Vi behöver inse vårt behov av att komma nära Jehova, vår himmelske beskyddare.
3. Vilken anordning har Jehova gjort för att hålla de kristna andligen starka, och vilken förmaning ger Paulus i sitt brev till hebréerna?
3 Genom Jehovas ”trogne och omdömesgille slav”-organisation har vi av Gud fått en mycket nyttig och balanserad kost som gör oss andligen starka. (Matt. 24:45—47, NW) Ja, tänk efter! Fem andliga ”måltider” finns på schemat varje vecka i var och en av mer än 27.100 församlingar över hela världen. Det är inte bara viktigt utan absolut nödvändigt att vi aldrig låter någonting inkräkta på att vi tar del i denna mötesanordning. Paulus sade i sina förmaningar till hebréerna att vi bör ”hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla” och ”tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra”. Lägg märke till att aposteln kraftigt förmanade de kristna för nitton hundra år sedan att inte försumma gemenskapen med församlingen, och detta gäller ännu mera i vår tid, då vi ”ser dagen närma sig”. Att vi på detta sätt kommer tillsammans för att ta till oss andlig näring är långt viktigare för vår existens än de tre måltider som vi regelbundet äter varje dag för att få fysisk styrka. — Hebr. 10:23—25, NW.
4. Vad för någonting som kommer att vara till stort gagn för oss bör vi göra förutom att vi är närvarande vid möten? Varför bör vi göra det?
4 Vi har nytta av att vara med vid alla möten för bibelstudium, men det är inte nog med det, utan ännu viktigare är att vi bör ta del i dem. För att ta del behöver vi naturligtvis förbereda oss. Har du i samband med detta lagt märke till vilken paragraf i Vakttornsstudiet som du lättast kommer ihåg? Är det inte den eller de paragrafer som du själv kommenterade? Orsaken till detta är att du har tänkt mycket mera på just den paragrafen. Du har studerat den och begrundat den, och därigenom har du kunnat ge ett bra svar. Dessutom har du muntligt redogjort för den. Du har i själva verket mycket mer än de övriga övat ditt sinne på tanken i stoffet i den paragrafen. Så är det också med skriftställena som är anförda i paragrafen. Du kommer ihåg upplysningarna mycket bättre när du har slagit upp de anförda skriftställena. Orsaken till detta är att du har tagit dig tid att läsa dem och analysera deras samband med det ämne som begrundas. Detta hjälper dig i högsta grad att komma ihåg upplysningarna och göra dem till dina egna, förutom att det förökar din insikt i ämnet.
5. Hur viktigt är det personliga studiet?
5 Regelbundet personligt studium av bibeln är mycket nödvändigt, och vi bör vara lika flitiga med detta som vi är med att vara med vid mötena. Om du till exempel avsätter en viss tid för att studera, kanske bara femton eller tjugo minuter åt gången, bör du inte låta någonting annat inkräkta på detta schema. Denna andliga näring stärker oss till att ta itu med våra dagliga problem: i arbetet, i hemmet och i tjänsten på fältet. Dessutom får vi hjälp att undvika många problem genom att vi tillämpar bibelns principer och lagar, som vi har blivit förtrogna med genom vår bibelläsning. På så sätt vet vi hur vi skall göra bruk av den vishet vi inhämtar ur Guds ord. (Ords. 2:10, 11) Tänk alltid på att det finns en enda källa som vi kan erhålla andlig styrka från, och det är Jehova. Dessutom kan vi ju inte uträtta någonting utan hans ande.
Bönfallan inför Jehova
6. Kan vi be till Gud och förvänta svar på våra böner? Vilka är kraven för att bönerna skall få ett gynnsamt svar?
6 Har du någonsin undrat över eller tänkt på hur djupt Jehova sänker sig när han rentav tillåter oss att tala med honom? Ja, i sin hänsyn till oss tar han emot våra böner om vägledning och riktlinjer. Hur detta uppenbaras får vi vår uppmärksamhet riktad på i Lukas 11:10—13, där det heter: ”För den som klappar skall varda upplåtet. ... Om nu I som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!” Det är sannerligen tröstande att veta att vi kan nalkas Jehova och få vägledning genom hans heliga ande och hans skrivna ord! I ett annat uttalande som under inspiration gavs åt Johannes lär oss Gud återigen att han kommer att höra våra ord vad det än är vi begär i enlighet med hans vilja. ”Och detta är den tillförsikt som vi har gentemot honom, att vad det än är som vi begär i enlighet med hans vilja, så hör han oss. ... Om vi vet att han hör oss beträffande vadhelst vi begär, så vet vi att vi skall få de begärda tingen, eftersom vi har begärt dem av honom.” (1 Joh. 5:14, 15, NW) Det är mycket glädjande att veta att vi kan förvänta att han skall bevilja oss det vi ber om så länge det stämmer överens med hans vilja.
