till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar.” — 4 Mos. 25:1—3.

De religiösa högtiderna, med deras omåttliga ätande och drickande, tilltalade dem som älskade njutning. I Amos 2:8 läser vi: ”På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus.” Om en religiös högtid i Sikem säger oss bibeln: ”Så hände sig en gång, att de gingo ut på fältet och avbärgade sina vingårdar och pressade druvorna och höllo en glädjefest, och de gingo därvid in i sin guds hus och åto och drucko.” — Dom. 9:27.

Vidare förmåddes många av sin osäkerhet beträffande framtiden (som berodde på brist på tro eller ett inför Jehova skuldtyngt samvete) att söka hjälp genom den falska religionen, i hopp om att de skulle kunna få en viss tillförsikt om att det skulle gå bra för dem. Ett framträdande exempel är den israelitiske kungen Ahasja, son till Ahab och Isebel. Sedan han blivit skadad i en olycka, sände han budbärare för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, för att få reda på om han skulle tillfriskna. — 2 Kon. 1:2, 3.

En läxa att rätta sig efter

När vi tänker på vad som har inträffat i kristenheten, bör vi inte bli förvånade över att Israel insnärjdes i avgudadyrkan. I vår tid händer det i kristenheten att bildade människor rådfrågar spåmän, sysslar med det ockulta och bär lyckobringande amuletter. Ja, i somliga delar av världen går sådana människor rentav till medicinmän i hopp om att vinna befrielse från sjukdom. Samtidigt påstår de, alldeles som de trolösa israeliterna i forntiden, att de tjänar bibelns Gud. Därtill förekommer sexuell omoraliskhet, omåttligt ätande och drickande, oärlighet och andra köttets gärningar i överflöd i kristenheten.

Denna situation gör det säkert och visst att de laglösa anhängarna till kristenhetens kyrkosamfund inte kommer att undgå verkställandet av Jehovas dom. Jehova Gud skonade inte det trolösa Israel, och som den oföränderlige skall han på nytt ”vara ett snarfärdigt vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare, så ock mot dem som förhålla dagakarlen hans lön eller förtrycka änkan och den faderlöse eller vränga rätten för främlingen, men icke frukta [honom]”. — Mal. 3:5, 6.

Det är därför angeläget att alla som söker Guds godkännande undviker att bli snärjda av avgudadyrkan eller andra av det syndiga köttets gärningar. Om detta är vad du önskar, uppodla då intensivt hat till det som Gud fördömer, i det du inte tillåter att ditt sinne uppehåller sig vid köttsliga begär. Genom att göra det kan du undvika denna världens dödsbringande lockbeten. Det är som aposteln Johannes skrev: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17.

När man bör vara som ett barn

VEM vill vara som ett barn? Är det inte mest önskvärt att vara fullvuxen, mogen? Jo, det är det verkligen, och aposteln Paulus visade också det när han skrev: ”När jag var barn, brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort ett barns karakteristiska drag.” — 1 Kor. 13:11, NW.

Det är nyttigt och nödvändigt med fysisk, mental och även känslomässig mogenhet, men det finns likväl ett slag av mogenhet som är ännu viktigare. Vad är det? Att vara andligt fullvuxen eller äga andlig mogenhet. Detta slag av mogenhet gör att man kan skilja mellan gott och ont, rätt och orätt. Denna mogenhet gör att en kristen kan förbli ståndaktig och stå fast trots motstridiga läror, frestelser och påtryckningar. Andlig mogenhet gör att vi kan hålla oss ”vakna, stå fasta i tron, skicka ... [oss] som män, bli starka”. — 1 Kor. 16:13, NW; Hebr. 5:14.

På grund av att andlig mogenhet är nödvändig för de kristna, uppmanas de: ”Bli inte små barn i förståndsförmågor, ... bli ... fullvuxna i förståndsförmågor.” (1 Kor. 14:20, NW) Ja, Jesus Kristus ”gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i syfte att uppnå de heligas återförande till rätta, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av den Smordes kropp, till dess vi alla når fram till ... en fullvuxen man ... så att vi inte längre skulle vara barn”, ostadiga och lätta att utnyttja. — Ef. 4:11—14, NW.

Men jämte allt detta visar bibeln också att det är vissa avseenden i fråga om vilka det är synnerligen önskvärt att vara som ett barn, som ett litet barn. Vilka förhållanden är det, och varför är det viktigt att vara likt ett barn i fråga om dem?

Barn i fråga om uselhet

En betydelse i vilken bibeln förespråkar att de kristna skall vara som barn är när det gäller ondska. När aposteln Paulus skrev: ”Bli inte små barn i förståndsförmågor”, tillfogade han således omedelbart orden: ”men var barn i fråga om uselhet.” — 1 Kor. 14:20, NW.

