Frågor från läsekretsen
● Vad slags dräkt är tillbörlig för en kvinna vid dopet? — USA.
Bibeln säger ingenting om en speciell klädsel för doptillfället för vare sig man eller kvinna. Därför är det kvinnans sak att avgöra vad hon menar vara tillbörligt. Många kvinnor finner att en anständig baddräkt är väl lämpad för detta. I vissa delar av världen bär kvinnor en klänning eller en hellång dräkt. När en kvinna väljer vad hon skall ha på sig vid tiden för sitt dop, bör hon naturligtvis tänka på stundens allvar. Det är uppenbart att det skulle vara opassande om hon bar en baddräkt som skulle anses vara extrem och avslöjande på ett stötande sätt. Inte heller bör hon bära en dräkt som är anstötligt åtsmitande i vått tillstånd. I överensstämmelse med 1 Timoteus 2:9 bör hennes val avspegla ”blygsamhet och sinnets sundhet”. — NW.
● Varför får kvinnor lov att yttra sig vid Jehovas kristna vittnens möten, då det ju i 1 Korintierna 14:34 (NW) heter att det ”inte [är] tillåtet för dem att tala”? — USA.
Tillämpningen av aposteln Paulus’ inspirerade befallning bör förstås i det ljus som sammanhanget ger. När Paulus skrev detta, saknades det ordning vid de möten som församlingen i Korint höll, ja, också vid de möten som icke troende var närvarande vid. Mer än en person i taget brukade profetera eller tala i tungor. (1 Kor. 14:22—32) Uppenbarligen var det en del kvinnor där som brukade väcka utmanande frågor och debattera med män som var förordnade att undervisa församlingen. Således tillvällade sig dessa kvinnor i själva verket ställningen som lärare och ignorerade den ställning av ledarskap som var tilldelad mannen. — 1 Kor. 11:3.
Då Paulus rättade till situationen, riktade han uppmärksamheten på det förhållandet att ”Gud är ... icke oordningens Gud, utan fridens”. (1 Kor. 14:33) Beträffande kvinnor skrev han: ”Kvinnorna [må] tiga i församlingarna, ty det är inte tillåtet för dem att tala, utan de må underordna sig, alldeles som lagen säger. Så om de vill lära något, må de fråga sina egna män hemma, ty det är till skam för en kvinna att tala i en församling.” (1 Kor. 14:34, 35, NW) Denna förmaning är i överensstämmelse med det Paulus senare skrev i sitt första brev till Timoteus: ”Må en kvinna lära i stillhet med all foglighet. Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man, utan hon bör vara i stillhet.” — 1 Tim. 2:11, 12, NW.
Befallningen att kvinnor inte skulle tala var följaktligen tillämplig närhelst deras tal hade den skadliga verkan att det undergrävde den myndighet männen i församlingen hade. Att detta inte helt och hållet uteslöt att kvinnor yttrade sig framgår tydligt av 1 Korintierna 11:5: ”Varje kvinna som ber eller profeterar med ohöljt huvud drar skam över sitt huvud.” (NW) Det skulle emellertid ha varit till skam för kvinnor att väcka utmanande frågor eller upphäva sig över de församlade männen och börja undervisa dem. Om de hade gjort något sådant, skulle de också ha dragit smälek över sina äkta män.
I överensstämmelse med det apostoliska mönstret är det så att kvinnorna i Jehovas kristna vittnens församlingar inte undervisar församlingen vid offentliga möten. De utövar inte myndighet över män. När de yttrar sig, gör de det under överinseende av män som är förordnade att ha tillsyn över mötet. Att de yttrar sig står alltså inte vid något tillfälle i strid med den myndighet som männen utövar i församlingen.