7. Kan vi förvänta att Jehova skall ge förlåtelse för misstag och synder?
7 Om vi har syndat, och det är ju så att vi alla begår misstag, inbegriper inte då det som här har sagts att vi ber Jehova om förlåtelse? Bör vi inte då erkänna att han kommer att förlåta våra synder? Om vi inte gör det, varför skulle vi då bedja? Det är sannerligen trösterikt att veta att han verkligen lyssnar till våra böner och att han kommer att förlåta oss våra överträdelser.
8. a) Vems hjälp kan vi söka få för att kunna fullgöra våra förordnanden? b) Vilket nyttigt mönster för bön gav Jesus åt lärjungarna? c) Är det lämpligt att be om Jehovas hjälp och vägledning då man möter prövningar?
8 Det kan inträffa att vi genom Jehovas organisation erbjuds ett förordnande från Jehova, ett förordnande som vi kan tycka är svårt eller rentav menar ligger utanför vår förmåga att klara av, men skulle det inte vara bättre att först be om Jehovas hjälp i stället för att förkasta sådana privilegier? Jo, sannerligen! Han lyssnar till våra böner och vädjanden — ”de rättfärdigas bön hör han”. (Ords. 15:29) Han uppmanar oss att be att få från honom — ”låt ... det som ni begär bli kunnigt inför Gud”. (Fil. 4:6, NW) Varför inte bedja dagligen? Jesus råder oss att göra det med orden: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag” och att frambära bön i fråga om andra ting. (Matt. 6:9—13) Detta ställer upp ett mycket nyttigt andligt mönster. Bön är en förbindelseled som vi kan använda för att tala med den store Skaparen, Jehova. Vi bör ha fullt förtroende för att han kommer att hjälpa oss och styrka oss under alla omständigheter och situationer. Vi bör alltså vara lyckliga när vi uthärdar prövningar på grund av hans namn och på grund av vårt uppdrag som förkunnare, alldeles som Jakob säger: ”Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älskar honom.” När vi kommer i påfrestande omständigheter bör vi komma ihåg att det inte är Jehova som prövar oss, eftersom vi får veta att ”med onda ting kan Gud inte bli prövad och prövar inte heller själv någon”. — Jak. 1:12, 13, NW.
Vårt tankemönster
9. Hur viktigt är vårt tankemönster, och vad bör vara främst i alla våra tankar?
9 Vi håller alla med om det som brukar sägas: ”Som mannen tänker, sådan är han.” Det är alltså tydligt att de tillbörliga tankar som vi behöver fylla våra sinnen med är de som är absolut nödvändiga för att få evigt liv. Bör vi då inte rikta vår uppmärksamhet mot det hopp genom Riket, som Jehova har ställt fram för oss? Det vi då bör göra är att noga bevaka våra intressen i samband med Riket och göra dem till våra personliga önskningar. Det är också i överensstämmelse med Jesu ord, då han sade: ”Söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.” (Matt. 6:33) Detta var av största betydelse i Jesu liv. För nitton hundra år sedan förmanade han sina efterföljare att tänka på liknande sätt, och detta är tillämpligt på oss i denna tid.
10. a) Vad krävs av oss för att vi skall stå fasta i förbindelse med förkunnartjänsten? Vad kan vi ibland förvänta? b) Skall vi predika bara under gynnsamma förhållanden?
