Sätter du värde på vad Jesus har gjort för dig?

Vad har Jesus gjort för dig? Hur kan du visa att du sätter värde på det?

FÖR några hundra år sedan använde en del människor egendomliga metoder för att visa att de satte värde på vad Jesus har gjort för dem. De förföljde till exempel ända till döds dem som hade en annan uppfattning än de. Ja, som en följd av bristande kunskap och insikt har det rått och råder det alltjämt stor förvirring beträffande frågan hur man skall visa att man sätter värde på vad Jesus har gjort för människosläktet. I själva verket råder det också en hel del missuppfattningar om vem han var och vad han uträttade. Vem var denne Jesus? Vad har han gjort för dig? Hur önskar han att du skall ge uttryck åt din uppskattning av vad han har gjort för dig?

För att få svar på dessa frågor måste vi vända oss till bibeln. I dess fyrfaldiga skildring av Jesu liv, i Matteus’, Markus’, Lukas’ och Johannes’ evangelier, får vi veta att Jesus föddes i ett stall i Betlehem, att han som ung man ägnade sig åt snickaryrket och att han vid trettio års ålder började sitt livsverk såsom Guds främste tjänare och en Ordets förkunnare här på jorden, i det att han predikade och utförde underverk. Efter bara tre och ett halvt år avbröts plötsligt hans verksamhet, i och med att han blev avrättad genom att hängas på en tortyrpåle som en följd av att falska anklagelser för hädelse och upproriskhet riktats mot honom. Han medgav själv att han var Guds Son i en säregen bemärkelse och den sedan lång tid tillbaka utlovade Messias. — Matt. 16:16, 17; Joh. 5:18.

Vad har Jesus gjort för dig?

Vad har Jesus gjort för dig? Redan innan han föddes som människa, gjorde han något för dig. Och vad var det? Han avstod från sin föremänskliga tillvaro för att födas såsom människa av jungfrun Maria. Fördenskull läser vi i Filipperna 2:5—8 (NW) om att Jesus, fastän han var till i Guds gestalt, inte alls traktade efter att bli jämlik Gud utan i stället utblottade sig själv och lämnade sin härlighet såsom en ande för att bli människa. Många namnkristna förnekar visserligen hans föremänskliga tillvaro, men han talade själv om och om igen om den, såsom när han sade: ”Likväl har ingen stigit upp till himmelen utom den som steg ned från himmelen, Människosonen.” Fördenskull kunde han också den natt, då han blev förrådd, bedja så här: ”Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.” — Joh. 3:13; 17:5.

Eftersom det var Gud och inte någon människa som var Jesu Fader, var han utan synd. Han felade inte en enda gång i tanke, ord eller gärning. Trots de syndiga förhållandena runt omkring honom och det motstånd han rönte kunde han säga till sina motståndare: ”Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd?” Ingen kunde göra det! Såsom Jesu apostel Petrus uttryckte det: ”Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.” — Joh. 8:46; 1 Petr. 2:22.

Sedan Jesus blivit människa, gjorde han ännu mera, ty han avstod frivilligt från denna tillvaro till gagn för människosläktet. Eftersom han var fullkomlig, hade han rätt till livet, och denna rätt offrade han för att ge människorna möjlighet att vinna evigt liv. Såsom han själv sade: ”Människosonen kom ... för att giva sin själ till en lösen i utbyte mot många.” Jesu apostel avgav ett liknande vittnesbörd om detta: ”Vi se Jesus, som har gjorts litet lägre än änglar, ... på det att han genom Guds oförtjänta godhet skulle smaka döden för varje människa.” Att Jesus gav sitt mänskliga liv för människosläktet var det största tänkbara uttryck för kärlek som någon kunde ge, och härigenom gjorde han den största tänkbara gåva tillgänglig för ofullkomliga människor, nämligen möjligheten att vinna evigt liv. — Matt. 20:28; Hebr. 2:9; NW; Joh. 3:16; 15:13.

Förutom att Jesus avstod från sin himmelska härlighet för att bli människa och därpå utgav sitt jordiska liv såsom människosläktets återlösare, gjorde han människosläktet en ovärderlig tjänst genom sin förkunnelse. Det har med rätta påståtts att ingen människa som någonsin levat här på jorden så kraftigt som Jesus Kristus har påverkat människosläktet i god riktning. Han var läraren framför alla lärare. Han undervisade människorna om Guds namn, Guds personlighet och Guds uppsåt och vilja med avseende på människorna. Det som Jesus sade i sin bergspredikan hör till de framträdande tingen som han lärde, och i denna finner vi den ”gyllene regeln”: ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.” (Matt. 7:12) Han framhöll också vilka som var lagens två största bud: att man skall älska Jehova Gud av allt sitt hjärta och förstånd, av all sin själ och kraft och älska nästan som sig själv. Man får inte heller förbise hans profetior, vilkas uppfyllelse så klart visar var vi befinner oss enligt Guds ”tidtabell”. — Mark. 12:29—31; Matteus 24 och 25.

