Hur har det gått med tron?
Håller materialismen på att omintetgöra tron? Kan man äga stark kristen tro i denna tid?
TRON är inte en gåva som en del människor får, under det att andra inte får den. Den är inte något som man föds med, utan den är en egenskap som man måste utveckla. Människor i forntiden som blev ryktbara för sin tros skull var inga övermänniskor. De var rätt och slätt människor sådana som vi. De måste utveckla sin starka tro, allteftersom de växte till i kunskap och insikt om Jehova Gud. De kunde se hans vishet och makt återspeglas i de skapade tingen, och de kände väl till hur han hade handlat med människor som levde före deras egen tid. Deras egna upplevelser med Gud bidrog också till deras tros uppbyggande. På grundval av den kunskap de vann om honom, utvecklade de obetingad tillit till honom.
Det var tro på Jehova som satte Mose i stånd att förtröstansfullt säga till de flyende israeliterna: ”Var icke rädda. Stå fasta och se Jehovas frälsning, som han skall utföra för eder i dag. Ty egyptierna, som ni nu se i dag, dem skola ni icke se mera, nej, aldrig mera. Jehova skall själv strida för eder, och ni själva skola vara tysta och stilla.” (2 Mos. 14:13, 14, NW) Mose behövde tro för att kunna leda två millioner människor eller kanske flera genom Röda havet och in i en öken, där det var ont om mat och vatten, men Mose litade på att Gud skulle vara med dem, ty han gjorde såsom Gud bjöd honom.
Det fanns många människor som utvecklade en stark tro, som förmådde dem att utföra storverk till Jehovas ära. ”Vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.” (Hebr. 11:32—34) De blev framträdande på grund av sin tro.
Var finner man tro i våra dagar?
När du läser bibelns berättelse om den stora tro som människor i forna tider lade i dagen, undrar du då var man finner sådan tro i våra dagar? Frågar du dig själv: Hur har det gått med tron? Var finns det människor som har en sådan tro som Noa, Abraham, Mose, David och Jeremia? Om du ser dig omkring i den nutida världen, finner du föga verklig tro på människans Skapare. Det materialistiska tänkesättet dominerar världen i sådan utsträckning, att man litar mera på människors åsikter än på Guds ord, på människors lagar än på Guds lagar och på människans kraft och styrka än på Guds makt.
När alltså människorna i vår generation förtröstar på mänsklig vishet och militärmakt såsom den ”arm” som skall skydda dem, visar de att de saknar tro på den suveräne härskaren. ”Så säger HERREN [Jehova]: Förbannad är den man, som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN. Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma.” — Jer. 17:5, 6.
Eftersom Jesus på förhand visste att världen skulle bli uppfylld av till bekännelsen kristna människor, som skulle nalkas Gud med läpparna men vilkas hjärtan skulle vara långt ifrån honom, sade han: ”När Människosonen kommer, skäll han verkligen finna denna tro på jorden?” (Luk. 18:8, NW) Han kan inte finna den i kristenhetens religionssamfund, ty de har gjort sig till såta vänner med denna världens regeringar. De är snabba att säga sig tro på mänskliga ledare och mänskliga planer för freden, men de är tröga att säga sig förtrösta på Guds rike såsom mänsklighetens enda hopp.
Tro på Guds rike och förtröstan på att han har makt att beskydda finner man emellertid i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. I stället för att göra en arm av kött till sin förtröstan, såsom det medel som skall införa en av fred präglad värld, sätter det reservationslöst sin förtröstan till Jehova Gud.
En stark tro
Om du är en åt Gud överlämnad kristen i den nya världens samhälle, måste du oavlåtligen sträva efter att utveckla en stark tro och att bevara den. Eftersom du lever i en värld där det saknas tro, har du inte råd att bli vårdslös när det gäller att utveckla tron. Du får inte låta materialismen inkräkta på dina intressen och på din tid, därhän att din tro försvagas. Du behöver alltid ha samma inställning som Jesu efterföljare, vilka sade till Jesus: ”Giv oss mera tro.” — Luk. 17:5, NW.
Hurudan är din tro vid en jämförelse med Mose tro eller med aposteln Paulus’? Har du samma tro som förmådde Paulus att uthärda många faror för förkunnarverkets skull? ”Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet. Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder — allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet.” (2 Kor. 11:25—27) Har du sådan tro som krävs för att man skall kunna möta sådana faror och fysiska strapatser för Guds tjänsts skull? Är hans tjänst så betydelsefull för dig? Om den inte är det, vart har din tro då tagit vägen? Har du underlåtit att hålla i med att utveckla tron?
