Att hålla organisationen ren
”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker?” — 2 Kor. 6:14, NW.
1. Varför är Jehova intresserad av att hålla sin organisation ren, och vad vill han att dess medlemmar skall vara?
JEHOVA är mycket intresserad av att hålla sin organisation ren och avskild från denna onda, ogudaktiga värld, som vi nu lever i. Han har ett skäl till detta. Hans tjänare tillhör honom; hans namn, hans ord och den rena tillbedjan av honom är förknippade med dem. Jehova Gud vill att de skall vara hans efterliknare. Det var därför som han inspirerade sin tjänare Paulus till att skriva i Efesierna 5:1, 2 (NW): ”Bliv därför Guds efterliknare, såsom älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek, alldeles såsom Kristus också älskade eder och överlämnade sig själv för eder såsom en gåva och ett offer åt Gud till en ljuv vällukt.”
2. a) Vem efterliknade Jesus, och hur gav han således själv ett föredöme att efterlikna? b) På vilket sätt skulle hans efterföljare genom att efterlikna honom skilja sig från världen?
2. När Kristus Jesus var på jorden, efterliknade han sin himmelske Fader. Vad han var intresserad av var att alltid göra sin Faders vilja. Och därför var han ett offer av ljuv vällukt för Honom. De som följer i hans fotspår måste vara människor av samma slag. De bör frambära offer av ljuv vällukt åt Gud, och de kan göra detta genom att efterlikna Gud, genom att efterlikna Kristus Jesus. (Fil. 4:18; 1 Petr. 2:5) Jesus visade kärlek till sitt folk. Han utgav sitt liv för att kunna återlösa dem, och i det att han visade sin kärlek till sitt folk ville han att hans efterföljare skulle vara olika denna gamla värld. Han ville att de skulle komma ut ur denna tingens ordning, som är stadd i upplösning, och vinna liv. Den gamla världen är ond. Den efterliknar inte Jehova Gud. Guds folk måste vara annorlunda, annorlunda än denna gamla värld. Olikheten kommer till synes i deras sätt att leva, och detta har att göra med vår kärlek till varandra. I Johannes 13:34 (NW) sade Jesus: ”Jag giver eder ett nytt bud, att ni skola älska varandra; alldeles såsom jag har älskat eder, så skola också ni älska varandra.” Denna inbördes kärlek är så olik det sätt varpå världen handlar. Världen har själviskhet och hat som grund för sitt handlingssätt. Jesus införde någonting helt och hållet nytt, nytt för denna världen. Det var en kärlekens princip: människor som kom tillsammans i en församling, älskade varandra, kom bra överens med varandra. Denna kärlek är möjlig, om vi efterliknar Gud. Om vi inte efterliknar honom, så kommer vi inte att ha denna kärlek, ty Gud är kärlek.
3. På vilken grund är församlingen uppbyggd, och vad skulle därför vara den allmänna orsaken till att utesluta någon?
3. Då nu alltså denna församling, som Gud låter framträda eller ger tillvaro åt, är grundad på kärlek, kan vi ha anledning att undra, varför man någonsin skulle vilja tala om att utesluta någon ur gemenskapen eller driva ut någon ur denna församling. Det måste förvisso finnas något skäl. Ja, skälet till uteslutning är detta, att några individer som inte älskar Kristus kommer in i denna Guds församling. ”Ja, men alla älskar väl Kristus”, säger ni. Nej, det är verkligen ett faktum: de, som det här är fråga om, är inte längre Kristi efterliknare eller Faderns, Jehova Guds, efterliknare. De vandrar inte längre i Kristi fotspår. Hela syftet med att föra hans tjänare, hans folk, in i en organisation är att hålla dem rena från djävulens organisation. Så länge vi går den väg som djävulens hop vandrar på, kan vi inte förbli rena. Därför har Gud byggt upp sin egen organisation. Det finns två organisationer i världen i denna tid. Den ena är Guds, och den andra tillhör djävulen, som är ”denna tingens ordnings gud”. Den organisation som Jehova Gud nu håller på med att bygga upp för att hävda sitt namn och ord är alltså uppbyggd på kärlek. Hela denna organisation samarbetar i enhet och endräkt. Och följaktligen läser vi i Efesierna 4:16 (NW): ”Från honom verkar hela kroppen — genom att den är harmoniskt sammanfogad och eftersom den är danad till att samarbeta genom varje led, som giver vad som behöves, enligt varje särskild lems funktion i tillbörligt mått — för kroppens tillväxt till sin egen uppbyggelse i kärlek.” Där har vi alltså grunden, som vi måste bygga på, kärlek. När någon avlägsnar sig från den principen, inbördes kärlek och hängivenhet inom denna församling, är det således på tiden att den individen blir utesluten ur församlingen.
