Det är inte likgiltigt vilken Gud du dyrkar

1. Vilka synpunkter på religion och gudsdyrkan hör man folk då och då framlägga, och varför är vår inställning till religionen betydelsefull?

DÅ OCH då hör man folk framlägga sådana här synpunkter på religionen: ”Det gör detsamma vilken Gud man dyrkar, så länge man ägnar sig åt någon form av gudsdyrkan.” ”Man kan gå till den kyrka man själv väljer”, eller: ”Var och en har sitt sätt att finna Gud och att dyrka honom.” Flertalet människor som kommer med sådana påståenden har omfattat den religion de utövar, därför att de tror att den kommer att ge dem liv. Alltså förstår vi att mycket är beroende av religionen, ty om man inte har liv, vad annat kan man då ha? Tänk därför noga över vilken inställning du har till religionen.

2. Vilken slutsats kommer man till, då man jämför Guds Sons ord med de ovan nämnda synpunkterna?

² Låt oss jämföra det ovan sagda med det som Guds Son sade. När han talade till en kvinna som omfattade den samaritiska religionen, sade han till henne: ”Tro mig, kvinna: Den stund kommer, då ni varken på detta berg eller i Jerusalem skola tillbedja Fadern. Gud är en Ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Joh. 4:21, 24, NW) Beträffande frågan vad som är sanningen sade Jesus då han talade till sin himmelske Fader: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Sanningen är följaktligen det som är i överensstämmelse med de verkliga förhållandena och med Guds ord, den sanna vägvisaren. Såsom Guds Son var Jesus den som stod Fadern närmast, och han sade att han var angelägen om att göra sin Faders vilja. (Joh. 4:34) Av detta måste vi dra den slutsatsen att vi inte kan uppnå lycka eller framgång genom att dyrka orätt gud eller genom att ägna oss åt felaktig gudsdyrkan.

Okunnighet är ingen ursäkt

3. Kan okunnighet om sanningen ursäkta någon? Till vad kan okunnighet leda?

³ Av Jesu uttalande till sina lärjungar om fariséerna framgår det vidare att inte ens okunnighet skulle vara någon ursäkt. Jesus sade: ”Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (Matt. 15:14) Att okunnighet kan vålla att en människa råkar i en fruktansvärd snara, som medför hennes undergång, framhölls klart och tydligt av Paulus med dessa ord: ”Vi tala Guds vishet. Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna, ty om de hade känt den, hade de icke naglat den härlige Herren fast vid pålen.” (1 Kor. 2:7, 8, NW) Historiens största brott begicks alltså av människor som var vilseledda på grund av okunnighet.

4. a) Vad söker de människor göra, som påstår att alla religioner är goda? b) Vilken varning ger Gud, som är tillämplig i detta fall?

⁴ De som betraktar den nutida världens religioner och påstår att alla religioner är bra söker hålla fast vid och rädda det som Gud har dömt till fullständig ödeläggelse. De söker nämligen hålla fast vid det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och beträffande det har Gud givit denna varning: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Gud har påbjudit: ”Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mera bliva funnen.” (Upp. 18:4, 21) Verkar dessa påståenden vara för kraftiga? Om du menar det, bör du vara mycket, mycket försiktig, ty i så fall kan du till din egen olycka råka i fullständig konflikt med Guds bud och befallningar. Låt historien om den forntida staden Babylons förfall och undergång utgöra det ovederläggliga beviset härför.

Felaktig gudsdyrkan Babylons fördärv

5. a) Vad medförde Babylons religion för denna stad? b) Blev Babylon omedelbart en fullständig ruinstad, då det föll för Cyrus år 539 f.v.t.?

⁵ Det har aldrig funnits en mer religiös stad än Babylon. Det ägnade sig med kraft åt tillbedjan av sina gudar, men kunde de frälsa Babylon? Nej, dess tillbedjan av andra gudar än Jehova medförde snarare dess undergång, och vilken fullständig undergång var inte detta! När Babylon föll år 539 f.v.t., blev det inte omedelbart en ruinstad. Detta hände inte förrän några hundra år senare, inte förrän efter det att den kristna församlingen hade börjat fungera. Men Guds påbud skulle likväl bli fullföljt i förhållande till det. Sedan Babylon fallit för perserna år 539 f.v.t., förlorade det sitt grepp om Guds folk och började förfalla.

6. a) Hur långt fram i historien för oss skildringen i de hebreiska skrifterna? b) När skrevs den sista boken i de hebreiska skrifternas kanon, och varför upphör de hebreiska skrifternas skildringar, sedan de beskrivit händelser som inträffade under den tid då perserna utövade världsväldet?

