Frågor från läsekretsen
● Är det riktigt att Jehovas vittnen, av religiösa skäl, inte kan bli medlemmar i KFUM (Kristliga föreningen av unge män)?
Ja, det är det. Vi har länge insett att KFUM, även om denna förening som sådan inte är ett kyrkosamfund, otvetydigt är förbunden med kristenhetens religiösa organisationer i en strävan att uppnå samgående mellan religionssamfunden.
I The Watch Tower för september 1885 intog man denna ståndpunkt:
”Bevare oss för den bibelfostran som praktiseras i KFUM-organisationerna! De styrs fullständigt av de sekteriska samfunden som understöder dem. Fastän de bekänner sig vara icke-sekteriska och påstår att de inte styrs av någon trosbekännelse utan av bibeln, är de mera bundna av trosbekännelser än några andra organisationer, eftersom de är bundna av alla de hävdvunna trosbekännelserna.” — Sid. 6.
Längre fram omnämndes KFUM:s religiösa målsättning och strävanden att uppnå samgående mellan religionerna i Tjänsten för Guds rike för september 1964, en publikation som används av Jehovas vittnen vid ett av deras möten.
Många människor menar att KFUM helt enkelt är en social organisation som erbjuder olika tjänster och anordningar, t. ex. simbassänger, möjligheter till gymnastik och idrott och möteslokaler för klubbar. Sådana anordningar kan visserligen vara lovvärda i och för sig, men det är viktigt att tänka på att KFUM grundades med en bestämd religiös målsättning. Den presenterades då Världsförbundet bildades i Paris år 1855. Grundsatsen i detta officiella uttalande (kallat ”Parisbasis”) lyder:
”Kristliga föreningarna av unge män söker förena sådana unga män, vilka, betraktande Jesus Kristus som sin Gud och Frälsare enligt den Heliga skrift, vill i tro och vandel vara hans lärjungar, och gemensamt verka för Hans rikes utbredande bland unga män.” (Kursiverat av oss)
Även om kyrkosamfunden inte är KFUM:s huvudsakliga inkomstkälla i en del länder och medborgarskapet står öppet för människor av alla raser, nationaliteter och religioner, så kan KFUM:s grundläggande religiösa syften inte ignoreras.
”Men”, kan några uppriktigt undra, ”är religion eller samgående mellan religionerna verkligen ett drag hos KFUM?” Svaret måste bli ”ja”. Även om de religiösa aspekterna tonas ner i en del utgreningar av KFUM, förväntas det fortfarande att alla nationalförbunden skall rätta sig efter ”Parisbasis”. Lägg vidare märke till detta utdrag ur KFUM-publikationen Christian and Open (1975):
Anza A. Lema, förbunden med den verkställande kommittén inom KFUM:s världsförbund, skrev:
”Alltsedan rörelsen grundades har den vänt sig till bibeln för att få inspiration och vägledning. I många avseenden har dess uppgift i världen varit att komplettera kyrkans uppgift, utan att göra anspråk på att själv vara en församling. ...
Men rörelsen är mer än blott och bart ett redskap, genom vilket de kristna omsätter sina moraliska ideal och lärosatser i praktiken medan de tjänar samhället. Flertalet av dem som understöder rörelsen betraktar KFUM såsom en plats där man erfar verklig gemenskap med varandra genom Jesus Kristus. ...
Genom att ödmjuka sig och försöka associera sin struktur och sina tjänster mera direkt med samhället kommer rörelsen att mera effektivt kunna utföra sin tjänst och sina prästerliga plikter till gagn för sina medmänniskor. ...”
Matthias Dannenmann, generalsekreterare för KFUM:s nationalförbund i Västtyskland, sade:
”Från allra första början var det utan tvivel meningen att KFUM skulle ha endast kristna medlemmar, och å andra sidan hade man missionsförpliktelsen gentemot de medlemmar som ännu inte kunde bekänna sig tro på Jesus Kristus. ...
