Håll er vakna, stå fasta, bliv starka!
”Håll eder vakna, stå fasta i tron, skicka eder som män, bliv starka. Må allt hos eder ske i kärlek.” — 1 Kor. 16:13, 14, NW.
1. a) Vilken kraft står bakom predikandet av de goda nyheterna? b) Vilken verkan har budskapet på människors sinnen?
JEHOVA har satt sin kraft bakom predikandet av de goda nyheterna om hans rike. Han nitälskar för att få sitt upprättade rike förkunnat överallt på jorden. (Jes. 9:6, 7; 55:11) Till hela världen går budskapet ut med hans obegränsade makt bakom sig. Viktigt, levande, ja, oroande är detta budskap! Det väcker verkligen människorna. ”Vakna, du sovare, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.” (Ef. 5:14, NW) Med Jehovas ord i våra sinnen blir vi verkligen levande. (Kol. 2:13) Vi blir påverkade till att ändra vårt sätt att tänka och leva. (Rom. 12:2; Ef. 4:22—24) Att vi låter detta ord komma in i våra sinnen och hjärtan är i sanning att få en mäktig, väckande kraft inom oss.
2. Varför är det särskilt nu hög tid att vakna upp ur sömnen?
2 Sedan de kristna en gång blivit väckta, får de inte åter falla i sömn. De har inte råd att efterlikna mänskligheten i stort, vilken sover tungt för verkligheten. Ty hur konstigt det än är, så sover detta släktled — det som rör sig snabbast av alla —, medan Harmageddons höjdpunkt kommer allt närmare. Att hela denna tingens ordning är okunnig om denna den viktigaste av alla tilldragelser gör att den hotas av att helt uppslukas i fördärvet. En inspirerad varning för länge sedan har blivit ytterligare framhävd sedan dess, genom att många århundraden har förflutit: ”Nu är hög tid att vakna.” (Rom. 13:11, AV) Särskilt för de kristna ljuder varningen klar: ”Vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro.” (Rom. 13:11) Alla ni som sover, vakna!
3. Vad är den rätta sinnesinställningen för de kristna i denna kritiska tid?
3 Håller ni inte med om att sömnaktig okunnighet om händelserna i vårt släktled är ytterst dåraktig? Särskilt lämplig är uppmaningen att nu hålla sig vaken. Tiden håller på att utlöpa för denna onda tingens ordning, och de som inte vill dö med den måste komma ut ur den. (Upp. 18:4) Detta är ”Jehovas dag”, som man länge hoppats på, den stora övergångsperioden från den gamla ordningen till nya himlar och en ny jord. (2 Petr. 3:4, 13) Är det då inte praktiskt att hålla sig vaken i en så kritisk tid och bevara besinningen? ”Låt oss därför icke sova vidare, som de övriga göra, utan låt oss förbliva vakna och bevara besinningen. Ty de som sova äro vana att sova om natten, och de som bliva druckna äro vanligen druckna om natten. Men vi, som höra dagen till, må vi bevara vår besinning och hava på oss trons och kärlekens bröstharnesk och såsom hjälm frälsningens hopp, emedan Gud bestämde oss, icke till vrede, utan till att förvärva frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus.” — 1 Tess. 5:6—9, NW.
4. Hurudant är kristenhetens andliga tillstånd, och vem är ansvarig för det?
4 I våra dagar är det ett absolut behov att kristenheten blir väckt. Trots det religiösa uppsvinget råder en notorisk andlig apati inom kristenhetens religiösa organisationer. De oroade prästerskapen ropar ibland ut sin klagan över detta. En efter en står prästmännen upp i sina predikstolar och fördömer sina församlingsbors omoraliskhet, andliga dåsighet, ljumhet och likgiltighet vad religionen beträffar. Ty kristenhetens religion tycks ha förlorat sin vitala kraft; dess församlingar vältrar sig i självbelåtenhet, materialism och andlig stagnation. Men varför skulle prästerskapen så högljutt beklaga den andliga dåsighet och religiösa likgiltighet som de ser runt omkring sig? Vad de ser är bara en återspegling av dem själva! Så här beskrev Jesaja dem för länge sedan: ”De hava intet förstånd; de äro allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla; de ligga och drömma och vilja gärna slumra.” — Jes. 56:10.
