Uteslutning — hur man skall se på en sådan

”HERRE [Jehova], vem ... får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör, vad rätt är.” — Ps. 15:1, 2.

1, 2. Hur vet vi att Gud förväntar att de som tillber honom skall upprätthålla och följa hans normer?

JEHOVA är rättfärdig och helig. Även han visar barmhärtighet mot och förståelse för oss ofullkomliga människor, förväntar han att de som tillber honom skall återspegla hans helighet genom att försöka upprätthålla och följa hans rättfärdiga normer. — Ps. 103:8—14; 4 Mos. 15:40.

² En israelit som avsiktligt bröt Guds lag, genom att exempelvis bli en avfälling eller begå äktenskapsbrott eller mord, skulle utrotas, dödas. (4 Mos. 15:30, 31; 35:31; 5 Mos. 13:1—5; 3 Mos. 20:10) Denna fasthet och bestämdhet när det gällde att upprätthålla och följa Guds visa och rätta normer var till alla israeliters bästa, för det bidrog till att församlingen hölls ren. Och det tjänade också det syftet att det avhöll alla från att sprida korruption och fördärv bland det folk som bar Guds namn.

3. Hur var situationen för en jude som blivit utstött ur synagogan?

³ Under det första århundradet v.t. hade judarna under det romerska styret inte myndighet att verkställa dödsstraff. (Joh. 18:28—31) Men en jude som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen kunde bli utstött ur synagogan. Någonting som denna allvarliga bestraffning förde med sig var att andra judar skulle hålla sig undan ifrån eller undvika denne utstötte person. Det sägs att andra inte fick ha några som helst affärsförbindelser med honom förutom att de fick sälja det allra nödvändigaste till honom, det han behövde för att uppehålla livet.a — Joh. 9:22; 12:42; 16:2.

4, 5. Hur skulle den kristna församlingen behandla en syndare som inte ångrar sig och ändrar sinne?

⁴ När den kristna församlingen bildades, fick den bära Guds namn i stället för den judiska nationen. (Matt. 21:43; Apg. 15:14) Därför kunde man med rätta förvänta att de kristna skulle ta Jehovas rättfärdighet i försvar. Aposteln Petrus skrev: ”Bli också ni, i överensstämmelse med den Helige som har kallat er, heliga själva i allt ert uppförande, eftersom det är skrivet: ’Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.’” (1 Petr. 1:14—16) Jehova älskar sitt folk och vill bevara renheten i den kristna församlingen. Därför gav han anvisningar om att man skall utstöta eller utesluta en sådan individ som envist håller fast vid ett handlingssätt som drar vanära över Gud och utsätter församlingen för fara.

⁵ Aposteln Paulus gav rådet: ”En människa som främjar en sekt skall du avvisa efter en första och en andra förmaning, då du ju vet att en sådan person har vänts bort från vägen och håller i med att synda, varigenom han är dömd av sig själv.” (Tit. 3:10, 11) Ja, andliga äldste, som exempelvis Titus var, försöker först att kärleksfullt hjälpa den som handlat orätt. Om han inte vill ge ett gynnsamt gensvar på deras hjälp, utan fortsätter att vandra på sin syndfulla väg, har de myndighet att sammankalla en kommitté av äldste för att ”döma medlemmarna av gemenskapen”. (1 Kor. 5:12, Today’s English Version) Kärleken till Gud och hans folks renhet kräver att de som tillhör ”gemenskapen”, församlingen, stöter ut den mannen.

6. Varför var det helt rätt att utesluta syndare som inte ångrade sig och ändrade sinne?

⁶ Under det första århundradet framträdde några som handlade orätt. Hymeneus och Alexander var sådana män, män som ”lidit skeppsbrott i sin tro”. Paulus sade: ”Jag har överlämnat dem åt Satan, för att de genom tuktan må läras att inte häda.” (1 Tim. 1:19, 20) Att dessa två män blev uteslutna var en allvarlig form av tuktan, ett straff som kanske kunde få dem att lära sig att inte häda den helige och levande Guden. (Jämför Lukas 23:16.) Det var helt riktigt att dessa hädare överlämnades åt Satans myndighet, kastades ut i denna världens mörker under Satans inflytande. — 2 Kor. 4:4; Ef. 4:17—19; 1 Joh. 5:19; jämför Apostlagärningarna 26:18.

HUR MAN SKALL BEHANDLA DEM SOM HAR BLIVIT UTESLUTNA

7, 8. På vilket sätt kan vi avgöra hur vi skall handla mot någon som blivit utesluten?

