Frågor från läsekretsen

● Vad är innebörden i 2 Korintierna 6:7, där det talas om ”rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra”? — USA.

Andra Korintierna 6:7 ingår i en beskrivning av hur aposteln Paulus och hans medarbetare anbefallde sig som Guds tjänare. Ett av de sätt på vilka de gjorde detta var ”med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra”. Detta kan syfta på att man i forntiden använde högra handen till att svinga svärdet och vänstra handen till att hålla skölden. När Paulus och hans följeslagare angreps från alla sidor, var de följaktligen fullt väpnade till att föra andligt krig.

Denna andliga krigföring beskrivs i 2 Korintierna 10:3—5: ”Fastän vi vandrar i köttet, för vi likväl inte krig enligt vad vi är i köttet. Ty vår krigförings vapen är inte köttsliga, utan genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting. Ty vi kullkastar tankebyggnader och allt högt som uppreses mot Guds kunskap.” (NW) För att den kristna församlingen i Korint inte skulle ledas bort från trogen hängivenhet för Kristus förde Paulus detta andliga krig mot falska lärare och ”extra prima apostlar”. — 2 Kor. 10:8—10; 11:12—14; 12:11, NW.

När det gäller köttet var Paulus och hans medarbetare ofullkomliga människor med syndiga böjelser. Men de tillgrep inte det fallna köttets vapen — illfundighet, svek eller knep. (2 Kor. 11:3, 13; 12:16) De förlitade sig inte på mänsklig förmåga, vishet och kraft. Genom att undvika överdrift i tal eller ådagaläggande av mänsklig vishet och dess förmåga att övertyga kunde de hjälpa andra att med hjälp av Guds ande och kraft bygga upp tro. (1 Kor. 2:2—5) Det främsta vapnet att kullkasta falska tankebyggnader med var Guds ord eller budskap. — Hebr. 4:12; Tit. 1:9.

Djup kärlek och omsorg om andra drev dem att föra andligt krig. Deras motiv var inte på något vis köttsliga. De sökte inte ära, rikedom eller inflytande. Det var som Paulus sade till korintierna: ”Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, är det då för mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott? Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi än mer hava det? Och likväl hava vi icke gjort bruk av den rättigheten, utan vi fördraga allt för att icke lägga något hinder i vägen för Kristi evangelium.” (1 Kor. 9:11, 12) ”Vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång.” — 2 Kor. 7:2.

Man kan således se att de ”vapen” som Paulus gjorde bruk av var rättfärdiga eller rätta medel till att främja den sanna tillbedjans sak mot alla angrepp.

● Måste man låta blodet rinna av fiskar innan man kan äta dem? — USA.

Bibeln omnämner inte uttryckligen avlägsnande av blod ur fiskar. Det är bara i fråga om landdjur och fåglar som vi läser: ”Om någon ... fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och övertäcka det med jord.” — 3 Mos. 17:13.

Fiskar som enligt villkoren i den mosaiska lagen var lämpliga som föda innehöll inte blod i sådan mängd att det kunde rinna ut och övertäckas med jord. Det var uppenbarligen av detta skäl som lagen inte framställde något bestämt uttalande om att blodet skulle rinna av från fiskar.

Eftersom det inte finns någon biblisk bestämmelse om att krama eller blötlägga kött för att avlägsna blodet, är ingen förpliktad att vidta extrema åtgärder för att tvinga fram blod ur en fisk. Varje slags djurs blod representerar naturligtvis djurets liv och är därför heligt. Om man skär upp en fisk och då ser en blodsamling, bör man naturligtvis avlägsna detta blod.

● Vilken inställning har Jehovas vittnen till jurytjänst? — USA.

Jehovas vittnen erkänner att det människor gör med avseende på jurytjänst är en personlig angelägenhet, som måste vägledas av samvetets röst.

För egen del menar Jehovas vittnen i allmänhet att de inte bör sitta som domare över andra människor. När Herren Jesus Kristus, deras föredöme, ställdes inför en möjlighet att handlägga en rättslig dispyt, avvisade han detta med orden: ”Vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?” (Luk. 12:14) Aposteln Paulus kom med liknande frågor i sitt brev till korintierna: ”Icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför [i församlingen] haven I ju att döma; dem som äro utanför skall Gud döma.” — 1 Kor. 5:12, 13.

Vidare är det många jurymän som inte önskar bli vägledda av Guds ords lagar då det gäller att komma fram till ett utslag. Somliga har rådfrågat horoskop, gett efter för personliga fördomar eller fallit till föga för påtryckningar från andra, då de skulle fatta ett beslut. Det finns alltså risk att man skall bli delaktig i vrång dom. När saken gäller en anklagad persons liv, kan det betyda att man ådrar sig blodskuld. Följaktligen kan man förstå varför jurytjänst kan leda till allvarliga samvetskonflikter.

De juridiska kraven för jurytjänst och anordningarna för frikallelse varierar från plats till plats. Inom Förenta staterna kan förhållandena i en stat skilja sig mycket från förhållandena i en annan. Ibland kan man få sitt namn avlägsnat från förteckningen över tänkbara jurymän genom att förklara sin inställning för tingsnotarien eller domaren. Domstolsutslag i West Virginia, Minnesota och Washington har rentav hävdat en enskilds rätt att av religiösa skäl vägra jurytjänst. I Colorado beviljas personer som med dokument kan styrka att de är Jehovas vittnen befrielse från jurytjänst.

Befrielser medges emellertid inte överallt. Om någon som kallats till jurytjänst inte kan bli befriad ens efter det han förklarat saken för domaren, kan han likväl, när han utfrågas av advokaterna innan rannsakningen börjar, redogöra för sina samvetsbetänkligheter beträffande ett fall. Om det inte medges att den kristnes samvetsbetänkligheter gör att han inte är lämpad för jurytjänst, kan han mena att han måste vägra denna tjänst för att inte göra våld på sitt samvete. I detta fall bör han bereda sig på att möta de följder som kan uppstå som ett resultat av beslutet.