Dåligt uppförande
4, 5. Hos vem ligger det orätta, och varför måste det ske att någon avskäres från den kristna kroppen?
4. Skälet till att människor blir uteslutna ur gemenskapen är det att de handlar orätt. Församlingen har inte orätt, ty den är Guds. Men det är någon i församlingen nu, som inte efterliknar Gud eller handlar efter hans sanna och rättfärdiga principer. Han håller inte på att uppbyggas i kärlek. Han bemödar sig inte längre 0111 att efterlikna Jehova eller Sonen eller apostlarna. Därför får vi i 2 Tessalonikerna 3:6, 7, 11 (NW) detta råd: ”Nu giva vi eder, bröder, i Herren Jesu Kristi namn den förhållningsordern, att ni skola draga eder undan från varje broder som vandrar oordentligt och icke i enlighet med den tradition som ni fingo mottaga av oss. Ty ni själva känna det sätt varpå ni böra efterlikna oss, emedan vi icke uppförde oss oordentligt bland eder. Ty vi höra att somliga bland eder vandra oordentligt och icke alls arbeta, utan blanda sig i sådant som icke kommer dem vid.”
5. Här påpekar Paulus att när han, aposteln, vandrade ibland dem, var han icke oordentlig i sin vandel, så det var inte något dåligt uppförande från hans sida som kom några av dem att taga fel riktning. Jehova Gud uppför sig inte illa. Kristus Jesus uppför sig inte illa. Vi har fullkomliga föredömen att följa. Vi har goda råd från dem i Ordet, som vi kan rätta oss efter. Om alltså denna kropp råkar i olag eller om någon del av kroppen råkar i olag, skulle det betyda att kroppen skulle bli sjuk. Den skulle inte fortsätta med att bli uppbyggd i kärlek. En rättelse måste företagas. Det kan innebära att något måste avlägsnas. I fråga om den kropp som vi här talar om, nämligen Guds församling, kan det betyda att en individ måste avlägsnas, därför att han för en oordentlig vandel och inte blir uppbyggd i kärlek.
6. Varför får vi inte förhasta oss i att utesluta någon, men vad förmanar Paulus oss att göra gentemot dem som för en oordentlig vandel?
6. Emellertid får vi inte förhasta oss i denna sak och tvärt vidtaga åtgärder och utesluta någon ur församlingen, endast därför att vi hör att han gör orätt. Det finns en möjlighet att dessa personer, som gör orätt, kommer att ångra sig och ändra sitt handlingssätt. Och därför säges det i 2 Tessalonikerna 3:13—15 (NW): ”Vad eder angår, bröder, må ni icke giva tappt, när det gäller att göra vad rätt är. Men 0111 någon icke är lydig mot vårt ord genom detta brev, så märk ut honom och sluta upp med att vara tillsammans med honom, för att han må blygas. Men betrakta honom dock icke som en fiende, utan fortsätt att förmana honom som en broder.” Alltså har alla vi i Herrens församling ansvar gentemot dem som måhända är oordentliga i sin vandel. Alla vi i församlingen måste fortsätta med att göra rätt till gagn för de andra. Vi kanske kan gagna några av dem som inte lever på ett fullt tillbörligt sätt. Vi fortfar att göra det som är rätt, oavsett hur de handlar, men om de fortsätter på den orätta vägen, måste vi märka ut dem. Vi måste sluta upp med att vara tillsammans med dem, därför att de inte är rena. De är inte verksamma till försvar för Jehovas namn och hans ord. De verkar inte med det intresset för ögonen, att denna kropp skall bli uppbyggd i kärlek. De arbetar emot organisationen.