10 När vi har Riket först i våra tankar, kommer vi att tänka på Riket och det hopp vi har framför oss, och på så sätt blir vi styrkta. Detta kommer att avleda tankarna från oss själva, när vi möter fångenskap och uthärdar förföljelse, svårigheter eller smärta. Detta är absolut nödvändigt för oss, om vi skall stå fasta och bevara ostraffligheten inför Jehova. Vi måste ovillkorligen stå fasta i sann tillbedjan, när vår kristna förkunnartjänst bestrids eller sätts i fara. (Pred. 12:13) Vi kan förvänta att de styrande myndigheterna skall förbjuda oss att predika de goda nyheterna om Guds rike eller att de skall försöka skrämma oss, som de ju redan gör i några länder. Bör detta förmå oss att överge vår förkunnartjänst? Vi bör fatta samma beslut som apostlarna Petrus och Johannes, då de beordrades att upphöra att predika i Jerusalem. De befalldes att inte predika mera i Jesu namn. De blev till och med slagna innan de släpptes fria. Detta förde dem inte bort från deras trogna kurs. I stället ”fröjdade [de] sig, eftersom de hade räknats värdiga att bli skymfligt behandlade för hans namns skull. Och varje dag fortfor de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” (Apg. 5:40—42, NW) I sitt andra brev till Timoteus riktar aposteln Paulus likaså vår uppmärksamhet på den kristnes ställning med avseende på den rena tillbedjan: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, ... utför en evangelists arbete.” (2 Tim. 4:2, 5, NW) Detta visar oss också att den kristne skall fortsätta att stå fast oberoende av om han blir förbjuden att utföra detta förkunnarverk eller inte. Jehovas vittnen kommer att predika under svåra omständigheter såväl som under gynnsamma omständigheter.
11. Vilket särskilt råd gav Jesus för osäkra situationer?
11 När situationen är osäker, bör man emellertid vara försiktig och välja det bästa sättet att fullgöra sin förkunnartjänst på. Urskillning med avseende på detta kan vi märka i Jesu ord, när han gav rådet: ”Jag sänder er åstad såsom får mitt ibland vargar; visa därför att ni är försiktiga såsom ormar och ändå oskyldiga såsom duvor.” (Matt. 10:16, NW) Ja, det är inte bara nödvändigt att vara oskyldig till orätt handlingssätt och till kompromiss med ens kristna ställning inför Jehova, utan ibland är det också nödvändigt att vara listig.
12. a) Kommer de kristna att upphöra att komma tillsammans om myndigheterna förbjuder deras verksamhet? b) Vilka försiktighetsåtgärder kan man vidta?
12 När man röner motstånd eller kanske rentav verket blir förbjudet, är det viktigt med andlig näring för att bevara den andliga hälsan. Paulus’ råd är alltid tillämpligt: Försumma inte att församlas. Ofta är det då inte tillåtet att komma tillsammans till större möten, som vi har möjlighet att göra där det råder frihet. När vi inte har möjlighet att samlas på detta sätt, bör vi känna tröst av Jesu ord: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20) Detta understryker kraftfullt det tillrådliga i att komma tillsammans också i små grupper, kanske i privata hem. När vi har sådana möten, kan det vara tillrådligt att anlända till mötesplatsen bara en eller två åt gången för att undvika misstankar. Att komma tillsammans till möten har visat sig vara absolut nödvändigt under svåra förhållanden såväl som under goda förhållanden. För att inte väcka uppmärksamhet kan det också vara bra att låta bli att sjunga sånger.
13, 14. a) Hur kan de kristna fortsätta att vara andligen friska, om de inte har någon ny biblisk litteratur? b) Vad bör man göra om man blir isolerad eller inspärrad?
13 Hur förhåller det sig med litteraturen? Hur är det om du inte har någon ny biblisk litteratur? Skulle det inte vara lämpligt och tillbörligt att studera det du har tillgängligt? Om du inte har några bibelstudiehjälpredor, bör du glädja dig åt att du har bibeln. Och även om man inte har någon bibel, så kommer de kristna ändå att komma tillsammans för att dryfta de bibliska sanningar som var och en kommer ihåg för att alla skall uppliva och stimulera sitt sinne. Aposteln Petrus skrev: ”Jag ... väcker upp er klara tankeförmåga genom en påminnelse, för att ni måtte komma ihåg de ord som tidigare talats av de heliga profeterna och Herrens och Frälsarens bud genom edra apostlar.” (2 Petr. 3:1, 2, NW) Han strävade efter att styrka sina kristna bröder för de svåra tider som skulle komma. Samma behov råder i vår tid i vissa områden.
14 Hur är det om man är isolerad eller inspärrad och inte har någon kontakt med andra förkunnare? Det skulle vara bra att skriva ned alla de skriftställen som man kan komma ihåg och sedan fortsätta att tillfoga nya allteftersom man erinrar sig dem. Då skulle man kunna se tillbaka på dessa ord från den allsmäktige Guden för att oberoende av omständigheterna hålla sinnet verksamt och levande i fråga om hans krav.