⁷ Men en del frågor kan uppstå angående hur vi bör behandla före detta församlingsmedlemmar som blivit uteslutna. Vi kan vara tacksamma för att Gud i sitt ord gett oss svar på dessa frågor och gett oss sådana anvisningar som vi kan vara helt förvissade om är fullkomliga, rättfärdiga och rättvisa. — Jer. 17:10; 5 Mos. 32:4.

⁸ Vid ett tillfälle fanns det en man i församlingen i Korint som levde ett omoraliskt liv och tydligtvis inte ångrade detta orätta handlingssätt. Paulus skrev att denne man skulle skaffas bort ur deras krets, för han var lik lite surdeg som kunde få hela degen att jäsa eller bli fördärvad. (1 Kor. 5:1, 2, 6) Men skulle han, sedan han en gång blivit utesluten, behandlas som om han vore en människa vilken som helst i världen, en sådan som de kristna kunde råka på i sitt grannskap eller i sitt dagliga liv? Lägg märke till vad Paulus sade.

9. Vilket råd gav Paulus angående hur man skall behandla orättfärdiga människor i största allmänhet?

⁹ ”I mitt brev skrev jag till er att ni skulle sluta upp att vara i sällskap med otuktsmän, men jag menade inte helt och hållet med denna världens otuktsmän eller de giriga och utpressare eller avgudadyrkare. Annars skulle ni ju behöva gå ut ur världen.” (1 Kor. 5:9, 10) Med dessa ord erkände Paulus realistiskt att de flesta människor vi kommer i kontakt med i vårt dagliga liv aldrig har känt till eller följt Guds väg. De är kanske otuktsmän, utpressare eller avgudadyrkare, människor som de kristna med andra ord inte väljer att ha ett nära umgänge med. Men vi lever ändå på denna planet bland människorna, och vi måste kanske dagligen vara bland sådana människor och måste kanske tala med dem på arbetsplatsen, i skolan och i vårt grannskap.

10, 11. Varför skall de kristna handla annorlunda mot en syndare som blivit utesluten?

¹⁰ I nästa vers sätter Paulus denna situation i kontrast till hur de kristna bör uppföra sig mot den som en gång var en kristen ”broder”, men som nu blivit utesluten ur församlingen på grund av en orätt handling: ”Men nu skriver jag till er att sluta upp att vara i sällskap [”hava något umgänge”, 1917] med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Kor. 5:11.

¹¹ Den uteslutne personen är inte bara en man av världen som inte har känt Gud eller följt ett gudaktigt levnadssätt. Det är i stället så att han har känt till sanningens och rättfärdighetens väg, men lämnat den vägen, och utan att ångra sig har han följt syndens väg ända därhän att han blivit utesluten. Därför skall han behandlas annorlunda.b Petrus framhåller på vilket sätt en sådan före detta kristen skiljer sig från ”mannen på gatan”. Aposteln sade: ”Om de, sedan de har kommit undan världens befläckelser genom exakt kunskap om Herren och frälsaren Jesus Kristus, åter blir invecklade i just dessa ting och blir övervunna, då har det sista blivit värre för dem än det första. ... Det som sägs i det sanna ordspråket har hänt med dem: ’Hunden har vänt åter till sina egna spyor, och den badade suggan till att vältra sig i smutsen.’” — 2 Petr. 2:20—22; 1 Kor. 6:11.

12. a) Varför är uttrycket ”uteslutning” lämpligt? b) Vad visar historien om hur de som bekände sig vara kristna behandlade syndare i forna tider?

¹² Ja, bibeln anbefaller de kristna att inte vara i sällskap med eller sluta sig till någon som blivit utesluten ur församlingen. Således är ”uteslutning” ett lämpligt uttryck för vad Jehovas vittnen menar, när de talar om att man skall utestänga en sådan människa som handlat orätt och inte visar någon ånger och att man därefter skall dra sig undan från henne. Att de vägrar att sluta sig till en utesluten person i andligt eller sällskapligt avseende återspeglar lojalitet mot Guds normer och lydnad för hans befallning i 1 Korintierna 5:11, 13. Detta stämmer överens med Jesu anvisning om att en sådan individ skulle betraktas på samma sätt som ”en man av nationerna” betraktades av judarna på den tiden. Under någon tid efter apostlarnas död följde de som bekände sig tillhöra kristendomen tydligtvis detta bibliska tillvägagångssätt.c Men hur många kyrkor i våra dagar rättar sig efter Guds klara anvisningar i detta avseende?