Jesus gav kraft åt sin förkunnelse genom sitt handlingssätt, ty han gav oss ett idealiskt, fullkomligt föredöme att efterlikna. Han började sitt livsverk med att överlämna sig åt sin Fader för att göra hans vilja och lät sig därpå döpas i vatten. Gud sände honom till jorden i första hand för att han skulle vittna för sanningen, och kort innan han dog kunde han säga till sin Fader: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra.” (Joh. 17:4) Att han menade att andra skulle efterlikna honom framgår såväl av hans egna ord som av andras: ”Följ mig.” ”Bliv min efterföljare.” ”Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.” Och så här sade aposteln Paulus: ”Varen I mina efterföljare [efterliknare, NW], såsom jag är Kristi.” — Matt. 4:19; 19:21; NW; 1 Petr. 2:21; 1 Kor. 11:1.

Vad har då Jesus gjort för dig? Han avstod från sin himmelska härlighet och kom hit till jorden såsom människa och utgav detta mänskliga liv, så att du skall kunna vinna liv, och han lämnade efter sig en stor mängd upplysningar och föreskrifter, som du bör lära dig och följa, och han var ett fullkomligt föredöme, som du bör efterlikna.

Hur man visar att man sätter värde på vad Jesus har gjort

I våra dagar finns det mer än 900 millioner människor som påstår sig vara kristna eller som till namnet kristna religiösa organisationer gör anspråk på såsom medlemmar. Det är mellan en fjärdedel och en tredjedel av jordens befolkning. Men hur föga visar inte flertalet av dessa att de sätter värde på vad Jesus har gjort för dem! Många anser tydligen att de gör alldeles tillräckligt, om de går i kyrkan två gånger om året, vid jul och påsk till exempel, och håller de tio buden; och många håller inte ens dessa.

Om du sätter värde på vad Jesus har gjort för dig genom att komma hit till jorden och dö för dina synder, då kommer du att utöva tro på honom såsom din frälsare. Ja, endast om du gör detta kan du hoppas på att få gagn av Jesu offer, alldeles som Jesus sade till den judiske rådsherren Nikodemus, vilken kom till Jesus i skydd av nattens mörker: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord utan hava evigt liv.” — Joh. 3:16, NW.

Lägg märke till orden ”utövar tro”. Om du sätter värde på vad Jesus har gjort för dig, då han dog för dina synder, kommer du inte att nöja dig med att tro, hålla med om och med förståndet instämma i att han har dött för dig, utan du kommer att handla i överensstämmelse med denna din tro och lyda de föreskrifter som Petrus gav sina judiska åhörare kort efter pingsten: ”Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade.” (Apg. 3:19) Detta antyder dels att vi ärligt och uppriktigt måste motstå vårt sinnes och vår kropps syndiga böjelser och dels att vi måste bönfalla Gud om förlåtelse för våra synder på grundval av Jesu offer. — 1 Joh. 2:1, 2.

Och vad krävs då av dig, om du skall visa att du sätter värde på vad Jesus Kristus har gjort för dig såsom den store läraren och det fullkomliga föredömet? Först och främst måste du bli förtrogen med Jesu förkunnelse. För att du skall kunna bli det måste du studera Guds ord, i synnerhet de kristna grekiska skrifterna, som innehåller hans förkunnelse. Eftersom du behöver hjälp till att förstå och till fullo uppskatta det som du läser, kommer du att vilja dra nytta av tryckta bibelstudieböcker och församlingsmöten som just är avsedda att fylla ett sådant behov. För det andra kommer du att samvetsgrant bemöda dig om att i ditt dagliga liv tillämpa det som du får lära. Jesus sade ju: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” Främst bland de föreskrifter Jesus gav sina efterföljare är denna: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” — Matt. 7:21; 6:33, NW.

Hur och när minnet av Jesu död bör firas

För att vi ständigt skall komma ihåg och sätta värde på vad Jesus har gjort för oss, särskilt detta att han har dött för oss, gav han en befallning om att minnet av hans död skall firas. I kristenheten kallar man denna högtid för ”Herrens nattvard”, och den firas på olika sätt: dagligen, en gång i veckan, en gång i kvartalet eller en gång om året. När och hur ofta bör man högtidlighålla minnet av Jesu död? Med tanke på att minnet av alla viktiga händelser firas en gång om året och att Gud själv följde denna princip, då han handlade med sitt folk, Israels nation, är det väl bara förnuftigt att högtidlighålla minnet av Jesu Kristi död en gång om året, eller hur? Dessutom dog Jesus på den mest minnesvärda dagen i den hebreiska almanackan, och det var också på den dagen som han instiftade åminnelsen av sin död. Fördenskull förefaller det vara logiskt att endast fira denna åminnelse en gång om året, och detta på den 14 Nisan, den dag den judiska påsken inföll. I år kommer minnet av Kristi död att högtidlighållas tisdagen den 5 april efter solnedgången, dvs. efter klockan 18.