Det råder inte något tvivel om det — uselhet är någonting som de kristna inte behöver erfarenhet av och inte bör önska erfarenhet av. När det gäller att vara skicklig i att bedra andra, uppträda som skrymtare eller utmärka sig genom sexuell omoraliskhet eller perversitet, då är det i allra högsta grad önskvärt att de kristna är som barn — oskyldiga, oerfarna.

I vår tid går tendensen inom nöjesvärlden ut på att vara ”mogen” i fråga om uselhet. Detta understryks av det amerikanska systemet för klassificering av filmer. I stort sett förefaller det som om man jämställer mogenhet med obscenitet och sexuella förehavanden som fördöms i Guds ord. De kristna som önskar rätta sig efter rådet att vara barn i fråga om uselhet gör alltså väl i att vara försiktiga med filmer som är avsedda för en ”mogen” publik.

Rådet att vara som barn, när det gäller uselhet, är således tillbörligt! Hur kan man förbli i detta ärbara tillstånd? Det är till stor hjälp att ge akt på sitt umgänge. ”Låt er inte vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Detta betyder att man undviker att vara tillsammans med otuktiga, äktenskapsbrytare, homosexuella och sadister i verkliga livet och att man gör det i den utsträckning man kan. Men det betyder också att man håller sådana borta från sitt sinne genom att inte tänka på dem, läsa om dem för att få sinnlig njutning, se på dem på TV-rutan eller filmduken. Människohjärtat är förrädiskt och kan lätt få smak för sådant och frestas att gå längre än till att njuta av det i fantasin, så att man verkligen tar del i det. Det är mycket bättre att undvika alla sådana frestelser genom att fortsätta att vara barn i fråga om uselhet. — Jer. 17:9; Fil. 4:8.

Barn i fråga om barnalik förtröstan

Vid ett tillfälle bad Jesus: ”Jag prisar dig offentligen, Fader, himmelens och jordens Herre, för att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för barn.” Jesus bad på detta sätt omedelbart efter det att de sjuttio evangelister, som han hade sänt ut, hade återvänt glada över det de hade kunnat uträtta, till exempel driva ut demoner. — Luk. 10:17—21, NW.

Jesu anspråkslösa lärjungar var som barn i jämförelse med de högt utbildade, ”visa och intellektuella” skriftlärda, fariséerna och sadducéerna. Men Gud uppenbarade för Jesu lärjungar sådant som Jesu högt utbildade religiösa motståndare inte hade kunnat förstå, och han gjorde det därför att lärjungarna var som barn i ytterligare en betydelse.

Jesus riktade sina lärjungars uppmärksamhet på detta vid det tillfälle då de hade frågat honom: ”Vilken är den störste i himmelriket?” Det är tydligt att han upptäckte ett visst mått av stolthet och ärelystnad då de ställde denna fråga. För att ge dem åskådningsundervisning kallade han till sig ett litet barn och ”ställde det mitt ibland dem och sade: ’Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket’”, mycket mindre vara den störste där! ”Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.” (Matt. 18:1—4) Ja, i stället för att visa stolthet som de ”visa och intellektuella” religiösa ledarna måste lärjungarna visa barnalik ödmjukhet, barnalik förtröstan på sin himmelske Fader, som nu uppenbarade dessa sanningar för dem genom sin Son.

Det är således tydligt att det är viktigt och önskvärt att äga mental, fysisk och känslomässig mogenhet och att detta gäller i ännu högre grad om andlig mogenhet. Men andlig mogenhet kräver att vi ”omvänder oss” och blir som små barn i dessa avseenden: Genom att vara ”barn i fråga om uselhet”, genom att ha barnalik tro och förtröstan och genom att vara fria från ärelysten stolthet. — 1 Kor. 14:20, NW.

Frågor från läsekretsen

● Vilka kan med rätta tilltala Gud som ”Fader”? — USA.

Eftersom Jehova Gud är Skaparen och livets källa, är alla människor i verkligheten hans ”ättlingar”, hans barn, alldeles som den inspirerade aposteln framhåller i Apostlagärningarna 17:28, 29 (NW). Alla som uppriktigt erkänner detta faktum kan följaktligen med rätta tilltala honom som ”Fader”.

Bibeln visar tydligt att bruket av uttrycket ”Fader” med avseende på Gud inte är begränsat till de med anden smorda kristna. Det var innan Guds ande utgöts på pingstdagen år 33 v.t. som Jesus, i sin bergspredikan, lärde en skara judar att i bön