Paulus bibehöll en stark tro på Jehova ända till den dag han dog, omkring trettio år efter det att han blivit en kristen. Han lät inte en lång tid av tjänst dämpa hans nit eller försvaga hans förtröstan på Gud. Han höll inte igen utan gav sina bästa krafter åt förkunnarverket. Kan du säga att du gör detsamma?
Ge ut er själva
Den utsträckning, i vilken du ger ut dig själv i den kristna förkunnartjänsten, kan i viss mån tala om vilket mått av tro du har. Om du endast gör ringa ansträngningar själv för att tjäna Gud och låter andra intressen ta det mesta av din uppmärksamhet och din tid, då är din tro mycket svag. Din brist på entusiasm för Guds tjänst anger att du inte helt och fullt litar på att han skall göra det som han har lovat. Du behöver bygga upp din tro, utveckla den, så att den kan bli stark. Detta är viktigt, om du skall få överleva och vinna Guds godkännande. ”För övrigt är det utan tro omöjligt att vinna Guds välbehag, ty den som nalkas honom måste tro, att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom.” — Hebr. 11:6, NW.
Håller du igen och är ovillig att hålla övningstal i den teokratiska skolan eller ta emot en ansvarsfull post i församlingen, därför att du tycker dig sakna förmåga? Tyckte inte Mose att han saknade förmåga att göra det som Gud begärde att han skulle göra? Menade inte Jeremia att han var såsom ett barn, när han fick den mycket ansvarsfulla uppgiften att vara Guds profet? Men tack vare sin tro gjorde dessa män det som de menade att de inte kunde göra. Genom en likadan tro kan du utföra vissa ting i förkunnartjänsten som du kanske menar att du inte kan göra. Om du visar ifrån dig tjänsteprivilegier, hur har det då gått med din tro? Litar du inte på att Gud skall hjälpa dig genom sin ande? ”Om någon tjänar, må han tjäna såsom beroende av den kraft som Gud förser.” — 1 Petr. 4:11, NW.
De som tillhör den nya världens samhälle har möjlighet att använda en hel del tid i förkunnartjänsten såsom pionjärer. Många säger sig vilja ha del i det verket, men de drar sig för att göra sig av med sina materiella ägodelar och göra förändringar beträffande sitt arbete, så att de kan ha del i det. Beror detta på att deras tro är svag? Är de ovilliga att visa en tro sådan som Paulus’ genom att erbjuda sig att tjäna Gud direkt med det mesta av sin tid, såsom han gjorde? De bör noggrant rannsaka sig själva och bygga upp sin tro, om detta är orsaken till att de håller igen. Om du hör till dem som inte har några ofrånkomliga försörjningsplikter eller dylikt, ge då belägg för din tro genom att ägna din tid åt Guds tjänst såsom pionjär. Utveckla eller öva upp en sådan förtröstan på Gud och nitälskan för honom som Paulus hade.
Forntidens människor gav ut sig i Guds tjänst, ty de visste att det var rätt. De visste att det verk de utförde var till nytta för människor och till ära för Jehova Gud. Driver din tro dig till att göra såsom de? Fastän de vid den tiden inte fick uppfyllelsen av Guds löften som lön för sin trohet, skall de få se denna uppfyllelse i behörig tid genom att få uppstå från de döda. Om Abraham, Isak och Jakob läser vi: ”I tron dogo alla dessa, fastän de icke fingo uppfyllelsen av löftena, men de sågo dem långt borta och hälsade dem och tillkännagåvo offentligen att de voro främlingar och tillfälligt bosatta i landet.” (Hebr. 11:13, NW) De visste att deras tjänst för Jehova inte var förgäves och att han skulle uppfylla varje löfte till dem. Du kan utöva samma förtröstan i denna tid utan att bli missräknad. Du kan planera för framtiden ”på grundval av ett hopp om det eviga liv, som Gud, vilken icke kan ljuga, för länge sedan har utlovat”. — Tit. 1:2, NW.
Den starka tro som människor i forntiden ägde kan man äga också i denna tid. Den kan utvecklas och stärkas genom exakt kunskap i bibeln, verksamhet i förkunnartjänsten och kärlek till Gud. Fastän man i världen i allmänhet litar till en arm av kött, litar alla som tillhör den nya världens samhälle och som har utvecklat och stärkt sin tro, obetingat på Guds arm. Gud är deras styrka, deras skydd och deras hopp, och de skall inte låta materialism eller något som helst annat bryta ned deras tro på honom. Likt människorna i forna tider förtröstar de på honom och ger ut sin livskraft i hans tjänst. ”Välsignad är den man, som förlitar sig på Jehová, som har Jehová till sin förtröstan.” — Jer. 17:7, Åk.