Förfela inte syftet med den befrielse Jehova ger!
”I det vi arbetar tillsammans med honom, bönfaller vi er också om att inte ta emot Guds oförtjänta godhet och sedan förfela dess syfte.” — 2 Kor. 6:1, NW.
1. Hur fick aposteln Paulus röna oförtjänt godhet från Jehova, och varför uppskattade han den?
NÄR aposteln Paulus talade om Jehovas oförtjänta godhet, talade han av erfarenhet. Paulus hade själv tagit emot oförtjänt godhet från Jehova, och han uppskattade den i mycket hög grad. Jehovas oförtjänta godhet visades honom då han i själva verket var på väg för att förfölja Jehovas sanna tjänare, men Paulus hade ett gott hjärta, ett mottagligt hjärta, och hans hjärta var mottagligt för Jehovas godhet. (Apg. 9:1—30) För församlingarna i Galatien gjorde Paulus en återblick på sitt tidigare handlingssätt, i det han skrev: ”I haven ju hört, huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den, ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.” (Gal. 1:13, 14) Men genom Jehovas oförtjänta godhet blev Paulus befriad från sina fäders oskriftenliga stadgar och traditioner. Han ångrade sin tidigare livskurs och slog in på en ny kurs.
2. Vilket privilegium ställdes i utsikt för Paulus genom denna oförtjänta godhet? Vilket gensvar gav han?
2 I Galaterna 1:15, 16 får vi veta att Paulus genom Jehova Guds oförtjänta godhet blev kallad till den kristna förkunnartjänsten. Han sade: ”Gud, som skilde mig från min moders liv och kallade mig genom sin oförtjänta godhet, fann för gott att uppenbara sin Son i samband med mig, för att jag skulle kungöra de goda nyheterna om honom för nationerna.” (NW) Han bekräftade också för efesierna att det var genom oförtjänt godhet som han blev kallad till förkunnartjänsten: ”Jag blev en tjänare i fråga om detta, enligt Guds oförtjänta godhets fria gåva, som blev mig given enligt det sätt varpå hans kraft verkar. Åt mig, en man som är ringare än den ringaste av alla heliga, blev denna oförtjänta godhet given, att jag skulle för nationerna kungöra de goda nyheterna om Kristi outgrundliga rikedom.” (Ef. 3:7, 8, NW) Paulus visade att han uppskattade Jehovas oförtjänta godhet genom att han arbetade hårt i den förkunnartjänst som erbjöds honom, och på så sätt kunde han mycket väl anbefalla åt andra att följa hans föredöme i den kristna förkunnartjänsten. — 1 Kor. 11:1.
Det behövdes en förändrad uppfattning i Korint
3, 4. Hade Paulus goda skäl att uppmana korintierna att inte förfela syftet med Jehovas oförtjänta godhet? Förklara.
3 Paulus hade goda skäl att skriva till korintierna om den befrielse som Jehova gav och om hans oförtjänta godhet. Av allt att döma hade en del av de kristna i Korint förfelat syftet med Jehovas oförtjänta godhet. Det forntida Korint var enligt allmänna meningen en fördärvad stad, illa beryktad för dyrkan av den falska gudinnan Afrodite, en dyrkan som inbegrep omoralisk könsdyrkan. De kristna i Korint hade naturligtvis blivit befriade från slaveri under denna del av det stora Babylon. Men det var uppenbarligen så att några i församlingen hade fallit tillbaka i omoraliskhet och förfelat syftet med den befrielse som Jehova gav. Det tycks som om de började låta sin omgivning påverka dem till ett orätt handlingssätt, ty Paulus sade: ”Faktiskt rapporteras otukt bland er, och en sådan otukt som inte ens förekommer bland nationerna, nämligen att en viss man har sin faders hustru. Och är ni uppblåsta — och sörjde ni inte i stället, på det att den man som begick denna gärning skulle bli borttagen ur er krets?” — 1 Kor. 5:1, 2, NW.
4 Andra i församlingen i Korint hade börjat följa människor i stället för Kristus, och på så sätt uppstod söndringar eller sekter i församlingen. Detta framgår tydligt av Paulus’ ord: ”Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.” (1 Kor. 1:11) Dessa kristna som söndrade Herrens församling förfelade också syftet med den befrielse som Jehova gett och hans oförtjänta godhet.
5. Vilket gensvar gav församlingen i Korint på apostelns råd?
5 Paulus’ första brev till församlingen i Korint hjälpte helt visst församlingen att rena sig. De som var omoraliska blev uteslutna, drevs ut ur församlingen. (1 Kor. 5:5, 11) Goda råd gavs, och alla förmanades att arbeta tillsammans i enhet och kärlek, i det de följde Kristus och inte människor. (1 Kor. 1:10) Det är tydligt att församlingen tog Paulus’ råd till hjärtat, ty hans andra brev till församlingen i Korint gav dem lovord och uppmuntran, och Paulus slutade i 2 Korintierna 13:11 med att säga: ”Slutligen, bröder, fortfar att fröjdas, att åter bli förda till rätta, att bli tröstade, att tänka i överensstämmelse med varandra, att leva fridsamt, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er.” — NW.
Befrielse i vår tid
6. Förklara varför de kristna i vår tid bör tänka på Paulus’ råd att inte förfela syftet med Jehovas oförtjänta godhet.
6 Vi i denna tid gör väl i att tänka på Paulus’ råd till korintierna att inte ta emot Jehovas oförtjänta godhet och sedan förfela dess syfte. Alldeles som dessa kristna i Korint var omgivna av ont inflytande måste också vi för det mesta leva i en ond omgivning. Runt omkring oss finns det många som lever i omoraliskhet, stjäl, ljuger, bedrar och gör annat som är förhatligt för Jehova Gud. De som gör sådant är naturligtvis inte sanna kristna, och som sanna kristna har vi lämnat dessa ting bakom oss. Sanningen har gjort oss fria från dessa onda ting. Det är som Paulus sade: ”Somliga av er var en gång sådana, men ni blev rentvagna.” (1 Kor. 6:11, Hd) Såsom kristna vittnen för Jehova har vi i synnerhet blivit befriade från slaveri under det stora Babylon och dess falska läror och traditioner såväl som från ondskan i denna gamla tingens ordning. Sådan befrielse, och den frihet som följer med den, är sannerligen oförtjänt godhet från Jehova Gud.
7. Vilket värde satte Paulus på kunskapen om Kristus och den kristna förkunnartjänsten i jämförelse med fariséernas prestige och rikedom?
7 Vi har också blivit befriade från den materialistiska inriktning som människorna i denna gamla tingens ordning har, alldeles som Paulus på sin tid genom Jehovas oförtjänta godhet blev befriad från materialism. Paulus själv, som varit farisé, var ett gott exempel i fråga om att visa uppskattning, eftersom han var villig att lämna bakom sig fariséernas prestige och rikedom. Paulus visade att han inte förbisåg denna sida av sin befrielse och Jehovas oförtjänta godhet. Han betraktade prestige och rikedom och världsliga bekvämligheter som bara skräp eller avskräde, när det jämfördes med de välsignelser han fick genom Jehovas oförtjänta godhet. Han skrev: ”Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus.” (Fil. 3:7, 8) Ja, Paulus gjorde gott bruk av sin kristna frihet.
Förfela inte dess syfte
8. a) Vilka frågor är här på sin plats? b) Hur kan somliga svara?
8 När vi tänker på Paulus’ råd och dessutom på det goda föredöme han gav, kan vi fråga: Vad gör vi i denna tid med vår frihet? Följer vi Paulus’ goda föredöme, eller har vi kanhända förfelat syftet med den befrielse som Jehova ger? Somliga kan svara: ”Hur skulle vi kunna förfela syftet med den befrielse som Jehova ger?” Någon skulle kunna hävda: ”Jag försöker leva ett rent liv. Jag är inte invecklad i någon omoraliskhet. Jag är närvarande vid de flesta av mötena, och jag tar regelbundet del i kungörandet av Guds rike. Jag går ut i tjänsten på fältet varje månad.”
9, 10. a) Vilket misstag gör somliga kristna? Påverkar detta deras andlighet? b) Ge ett exempel på vad som skulle kunna hända när man försöker tjäna två herrar.
9 Men vi kan också se det på följande sätt: Det kan vara riktigt att du kommer tillsammans med en församling av Jehovas vittnen, men hur starka är de band som binder dig vid den gamla tingens ordning? Hur nära förbunden med den är du? Somliga kan försöka tjäna två herrar. De tycker om den nya ordningen under Kristus Jesus och är villiga att göra en del för den, men i själva verket arbetar de mycket hårdare för den gamla tingens ordning under Satan, djävulen. Men ta inte miste, Jesus sade att man inte kan tjäna två herrar. Han sade: ”Ni kan inte göra slavtjänst åt Gud och åt rikedomen.” (Matt. 6:24, NW) Om vi upprätthåller starka band som binder oss vid den gamla tingens ordning, betyder det att vi har mycket svaga band som binder oss vid den nya tingens ordning. Om de band som binder oss vid den gamla ordningen är starka, då betyder det att vi är andligt svaga och inte traktar efter privilegier av tjänst, inte gör framsteg såsom kristna i Jehovas organisation i vår tid.