5. Vilken verksamhet uppväcker den sanna kristendomen dem till som hörsammar dess budskap?
5 Må kristenheten vagga sitt offer till sömns, hålla honom i okunnighet, bedöva honom med vidskeplighet och fruktan. Den sanna kristendomen är annorlunda; den väcker en till verksamhet. (Jes. 61:1—3) För den som hörsammar budskapet blir det ett trängande behov att predika. (2 Tim. 4:2) Vem kan då mäta sig med Jehovas vittnen i fråga om exemplariskt missionsnit och entusiasm i predikoverket? Detta anmärkningsvärda kännetecken tillhör uteslutande dem i denna dåsiga värld. Utomstående iakttagare uttrycker ofta sin förvåning över deras tankeväckande och makalösa verksamhet.
6. För vilka privilegier och åligganden måste Jehovas vittnen nu vara vakna?
6 Liksom Noa och hans familj måste Jehovas vittnen ha ett mycket vaket sinne för den tid som de lever i. Noa byggde inte bara en stor båt, utan lät också varningen ljuda till andra att de borde vakna, innan det var för sent. (2 Petr. 2:5) Jehova, som var den store väckaren på Noas tid, kom sin Son att förutse och peka mot ett lika sömnaktigt tillstånd i våra dagar: ”Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom folk levde i de dagarna, ... de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:37—39, NW) I uppfyllelsen verkar nu sysslandet med själviska angelägenheter av alla de slag som ett opium för folket. Jehova, som fortfarande utövar oförtjänt godhet vid denna sena tidpunkt, låter en högljudd larmsignal ljuda för att väcka dem som sover. Det är budskapet om Riket, hoppet om aldrig upphörande liv i Jehovas nya värld i detta släktled. (Jes. 55:2; Ef. 2:4, 5) Om Jehovas vittnen till fullo inser att det förhåller sig så, måste de liksom Noa i sanning vara medvetna om sina privilegier och förpliktelser.
Ingen tid för lättja
7. Varför har de kristna inte råd att vara lata?
7 De sanna kristna har nu inte råd att vara några drönare eller latmaskar, som ligger och gonar sig i solen eller som lättjefullt ligger och drar sig. De måste vara strängt upptagna! I tillbörlig ödmjukhet kan de ta myran som ett strålande exempel på idoghet. ”Gå bort till myran, du late; se, huru hon gör, och bliv vis.” (Ords. 6:6) De skyr den förvända och snedvridna uppfattningen — som bara kan leda till en evig sömn utan någon som helst störning — att Jehovas tillbedjan är alltför krävande, alltför tröttande och inte mödan värd. (Jer. 51:39, 57) De lägger märke till att Jehova fördömer som dödsbringande att man sover i andligt avseende i denna ändens tid. ”Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn? Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.” (Ords. 6:9—11) ”Lättja slutar i en djup sömn.” — Ords. 19:15, Mo.
8. a) Är Gud medveten om händelserna på jorden? b) Vad krävs för att man skall kunna tillbedja Jehova, sedan man kommit in i hans organisation?
8 Bör inte Jehovas vittnen efterlikna den Gud som de tillbeder, den levande Guden i himmelen? (Ps. 11:4) Som universums allsmäktige Gud är han fullt medveten om händelserna på jorden, vilka han ständigt mönstrar och leder mot en triumferande höjdpunkt. Hur absurt att tänka att han behöver väckas, som om han sove, liksom Baalprofeternas gud, som Elia en gång smädade! (1 Kon. 18:27) Sedan vi har kommit in i Jehovas organisation, bör vi tillbedja honom genom att vara vakna och aktpågivande och aldrig bli likgiltiga i vår ämbetsutövning. Vi får aldrig låta vår försiktighet fara och låta oss invaggas i en falsk känsla av säkerhet och glömska, bara därför att vi har hört de goda nyheterna förkunnas och har förenat oss med Jehovas organisation. Vi bevarar besinningen genom att omsorgsfullt utföra vår gudstjänst, med sinnesskärpa, i det vi alltid är vakna för att följa Jehovas i hans ord nedtecknade vilja, såsom den kommer till uttryck genom hans ande förmedelst hans organisation.
9. Hur lade Jesus eftertryck vid vaksamhet i denna ändens tid?
9 Om du omsorgsfullt läser Markus 13, kommer du att lägga märke till att Jesus upprepade gånger lade eftertryck vid vaksamhet i denna ändens tid. ”Tagen eder till vara, vaken. Vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!” (Mark. 13:33, 37) Han framställde några liknelser angående vår tid för att underrätta oss om vilka det är som har blivit belönade för att de har varit plikttrogna och vaksamma med avseende på Guds rike, dess närvaro och dess intressen. Det andliga välstånd och den andliga lycka som den ”trogne och omdömesgille slavens” klass av Jehovas vittnen haft att uppvisa under dessa år har blivit offentligt iakttagna av alla. Hur gläds vi inte över uppfyllelsen av bibelordet: ”Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så”! — Matt. 24:45—47, NW.