⁶ Om det som skedde med denna forntida stad efter den händelsen har bibeln inte så värst mycket att säga. De inspirerade hebreiska skrifterna berör inte så många händelser efter den tid, då Babylon föll, ty de redogör bara för den judiska nationens historia fram till ståthållaren Nehemjas tid, hans som skrev den bok som bär hans namn omkring år 443 f.v.t. Den sista boken i de hebreiska skrifternas kanon skrevs av en jude vid namn Malaki. Denna bok, Malaki, skrevs förmodligen omkring år 442 f.v.t., under konung Artaxerxes Longimanus’ regering. De hebreiska skrifternas skildringar upphör, sedan de beskrivit händelser som inträffade under perserväldets, det fjärde världsväldets, maktutövning, och orsaken härtill är förmodligen den att perserväldet började med Cyrus den stores regering, hans som åstadkom Babylons fall såsom ett världsvälde och som befriade Jehovas folk. På grund härav var han en profetisk bild, en förebild till den utlovade Messias, Kristus. Hans välde stod där obesegrat då de inspirerade hebreiska skrifternas skildringar slutar omkring år 442 f.v.t.

7. a) Vilka försök gjorde Babylon att återta makten? b) Vilken tradition bröt Darius I, och vad blev följden? c) Vad hände Babylon, sedan dess andra uppror hade slagits ned, enligt vad Herodotos uppger?

⁷ I Darius I:s dagar (år 522 f.v.t.) sökte Babylon återta makten, när dess styresman (Nidintu-Bel), som hade antagit namnet Nebukadnessar III, gjorde uppror. Darius I besegrade honom och dödade honom längre fram i Babylon. År 521 f.v.t. gjorde Babylon på nytt uppror under armeniern Araka, som antog namnet Nebukadnessar IV. Darius besegrade honom, i det han stormade staden och gjorde sitt intåg i den såsom dess erövrare. Härigenom bröt Darius den gamla traditionen att det var Bel som förlänade en människa rätten att härska över denna del av jorden. Det var Darius som upphörde att erkänna ett sådant orättmätigt anspråk. Vilket slag var inte detta för Bel eller Marduk! Sedan perserna den här gången hade intagit staden, behandlade de den inte milt och fördragsamt, såsom Cyrus hade gjort. I Herodotos’ historia (översättning av Claes Linskog, 1920), tredje boken, 159:e stycket, heter det:

Så blev Babylon intaget för andra gången. När Dareios besegrat babylonierna, lät han nedriva deras murar och taga bort alla portarna. Ty då Kyros förra gången tog Babylon, hade han varken gjort det ena eller det andra.

8. Vad hände med Babylon efter det att Darius för andra gången hade erövrat staden, enligt uppgifter i The Encyclopædia Britannica?

⁸ Under det att Jerusalem höll på att byggas upp, gick det alltså sakta men säkert utför med Babylon, såsom det beskrivs i The Encyclopædia Britannica (1910), band 3, sidan 106b:

Vid detta tillfälle, sedan det intagits av perserna, blev murarna delvis nedrivna. Men Esagila, det stora templet åt Bel, hölls alltjämt i gott stånd och fortfor att vara centrum för den babyloniska patriotismen, tills slutligen grundandet av Seleucia [efter år 311 f.v.t.] fick folket att vända sig till Babyloniens nya huvudstad och den gamla stadens ruiner blev ett stenbrott för dem som var i färd med att bygga den nya stad, som blev regeringens säte.

9. Hur gick det slutligen med Babylon, enligt skildringen i M’Clintock och Strongs Cyclopædia?

⁹ Hur det gick till att Babylon blev föga mer än ett stenbrott beskrivs i M’Clintock och Strongs Cyclopædia, band I, sidan 597:

Av materialet i Babylons fallna torn har inte bara alla de nuvarande städerna i dess närhet uppstått, utan även andra, vilka i likhet med Babylon för länge sedan har skattat åt förgängelsen. Sedan Alexanders dagar har åtminstone fyra huvudstäder uppbyggts av resterna efter Babylon: Seleucia av grekerna, Ktesifon av parterna, Al-Maidan av perserna och Kufa av kaliferna, jämte ett oräkneligt antal städer, byar och karavanhärbärgen. Det behövliga byggnadsmaterialet transporterades på floderna och kanalerna.

Babylon etappvis nedtrampat

10. a) Hur fick Babylon utstå samma behandling som det hade låtit andra bli föremål för? b) Vilket världsvälde intog Persiens plats, och vad hade det med Babylon att göra?