15. Hur kan predikoverket utföras, om det inte kan försiggå öppet?
15 Om man för att undvika misstankar inte kan utföra predikoverket öppet, kan man göra så att man besöker ett hem i ett område och därpå ger sig i väg till ett annat område och så vidare. Det skulle fortfarande vara bra att anteckna allt intresse man finner och alla personer man kan göra återbesök hos, alldeles som man gör när man bearbetar områden med spridd bebyggelse. Det viktiga är att ge andlig föda och hjälp åt dem som är mottagliga. Där förhållandena kan kräva det har somliga utnyttjat olika möjligheter till förklädnad. Man kan ha en vändbar rock, och när det då uppstår en misstänkt situation, kan man vända rocken och på så sätt undgå att kännas igen vid just detta tillfälle. Detta handlingssätt tyder inte på fruktan utan i stället på gott omdöme i syfte att undvika att bli igenkänd när man är i fara.
16. Vad bör de kristna göra om de finner att de inte kan fortsätta med förkunnartjänsten från dörr till dörr?
16 När det är omöjligt att utföra förkunnartjänsten från dörr till dörr, kan man också utnyttja möjligheterna till tillfälligt vittnande. Detta gör man nu i många länder i olika delar av världen. I en del länder försöker samma tjänare åt Jehova sätta i gång samtal medan de väntar på eller åker med bussen eller tåget eller är i en park. Man kan börja med att tala om världsförhållandena eller om någonting som har hänt för att få den andre med i ett samtal. När man får reda på personens inställning, kan man avgöra vilket ämne som det kan vara lämpligt att leda in samtalet på. Också i sådana fall är det viktigt att fortsätta kontakten och hjälpa alla som är uppriktigt intresserade av bibeln eller Guds rättfärdiga rike. Men det kan också vara nödvändigt att vara försiktig för att inte råka i en fälla.
17. Vad kan vi göra för att fortsätta verksamheten med bibelstudier, eftersom vi vet att det är ett av de bästa sätten att hjälpa intresserade personer?
17 Vi har genom erfarenhet lärt att det mest framgångsrika sättet att bistå dem som visar intresse är att studera bibeln med dem. Helt visst önskar vi fortsätta denna viktiga del av vår förkunnartjänst överallt där det är möjligt. Under svåra omständigheter kan det vara nödvändigt att besöka en person i hans hem vid olika tider på dagen, så att en bestämd vana inte väcker misstankar. När denne intresserade person får kunskap om hur viktigt det är att predika, kommer han utan tvivel snart att tala med andra om Guds underbara föranstaltningar för trogna människor. Detta kan vara till hjälp när man skall fullfölja intresset hos andra personer. Det öppnar möjligheter att ständigt utvidga tjänsten. Helt visst stämmer detta överens med den påminnelse Paulus gav Timoteus kort innan han avslutade sin jordiska tjänst: ”Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.” — 2 Tim. 4:17.
Att stå fast
18. Vad försöker Satan åstadkomma i denna tid? Vilket kraftfullt uttalande gjorde Petrus?
18 Tänk på att den ursprunglige djävulen, Satan, kommer att försöka förleda de kristna nu alldeles som han förledde det första människoparet på jorden. Han använder utstuderade medel och likaså hot för att försöka injaga fruktan. Vi vet att ett lejon skrämmer sitt byte med ett kraftigt rytande. På liknande sätt kommer Satan med hjälp av nationalism eller förmedelst det stora Babylon att ryta mot de sanna kristna för att försöka skrämma dem till kompromiss. Men under sådana omständigheter ger oss Petrus den allvarsamma förmaningen: Stå fasta och bli inte missräknade och förlora tron på grund av hot om förföljelse, misshandel eller fängelse. — 1 Petr. 5:8—11.
19. a) Bör vi bli rädda, när vi råkar ut för svår förföljelse? b) Vilket beslut måste vi fatta för att kunna förvänta Jehovas välsignelse och få hans svar på våra böner?
19 Någon kan tänka: ”Jag skulle inte kunna uthärda den svåra förföljelse som Jehovas vittnen i Tyskland måste uthärda och inte heller de omoraliska övergrepp som kristna kvinnor i Malawi utstod.” Vi känner tröst av att veta att Jehova inte kommer att tillåta att vi får bära mer än vi kan klara av, enligt den försäkran vi har i 1 Korintierna 10:13: ”Han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (NW) Det är emellertid någonting mycket viktigt som vi måste göra. Det är nödvändigt att fatta ett beslut att stå fast. Innan man fattat detta beslut kan inte Jehova ingripa eller ge sin välsignelse. Det finns ingenting att välsigna i detta skede. Men när vi har fattat ett beslut till förmån för Jehova, då ger han oss också styrka att bevara ostraffligheten. Det är sannerligen lämpligt för oss att be om Jehovas vägledning, be att han skall hjälpa oss att fatta ett rätt beslut. Den allsmäktige Gudens trogna tjänare har alltid varit måltavlor för Satans giftiga angrepp. De trogna tjänare alltifrån Abel till Johannes döparen, och därefter de kristna, vilka har bevarat troheten under påtryckningar, ställs fram för oss såsom föredömen att efterlikna.
