Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g73 22/9 s. 21-22
  • Är det tillräckligt att man gör ”goda gärningar”?

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Är det tillräckligt att man gör ”goda gärningar”?
  • Vakna! – 1973
  • Liknande material
  • Jehu
    Insikt i Skrifterna, band 1
  • Jehu försvarar sann tillbedjan
    Vakttornet – 2011
  • Jehova — en Gud som visar uppskattning
    Vakttornet – 1976
  • ”Är ditt hjärta rättrådigt mot mig?”
    Vakttornet – 1998
Mer
Vakna! – 1973
g73 22/9 s. 21-22

Vad säger bibeln?

Är det tillräckligt att man gör ”goda gärningar”?

MÅNGA människor i våra dagar lever i fattigdom. Andra lider av sjukdomar eller ålderdomssvaghet. Det finns människor som försöker hjälpa dessa genom att skänka pengar till att befrämja forskning i kampen mot sjukdomarna eller som finansiellt stöd åt sjukhus och hem för föräldralösa barn och åldringar. Andra arbetar till och med frivilligt för dessa ändamål. Kanske du eller någon av dina vänner eller släktingar gör det. Du känner utan tvivel sådana som vinner personlig tillfredsställelse genom sådant arbete.

Ansträngningar att lindra människors lidande eller att hjälpa de olyckligt lottade kan mycket väl kallas ”goda gärningar”. Bibeln berömmer i själva verket dem som tar sig an föräldralösa barn och änkor. Vi läser: ”En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen.” (Jak. 1:27) Men att någon utför ett antal ”goda gärningar” bevisar inte i sig självt att han har Guds godkännande. Gud dömer inte efter det yttre skenet. ”Det är icke, såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men HERREN [Jehova] ser till hjärtat.” — 1 Sam. 16:7.

Hur tror du därför att Gud skulle betrakta en människa som gav av sin tid och sina tillgångar i första hand för att göra sig själv ett namn, för att göra intryck på andra? Eller en person som lämnade bidrag till välgörande ändamål bara för att nedbringa sin förmögenhetsskatt? Och vad är att säga om människor som frivilligt hjälper andra i första hand för att lindra sitt skuldtyngda samvete? Kan Gud godkänna deras ”goda gärningar”?

Bibeln understryker att Jehova Gud inte godkänner en individ bara därför att han gör en del ”goda gärningar”. Hela ens livskurs måste vittna om hängivenhet för rättfärdigheten.

En människa kan börja bra, när det gäller att göra Guds vilja, men detta kommer inte att bevara henne från en ogynnsam dom, om hon inte håller fast vid denna kurs. ”Min rättfärdige skall leva av tro”, säger Jehova, och ”om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom”. — Hebr. 10:38.

Att Gud har denna syn på saken framgår av hur det var i fallet med Jehu, en man som genom gudomlig vägledning blev smord till att vara kung i det forntida Israels norra rike.

När Jehu blev smord, fick han veta följande: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över HERRENS folk, över Israel. Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla HERRENS tjänares blod. Och Ahabs hela hus skall förgås.” — 2 Kon. 9:6—8.

Ahabs hus bar på blodskuld inför Jehova. Det förtjänade att förgås för den av Gud förordnade myndighetens hand. Detta var i harmoni med Guds lag till Israel: ”Försoning kan icke bringas för landet för det blod som har blivit utgjutet däri annat än genom dens blod, som har utgjutit det.” — 4 Mos. 35:33.

Utan dröjsmål fullbordade Jehu sitt uppdrag. Han blev belönad på grund av detta. Jehova sade till honom: ”Därför att du har väl utfört, vad rätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta på Israels tron.” — 2 Kon. 10:30.

Men efter Jehus död gjorde Jehova ett uppseendeväckande domsuttalande genom profeten Hosea: ”Jag [skall] hemsöka Jisreels [Ahabs hus’ kungliga residens] blodskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i Israels hus.” (Hos. 1:4) Denna blodskuld, som vilade på Jehus hus, kunde inte bero på att han hade utfört uppdraget att utplåna Ahabs hus. Jehu fick både beröm och belöning för detta. Blodskulden kunde heller inte bero på att Jehu dödade Ahasja av Juda hus och hans bröder. Eftersom den kungliga släktlinjen inom Juda hus var förbunden med Ahab genom att hans ondskefulla dotter Atalja hade gift sig med Joram, Ahasjas far, hade denna släktlinje inte någon godkänd ställning inför Jehova. Vad berodde det då på att Jehus hus bar på blodskuld?

Vi bör komma ihåg att Jehu gjorde sig skyldig till allvarlig synd. Andra Konungaboken 10:31 berättar: ”Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams synder, genom vilka denne hade kommit Israel att synda.” I likhet med de andra kungarna i tiostammarsriket utplånade inte Jehu den kalvdyrkan som hade införts av kung Jerobeam. Denna hans försumlighet berodde utan tvivel på att han ville hålla tiostammarsriket åtskilt från Juda rike med dess tempel i Jerusalem.

Jehu kom tydligen att anse att självständigheten i förhållande till Juda rike endast kunde upprätthållas genom att man fortsatte att ha en särskild statsreligion, kalvdyrkan. Och han sökte bevara sin ställning till varje pris, även om det skulle innebära att upprätthålla avgudadyrkan. Detta var sannerligen ett bevis på bristande tro på Jehova, som hade gjort det möjligt för Jehu att bli kung i Israel. Bortsett från det rättmätiga verkställandet av Jehovas dom mot Ahabs hus kan det mycket väl ha varit så att de motiv, som fick Jehu att tillåta kalvdyrkan att fortgå, också fick honom att utgjuta blod.

I sinom tid höll Jehova räkenskap för dessa handlingar av blodsutgjutelse. Jehus hus drabbades av ett våldsamt slut under Jehus sonsons sonsons, Sakarjas, regering. Sedan han regerat i sex månader, blev han mördad, och attentatsmannen, Sallum, bemäktigade sig tronen. (2 Kon. 15:8—10) De ”goda gärningar” som Jehu hade utfört en gång i tiden var inte nog för att bevara hans hus från att ställas till räkenskap för den blodsutgjutelse som skett.

Det är följaktligen inte nog att man gör en del gärningar som är i harmoni med Guds vilja. Även om Gud kan belöna någon för vissa tjänster han utfört, är det de som fortsätter att tjäna honom helhjärtat som slutligen får hans godkännande och välsignelse.

Jehova Gud har alltid handlat med individer enligt oföränderliga, rättfärdiga principer. De yttre gärningarna i sig själva har inget större värde i Guds ögon. Han sätter i stället stort värde på bevarad trohet mot honom, som har sin grund i goda motiv. Som aposteln Paulus uttryckte saken under inspiration: ”Om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.” (1 Kor. 13:2, 3) Jesus Kristus gav oss ett liknande råd: ”Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen.” (Matt. 6:1) Må vi alltså befinnas göra goda gärningar, på grund av kärlek, vid den tid då Jehova Gud rannsakar vår meritlista.

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela