Hur avgör du vilken väg du skall vandra i livet?
”Lyckliga är de som är klanderfria på sin väg, de som vandrar enligt Jehovas lag.” — Psalm 119:1, NW.
1. Vad är av stor betydelse för att man skall bli lycklig, enligt vad historien visar?
”VAD krävs för att få leva ett lyckligt liv?” Många människor skulle besvara den frågan genom att nämna materiella ting, sådant som mat, kläder och tak över huvudet, eller olika former av rekreation och nöjen. Men ändå visar historien att det som har större betydelse för ett lyckligt liv är vilken syn man har på livet och hur man lever sitt liv. Hur kommer du att handla när du har med din arbetsgivare, dina kamrater och din familj att göra? Kommer du då att säga sanningen? Kommer du att ta det som inte är ditt? Kommer du att utföra vissa tvivelaktiga arbeten eller roa dig med sådant som är tvivelaktigt?
2. Hur avgör en del människor vilken väg de skall vandra i livet, och vilka frågor leder detta till?
2 För att kunna fatta beslut i sådana frågor föredrar vissa människor bestämda regler som de antingen känner till eller som de kan leta fram när de behöver dem. Andra gör vad de ”känner” vara rätt enligt sitt samvete. Eftersom bibeln har så mycket att säga om ”samvetet”, kanske du skulle vilja fråga: Vad är samvetet för något? Hur verkar det? Har det stor betydelse när vi skall fatta beslut och söka finna lycka? Och hur kan vi vara i stånd att säga som aposteln Paulus sade: ”Jag har uppfört mig inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till denna dag”? — Apostlagärningarna 23:1.
Ditt samvete — vad är det?
3, 4. Vad är ”samvetet”, och vilka har ett sådant?
3 De flesta människor tänker på samvetet som en allmän känsla för vad som är rätt och orätt. Vi har emellertid en källa som ger exaktare upplysning om det — Guds ord. Bibeln hjälper oss att inse att samvetet är något som bär vittnesbörd inom oss. Således sade Paulus: ”Mitt samvete vittnar med mig i helig ande.” (Romarna 9:1) Han använde det grekiska ordet suneiʹdesis, som bokstavligen betyder ett samvetande med sig själv. Således är samvetet en förmåga att se på sig själv och sedan fälla ett omdöme om sig själv, att bära vittnesbörd om sig själv.
4 Samvetet är inte enbart en social utvecklingsprodukt, för bibeln visar att Gud inplantade det i det ursprungliga människoparet. (1 Moseboken 3:7, 8) När Paulus tog upp frågan om judarnas och hedningarnas ansvar, skrev han: ”Ty närhelst folk av nationerna [hedningarna], som inte har lag, av naturen gör vad som hör till lagen, är dessa, fastän de inte har lag, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, under det att deras samvete vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” (Romarna 2:14, 15) Ja, även folk som inte har en skriven lag från Gud har betraktat sådant som mord, stöld och incest som orätt. Vi kan också se av dessa verser att samvetet är ett samspel mellan hjärtat och sinnet (”tankarna”).
5. Nämn ett sätt som ditt samvete fungerar på.
5 Den funktion hos samvetet som vi troligen är mest förtrogna med är den dömande, den som dömer vårt handlingssätt efteråt, efter det att vi begått den orätta handlingen. När vi kommer till den slutsatsen att vi gjort något orätt eller handlat oärligt, anklagar och domfäller vårt samvete oss. (Jämför 2 Samuelsboken 24:10; 1 Johannes 3:20.) Om vi reagerar positivt, kan denna uppgift som samvetet har hjälpa oss och driva oss till att undvika att ännu en gång handla orätt. Och det kan få oss att ångra oss och ändra sinne, be om förlåtelse eller rentav gottgöra den skada vi åstadkommit, om detta är möjligt. — Psalm 32:3, 5; Matteus 5:23, 24; Lukas 19:1—8.