KFUM har en stor uppgift att fylla, men bara så länge som Jesus Kristus verkar inom rörelsen som den levande Frälsaren. Vi bör göra vårt allra bästa för att inte driva ut denne Herre, och eftersom vi har honom med i vårt namn, bör vi personligen gripa varje tillfälle att möta honom i KFUM och allt framgent utsträcka denna möjlighet till andra människor.”
Ledande män inom KFUM-organisationer har framhållit att de tror att större uppmärksamhet behöver ägnas KFUM:s religiösa inriktning. Doktor Paul M. Limbert, generalsekreterare i KFUM:s världskommitté i Genève i Schweiz under åren 1952—1962, skrev:
”Det skall villigt erkännas att alltför få KFUM-organisationer drar full nytta av de möjligheter till ekumenisk undervisning som dessa informella kontakter bland kristna innebär. ...
När frågor om olika religionsformer och trosuppfattningar uppstår bland ungdomar och vuxna, utnyttjar den ledare som är förståndig tillfället att leda diskussionen från ytligt resonemang till djupare samtal. ...
Ledare inom såväl kyrkosamfund som KFUM-organisationer måste klarare inse det väsentliga draget i en ekumenisk kristen lekmannarörelse. En KFUM-organisation är inte ett kyrkosamfund eller en ersättning för ett kyrkosamfund. ... Likväl förklarade Faith and Order-kommissionen inom British Council of Churches i ett noggrant formulerat uttalande år 1959 att KFUM-organisationerna är kyrkornas ’värdefulla hjälptrupper’, redskap som frambringats av deras egen missionsverksamhet.” — The Christian Century, 10 juni 1964.
I The Christian Century för 29 augusti 1969 sades det följande i artikeln ”Har den äran på födelsedagen, KFUM!”:
”Ledarna har insett att KFUM:s kristna identitet ofta har dränkts i simbassängerna och arbetar därför ivrigt med att åtarställa teologisk medvetenhet och ekumenisk styrka. ... Det kan vara så att den största utmaningen för KFUM är att återvinna sitt religiösa arv och kraftfullt förespråka en ny ekumenik bland lekmännen i de lokala församlingarna. KFUM kan kanske uträtta sådana ting för de kristna kyrkosamfunden som de i sin småsinta stränghet inte tycks vara i stånd till att själva uträtta.”
Det finns således fullt tillräckliga bevis för att KFUM hade en religiös målsättning från första början och fortsätter att ha det i vår tid.
När en person blir medlem i KFUM, antar eller godkänner han organisationens allmänna målsättning och principer. Han betalar inte blott och bart för något som han erhåller, som man till exempel gör när man köper något som säljs till allmänheten i en butik. (Jämför 1 Korintierna 8:10; 10:25.) Inte heller är hans medlemskap bara en inträdesbiljett, som man till exempel köper när man skall gå på teatern. Medlemskapet betyder att man har blivit en integrerande del av denna organisation, som grundades med en bestämd religiös målsättning, bland annat för att verka för samgående mellan religionerna. Om ett av Jehovas vittnen blir medlem i en sådan så kallad ”kristen” förening, skulle det därför innebära detsamma som avfall.
Somliga har tillfälligtvis, utan att bli medlemmar, betalat en inträdesavgift, en engångsavgift, och de har ansett att detta helt enkelt utgör betalning för en tjänst som de begagnar sig av. Även i detta avseende är det förståndigt att tänka efter om detta handlingssätt kommer att påverka andras samveten i negativ riktning. — 1 Kor. 8:11—13.
Jehovas vittnen uppskattar naturligtvis ett väl avvägt mått av hälsosam motion. Bibeln säger att ”den kroppsliga övningen är ... nyttig till litet”. Men den tillägger: ”Den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt.” (1 Tim. 4:8) Det betyder inte hängivenhet för en treenig Gud. Bibeln lär inte att Jesus är ”Gud” i en treenighet, såsom det förkunnas i många av kristenhetens kyrkor och såsom det fortfarande sägs i KFUM:s ”Parisbasis”. — 1 Kor. 11:3; Joh. 17:3.