¹⁰ Alldeles som Babylon hade förtrampat Jerusalem och ödelagt det, blev det självt etappvis ödelagt, då det blev förtrampat av de efterföljande världsväldena. Daniel hade förutsagt att Persien skulle falla för det macedoniska världsväldet, nämligen i Daniel 11:3: ”Sedan skall en väldig konung uppstå, och han skall härska med stor makt och göra, vad han vill.” Babylon införlivades med Alexander den stores välde år 331 f.v.t., sedan Alexander hade förskaffat sig ställningen såsom det femte världsväldets härskare genom att besegra den siste perserkonungen, Darius III, vid Gaugamela, inte långt från den forna huvudstaden Nineve. Segerdrucken efter framgången vid Gaugamela lät han sina trupper vila ut i Babylon och drog därpå vidare för att underkuva de övriga delarna av perserväldet österut ända bort mot Indien, varigenom han upprättade ett välde som var större än något tidigare rike. Därpå återvände han till Babylon sju år efter det att han hade lämnat staden.

11. a) Vilket babyloniskt tänkesätt hemföll Alexander den store åt, och hur gick det med hans planer? b) Redogör för den kännedom om Guds ord som Alexander hade och för den inverkan detta hade på honom. (Se fotnoten.)

¹¹ En intressant sak, som inte direkt hör hit men som utgör ett bevis för att inte ens den mäktigaste härskare kan ignorera Gud och att okunnighet om den sanne Guden medför att ens planer blir stäckta, utgör det som vederfors Alexander den store. När Alexander stod på höjden av sin makt och hade vunnit de mest omfattande framgångar, övergick han till ett babyloniskt tänkesätt, fastän han hade kommit i beröring med Guds folk och kunde ha lärt känna den sanne Guden och hans påbud.a Han bestämde sig för att göra Babylon till sitt väldes huvudstad. Men härigenom handlade han ofrivilligt i strid med Jehovas profetia: ”Det [måste] ligga obebott och allt igenom vara en ödemark.” (Jer. 50:13) Innan han kunde fullfölja sina planer, insjuknade han i malaria och dog i Babylon år 323 f.v.t.

12. Hur uppfylldes en av Daniels profetior efter Alexanders död, och vem fick väldet över Babylonien?

¹² Alexanders död medförde också att den profetia besannades, som uttalats genom Daniel. Alexanders välde måste delas. Det delades mellan hans fältherrar, som hade stridit tillsammans med honom, och denna delning har benämnts ”Babylons styckning”. Två år senare, år 321 f.v.t., uppgjordes en ny provinsindelning i Triparadisus, och enligt denna fick fältherren Seleukos Nikator väldet över satrapien Babylonien. — Dan. 8:22; 11:4.

13. a) Var Seleukos av samma mening som Alexander, när det gällde att utse en huvudstad? b) Vad var Seleukos’ syfte, då han grundade staden Seleucia?

¹³ Seleukos kände sig hotad och flydde till Egypten, men sedan han besegrat fienden år 316 f.v.t., återvände han till Babylon och utsträckte sin myndighet över hela den östra delen av Alexanders välde ända bort till floderna Jaxartes och Indus. Seleukos, som hade andra planer än Alexander, lät anlägga en ny huvudstad, inte i babylonisk stil utan i grekisk, vilket skedde år 312 f.v.t. Denna stad, Seleucia, låg vid floden Tigris omkring 80 kilometer norr om Babylon och omkring 25 kilometer söder om det nuvarande Bagdad. Hur fick Seleukos del i att förtrampa Babylon? Han grundade denna nya stad, Seleucia, ”i syfte att göra slut på Babylon”.

14. Vad fick Babylon känna på, sedan Seleucia hade grundats år 312 f.v.t. och fram till år 129 f.v.t.?

¹⁴ I synnerhet från och med den tid, då den nya huvudstaden, Seleucia, anlades, började Babylon och de andra babyloniska städerna förfalla till rena byar. På 100-talet f.v.t. började parternas konung, Mitradates I, göra erövringar, och omkring år 140 f.v.t. blev Babylonien kuvat av parterna. År 129 f.v.t. kom slutet för det välde, som Seleukos Nikators efterträdare hade utövat i Österlandet, i det att det fick ge vika för parterväldet.