6. På vilket annat sätt kan ditt samvete verka?
6 Vårt samvete kan verka på ett annat sätt. Även om några säger att ett gott samvete är ett tyst samvete, bör vårt samvete uppmana och stimulera oss till att göra det som är rätt, när vi måste fatta beslut i en fråga eller ställs inför något problem. Vi har ett gott föredöme i Josef, då han stod emot de närmanden som Potifars hustru gjorde. Trots att Gud ännu inte hade gett en skriven lag mot äktenskapsbrott, drev Josefs samvete honom till att vägra att begå en omoralisk handling. (1 Moseboken 39:1—9) Om vi lyssnar till vårt samvete innan vi handlar, kan vi undvika de kval som ett oroat samvete ger.
7. Vad önskar vi få svar på genom detta studium?
7 Frågan kvarstår: Hur stort inflytande bör samvetet ha? Tror du att de flesta moralfrågor och frågor av mera personlig art bör avgöras på grundval av vad samvetet säger? Eller tycker du att det är bättre att ha bestämda regler att följa? Det behöver vi veta. Och finns det dessutom faror som vi behöver vara uppmärksamma på? Vad framkommer i Guds ord, där det sägs att bibeln är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”? — 2 Timoteus 3:16.
Extrema åsikter
8. Vilka två extrema åsikter om moral har förekommit?
8 Konflikten mellan regler och samvete är gammal. I artikeln ”Casuistry” (kasuistik) i Encyclopædia Britannica (11:e upplagan) förklaras det att moral ”ibland har ansetts vara en yttre lag, ibland en människas inre sinnelag. ... De som tror på lag har förlitat sig på auktoritet eller logik; medan de som tror på människans sinnelag främst ser till våra instinktiva förmågor — samvetet, förnuftet eller känslorna.” När Jesus och apostlarna vandrade här på jorden, existerade båda dessa extrema åsikter. Vi kan bättre förstå bibelns balanserade och gudaktiga vishet, om vi studerar hur situationen var då.
9, 10.a) Hur visade fariséerna en extrem inställning? b) Vilken helt annan inställning var allmänt förhärskande bland grekerna och romarna?
9 De judiska fariséerna förespråkade nitiskt regler och föreskrifter. De nöjde sig inte med den mosaiska lagen, utan utvecklade en mängd regler eller ”människobud” som gjorde Guds budord ogiltiga. Förutom att de utvecklade dessa regler som gick utöver vad Gud begärde, uppmuntrade deras formalistiska inställning människor till att tro att rättfärdighet kunde uppnås genom att man lärde känna och höll dessa människogjorda regler och föreskrifter. — Matteus 15:1—20; 23:1—5; Lukas 18:9—12.
10 ”Vid motsatt pol stod det forntida Grekland”, säger Samuel H. Butcher som studerat den grekisk/romerska kulturen. ”Bland grekerna blev ... inga lärosystem och sedvänjor och inga handledningar fyllda av auktoritativa moralnormer någonsin vidarebefordrade i dokumentär form. ... Oföränderliga regler lamslog handlingsförmågan.” Beträffande romarna sägs det i Encyclopædia Britannica: ”Cicero och Seneca lät förnuftet vägleda dem. De lät varje problems för- och nackdelar vara det avgörande och såg mer till anden än till bokstaven.” Denna grekisk/romerska filosofi var populär under det första århundradet. Skulle den verka tilltalande på de kristna? Paulus skrev: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är ... i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” — Kolosserna 2:8; Apostlagärningarna 17:18—21.
11. Hur har de två extrema åsikterna kommit till synes senare i historien?
11 Också under senare århundraden har båda dessa extrema åsikter haft sina förespråkare, även bland dem som kallat sig kristna. Jesuiterna var kända för att förespråka en moral som var grundad på ett otal kyrkliga lagar. Efter reformationen kom protestantismen och lade stor tonvikt på individualism och samvete, något som har lett till den allmänt utbredda inställning som är känd som ”situationsetik” och som populariserats av episkopalteologen dr Joseph Fletcher. I The National Observer heter det: ”Doktor Fletcher har tydliggjort en kontroversiell offentlig deklaration om den enskildes frihet och ansvar, grundad på den broderliga kärlekens etik, och han säger att denna bör frigöra den moderna människan från stränga, föråldrade regler och lagsamlingar, till exempel de tio budorden. ... Med kärlek som enda vägledning blir då abort, föräktenskapliga sexuella förbindelser, skilsmässa, ... och andra konventionellt orätta handlingar någonting som för dr Fletcher är moraliskt acceptabelt i vissa situationer.”