Även om samgående mellan olika religioner och ekumeniska strävanden är mycket populära i vår tid, understöds de inte av den sanne Guden, som sade till sina tjänare: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er.’” (2 Kor. 6:14—17) Jesus sade också klart och tydligt att den Allsmäktige måste tillbedjas ”med ande och sanning”. (Joh. 4:24) Det betyder att man absolut inte kan gå med i en religiös rörelse tillsammans med människor som håller fast vid uppfattningar som strider mot bibeln. (Upp. 18:4, 5) Det är således på grund av insikt om vad Gud kräver av sanna tillbedjare och på grund av KFUM:s syften och riktlinjer som Jehovas vittnen inte kan bli medlemmar av den organisationen.
Dessutom kan det vara av värde att tänka på att under praktiskt taget alla de år som KFUM existerat har dess organisationer inte handlat i överensstämmelse med grundtonen i Jesaja 2:2—4, som vi kan lägga märke till av följande historiska fakta:
”KFUM började bistå de väpnade styrkorna i Förenta staterna under inbördeskriget och har fortsatt att ge bistånd under alla krig sedan dess.” — Encyclopædia Britannica, Micropædia, band 10, sid. 835, 1976 års uppl.
”Under inbördeskriget, bara tio år efter det att rörelsen [KFUM] tog sin början i Boston och innan det fanns byggnader eller sekreterare eller ekonomiska tillgångar, rekryterades och utplacerades 4.859 ’delegater’, och donationer på mer än sex millioner [dollar] användes till att fylla soldaternas timliga och andliga behov. ... Under första världskriget iklädde sig den amerikanska KFUM-rörelsen ett oerhört ansvar i samband med verksamheten hemma och utomlands, vilket krävde en styrka på 25.926 personer och mer än 167 millioner dollar i utgifter. Under andra världskriget blev KFUM en av de organisationer som grundade United Service Organizations [USO], en grupp enskilda religiösa organisationer från protestantiska, katolska och judiska trosriktningar, som träffat avtal med den federala regeringen om att sörja för rekreation, den allmänna välfärden och de religiösa tjänsterna till gagn för männen i uniform och för dem som arbetar inom krigsväsendet i samhällen intill militära anläggningar.” — The New Funk & Wagnalls Encyclopedia, band 36, sid. 13.467 och 13.468, 1952 års uppl.
”KFUM började bedriva sin verksamhet till gagn för dem som ingick i de väpnade styrkorna under inbördeskriget (1861—1865). Denna verksamhet utökades steg för steg under de följande krigen och nådde sin största omfattning under andra världskriget (1939—1945). KFUM hade mer än 450 klubbar för de allierade väpnade styrkorna.” — The World Book Encyclopedia, band 21, sid. 477, 1978 års uppl.
Detta slags tjänst, som gick under namnet ”kristen”, var sannerligen inte någon uppfyllelse av Mika 4:3.
● Citerade Paulus från en apokryfisk bok i 1 Korintierna 2:9?
Nej, det finns ingen orsak att tro så.
Vi läser i denna text: ”Men alldeles som det är skrivet: ’Vad öga inte har sett och öra inte har hört och människohjärtat inte har tänkt ut, det har Gud berett åt dem som älskar honom.’”
Det förefaller som om Paulus citerade från Jesaja 64:4. Men hans ord stämmer inte exakt överens med orden i Jesaja 64:4 i den hebreiska texten och inte heller i den grekiska Septuagintaöversättningen. Därför har vissa kritiker påstått att Paulus citerade från de apokryfiska (icke-kanoniska) böckerna betitlade ”Eliasapokalypsen” och ”Jesajas himmelsfärd och syn”, eftersom de båda har samma framställning som man finner i 1 Korintierna 2:9. Men en del punkter talar emot denna tanke.
Ingen av de kristna grekiska skrifternas (Nya testamentets) skribenter citerade någonsin från sådana verk och sade: ”Det är skrivet ...” Dessutom kan det inte fastslås när dessa två apokryfiska böcker blev skrivna. Även om de blev skrivna ganska långt tillbaka i historien, kan de senare ha blivit ändrade så att de inbegrep Paulus’ ord, liksom man senare ändrade och omredigerade andra apokryfiska verk.