7. Skall vi tvinga någon vilsefarande in på rätt stråt, och hur skall vi bruka vår frihet som Guds folk?
7. Men vi kanske kan rädda en broder, och han kan komma att slå in på rätt stråt igen, om han aktar på förmaningen, om han aktar på den tillrättavisning som ges honom. Vi är fria människor. Vi får bruka våra sinnen så som vi önskar. Vi blir inte tvingade eller nödgade eller genom hot skrämda till det handlingssätt vi väljer, utan vi har gjorts fria därför att Kristus Jesus har köpt oss. Och det var därför som Petrus sade i sitt första brev, kapitel 2, verserna 16, 17 (NW): ”Var såsom fria människor.” Tänk själv, men du måste fortfarande vare en Guds efterliknare, ty du har frihet att tänka enligt de riktlinjer som är grundade på sanning. Den ogudaktiga världen kommer att föra dig ned i graven; sanningen kommer att ge dig liv. ”Var såsom fria människor”, säger därför Petrus, ”och bruka dock eder frihet, icke till en förevändning för moralisk uselhet utan såsom Guds slavar. Ära människor av alla slag, hys kärlek till hela sammanslutningen av bröder, hys fruktan för Gud, giv ära åt konungen.” Vi ser alltså att vi måste komma ihåg församlingen av våra bröder och hålla den ren. Vi kan inte komma in i denna organisation med något förbehåll i vårt sinne, som gäller moralisk uselhet. Vi har inte frihet att göra vad vi vill för att tillfredsställa köttet och vår egen njutningslystnad. Vi befinner oss i denna församling för ett ändamål, nämligen för att ära Jehovas namn och hans ord.
Orsaker
8. a) Vilka saker och ting kan göra en församling oren? b) Hur och varför ingrep Paulus gentemot den orene?
8. Nåväl, om vi skall hålla organisationen ren, vad finns det då bland annat som kan göra den oren? Vad är det för saker och ting som vi kanske får se pågå i församlingen och som vi bör rensa ut ur den? Eftersom det finns andliga orsaker och moraliska orsaker till att utesluta någon ur gemenskapen, är några av dessa ting äktenskapsbrott, otukt, stöld och dryckenskap. Låt oss för ett ögonblick beröra frågan om otukt. Paulus hade att göra med den i sitt brev, när han skrev till korintierna. Det fanns en ung man bland dem som hade tagit sin faders hustru i otukt. Paulus sade i sitt brev: ”Faktiskt rapporteras otukt bland eder, och en sådan otukt som icke ens förekommer bland nationerna, nämligen att en viss man har en sin faders hustru.” Märkligt nog ägnade församlingen inte någon allvarlig uppmärksamhet åt denna sak. Den betraktade det hela som en orsak till ryktbarhet genom ökändhet. Paulus sade ungefär så här: ”Ni är uppblåsta för den här sakens skull; ni är högmodiga över att detta har skett i er krets. Ni borde sörja, ni borde vara bekymrade över den situation som råder i Herrens församling, detta fördärv som har förts in i den.” Men Paulus, en Herrens apostel, ägde bemyndigande att ingripa, och han grep också in. Han uteslöt den man det gällde. Han bad inte församlingen: ”Ge mig nu bemyndigande eller rösta om det jag gör.” Paulus, en Guds tjänare, såg till att vederbörande blev avlägsnad. Han hade bemyndigande att göra det. Det var därför han sade att han redan hade dömt mannen och befallde dem att ”överlämna denne man åt Satan till köttets tillintetgörelse”. (1 Kor. 5:1—12, NW) En sådan individ har ingen plats i Guds rena organisation eller församling. Han bör återvända till den ondskefulla hop som han en gång har kommit ut ur och dö med denna onda och ogudaktiga hop tillsammans med Satans organisation.