12. Vilken fara behöver vi akta oss för?
12 Det framstår klart att människor har en tendens att gå till ytterligheter — att låta sig vägledas antingen av regler eller av samvetet. Det kan vara så att några ser svagheten i det ena av dessa extrema synsätt och reagerar så kraftigt att de går till den andra ytterligheten, alldeles som en pendel svänger från extrem höger till extrem vänster. Efter medeltiden svängde till exempel pendeln från jesuiternas inställning att man måste ha regler att gå efter till reformatorernas betoning av frihet och samvete. Du kanske också känner till föräldrar som var alltför stränga, när de fostrade sina barn. Men när dessa barn sedan växte upp, reagerade de så att de gick till den andra ytterligheten och tillät sina barn att ta sig vilka friheter som helst, vilket fick ödesdigra följder. Vi kan se sannfärdigheten i följande ord hämtade från bibeln: ”Jag vet det, Herre [Jehova]: människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” — Jeremia 10:23.
Guds balanserade vägledning är till hjälp
13. Vilken hjälp får vi genom bibeln när det gäller moralen och samvetet?
13 Jehova har försett oss som är kristna med en balanserad hjälp, bibeln, så att vi kan undvika: 1) paragrafrytteri eller överbetoning av regler, vilket kan leda till att man får en småaktig, sträng syn på livet och på sin gudsdyrkan, eller 2) överbetoning av samvetsfrihet, vilket har lett till att somliga antagit ett mänskligt synsätt och rentav rättfärdigat orätta handlingar. För att vi skall kunna förstå jämvikten i Guds ord och dra nytta av den vägledning vi därigenom får, behöver vi ha samma inställning som David hade: ”Gör så att jag lär känna dina vägar, o Jehova; lär mig dina stigar. Gör så att jag vandrar i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud.” — Psalm 25:4, 5, NW.
14, 15. Vad kan vi genom de kristna grekiska skrifterna lära angående judarnas respektive Guds syn på den mosaiska lagen?
14 Bibeln uppenbarar att Jesus inte godkände den laginriktade mentalitet som de skriftlärda och fariséerna hade. Några judar hade inte lust att använda sin gudagivna tankeförmåga och tyckte därför kanske om de regler som gällde hur långt upp på armarna de skulle tvätta sig, vad som räknades som ”arbete” på sabbaten,a vilka grödor de måste ge tionde av och så vidare. Denna inställning resulterade i tunga regler, som ständigt måste uttolkas och som dessutom drog bort uppmärksamheten från andan i bibeln och de viktigare tingen i den. Jesus sade följande till de religiösa ledarna: ”Ni ger tiondelen av myntan och dillen och kumminen men [ni har] inte ... brytt er om de viktigare tingen i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” — Matteus 23:23; Markus 7:3, 4.
15 Den mosaiska lagen bidrog till att judarna höll sig andligt, moraliskt och fysiskt friska, och dessutom bevisade den att de som syndare behövde Messias. (Galaterna 3:19, 23—25; Romarna 7:7—14) Eftersom den utgjorde en fullkomlig norm, kunde ingen israelit hålla den felfritt och på så sätt få ett fullkomligt samvete. (Hebréerna 9:9, 10) Även om denna lagsamling hade sitt ursprung hos Gud, skaffade han undan den så fort hans uppsåt med den var fullbordat. Därefter skulle Gud lägga sina lagar i deras sinnen och hjärtan i stället för att handla med sitt namnfolk på grundval av en omfattande skriven lagsamling. — Jeremia 31:33; Hebréerna 10:16; 2 Korintierna 3:5—11.