DE SOM TAR AVSTÅND FRÅN FÖRSAMLINGSGEMENSKAPEN

13. Vad bör man göra, ifall en person blir svag och overksam?

¹³ En kristen kan bli andligt svag, kanske på grund av att han inte studerar Guds ord regelbundet, har personliga problem eller utsätts för förföljelse. (1 Kor. 11:30; Rom. 14:1) En sådan person kanske upphör att närvara vid kristna möten. Vad skall man då göra? Vi kan påminna oss att apostlarna övergav Jesus den natt han blev arresterad. Men ändå hade Kristus gett Petrus följande uppmaning: ”När du en gång har vänt åter: styrk dina bröder [som också övergav Jesus].” (Luk. 22:32) Följaktligen kan kristna äldstebröder, men även andra, i kärlek besöka och hjälpa den som blivit svag och overksam. (1 Tess. 5:14; Rom. 15:1; Hebr. 12:12, 13) Men saken kommer i ett helt annat läge, när någon inte längre vill vara kristen och därför tar avstånd från församlingsgemenskapen.

14. Hur kan en person ta avstånd från församlingsgemenskapen?

¹⁴ Den som har varit en sann kristen kan dra sig bort från sanningens väg och säga att han inte längre betraktar sig som ett Jehovas vittne eller vill vara känd som ett sådant. När denna ovanliga händelse inträffar, avsäger sig personen i fråga sin ställning som kristen och tar på eget initiativ avstånd från församlingen. Aposteln Johannes skrev: ”De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss.” — 1 Joh. 2:19.

15, 16. a) På vilket annat sätt kan en person ta avstånd från församlingsgemenskapen? b) Hur bör de kristna betrakta och behandla personer som tagit avstånd från församlingsgemenskapen?

¹⁵ Eller också kan en individ avsäga sig sin plats i den kristna församlingen genom sina gärningar, exempelvis genom att bli en del av en organisation, vars syften är i strid med bibeln och således står under Jehova Guds dom. (Jämför Uppenbarelseboken 19:17—21; Jesaja 2:4.) Om någon som var kristen väljer att förena sig med dem som inte har Guds godkännande, är det därför lämpligt att församlingen underrättas om detta genom en kort pålysning om att denne person tagit avstånd från församlingsgemenskapen och inte längre är ett Jehovas vittne.

¹⁶ Personer som gör sig själva till sådana som inte är ”av vår sort”, genom att uppsåtligt ta avstånd från sanningen och Jehovas vittnens trosuppfattningar, bör lämpligen betraktas och behandlas som sådana personer som blivit uteslutna på grund av ett orätt handlingssätt.

SAMARBETE MED FÖRSAMLINGEN

17, 18. Vad inbegrips i att samarbeta med församlingen när det gäller en uteslutning?

¹⁷ De kristna får åtnjuta andlig gemenskap, när de samtalar om eller studerar bibeln tillsammans med sina bröder eller intresserade personer, men de kommer inte att vilja ha en sådan gemenskap med en utesluten syndare (eller någon som tagit avstånd från sanningen och Jehovas vittnens trosuppfattningar). Den uteslutne personen har blivit ”utstött”, ”dömd av sig själv” på grund av att han ”håller i med att synda”, och de som befinner sig i församlingen både godtar Guds dom och understöder den. En uteslutning innebär emellertid mera än att man bara upphör att ha andlig gemenskap med personen i fråga. — Tit. 3:10, 11.

¹⁸ Paulus skrev att man skulle ”sluta upp att vara i sällskap med ... , ja att inte ens äta med en sådan”. (1 Kor. 5:11) En måltid är ett tillfälle då man kopplar av och umgås med varandra. Följaktligen avvisar bibeln här också sällskapligt umgänge, som att exempelvis följa med en utesluten person för att vara med på en utflykt eller en bjudning, spela boll, åka till stranden, gå på teatern eller sitta ner till en måltid tillsammans med honom.d (De speciella problem som uppstår i samband med att en släkting blivit utesluten tas upp i följande artikel.)

19. Varför kan det ibland tyckas vara svårt att handla rätt i samband med en uteslutning, men varför är det så viktigt att vi ändå gör det?

¹⁹ Ibland kan en kristen känna sig oerhört pressad att ignorera denna anvisning från bibeln. Hans egna känslor kan framkalla den pressen, eller också kan hans bekanta orsaka honom den. En broder blev till exempel pressad till att officiera vid ett bröllop mellan två uteslutna personer. Skulle man kunna resonera som så att detta var en tjänst som bara utfördes i all vänlighet? Man skulle kunna känna det på det sättet. Men varför ville de att just han skulle utföra denna tjänst i stället för att låta stadens borgmästare eller någon annan person med behörighet viga dem? Var det inte på grund av hans ställning som en Guds tjänare och att han var i stånd att ge äktenskapliga råd från Guds ord? Att han gav efter för en sådan påtryckning innebar att han förbrödrade sig med detta par, människor som blivit uteslutna ur församlingen på grund av sitt ogudaktiga handlingssätt. — 1 Kor. 5:13.

