till Jehovas vittnens Rikets sal, finner man ingen kylig högdragenhet, inget tillkrånglat ceremoniväsen, inget hälsande av avgudabilder eller symboler, inget förhärligande av skapelser, ingen prästklass, inga kollekthåvar, ingen slavtjänst under trosbekännelser eller traditioner. (Mark. 7:3—8) Dessa lokaler är lyckliga platser, där ett lyckligt folk församlas. De är människor med ett ljust hopp, och de välkomnar med glädje andra att komma för att lära känna detta hopp och ha del i det med dem. Deras inställning beskrivs väl av David: ”Jag fröjdades när man sade till mig: ’Låt oss gå till Jehovas hus.’” I Jehovas vittnens teokratiska sammanslutning finner man vederkvickande ”frid” och ”frihet från omsorg”. — Ps. 122:1, 7, NW; Jes. 2:2—4.

23. Vilken glädje känner nu de som är avskilda från världen?

²³ Allteftersom den onda världen ständigt blir ondare och de rättfärdigas hopp ständigt blir ljusare, fördjupas kontrasten mellan den döende världen och dem som är avskilda såsom Jehovas återlösta. Dessa senare hoppas få tillhöra den människovärld som aldrig skall försvinna. Med glädje följer de Jehovas råd: ”Träd icke in på de ogudaktigas stig. ... Undfly den, ... vik av ifrån den.” Vad finner de när de gör detta? Att ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”. (Ords. 4:14—18) Ja, vilken glädje är det inte att få en allt tydligare kännedom om Jehova och hans rikes härliga uppsåt som uppfylls genom hans Son, Kristus Jesus!

24. Vilken väg finner nu de återlösta, och vad är resultatet?

²⁴ En människovärld, Satans besittning — med dess oheliga tingens ordning — står nu inför att krossas. Varningssignalen är tydlig, så att alla kan se den: Gå ur vägen! Avskilj er! Intag och behåll din plats bland de återlösta ur mänskligheten, vilka har funnit ”den heliga vägen”. Dessa jublar över att Jehova genom Kristus nu regerar med Rikets makt på det himmelska Sions berg. De kommer ”till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, men sorg och suckan skola fly bort”. — Jes. 35:8—10.

Hur kan du vara fullkomlig såsom din himmelske fader är fullkomlig?

I SIN bergspredikan sade Jesus till sina åhörare: ”Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” (Matt. 5:48, NW) Låter detta omöjligt? Hur skall syndfulla människor kunna vara fullkomliga som sin himmelske Fader? Men ändå visar Jesu ord att vi måste vara det, om vi vill bevisa oss vara hans lärjungar. Hur kan vi göra det?

För att förstå detta bör vi först göra oss kvitt uppfattningen att ”fullkomlighet” alltid måste vara obegränsad, alltomfattande, och innebära den högsta ypperlighet in i minsta detalj. Endast Gud besitter sådan absolut fullkomlighet. Alla andra personers eller tings fullkomlighet är relativ. Något är alltså fullkomligt med tanke på det ändamål dess skapare, tillverkare eller användare avsett det för. Om de inte finner något fel hos det, kallas det med rätta ”fullkomligt”.

Vi skulle naturligtvis ständigt kunna gå omkring med ett kraftigt mikroskop i handen och undersöka allting. Då skulle ”fullkomligt räta” linjer allesammans visa sig vara vågiga och ojämna; nytvättade, ”fullkomligt rena” kläder skulle allesammans visa sig vara behäftade med mikroskopiska partiklar av främmande material; en ”fullkomligt plan” bordsyta skulle visa sig ha små kratrar och dalar och skulle likna månens yta. Men skulle det egentligen ha någon betydelse för vårt bruk