Hur bör man då fira minnet av Jesu död? På det sätt som Jesus angav, när han instiftade åminnelsehögtiden. Om detta läser vi: ”Jesus [tog] ett bröd, och sedan han hade uttalat en välsignelse, bröt han det, och i det han gav det åt sina lärjungar, sade han: ’Tag, ät. Detta betyder min kropp.’ Han tog också en kalk, och sedan han hade framburit tacksägelse, gav han den åt dem och sade: ’Drick av den, ni alla; ty detta betyder mitt blod, ”förbundets blod”, som skall utgjutas för många till förlåtelse för synder.’” — Matt. 26:26—28, NW.

Brödet var osyrat, eftersom israeliterna inte fick ha bröd av annat slag i sina hem under påsken. Detta utgjorde en förträfflig bild av Jesu syndfria, mänskliga kropp, ty i bibeln används jäst eller surdeg ibland såsom en symbol av synd. Det var sin egen mänskliga kropp som Jesus här syftade på, inte församlingen av hans efterföljare, vilken då och då också kallas för Kristi kropp. Vinet, som var rött, utgjorde en passande symbol av Jesu livsblod, som han utgöt till gagn för sina efterföljare och övriga människor. — 1 Kor. 5:6—8; 1 Joh. 2:2.

Vem får då vid åminnelsen av Jesu död ta del av brödet och vinet? Alla de närvarande? Det beror på vilka som är närvarande. Hur så? Därför att det klart och tydligt framgår av Jesu ord på den tiden att de som var med honom, då han instiftade åminnelsen av sin död, de elva trogna apostlarna, befann sig i förbund med honom om Guds rike: ”Ni äro ... de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” Av andra vittnesbörd i Skriften, t. ex. dem vi finner i Uppenbarelseboken 14:1, 3 och 20:6, framgår det att det är ett begränsat antal, 144.000, som skall ha del med Jesus Kristus i denna härlighet. — Luk. 22:28—30, NW.

Hur kan en människa veta om hon skall få röna denna ära eller inte? Genom Guds handlingssätt med henne. Det är på människor av detta slag som dessa aposteln Paulus’ ord är tillämpliga: ”Anden [Guds ande] själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn.” På dem är också följande ord av Petrus tillämpliga: ”Efter sin stora barmhärtighet har [Gud] genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.” Jesus framhöll att var och en av dessa var ”född på nytt”. Eftersom medlemmarna av denna skara började utväljas alltifrån pingsten och den skall uppgå till endast 144.000, kan man förvänta att det nu finns jämförelsevis få kvar för att göra detta antal fullständigt. — Rom. 8:16; 1 Petr. 1:3; Joh. 3:3.

Detta är förklaringen till att när åminnelsen av Jesu död förra året högtidlighölls bland Jehovas vittnen, var det bara 11.550 som tog del av brödet och vinet, fastän minst 1.933.089 personer kom tillsammans jorden utöver. Varför skulle alla dessa andra vara med då Jesu död firades, när de ändå inte tar del av brödet och vinet?

På flera goda grunder. Genom att vara med visar de tillbörlig respekt för Jesu befallning att hans död skall ihågkommas: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” Vid dessa tillfällen hålls det dessutom ett bibliskt föredrag, som är avsett att öka åhörarnas uppskattning av vad Jesus har gjort för dem. Genom att vara med visar man också intresse för dem som tar del av emblemen. Och av det som aposteln Johannes skildrar i kapitel 13—17 i sitt evangelium framgår det klart och tydligt att Herrens aftonmåltid bör tjäna till att ena Kristi efterföljare och öka deras kärlek till varandra. Det vore i själva verket nyttigt om alla som är med då Herrens aftonmåltid firas läste dessa fem kapitel, antingen före högtiden eller efter, så att de mera helt och fullt kan förstå andemeningen med åminnelsen av Jesu död. — 1 Kor. 11:24, NW.

Jehovas kristna vittnen hälsar alla som älskar Gud och hans ord, alla som önskar sätta större värde på vad Jesus har gjort för dem, hjärtligt välkomna att samlas med dem den 14 Nisan, som i år börjar tisdagen den 5 april efter solnedgången. Om ni inte vet var den närmaste mötesplatsen eller Rikets sal är belägen, skriv då till denna tidskrifts utgivare, så kommer de med glädje att sända er de upplysningar ni är i behov av.