20. Hur bör vi handla, om en arbetskamrat blir utesluten?

²⁰ Andra problem uppstår i förbindelse med affärsverksamhet eller anställningsfrågor. Vad händer om du är anställd hos en man som nu blivit utesluten ur församlingen eller om du anställt en person som drabbats av detta? Hur skall du handla då? Om du på grund av ett kontrakt eller av ekonomiska skäl för närvarande är tvungen att fortsätta att ha affärsförbindelser med denne uteslutne individ, kommer du nu helt visst att inta en helt annan attityd mot honom. Att resonera om arbetet eller att hålla kontakt med varandra på arbetsplatsen är kanske nödvändigt, men resonemang om andliga ting och ett privat umgänge kommer att vara sådant som tillhör det förgångna. På detta sätt kommer du att kunna demonstrera din lydnad mot Gud och ha en skyddande barriär framför dig. Detta kommer kanske dessutom att inpränta hos honom hur mycket hans synd har kostat honom på olika sätt. — 2 Kor. 6:14, 17.

KAN MAN TALA MED EN UTESLUTEN ELLER EN SOM TAGIT AVSTÅND FRÅN FÖRSAMLINGSGEMENSKAPEN?

21, 22. Vilka råd och anvisningar får vi genom bibeln när det gäller frågan om vi kan tala med en utesluten person eller inte?

²¹ Om man vill hålla fast vid Guds rättfärdighet och hans anordning med uteslutning, innebär det då att man som kristen inte alls bör tala med en utesluten person, att man inte ens får säga ”Hej!” till honom? Några har funderat på detta och tänkt på vad Jesus sade om att vi skall älska våra fiender och inte hälsa bara på våra bröder. — Matt. 5:43—47.

²² I själva verket gjorde Gud i sin vishet inte något försök att ta upp varje situation som möjligen kan inträffa. Vad vi behöver förstå är tanken i vad Jehova säger om hur en utesluten person skall behandlas, för först då kan vi sträva efter att upprätthålla hans syn på saken. Genom aposteln Johannes förklarar Gud:

”Var och en som tränger sig fram och inte förblir i den Smordes lära, han har inte Gud. ... Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom. Ty den som uttalar en hälsning till honom, han är delaktig i hans onda gärningar.” — 2 Joh. v. 9—11.

23, 24. Varför är det förståndigt att undvika att tala med uteslutna personer?

23 Den apostel som gav denna visa varning stod Jesus mycket nära och visste mycket väl vad Kristus hade sagt om att uttala en hälsning till andra människor. Han visste också att den vanliga hälsningen på den tiden var ”Frid”. Till skillnad från någon personlig ”fiende” eller någon världslig myndighetsperson, som motstår de kristna, är en som blivit utesluten eller en som tagit avstånd från församlingen och som aktivt försöker stödja eller rättfärdiga sitt avfälliga tänkesätt eller fortsätter att uppföra sig på ett ogudaktigt sätt sannerligen inte en människa man tillönskar ”Frid”. (1 Tim. 2:1, 2) Och vi vet alla av erfarenhet att det lilla ordet ”Hej!” kan vara det första steget hänemot ett samtal och kanske även mot ett vänskapsförhållande. Skulle vi vilja ta detta första steg i fråga om en utesluten person?

²⁴ ”Men hur är det om han verkar ångerfull och behöver uppmuntran?” kanske någon undrar. Det finns föreskrifter för hur man skall handla i sådana situationer. Tillsyningsmännen i församlingen tjänar som andliga herdar och beskyddare för hjorden. (Hebr. 13:17; 1 Petr. 5:2) Om en utesluten person eller en som tagit avstånd från församlingen förfrågar sig om saken eller visar tecken på att han vill komma tillbaka och få Guds ynnest, kan de äldste tala med honom. De kan vänligt förklara vad han behöver göra och kan ge honom vissa lämpliga förmaningar. De kan behandla honom på grundval av fakta kring hans tidigare försyndelse och hans attityd. Andra i församlingen känner inte till något om detta. Om någon därför anser att den uteslutne personen eller den som tagit avstånd från församlingen är ångerfull, kan det då inte vara så att hans omdöme mera är grundat på känslosamhet än på exakt kunskap? Om tillsyningsmännen var övertygade om att den personen ångrat sig och ändrat sinne och frambringat frukter som visar tecken på ånger och sinnesändring,e kommer han att återupptas i församlingen. När detta väl hänt, kan de övriga i församlingen hälsa honom varmt välkommen vid mötena, förlåta honom, trösta honom och bekräfta sin kärlek till honom, alldeles som Paulus uppmanade korintierna att göra med den man som återupptogs i Korint. — 2 Kor. 2:5—8.