15. När omstörtades parterväldet, och av vem?

¹⁵ När romarna var i färd med att överflygla det grekiska världsväldet, som var det femte i ordningen, och överta dess plats, kom de oundvikligen i strid med parterna. Inte förrän år 226 v.t. blev parterväldet omstörtat, och det var då inte romarna som åstadkom detta utan perserna, vilka gjorde uppror; och därpå kom den persiska kungaätten sasaniderna att inta parternas plats.

Kristendomen predikad i Babylon

16. a) Redogör för en del av de förbindelser som parterna hade med judarna. b) Vilken beröring hade de med kristendomen?

¹⁶ Parterna hade viktiga förbindelser med judarna på grund av de stora judiska kolonierna i Mesopotamien. Under parterkonungen Artabanos III:s regering, åren 16—42 v.t., anställdes en fruktansvärd massaker på mer än 50.000 judiska kolonister i Mesopotamien, enligt vad den judiske historieskrivaren Josefos meddelar i sin bok Judarnas gamla historia, adertonde boken, nionde kapitlet, styckena 7—9. Enligt Apostlagärningarna 2:5—11 fanns det bland de judar och proselyter, som hade kommit till pingsthögtiden år 33 v.t., ”parter ... meder ... elamiter” och sådana som hade sitt ”hem i Mesopotamien”. Dessa gudsdyrkare, som kom från olika delar av parterväldet, hörde Petrus och de andra kristna apostlarna predika, och några av dem blev döpta, när de nu omvände sig till kristendomen. Det ålåg dem att föra med sig det kristna budskapet tillbaka, när de återvände till Mesopotamien och till andra delar av parterväldet.

17. a) Hur länge existerade Babylon i viss mån? b) Hur länge fanns Babylon till, enligt vad Josefos meddelar?

¹⁷ Babylon existerade i viss mån en tid in på den kristna eran. Josefos beskriver en del av Herodes den stores åtgärder, hans som regerade i Jerusalem från år 37 f.v.t. till kort efter Jesu Kristi födelse i Betlehem. Så här heter det i Josefos’ Judarnas gamla historia, femtonde boken, andra kapitlet, andra stycket:

Men när Hyrkanos [en judisk präst som parterna tillfångatagit] fördes till Partien, behandlade konung Fraates honom mycket välvilligt; ty han hade redan fått veta vilken hög ätt han tillhörde. Av denna orsak lät han honom slippa sina fjättrar och gav honom en bostad i Babylon, där det fanns ett stort antal judar. Judarna ärade Hyrkanos såsom sin överstepräst och konung; och så gjorde hela den judiska nation som bodde så långt borta som vid Eufrat.

18. a) Vem var det som Herodes den store gjorde till överstepräst? b) Vad uppenbarar The Westminster Historical Atlas of the Bible om Babylons tillvaro under den kristna eran? (Se fotnoten.) c) Åtminstone fram till vilket år fanns templet åt Bel alltjämt i Babylon? (Se fotnoten.)

¹⁸ Konung Herodes lyckades genomföra att konungen i Partien återbördade Hyrkanos till Judeen, där Herodes var konung. Herodes förlänade emellertid inte Hyrkanos ämbetet såsom judisk överstepräst. ”Ty”, heter det i fjärde stycket, ”eftersom han var försiktig beträffande åtgärden att låta en hög person bli Guds överstepräst, lät han sända efter en okänd präst från Babylon vid namn Ananelus och förlänade honom ämbetet som överstepräst.”b Längre fram tog konung Herodes detta ämbete ifrån Ananelus från Babylon och gav det åt Aristobulus, en ung präst.

19. Vilka vittnesbörd föreligger om att det fanns ett antal blomstrande judiska kolonier i Babylonien till och med efter det att Jerusalem fallit för romarna år 70 v.t.?

¹⁹ Sedan romarna hade förstört Jerusalem år 70 v.t, började de babyloniska kolonierna utöva inflytande bland diasporajudarna, de förskingrade judarna utanför Palestina. De judiska rabbinerna i Babylonien hade kommit till större ära än de som befann sig i det heliga landet, ja, än de som var i Jerusalem. De babyloniska judarna ansåg sig vara renrasigare än judarna i Palestina, i synnerhet sedan Jerusalem hade fallit. Skolor som vann stor berömmelse upprättades i Babylonien, och en stor mängd rabbinsk litteratur utgick därifrån. Som en följd härav uppstod två versioner av den judiska Talmud: den babyloniska och den jerusalemiska eller palestinska.

Babylon slutligen helt och hållet i ruiner

20. a) Vad meddelade Eusebius Hieronymus om förhållandena i Babylon år 386 v.t.? b) Hur fullständig hade Babylons förstöring blivit enligt vad Claudius J. Rich erfor år 1811?

