För sjukhus att beakta

● Ett personligt vittnesmål från ett av Jehovas vittnen i USA lyder: ”När mitt barn var fött, fick jag blödningar, som fortsatte i sex timmar, och jag var så gott som medvetslös, när jag i hast fördes till sjukhuset i Abington i Pennsylvanien. Läkaren sade att jag hade förlorat två tredjedelar av blodet i kroppen och att jag inte hade någon utsikt att klara mig, om jag inte fick blodtransfusion. Min man skickade på eget initiativ ut ett bud efter två flaskor dextran och yrkade bestämt på att de skulle ge mig av det. Eftersom han stod på sig, beslöt läkarna att göra ett försök med mig. Dextranet hade en så god verkan på mig, att läkaren som ledde behandlingen yttrade: ’Det här var en häpnadsväckande vätska. Kroppen tog emot den ögonblickligen, och patienten repar sig förunderligt väl.’ Jag blev återställd mycket fortare än läkarna hade väntat sig, och det blev inga ogynnsamma efterverkningar. I skrivande stund, två och ett halvt år senare, har jag alltjämt god hälsa. Detta var första gången som läkarna vid sjukhuset i Abington använde dextran. Nu har de ett förråd av detta läkemedel till hands för liknande olycksfall. Med den förhoppningen, att detta kan vara av intresse för andra, tecknar jag mrs C. C. H.”

Frågor från läsekretsen

● Kämpade aposteln Paulus mot vilda djur på arenan? Orden i 1 Korintierna 15:32 (NW) tycks innebära det. De lyder: ”Om jag, likt människor, har kämpat mot vilddjur i Efesus, vad gagn har jag därav?” — M. H., USA.

Vakttornet för den 15 juli 1944 sade till förklaring av denna text: ”Det finns ingen anledning att tänka något annat än att aposteln Paulus under de år han tillbragte i Efesus blev gripen av sina fiender och förd in på arenan för att kämpa med vilda djur och blev på ett mirakulöst sätt befriad av Herren, alldeles såsom Daniel blev räddad från lejonen.”

Medan Paulus var i Efesus skrev han så här till korintierna: ”Det synes mig att Gud har satt oss apostlar sist till beskådande, såsom män som bestämts till döden, ty vi hava blivit ett skådespel för världen, både för änglar och för människor.” (1 Kor. 4:9, NW) Det fanns ett stadion, en cirkus, i Efesus, och på dess arena kämpade gladiatorerna inför tusentals åskådare. Ibland blev människor som dömts till döden satta till beskådande genom att de fick möta vilddjur på arenan; deras dödsdom verkställdes på detta sätt, och stora skaror betraktade det blodiga skådespelet från åskådarläktarna. Det är mycket troligt att aposteln Paulus fick gå igenom ett sådant eldprov, men att han genom ett underverk blev räddad undan vilddjuren, liksom han vid ett annat tillfälle bevarades från att lida men av en huggorms bett och liksom Daniel räddades ur lejongropen. — Apg. 28:3—6.

Många håller före att Paulus använde bildspråk, då han talade om att han kämpat mot vilddjur i Efesus, och att han syftade på den strid han förde mot djuriska, vildsinta män som motstod hans predikoverk. De säger att en romersk medborgare sådan som Paulus knappast skulle ha kastats för vilddjuren. Vidare menar man, att om Paulus hade varit med om en så enastående händelse som att bli räddad undan djuren på arenan, då skulle han ha talat mera utförligt om den, och Lukas skulle ha redogjort i detalj för den i Apostlagärningarna. Det finns en möjlighet att Paulus använde ett bildligt tal här och att de vilddjur han åsyftade var människor som motstod honom.

Att Lukas inte skildrar en sådan händelse talar emellertid inte emot att Paulus blev bokstavligt räddad undan vilda djur, och det går inte att med framgång förfäkta att Paulus inte nämner händelsen,