INTE DELAKTIG I ONDA GÄRNINGAR

25, 26. Vad säger Gud om att man gör sig ”delaktig” med en utesluten person?

²⁵ Alla trogna kristna behöver ta till hjärtat den allvarliga sanning som Gud inspirerade Johannes att skriva ner: ”Den som uttalar en hälsning till honom [en utesluten syndare som förespråkar en falsk lära eller som fortsätter att handla ogudaktigt], han är delaktig i hans onda gärningar.” — 2 Joh. v. 11.

²⁶ Många av kristenhetens kommentatorer tar avstånd från 2 Johannes, vers 11. De menar att det är ”ett okristet råd, som är i strid med vår Herres ande”, eller att det uppmuntrar till intolerans. Men sådana sentimentala tankegångar kommer från religiösa organisationer som inte tillämpar Guds bud: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets” och som sällan eller aldrig utesluter ens sådana som är kända för att handla orätt ur sina kyrkor. (1 Kor. 5:13) Deras ”toleranta” inställning är inte skriftenlig, kristen. — Matt. 7:21—23; 25:24—30; Joh. 8:44.

27. På vilket sätt kan en kristen göra sig ”delaktig”, och med vilken följd?

²⁷ Men det är inte orätt att vara lojal mot bibelns rättfärdige och rättvise Gud. Han talar om för oss att han på sitt heliga berg endast kommer att godta dem som vandrar ostraffligt, gör vad rätt är och talar sanning. (Ps. 15:1—5) Men om en kristen skulle ge sig i lag med någon som handlat orätt, någon som Gud förkastat och uteslutit, eller som tagit avstånd från församlingen, skulle det vara detsamma som att säga: ”Jag vill inte heller vara på Guds heliga berg.” Om de äldste såg honom ha den inriktningen, såg honom regelbundet umgås med en utesluten person, skulle de kärleksfullt och tålmodigt försöka hjälpa honom att återfå Guds syn på saken. (Matt. 18:18; Gal. 6:1) De skulle förmana honom och om det var nödvändigt tillrättavisa honom med stränghet. De vill hjälpa honom att bli kvar på Guds heliga berg. Men om han inte vill sluta upp med att umgås med den uteslutne personen, gör han sig således delaktig i (understöder eller praktiserar) de onda gärningarna och måste drivas ut ur församlingen, bli utesluten. — Tit. 1:13; Jud. v. 22, 23; jämför 4 Moseboken 16:26.

LOJALITET MOT GUDS SYN PÅ SAKEN

28. Hur kan vi visa oss lojala mot Guds syn på denna sak?

²⁸ Lojalitet mot Jehova Gud och hans anordningar är en källa till glädje, för alla hans vägar är rättfärdiga, rättvisa och goda. Detta gäller också hans anordning med att utesluta sådana som handlat orätt och inte ångrar sig och ändrar sinne. Om vi samarbetar i denna anordning, kan vi lita på Davids ord: ”Besinnen dock, att HERREN har utvalt it sig den fromme [lojale, NW].” (Ps. 4:4) Ja, Gud tar till sig, ärar och vägleder dem som är lojala mot honom och hans vägar. Bland de många välsignelser vi får på grund av en sådan lojalitet är glädjen att få tillhöra dem som Gud godkänner och tar emot på sitt heliga berg. — Ps. 84:11, 12.

KOMMER DU IHÅG SVAREN PÅ DESSA PUNKTER?

Hur blev judarna behandlade, när de blev utstötta ur synagogan?

Vilken skillnad i behandling visade Paulus att det skulle vara mellan

1) omoraliska människor i världen och

2) omoraliska människor som blivit uteslutna ur församlingen?

Hur bör de kristna betrakta en person som tagit avstånd från församlingen?

En ”uteslutning” medför att man upphör med vilket slags gemenskap?

Varför hälsar inte en kristen på eller talar med uteslutna personer?

Vad måste vi göra i samband med en uteslutning för att få stanna kvar på Guds heliga berg?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 14]

”Ja att inte ens äta med” en utesluten person