16. Vilken lärdom ger denna artikel a) dem som är mycket stränga mot sig själva och b) oss och vår syn på regler och föreskrifter?
16 De som i vår tid övar tillsyn över eller samordnar andras aktiviteter måste tänka på detta och akta sig för att betunga dem med onödiga människogjorda lagar och föreskrifter. Benägenheten att göra så kan vara stark hos dem som är mycket stränga eller krävande mot sig själva och som därför anser att andra bör se saker och ting på samma sätt som de. Men Paulus skrev till de kristna: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Korintierna 1:24) Med tanke på detta bör kristna i största allmänhet akta sig för att ha som önskan att någon med myndighet skall sätta upp regler för varje tänkbar situation. Vi bör i stället öka vår kunskap om vad Guds ord säger och på så sätt öva upp våra samveten och uppfattningsförmågor. — Hebréerna 5:14.
17. Vilken annan orätt åsikt måste vi vara på vakt emot?
17 En annan fara är emellertid att svänga över till den andra ytterligheten och anse att varje kristen är fri att göra praktiskt taget allt som hans samvete tillåter honom att göra. Några har på senare tid gjort en stridsfråga av detta och säger att ”kristendomen inte är en religion fylld av regler” och hänvisar till skriftställen som exempelvis följande: ”Ni blev ju kallade till frihet, bröder; använd bara inte denna frihet som ett motiv för köttet, utan var genom kärleken slavar åt varandra. Ty hela lagen är uppfylld i ett enda uttalande, nämligen detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’” (Galaterna 5:13, 14) Det är sant att de kristna inte står under den mosaiska lagen eller någon annan omfattande lagsamling med gudomliga lagar. Men samtidigt bör vi vara vaksamma, så att ingen vilseleder oss ”med övertalande argument” (”övertalar er under falska förespeglingar”, 1981), för en ärlig granskning av bibeln visar att den innehåller vissa lagar och föreskrifter som gäller oss. — Kolosserna 2:4.
Kristna är inte utan lagar
18, 19. Var står de kristna när det gäller bibelns lagar och föreskrifter?
18 Paulus skrev till korintierna att en man som gjort sig skyldig till otukt borde uteslutas ur församlingen. Han tillade att avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, homosexuella, tjuvar, giriga, drinkare, smädare och utpressare inte ”skall ärva Guds rike”. (1 Korintierna 5:1, 6, 7, 11—13; 6:9—11) Vi läser också att de kristna måste avhålla sig från ting som är offrade åt avgudar, från blod, från ting som blivit kvävda och från otukt och att förmenta bröder som förespråkar falska läror skall avvisas. (Apostlagärningarna 15:28, 29; Titus 3:10; 2 Johannes, vers 9—11) Att det här är fråga om lagar framgår tydligt. Den som utövar sådana synder kan inte bli en sann kristen. Och om en Guds tjänare fortsätter att begå sådana synder utan att ångra sig och ändra sinne, måste han uteslutas ur församlingen.
19 Vi finner också lagar i bibeln som gäller överträdelser som man inte blir utesluten för. Paulus skrev till exempel att kristna som är fria att gifta sig bör gifta sig ”bara det sker i Herren”, och han befallde att ”om någon inte vill arbeta, så må han inte heller äta”. (1 Korintierna 7:39; 2 Tessalonikerna 3:10) Någon kan kanske resonera: ”Eftersom jag inte kommer att bli utesluten om jag underlåter att lyda detta råd, behöver jag inte ta så allvarligt på en föreskrift som denna.” Vilket oförnuftigt tänkesätt! Gud tar dessa regler och föreskrifter allvarligt. Sade inte Paulus till tessalonikerna att de skulle hålla lata personer som avsiktligt visade olydnad mot föreskriften om arbete ”märkta” och sluta umgås med sådana? — 2 Tessalonikerna 3:14, 15.b
20, 21. Vad kan vi lära om församlingsdirektiv, och hur bör vi se på sådana?