Vad hjälper de kristna att stå fasta?
20, 21. a) Vilka är våra främsta fiender? b) Vilket råd gav Paulus åt efesierna till skydd för dem? c) På vem måste vi oförbehållsamt lita, även om vi måste dö?
20 För att få hjälp att stå fasta behöver vi först av allt den kraft som bara Jehova kan ge. För det andra är det viktigt att känna igen den främste av fienderna, Satan, djävulen, såväl som den demonhord som står under hans befäl. För att vi skall få hjälp att känna igen den föranstaltning som ger oss kraft att stå emot en ärkefiende, kan vi ge akt på de förträffliga av anden vägledda råd som Paulus skrev till den kristna församling som fanns i den onda staden Efesus. Upplysningarna i det sista kapitlet ger en mycket speciell förmaning. Han riktar uppmärksamheten på angreppet från de osynliga fienderna och framhåller samtidigt skyddet. I den Ef. 6:elfte versen uppmanar han de kristna att ikläda sig ”den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker”. Det råder inget tvivel om vem fienden är eller om hans angreppsmetoder. Vi kan se att världsliga myndigheter, regeringar och andra redskap fullgör de befallningar som kommer från den som råder över denna tingens ordning, Satan. (2 Kor. 4:4) På grund av att vår tid är så farlig framhöll Paulus att endast en fullständig vapenrustning från Gud skulle ge skydd. De kristna skall ta på sig ”rättfärdighetens bröstharnesk” och ha sina ”fötter skodda” med ”de goda nyheterna om frid”. De skall ta ”trons stora sköld”, med vilken de släcker ”alla den ondes brinnande projektiler”. De måste också ta emot ”frälsningens hjälm och andens svärd”, det vill säga ”Guds ord”, med ”varje form av bön och åkallan” i det de ”vid varje tillfälle beständigt ber i anden”. — Ef. 6:11—18, NW.
21 I den slutliga analysen kan vi se vilken vikt Paulus fäste vid de skyddande medel som Jehova har gett och vidare vikten av åkallan i bön vid varje tillfälle. De kristna måste hålla sig vakna, så att de inte blir överraskade av förföljelse eller frestelse från motståndaren. Vår fullständiga tillit till Jehovas beskydd, också då vårt liv är i fara, bör alltid vara orubblig, medan vi tänker på att människan bara kan döda kroppen; men när vi ser på saken på detta sätt, kan vi vara förvissade om att Gud kommer att uppväcka oss. Paulus’ tillit var orubblig, och detta är orsaken till att han, också då han var fängslad med kedjor i Rom, kunde förmana de kristna i Efesus att stå fasta i sin tro.
22. Vilket utmärkt och tröstande råd skrev Paulus till de kristna i Filippi? Är dessa ord tillämpliga på oss i denna tid?
22 Medan Paulus var i fångenskap i Rom gav han också varma men bestämda råd åt de kristna i Filippi att de också kunde förvänta prov i fråga om sin tro, och det föranledde honom att skriva: ”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om den Smorde [Kristus], ... [så] att ni står fasta ... för tron på de goda nyheterna och inte i något avseende låter skrämma er av edra motståndare.” (Fil. 1:27, 28, NW) Dessa värdefulla ord är av lika stor betydelse för oss nu i ”ändens tid”.
[Bild på sidan 318]
Regelbundet personligt bibelstudium är nödvändigt om man skall stå fast
[Bild på sidan 319]
Genom bön kommer vi nära Jehova och får kraft att fortsätta att göra hans vilja
[Bild på sidan 319]
När du utstår svårigheter, får du hjälp att stå fast genom att inrikta dina tankar på hoppet om det som ligger framför oss
[Bild på sidan 320]
När man röner motstånd och verksamheten kanske är förbjuden, är det viktigt att man kommer tillsammans, också i små grupper, för att stå fast
[Bild på sidan 321]
Om man sitter i fängelse för att man tjänar Gud, får man hjälp att stå fast genom att skriva ned alla skriftställen som man kan komma ihåg och sedan göra återblickar på dem