Frågor från läsekretsen
● Är homosexuella handlingar som begås av en gift person skriftenlig orsak till skilsmässa som gör den oskyldiga parten fri att gifta om sig? — USA.
Homosexualitet fördöms otvetydigt i bibeln såsom någonting som förhindrar individer att vinna Guds godkännande. (1 Kor. 6:9, 10) Frågan om en oskyldig make enligt Skriften skulle vara i stånd att gifta om sig efter att ha fått lagenlig skilsmässa från en partner som gjort sig skyldig till homosexuella handlingar måste emellertid avgöras på grundval av vad bibeln säger om skilsmässa och omgifte.
I bergspredikan sade Jesus Kristus: ”Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.” (Matt. 5:32) Vid ett senare tillfälle sade han till fariséerna: ”Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.” — Matt. 19:9.
Vi ser alltså att ”otukt” är den enda grund till skilsmässa som gör den oskyldiga parten fri att gifta om sig.
Det grekiska ordet för otukt är porneía. Det kan syfta på otillåtna sexuella förbindelser mellan personer som är gifta eller ogifta. De forntida grekerna kan i sällsynta fall ha låtit denna term beteckna andra handlingar än otillåtet sexuellt umgänge mellan en man och en kvinna. Men den betydelse i vilken Jesus använde ordet porneía i Matteus 5:32 och 19:9 måste fastställas med hjälp av sammanhanget.
Man bör lägga märke till att i Matteus, kapitel 5 och 19, används ”otukt” i den inskränkta betydelsen äktenskaplig otrohet, dvs. otillåten förbindelse med en annan än ens äktenskapspartner. Strax innan Jesus Kristus i bergspredikan tog upp frågan om skilsmässa framhöll han att ”var och en [som är gift och] som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta”. (Matt. 5:28) När han därpå talade om förhållandet att en kvinna begår otukt, måste följaktligen hans åhörare ha förstått detta i den relativa betydelsen, nämligen att det betecknade en gift kvinnas prostitution eller äktenskapsbrott.
Sammanhanget i Matteus, kapitel 19, bekräftar denna slutsats. Med de hebreiska skrifterna som grundval framhöll Jesus att en man och hans hustru har blivit ”ett kött”, och sedan tillfogade han: ”Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.” (Matt. 19:5, 6) Men i homosexuella handlingar används könsorganen på ett onaturligt sätt, på ett sätt som det aldrig var meningen att de skulle användas på. Två personer av samma kön är inte varandras komplement, som Adam och Eva var. De kan aldrig bli ”ett kött” för att frambringa avkomma. Det kan tillfogas att i ett fall då en människa parar sig med ett djur är det fråga om kött av två olika slag. Så här skrev aposteln Paulus: ”Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.” — 1 Kor. 15:39.
Både homosexualitet och tidelag är motbjudande perversioner, men äktenskapsbandet bryts inte i något av dessa fall. Det bryts bara av handlingar som gör en individ till ”ett kött” med en person av det motsatta könet som inte är hans eller hennes lagliga äktenskapspartner.
● Johannes 21:18, 19 säger om aposteln Petrus: ”’När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick, vart du ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig, dit du icke vill.’ Detta sade han [Jesus] för att giva till känna, med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud.” Syftar dessa ord uttryckligen på en död genom korsfästelse eller upphängning på en påle? — USA.
Den forntida kyrkohistorikern Eusebius omtalar att Petrus ”blev korsfäst med huvudet nedåt, eftersom han hade begärt att få lida på detta sätt”. Jesu profetia om Petrus’ död var emellertid inte så uttrycklig. Boken A Catholic Commentary on Holy Scripture erkänner: ”Eftersom utsträckandet av händerna omtalas före omgjordandet och bortförandet, är det svårt att avgöra hur detta skall förstås. Om ordningsföljden är en del av profetian, måste vi anta att den fängslade blev fastgjord vid patibulum [tvärträet] innan han blev omgjordad och bortförd till avrättning.”
Om det inte vore för den tradition som upptecknats av Eusebius, skulle Jesu uttalande alltså inte i sig självt peka på en död genom korsfästelse eller upphängning på en påle. När vi begrundar orden i Johannes 21:18, 19 åtskilda från traditionen, kommer vi till följande slutsats: I sina yngre dagar var Petrus i stånd att omgjorda sig själv i enlighet med sin egen vilja för vilken som helst uppgift som han ville utföra. Han hade frihet att gå vart han ville. Men senare i livet skulle det bli annorlunda. Han skulle vara tvungen att sträcka ut händerna, kanske i underdånighet under någon annan. Någon annan skulle ta kontroll över Petrus, omgjorda honom (antingen genom att binda honom eller förbereda honom för vad som skulle komma) och föra honom till en plats dit han inte ville bege sig, uppenbarligen avrättningsplatsen. På så sätt visade Jesu profetia om Petrus verkligen att aposteln skulle dö en martyrs död, men det betyder inte nödvändigtvis att sättet för hans död visas med dessa ord.
● Är det, med tanke på Guds lag som förbjuder ätande av blod, något att invända mot att använda vitaminpreparat som innehåller röd benmärg, torkad lever och liknande organpreparat? — USA.
Guds lag beträffande blod, som gavs till Noa och hans familj, krävde att blodet på tillbörligt sätt skulle rinna av ett djur innan köttet användes till föda. (1 Mos. 9:3, 4) Detta krav gäller också de kristna, vilket visas i Apostlagärningarna 21:25.
Åt judarna, som stod under lagförbundet, gavs ytterligare detaljer, nämligen: ”Dock får du, så mycket dig lyster, slakta och äta kött. ... Men blodet skolen I icke förtära; I skolen gjuta ut det på jorden såsom vatten.” Och vidare: ”Intet fett och intet blod skolen I förtära.” (5 Mos. 12:15, 16; 3 Mos. 3:17) För Noa gjordes ingen inskränkning beträffande att äta fett, och under första århundradet v.t., då den kristna styrande kretsen på nytt uttalade förbudet mot att äta blod, inbegreps inte den inskränkning som gällde fett. Denna gällde således endast Israel. Men förbudet mot att äta blod gäller verkligen de kristna, och detaljerna i lagen hjälper oss att inse hur det skall tillämpas.
Även om blodet på tillbörligt sätt får rinna av avlägsnas naturligtvis inte varje spår av blod från djurens muskler och organ. Men när blodet på tillbörligt sätt har fått rinna av ett djur, kan varje del av djuret användas till mat eller tas i bruk på annat sätt.
Den röda benmärgen har en viktig uppgift att fylla vid blodbildningen, men detta gör inte att märgen är olämplig till föda. Det är värt att lägga märke till att profeten Jesaja talar om ”feta, märgfulla rätter” i förbindelse med ett ”gästabud”, som Jehova själv gör för sitt folk. — Jes. 25:6.
Detta gör det tydligt att det inte finns något att invända mot att använda djurprodukter, förutsatt att Guds lag beträffande blodet har blivit åtlydd. Om någon hyser tvivel om huruvida vissa vitaminpreparat och andra produkter innehåller något som härstammar från djur från vilka blodet inte på tillbörligt sätt har fått rinna av, gör han väl i att personligen undersöka saken genom att skriva till den som tillverkar produkterna i fråga.