²⁰ Trots denna fortlöpande verksamhet i och omkring Babylon måste Guds ord uppfyllas. Babylon skulle bli en fullständig ruinstad, det skulle bli obebott och skys av de vidskepliga. Eusebius Hieronymus, den välbekante översättaren av bibeln till latin, begav sig till Palestina år 386 v.t., där han sedan verkade och även dog. Han har omvittnat äktheten av Guds profetiska utsagor emot Babylon, ty han meddelar att Babylon på hans tid till stor del låg i ruiner, och dess murar tjänade bara såsom stängsel omkring en park eller skog, i vilken den persiske monarken kunde jaga. Men dessa murar föll så småningom sönder, och år 1811 kunde den engelske resenären Claudius J. Rich inte finna några spår efter Babylons omfattande murar.c Vi läser i M’Clintock och Strongs Cyclopædia, band 1 (utgivet år 1891), sidan 596a:

Man kan knappast tänka sig en grundligare förstöring än den som har drabbat Babylon. Rich kunde inte upptäcka några spår av dess omfattande murar, och man har till och med haft delade meningar om var det låg. ”På dess ruiner”, säger han, ”finns det inte ett enda växande träd, frånsett ett mycket gammalt”, vilket bara gör ödeläggelsen påtagligare. Ruinområden, sådana som Babylons, bestående av skräp bemängt med salpeter, kan inte odlas.

21. Vad finns kvar av Babylon i våra dagar, och vad är det som utmärker den plats där denna en gång så stora stad låg?

²¹ I dag finns det bara ruiner kvar av Babylon, och detta är ruiner som har blivit framgrävda av arkeologer från och med 1899. Järnvägen från Bagdad till Basra löper för närvarande fram helt nära den höjd som kallas Babil. På en anslagstavla av trä kan man läsa följande ord på engelska och arabiska: ”Babylon — anhalt. Tågen stannar för påstigande.” Det finns ingen som bor här; det är inte ens en plats där araben vill slå upp sitt tält, såsom bibeln har förutsagt. — Jes. 13:20.

22. a) Hur kan Babylon utgöra ett bevis för att det inte är likgiltigt vilken Gud man dyrkar? b) Vad är det förhållandet att Babylon föll i glömska ett förebud till? c) Vilket tillstånd råder i det stora Babylon i denna tid, och vad väntar det? d) Vilken möjlighet erbjuds nu åt dem som har hållits fångna av Babylon?

²² Babylons öde utgör ett ovederläggligt bevis för att det inte är likgiltigt vilken Gud man dyrkar. Hur stor eller mäktig en människa än är, kan hon inte framgångsrikt handla tvärtemot de principer och påbud som universums suveräne härskare, Jehova Gud, har uttalat. Babylon föll i glömska, likt en kvarnsten som slungas i havet, och likaså skall det nutida stora Babylon, den falska religionens världsvälde, drabbas av detta öde. Med sina falska religiösa läror och genom sitt motstånd mot Gud och hans ord har Babylon hållit många människor i okunnighet, och det håller alltjämt många fångna. År 1914 v.t. upprättades Guds rike i himmelen med hans Son, Jesus Kristus, som styresman. År 1919 föll det stora Babylon, och dess grepp om dem som önskar bli befriade har nu lossats. Det är många som har övergivit dess olika falska religionssystem sedan den tiden. Eftersom Babylon har blivit förbannat av Gud och av honom blivit dömt till förintelse, kommer var och en som försöker hålla sig till det, frälsa det eller förvärva något genom det att drabbas av samma öde som det. Det går utför med det stora Babylon, och det kommer inom kort att bli fullständigt tillintetgjort. Fly bort och ägna dig åt att dyrka den sanne Guden, Jehova, och underordna dig hans upprättade rikes styrelse med Jesus Kristus som konung, så att du kan vinna det eviga livets välsignelser.

[Fotnoter]

Vad Babylons tillvaro under den kristna eran beträffar, har en karta (plansch 13) på sidan 89 i The Westminster Historical Atlas of the Bible, 1956 års upplaga, sitt intresse. Kartan sägs visa ”Den romerska världen vid Jesu födelse”. På den finns staden Babylon utsatt vid floden Eufrat och utanför det romerska väldet. Enligt kilskriftstexter fanns det åt Bel i Babylon uppförda templet kvar åtminstone till år 75 v.t., dvs. fram till någon tid efter det att den kristne aposteln Petrus hade varit där. — 1 Petr. 5:13.