9. Vad måste bli frälst inom församlingen genom uteslutningshandlingen?
9. Må den ogudaktige gå sin ogudaktiga väg, ty han kan inte stanna kvar i Guds församling, emedan denna församling måste förbli ren. Varför måste den förbli ren? ”På det att anden må bliva frälst på Herrens dag.” Guds heliga ande verkar på hans folk. Den är hans aktiva kraft; den är hans ledning och övervägande över hans församling. Vi, församlingen, måste ha samma ande från Gud. Vi måste bära vittnesbörd för varandra. Denna ande, som vi får genom att vi förstår Guds ord, måste förbli verksam, den måste bli bevarad, den måste bli frälst. Och om denna första församling i Korint lät denne man, som hade begått otukt, stanna kvar i dess krets, eller om Paulus inte hade ingripit, så skulle denna lilla mängd surdeg jäsa och skulle fördärva hela församlingen eller hela degen. ”Litet surdeg bringar hela degen i jäsning”, sade Paulus. Det var därför som Paulus måste gripa in och rensa bort den, så att Guds ande, denna rena, heliga ande eller verksamma kraft, och församlingens på Guds ord grundade ande, måtte förbliva och bli frälst, allt till ära för Jehovas namn.
10. Vilket moraliskt fördärv utestänger någon från Riket, enligt vad Paulus säger, och vad måste en kristen göra i fråga om dessa ting?
10. I 1 Korintierna 6:9—11 (NW) säger Paulus: ”Vad! Veta ni icke, att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike? Låt eder icke vilseledas. Varken horkarlar eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare, varken smädare eller utpressare skola ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av eder hava varit. Men ni hava blivit rentvagna, men ni hava blivit helgade, men ni hava blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” Paulus påpekar att personer av dessa olika typer av syndare har kommit ut ur världen och in i Guds församling, men intet av dessa olika slag av synd får lov att finnas kvar i Guds församling, sedan de som förr har begått dessa synder en gång har blivit rentvagna. När en person kommer till Guds organisation och överlämnar sig åt Honom, så renas han. Från och med då bör han göra räta stigar för sina fötter och följa Guds ord. Han bör inte utöva dessa synder, och Herren förlåter honom allt dylikt som i gångna tider har funnits i hans liv. De fläckar som dessa synder har efterlämnat tvås av, och han får inte gå tillbaka till synderna. Om han emellertid går tillbaka till dem, så begår han en synd som gör honom förtjänt av att uteslutas. Han står i fara att fördärva Guds församling, och detta fördärv måste avlägsnas. Det är moraliskt fördärv.
11, 12. a) Vilka andliga orsaker finns det till att utesluta någon? b) Vad måste vi göra för att det inom församlingen skall råda en sinnets enhet?
11. Men det finns också andliga orsaker till att avlägsna människor från Guds organisation. Till exempel att någon gör sig skyldig till förtal, för fram falska läror, vållar söndring alldeles såsom Paulus skrev till romarna: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, att hålla ögonen på dem som skapa söndringar och orsaker till anstöt tväremot den undervisning, som ni hava inhämtat, och undvika dem.” (Rom. 16:17, NW) Det är mycket tydligt. Paulus lärde dem Guds sanna ord. Om nu någon kommer in i församlingen för att försöka få andra att inte längre hålla fast vid detta Guds sanna ord och vållar att några tar anstöt eller att det uppstår söndring i församlingen, då är det nödvändigt att undvika denne. Det bästa sättet att undvika honom är att utesluta honom ur gemenskapen, sätta honom åt sidan, få honom ut ur församlingen, så att hela församlingen kan förbli ren.