10. Vad innebär det för en kristen att hålla sig andligt vaken?
10 Vilka är det, med tanke på de betydelsefulla händelserna sedan husbondens ankomst, som nu verkligen håller sig vakna? Är man verkligen vaken, om man besöker ett möte då och då, men bara är närvarande och sitter där sömnig timmen ut och aldrig bidrar med någon kommentar under mötet? Det kommer oss att tänka på Ordspråksboken 19:24: ”Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.” Den som aldrig öppnar sin mun vid församlingens möten håller inte fast vid att offentligen kungöra sitt hopp och uppeggar inte sina bröder till kärlek och rätta gärningar, även om han inte helt och hållet försummar att komma tillsammans med dem. (Hebr. 10:23—25) För att hålla sig andligt vaken måste man dra full fördel av det varje vecka återkommande Vakttornsstudiet och regelbundet vara med vid de andra mötena. Ett klarvaket vittne är dessutom en idog person, som alltid är med vid samlingsplatsen för tjänsten och tar ledningen i ämbetsutövningen.
11. Vad måste de kristna också göra, förutom att tåligt förbida Jehovas ingripande vid Harmageddon?
11 De kristnas förmåga i denna ändens tid att tänka klart och redigt måste ständigt hållas vid liv. Petrus blev inspirerad till att skriva ned några viktiga saker med avseende på vår kunskap och vår tjänst på fältet, som vi aldrig får glömma bort. Sedan han behandlat några av de principer som vi betraktat här ovan, skriver han ned denna på minnelse: ”Då I nu ... haven fått veta detta i förväg, så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och därigenom förlora edert fäste. Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus.” (2 Petr. 3:17, 18) Medan vi förblir i tålig förbidan under den lilla tid, som återstår innan Jehova slår ned Satan vid Harmageddon, må vi ”ständigt hava” denna ”Jehovas dags närvaro ... i tankarna”. — 2 Petr. 3:12, NW.
Vakna och på vakt gentemot djävulen
12. Varför är det svårt att bevara sig i ett vaket mentalt och andligt tillstånd?
12 De kristna åstundar allvarligt att bevara sig i ett vaket mentalt och andligt tillstånd, men pressen från hela denna tingens ordning ligger emot detta. Tänk inte ens på att sova! Tukta dig själv till att hålla dig vaken. Du har en uppretad, ondskefull fiende, som nu är ute på strövtåg. Du skulle inte lättsinnigt promenera omkring på gatorna eller dåsa i solen, om ett vilddjur rusade vilt på gatorna och försökte nedgöra, fördärva och uppsluka alla det kunde. ”Eder vedersakare, djävulen”, gör just detta, säger aposteln. Var därför ”nyktra och vaken”. (1 Petr. 5:8, 9) Det har avslöjats att Gog i Magogs land leder ett angrepp med en stor blandad hop (som representerar Satans såväl osynliga som synliga styrkor) mot Jehovas folk, den trogna kvarlevan och många andra får, som hoppas på att få överleva Harmageddon. Är det inte i all synnerhet dessa som måste hålla sig vakna och aktpågivande och behålla fältet, till dess Jehova inskrider? — Hes., kap. 38, 39; Upp. 16:15.
13. a) Vad får vi inte glömma för att kunna hålla oss vakna? b)Vilken roll spelar bönen i förbindelse med att hålla sig vaksam?
13 Vad Paulus tillråder är att man skall hålla sig vaken, (1 Kor. 16:13, NW) Alla kristna befinner sig nu i ett farligt läge, där Satan lurar på dem som blir ovarsamma och försumliga. Men några av oss tycks just vara sådana som sover i andligt avseende. Det är tid att hålla sig vaken och bedja — ja, vara olik Petrus, Jakob och Johannes under Jesu sista stund i Getsemane. (Matt. 26:36—45) Ser du tillbaka på dessa gynnade apostlar, som om de var några trögmånsar, som Jesus måste tilltala i förebrående ordalag? ”Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder!” (Matt. 26:40, 45) Men se till att du fattar vad han menade, något som också gäller dig: ”Var vakande och håll ut i bön, för att ni icke må komma i frestelse.” (Matt. 26:41, NW) Bara några få timmar senare förnekade Petrus ivrigt sin Mästare och grät sedan bitterligen. Jesus förutsåg vad resultatet skulle bli av Petrus’ bristande mentala och andliga vakenhet. (Matt. 26:74, 75) Också här, då Jesus nått höjdpunkten i sin egen provsättning, betonade han för oss bönens viktiga roll i att hålla oss vaksamma och vakna. När en person beder uppriktigt till Jehova, väcker han sitt sinne, rannsakar sig själv och beder om tillrättavisning och beskydd genom Jehova och hans organisation. Därför, som Paulus uppfordrade kolosserna: ”Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse.” — Kol. 4:2.
