Lär dig att leva med dig själv
SKULLE du försöka lyfta en stenbumling på tio ton med bara händerna? Eller skulle du försöka lära dig ett uppslagsverk med trettio band utantill? Det är uppenbart att inget av detta är praktiskt genomförbart. Vi medger villigt att vi har fysiska och mentala begränsningar — åtminstone när det gäller sådana kolossala prestationer.
Men det är inte alltid lika lätt att erkänna sina begränsningar när det gäller andra ting i det dagliga livet. Ett av de största problem många människor har är faktiskt att lära sig inse sina egna begränsningar. Men om man inte gör det kan man inte erfara sann tillfredsställelse och lycka.
Vi måste till exempel inse att vårt behov av vila och sömn kan skilja sig avsevärt från andra människors behov. Somliga vuxna klarar sig bra med sex timmars sömn per natt eller ännu mindre, under det att andra behöver nio timmar eller mer. Men vilka behov vi än har personligen, är det utan tvivel förståndigt att skaffa sig tillräckligt med vila och sömn. Annars kan vi förlora energin eller bli nervösa och finna till och med normal verksamhet svår och obehaglig.
Alla mår inte heller så bra av att äta allt som andra människor kan äta utan obehag. Den mängd föda olika individer behöver varierar också. På detta och andra sätt handlar vi alltså förståndigt om vi lär känna våra egna behov och sköter om oss själva i stället för att göra saker och ting helt enkelt därför att andra gör dem. Det är en viktig förutsättning för att vi skall kunna glädja oss åt livet.
När det gäller personliga förmågor finns det stora möjligheter till vidareutveckling, och vi kan alla lära av andra. Men faktum kvarstår att alla inte är duktiga i allting. Hur påverkas du av detta faktum? Någon du känner kan till exempel vara en fulländad musiker, men det kanske inte du är. Det är mycket njutbart att höra honom spela, inte sant? Men finns det någon orsak att bli missmodig för att du inte kan mäta dig med din vän när det gäller musik? Inte ens under Guds heliga andes inflytande kunde alla personerna i den första kristna församlingen göra precis samma saker. — 1 Kor. 12:27—31.
Själva det förhållandet att alla individer inte är duktiga på samma saker utgör en grundval för att uppskatta och sätta högt värde på andra människor. Vi kan glädja oss åt och visa tacksamhet för vad en skicklig snickare eller murare, en duktig sömmerska eller kock eller en fulländad musiker kan åstadkomma, även om vi själva inte kan mäta oss med dem. Hur rikt och tillfredsställande blir inte livet när vi tillbörligt värderar andra människors fina egenskaper och förmågor!
Men om vi däremot ständigt försöker driva oss utöver våra förmågor, kan vi fördärva vår hälsa och därigenom tvingas ålägga oss själva ännu större begränsningar. Detta kan belysas med vad som ibland händer med mycket ambitiösa personer. En man som beslutat sig för att bli rik kanske arbetar som en slav i många år, men finner sedan att han har fördärvat sin hälsa. Nu kanske han har råd att köpa god mat i överflöd. Men det kan hända, som bibeln säger, att ”Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav, ... detta är fåfänglighet och en usel plåga”. (Pred. 6:1, 2) Kan man känna verklig tillfredsställelse och lycka, om man har pressat sig så hårt att man blivit sjuk endast för att vinna materiella ting?
En sådan människa har ignorerat något mycket viktigt. Det är att människans liv också bör ha en andlig sida. För att åtnjuta sann lycka, förnöjsamhet och tillfredsställelse måste man ha ett rätt förhållande till Gud. Det har sagts: ”Det förhållandet att människan, överallt och alltid, från begynnelsen till den dag i dag är, har känt impulsen att åkalla något som hon trodde var högre och mäktigare än hon själv visar att religion är något medfött och bör erkännas av vetenskapen. ... Vi bör känna bävan, häpnad och vördnad, när vi ser hur allmänt förekommande människans sökande efter och tro på ett högsta väsen är.” (A. Cressy Morrison: Man Does Not Stand Alone) En viktig del av att lära sig leva med sig själv bör därför bestå i att skaffa sig kunskap om Gud och tillämpa denna kunskap i sitt liv. Hur sanna är inte Jesu Kristi ord: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov”! — Matt. 5:3, NW.
Den som verkligen har lärt sig leva med sig själv inser att precis som han behöver mat och vila, så har han också andliga behov. Han låter därför inte materialistiska strävanden tränga undan de andliga intressena. En sådan person håller med Jesus Kristus, som sade: ”En människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” (Luk. 12:15) Och en andligt inriktad människa kan intyga sannfärdigheten och visheten i aposteln Paulus’ uttalande: ”Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån. Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” — 1 Tim. 6:6—8.
Skulle du kunna finna förnöjsamhet i att följa en sådan kurs? Det är sant att människor är olika när det gäller personliga behov, och Jehova Gud är inte okänslig för den saken. Han inser att det finns skillnader och olikheter bland dem som tillber honom. Gud förväntar inte att alla skall vara lika eller att de skall uträtta lika mycket i hans tjänst. Aposteln Paulus arbetade mer än alla de andra apostlarna. (1 Kor. 15:9, 10) Det är tydligt att han hade god mental förmåga, ett stort mått av fysisk kraft och frihet från familjeförpliktelser. Andra kunde inte göra lika mycket, kanske på grund av olika förpliktelser, fysiska begränsningar och liknande. Vad kräver Gud av var och en? Att de som individer verkligen älskar honom och troget gör Guds vilja av hela sin själ. — Ef. 6:5, 6; Luk. 10:26—28.
Vi kan alltså tjäna Gud på ett godtagbart sätt trots våra begränsningar. Men det betyder inte att man inte ibland kan behöva göra ovanliga ansträngningar för att uppnå och bevara ett tillfredsställande förhållande till Jehova Gud. En sextio år gammal man, som önskade bli döpt till symbol av sitt överlämnande åt Gud, underkastade sig till exempel vattendopet medan han satt i en rullstol. Ett annat Jehovas vittne mötte många prövningar under många års sjukdom innan han dog av cancer år 1974. Men trots att han var delvis invalidiserad hjälpte han till att bygga en Rikets sal, ett hus för tillbedjan. Längre fram, när han inte kunde lämna hemmet på grund av sin sjukdom, tog han del i skolan i teokratisk ämbetsutövning i församlingen genom att spela in sina bibliska tal på band, vilka sedan spelades upp vid mötena. Denne plågade kristne fann också på sätt att predika de goda nyheterna om Guds rike för andra, och den ande som präglade honom gjorde att besökarna ofta tyckte att han hade byggt upp dem mer än de hoppades kunna bygga upp honom.
Många viktiga faktorer är alltså inbegripna i att lära sig leva med sig själv. Vi måste inse våra begränsningar och sköta om oss själva. Särskilt viktigt är att vi inser vårt andliga behov och till och med gör ovanliga ansträngningar för att kunna åtnjuta ett rätt förhållande till Skaparen. Ett sådant handlingssätt kommer utan tvivel att medföra den största förnöjsamhet, tillfredsställelse och lycka.