20 Vissa regler och föreskrifter är speciellt till nytta för församlingen. Några bland de första kristna kunde till exempel tala i tungor. Paulus gav direktiv om att endast två eller tre av dem skulle tala vid ett och samma tillfälle, att de skulle tala i tur och ordning och att en översättare skulle vara närvarande — föreskrifter som befrämjade friden och ordningen. (1 Korintierna 14:26—33) På liknande sätt kan de äldste i en församling i vår tid ge direktiv om att utgångarna i Rikets sal skall hållas fria, att platser inte skall markeras i onödan eller att fordon skall parkeras med hänsyn till grannarna och säkerheten. Sådana församlingsföreskrifter är inte oskriftenliga, eftersom de ges i samma syfte (för fridens och den goda ordningens skull) som Paulus’ råd angående tungomålstalandet. Ett bibliskt råd som är närbesläktat med detta är: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er.” (Hebréerna 13:17) Eftersom vi aktar oss för att begå sådana synder som att ljuga eller att stjäla på grund av att lydnaden för Gud är inbegripen, måste denna text gälla vår lydnad för de äldstes vägledning i församlingsfrågor. Det är inte heller svårt att handla så, under förutsättning att de inte sätter upp en massa lagar och ”spelar herrar över dem som är Guds arv”. — 1 Petrus 5:3.
21 Det finns andra ”regler och föreskrifter” eller sätt att utföra olika ting på som är till nytta för den världsvida hjorden. Jehovas vittnen ombeds till exempel att sända in rapporter över sin verksamhet med att vittna. (Jämför Apostlagärningarna 2:41, 42; 8:14.) En individ som svänger mot den extrema åsikten att man skall ha individuell frihet kanske tycker illa om detta förfaringssätt. Men tänk på vilken nytta man har av dessa rapporter, eftersom de som övar tillsyn över hjorden genom dessa har kunnat se i vilken omfattning vittnandet om Riket har blivit utfört, var hjälp behöver sättas in och när nya lärjungar kan bilda en församling. Och har vi inte glatt oss, när vi fått läsa den världsvida rapporten? (Hesekiel 9:11; Markus 6:30; Apostlagärningarna 14:21—23; 15:3; 19:1—6) Vi kan visa att vi förlitar oss på att Gud vägleder sitt folk genom att ha en understödjande och samarbetsvillig ande.
22. Varför behöver vi ytterligare studera frågor som rör samvetet?
22 Förutom att bibeln innehåller särskilda lagar eller föreskrifter, innehåller den fina principer, som förståndiga kristna kan tillämpa för att på så sätt bevara sig ”klanderfria på sin väg”. (Psalm 119:1, NW) Principer är till särskilt stor nytta när det gäller att bringa samvetet i samklang med Guds tänkesätt. Men vad innebär det i ”samvetsfrågor”? Några har haft följande åsikt: ”Om en viss sak är en samvetsfråga, är det helt och hållet min ensak hur jag handlar i den.” Låt oss undersöka den frågan i följande artikel och ta emot ytterligare undervisning om hur vi kan öva vårt samvete, så att vi får största möjliga nytta av det.
[Fotnoter]
a Se ”Frågor från läsekretsen” på sidan 29.
Kan du förklara?
□ Vad är ditt samvete, och på vilka olika sätt kan det hjälpa dig?
□ Vilka två extrema åsikter när det gäller moralen har existerat?
□ Hur hjälper bibeln oss att få en rätt syn på vägledning på moralens område?
□ Vilken skriftenlig syn behöver vi få på lagar och föreskrifter?
[Infälld text på sidan 14]
De som kräver mycket av sig själva behöver vara på sin vakt mot sin benägenhet att ställa upp en mängd regler och föreskrifter för andra och sedan kräva att de följer dessa
[Infälld text på sidan 15]
Några har gjort det misstaget att de ansett att en kristen är fri att göra allt som hans samvete tillåter honom att göra
[Bild på sidan 12]
I moralfrågor har människor ofta svängt från den ena ytterligheten till den andra
PLIKT KÄNSLA SAMVETE
LAGAR REGLER MYNDIGHET