14. Varför förlorade Israel Jehovas ynnest, och med vilka olyckliga följder?
14 En gång stod hela Israel beskyddat inom Jehovas församling. Slöhet och likgiltighet gentemot Jehovas anvisningar och befallningar resulterade i olycka. Paulus påpekar att israeliterna ”fingo sina sinnens känslighet avtrubbad”, och ”deras sinnens uppfattning blev förslöad”. (Rom. 11:7, 25; 2 Kor. 3:14; NW) Vilket avskräckande pris fick de inte betala för sin försumlighet i att ge akt! Dessa ovarsamma blev helt överlistade av djävulen och störtade i allehanda slag av vämjelig ondska: ”De blevo inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Och alldeles som de icke godkände att behålla exakt kunskap om Gud, så prisgav Gud dem åt ett icke godkänt sinnestillstånd, till att göra otillbörliga ting, uppfyllda som de voro av all orättfärdighet.” — Rom. 1:21, 28—31, NW.
15. Av vilka kraftiga skäl är likgiltighet för instruktioner och predikande dåraktig, särskilt nu?
15 Nu är vår himmelske Faders stora skördetid här. Det är näppeligen tiden att bli likgiltig för instruktioner och tjänsteprivilegier. ”En förståndig son samlar in om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.” (Ords. 10:5) Har Jehova någon plats i sin nya värld för dem som vanärar honom genom sin lättja? Eller för dem som tror att de kan sätta sig till rätta nu, bära ta saker och ting med ro och mest bekymra sig om sin egen bekvämlighet? Jehovas verksamme Son, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, Kristus Jesus, säger: ”Nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” — Upp. 3:16.
16. Varför får Jehovas vittnen inte slappna av i sin vaksamhet, fastän tiden går?
16 Lyckligtvis bevisar tillväxten inom den nya världens samhälle att Jehovas vittnen arbetar. De utför ett stort predikoverk och sätter sig inte bara ned och lyssnar och läser och sölar i sitt arbete. (Rom. 12:11, NW) Inte heller slappnar de av i sin vaksamhet och blir slöa därför att nära nog ett halvt århundrade har gått sedan Riket föddes. Nej, de kommer att fortsätta livaktiga och verksamma i Rikets tjänst, liksom den förståndige mannen, som byggde sitt hus på fasta klippan. (Luk. 6:47, 48) ”När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så väl byggt.” — Luk. 6:48.
Fasthet i tron
17, 18. a) På vilken grundval vilar tron? b) Till vilken levnadskurs leder tron?
17”Stå fasta i tron”, betonar aposteln därpå. (1 Kor. 16:13, NW) Vår tro, som behagar Gud, är grundad på kunskap. (Hebr. 11:6) Det vi i tro hoppas på och förväntar omfattar vi med fast tillförsikt utan att tvivla på det eller drivas hit och dit liksom av vågor. Vi följer därför en fast, ansvarsmedveten levnadskurs, som förtröstansfullt bygger på Guds ords sanningar, på hällebergets grund, och vi ger oss inte barnsligt i kast med saker och ting, som vi inte är i stånd till att fullfölja, eller hoppar från den ena uppgiften till den andra i ämbetsutövningen, allteftersom vi drivs av infall eller nycker, utan att föra något till ett framgångsrikt slut. (Jak. 1:6—8; 4:7, 8; Ef. 4:13; 1 Kor. 13:11) Vi måste alltså äga tro och vara konsekventa och orubbliga i att ådagalägga vår tros fasthet genom gärningar. — Jak. 2:14—26.
18 Fastheten i den kristnes hållning beror på att han axlar det ansvar som följer med de förpliktelser han har åtagit sig. Han har överlämnat sig åt Gud, vilket är att ta ett steg framåt. Det måste följas av positiv handling. Han lär sig att handla med ansvar i tjänsten, att vara pålitlig och göra framsteg. I den nya världens samhälle finns det dugliga, hjälpsamma tjänare, som är angelägna att bistå honom i att göra detta. Alla anordningar har gjorts för att hjälpa alla att stå fasta och få mottaga Jehovas välsignelse och godkännande.