12. Mot söndring och oenighet i sinne och tänkesätt riktar Paulus dessa ord, som vi läser i 1 Korintierna 1:10 (NW): ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” Guds tankar måste bli våra. Det är därför som vi kommer till sammans som en församling för att studera Guds ord, så att hans tankar blir våra. Om vi inte har Guds tankar, om vi inte begrundar dessa ting, som de inspirerade lärjungarna riktade den första församlingens uppmärksamhet på och som har blivit nedtecknade till lärdom för oss nu, om vi inte lär oss dessa ting, kommer vi inte att få Guds tankar, och det är endast de som älskar rättfärdighet som kommer att få ärva himmelriket. Såsom Paulus sade: ”Veta ni icke, att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike?” För att vi skall få ärva detta rike eller den nya världens välsignelser, måste därför våra sinnen vända sig till Guds undervisning och inte tillbaka till den andra organisationen, djävulens organisation, som skall bli tillintetgjord.
Exempel
13. Varför begrundar vi i våra dagar forntida bibliska exempel på uteslutning?
13. Låt oss nu betrakta några exempel från bibeln på hur Jehova Gud har drivit ut människor, bort från sin organisation, gjort sig kvitt dem på grund av deras orätta handlingssätt, ty alldeles så som han gjorde det i gångna tider kommer han att göra det i våra dagar, emedan han vill att de människor som representerar honom skall vara rena människor, som kommer att vara hans tjänare och kommer att stå som förkämpar för hans namn och för hans sanna tillbedjan. Det finns många exempel i bibeln, men låt oss här se endast på några av dem.
14. Vilken lärdom hämtar vi av exemplet med Kora och hans medförbundna?
14. Först tar vi Kora. Det var några då på Mose tid, som blev högmodiga, närmare bestämt tre, som tänkte: ”Vi har minsann en lika god ställning inför Gud som Mose, eftersom vi ju också är av Israels stammar. Varför skulle han få all hedern av att vara medlare?” Men det var mot Guds representant de talade. Mose trädde fram och uttalade sig mycket tydligt och bestämt. Han sade i huvudsak så här: ”I morgon bittida skall vi få se, vem som är Guds tjänare och vem han brukar till att utföra sitt verk nu. Vad som händer i morgon kommer inte att vara bara dessa människors naturliga död, utan Gud kommer att utföra ett underverk och ur församlingen rensa bort Kora, Datan, Abiram och alla som är förbundna med dem.” Nåväl, vad hände nästa morgon? Marken öppnade sig och allt som hörde dem till, deras barn och deras hustrur for levande ned i detta hål. Och Kora och de två hundra femtio hövdingarna, som hade burit fram rökelse, blev förtärda av eld från Jehova. Fjärde Moseboken 16:32, 35 säger: ”Och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras ägodelar. Men eld gick ut från HERREN [Jehova, AS] och förtärde de två hundra femtio männen, som hade burit fram rökelse.” Gud visade sitt misshag med människor som uppträdde hädiskt mot honom, som inte ville godtaga den anordning som Gud hade gjort. Dem som gör uppror mot Gud kommer han alltså att utesluta. Han kommer att göra sig av med dem. Han kommer att rensa bort dem ur församlingen.
15. Hur utgör Mirjams erfarenhet en illustration till den sak vi dryftar?
15. Nu kan vi vända oss till ett annat exempel i bibeln. Det tolfte kapitlet i Fjärde Moseboken berättar för oss om Mirjam och Aron. De blev något övermodiga. Mirjam var Arons och Mose syster, men hon blev högmodig och dåraktig. Emedan hon ville intaga en mans ställning i församlingen och ha någonting att säga till om, när det gällde Herrens anordningar bland israeliterna, blev hon slagen med spetälska. Hon måste uteslutas ur gemenskapen eller hållas utanför församlingen i sju dagar, och först sedan hennes broder Mose därefter hade anropat Jehova om att frälsa hennes liv, så att Han inte skulle döda henne genom spetälska, blev hon renad och fick komma tillbaka. Hon hade uppträtt högmodigt och dåraktigt. Herren Gud ville inte ha människor av det slaget i sin församling. Hon vände om. Hon kom tillbaka, men först blev hon straffad, och Aron lärde sig av denna erfarenhet, som hans syster fick genomgå, att veta sin plats.