19. Vilket umgänge bör en kristen odla för att kunna stå fast?
19 Jehova vet vad vi behöver göra för att kunna stå fasta. För att vi skall kunna stå fasta i vår tro ger han oss föreskrift att hålla oss avskilda från världen. Det är oss tillåtet att ha att göra med människorna i världen i den utsträckning som krävs för att vi skall kunna predika evangelium för dem och för att vi skall kunna utföra lovligt världsligt arbete. (Jak. 1:27; 4:4; Joh. 17:15; Ef. 4:17, 18) Vi får emellertid det rådet, att strängt undvika denna gamla ordnings onda, skadliga sedvänjor och bygga upp vår insikt och förståelse i fråga om andliga ting. ”Bröder, varen icke barn till förståndet; nej, varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.” (1 Kor. 14:20) Några begår själviskt och envist ett allvarligt misstag i fråga om vilket umgänge de väljer åt sig. Att idka vänskapligt umgänge med människor i världen och sällskapa med dem är inte något som hjälper en att stå fast som kristen. Till de vårdslösa på Paulus’ tid, som föredrog sådana omaka vänner, skrev han: ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, 34, NW) Nej, låt dig inte vilseledas och sök ingen ursäkt för att du håller dig till sådana vänner, därför att de personligen är mera åtråvärda, socialt sett mera godtagbara eller finansiellt sett mera fördelaktiga för dig än bröderna. Om sällskapligt umgänge med sådana är mera åtråvärt för dig, då är det tid att du rannsakar dig själv. Var inte dåraktig nog att tro att du personligen är så stark, att du kan riskera att din fasta ståndpunkt i tron försvagas och du börjar kompromissa. Det är långt bättre för dig att vid församlingens möten och i predikandet på fältet odla umgänget med dina ringa bröder.
20. Varför är det svårt att stå fast i tron, men vilken uppmuntran att göra detta har vi?
20 Att stå fast i tron innebär en kamp, eftersom vår motståndare är Satan, djävulen. Att vi motstår honom och bevarar vår ostrafflighet tillsammans med våra trogna bröder över hela jorden behagar storligen Jehova. (1 Petr. 5:9, 10) Våra bröders trohet bör inspirera också oss att arbeta hårt och stå fasta, i det vi ser framåt mot än ytterligare välsignelser från Jehova. ”För detta ändamål arbeta vi strängt och bemöda oss, emedan vi hava satt vårt hopp till en levande Gud.” (1 Tim. 4:10, NW) Vår lycka kommer alltså nu av att vi bär det ansvar som Jehova har behagat förläna oss var och en och gläder oss i våra privilegier och på ett värdigt sätt vandrar klarvakna på denna Jehovas närvaros dag. ”Uppför eder endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus, på det att jag — vare sig jag kommer och besöker eder eller är frånvarande — må höra om de ting som angå eder, att ni stå fasta i en ande, i det att ni med en själ kämpa sida vid sida för tron på de goda nyheterna och icke i något avseende låta skrämma eder av edra motståndare. Just detta är ett bevis på tillintetgörelse för dem, men på frälsning för eder, och det är Gud som angiver detta.” — Fil. 1:27, 28, NW.
21. Hur kan vi förbli fast förankrade i Jehovas organisation?
21 Är vi inte mycket gynnade, som är fast förankrade i den organisation som Jehova har byggt upp? Eftersom vi har blivit väckta för Rikets budskap, så må vi vara varsamma och hålla oss inom de gränser för verksamhet och uppförande som Skriften anger för oss. ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda. Sluta fördenskull upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” — Ef. 5:15—17, NW.
22. Vad är Guds vilja för oss i denna avgörande tid?
22 Jesus talar om för oss vad Guds vilja för oss i denna avgörande tid är: att vi skall hålla oss vakna och stå fasta: ”Tagen eder till vara. Vaken alltjämt och bedjen, att I mån kunna undfly allt detta som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:34—36) I det vi handlar vist, kommer vi inte att ignorera frälsningens härliga väg, utan ”så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade”. (Hebr. 2:1, 3) Jehova har givit oss dessa upplyftande principer för att vägleda oss på den fasta trons och den andliga styrkans väg i denna ändens tid. Med hans hjälp och oförtjänta godhet kan vi bli i stånd till att göra samma ”bokslut” som aposteln: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.” — 2 Tim. 4:7.