16. Hur visar Akans erfarenhet att Gud inte kommer att tolerera tjuvar?
16. Vidare kommer Herren Gud inte att tolerera tjuvar i sin organisation. Vi har exemplet med Akan. När Israels barn gick över Jordan och intog Jeriko under Jehovas ledning, varvid Jehova vann deras drabbningar åt dem, fick israeliterna de föreskrifterna att allt som fanns i staden skulle vara tillspillogivet, med det undantaget att det som var av guld, silver, koppar eller järn skulle reserveras åt Jehova. Ingen fick taga något av bytet för egen del. Men Akan tänkte en smula annorlunda om detta. När han kom in i Jeriko, fann han en mantel från Sinear, två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och han sade: ”Å, det där skall jag ta med mig hem och gräva ner det och behålla det för mig själv. Ingen kommer någonsin att få reda på det.” Men han var i Jehovas församling, och nu hade fördärv kommit in i den. Detta måste bli uppdagat. Israeliterna drog ut för att strida vid Ai, och deras krigshär förlorade. Den kunde inte vinna. Josua fick vetskap om att fördärv hade insmugit sig i församlingen. Det måste rensas ut därifrån, och enligt Jehovas anordning utpekades Akan som den som hade fört fördärvet in i församlingen. Man fann att han hade sitt byte gömt i sitt tält. Vad hände nu? Gud nöjde sig inte med att helt enkelt driva ut honom ur församlingen och låta honom vara borta i sju dagar, som han hade gjort med Mirjam. Han lät Akan bli stenad till döds och hans familj med honom, därför att Akan var en tjuv. — Jos. 6:17 — 7:26.
17. Hur ger de fallna ”Guds söner” en illustration till uteslutningsprincipen?
17. Hundratals år tidigare, i Noas dagar före floden, har vi de änglar i himmelen, andliga skapelser, som blev olydiga. De såg att människornas döttrar var fagra, och de lämnade sitt tillstånd och sin ställning och kom ned till jorden och tog sig hustrur. I detta var de olydiga. Och därför säger oss 2 Petrus 2:4 (NW) om dem: ”Gud avhöll sig icke från att straffa änglarna som syndade.” Nej, utan han kastade ned dem i Tartaros, i det han överlämnade dem ”åt hålor av tjockt mörker till att sparas för dom”. De var olydiga, de överträdde Guds lag, och han utestängde dem från att få del av hans råd. Till provsättning för hans trogna skapelser existerar de alltjämt, men Guds domar över dem är skrivna och stadgar att de till sist skall tillintetgöras.
18. Hur visar Judas att det har samband med denna sak, när det säges, att vi skall kämpa en hård strid för tron?
18. Slutligen kan vi vända oss till Judas’ brev. Däri får vi veta, att vi måste kämpa en hård strid för tron. Denna tro överlämnades åt oss av Kristus Jesus; vi måste strida för den. Det är den tro som församlingen av Kristi Jesu efterföljare fick sig given, och Kristus vill inte att denna tro skall bli fördärvad och förändrad på något sätt. Var och en som försöker förändra den, vare sig han är upprorisk, högmodig, tjuvaktig, olydig eller moraliskt fördärvad, kommer att rensas ut. Plan kommer att avlägsnas. Nu ser vi verkligen att onda människor smyger sig in, ogudaktiga människor, och dessa måste vi försöka finna och kasta ut ur organisationen. Alldeles som Judas säger i verserna 8 och 16: ”Dock göra sig också dessa människor, som hängiva sig åt drömmar, på samma sätt skyldiga till att besudla köttet och ringakta herravälde och tala skymfligt om dem som äro härliga. Dessa människor äro sådana som knorra och knota över sin lott i livet, i det de gå till väga enligt sina egna begärelser, och deras mun för ett storordigt tal, medan de beundra personligheter för sin egen fördels skull.” Ja, människor av dessa typer, som vi nu har beskrivit, vill vi inte ha i Herrens församling, och om de finns där måste de avlägsnas av församlingen. I annat fall bringar litet surdeg hela degen i jäsning.
Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraff liga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse. — 1 Tess. 5:23.