10 Begrunda exemplet med en kristen som är en utomordentlig arbetare och gör väl ifrån sig på sin anställning. Hans arbetsgivare tycker om honom och sätter värde på hans hårda arbete. Arbetsgivaren vet att han är ärlig, att han är pålitlig, och ger honom därför god lön. Brodern finner glädje i sitt arbete, han tycker om att vara betrodd, och han menar att allt detta är en god rekommendation för honom såsom kristen, i det han tänker på Paulus’ ord i 1 Timoteus 3:7, där aposteln sade att vi bör ha ”ett gott anseende bland dem som står utanför församlingen”. (Hd) Men vad händer sedan? Brodern erbjuds befordran. Detta betyder mera ansvar. Nu krävs det att han skall arbeta övertid. Det kan inkräkta på närvaron vid församlingens möten och på tiden för tjänst på fältet. Och hur blir det med det personliga studiet och familjestudiet? Allt detta måste ofta offras helt och hållet av den som är villig att ta emot större ansvar från sin arbetsgivare.
11. Vad skulle kunna drabba dem som värderar materiella ägodelar alltför högt?
11 Har någonting som liknar detta hänt dig? Blir du av ditt arbete hindrad att tjäna Jehova som du borde göra? Sätter du större värde på din arbetsgivares aktning än på Jehovas aktning? Var skulle du stå, om det stora Babylon blev tillintetgjort i morgon och därefter inom kort det övriga av denna gamla tingens ordning tillintetgjordes? Skulle du undgå en sådan tillintetgörelse, eller skulle du dras med i den? Har du ett gott samvete i förbindelse med tjänsten för Jehova?
12. a) Är det nödvändigtvis orätt att ha materiella ägodelar? Varför svarar du så? b) Vilket misstag begick Demas?
12 Satan verkar mycket listigt genom kärlek till materiella ting. Det är naturligtvis sant att det inte är något orätt med en fin bil, en bra TV-apparat, ett vackert hem, olika arbetsbesparande hjälpmedel eller annat, om vi har råd att ha dem och fortfarande sätter Jehova Gud först i vårt liv. Men huvudpunkten är: Är det somliga som sätter materiella ting på första platsen och Jehova på andra platsen i sitt liv? Detta hände med somliga på Paulus’ tid. Vi påminner oss att Demas var förbunden med Paulus i den kristna förkunnartjänsten och att han förenade sig med Lukas i att sända hälsningar till den kristna församlingen i Kolosse genom Paulus’ brev till kolosserna. Men senare kom Demas att överge Paulus och den kristna förkunnartjänsten. Varför det? Paulus skrev till Timoteus: ”Demas har övergett mig, eftersom han älskade den närvarande tingens ordning, och han har begett sig till Tessalonika.” (2 Tim. 4:10, NW) Redan på Paulus’ tid fanns det alltså de som började älska materiella ting och världsliga glädjeämnen mer än de älskade den kristna förkunnartjänsten, och på så sätt förfelade de helt och hållet syftet med Jehovas oförtjänta godhet.
13. a) Nämn en orsak till de problem som möter kristenheten. b) Kan vi lära oss någonting av detta?
13 När kärleken till materiella ting kommer före kärleken till Jehova, då förfelar vi sannerligen syftet med den befrielse från denna gamla ordning som Jehova ger. Vi kunde då snart bli lika de avfälliga kristna som man finner i kristenheten i vår tid. Den lilla kristendom de kan ha haft håller nu på att trängas ut av deras kärlek till materiella ägodelar och världsliga glädjeämnen, I en redogörelse över de problem som möter kristenhetens kyrkor hette det i en välkänd amerikansk nyhetstidskrift: ”Det som religiösa institutioner nu möter är, säger de, inte fientlighet eller splittring, ... utan massiv likgiltighet i en värld som allt mer omvärvs av materiella värderingar och bekymmer.” (U. S. News & World Report, 23 mars 1970, sid. 44) Dessa avfälliga kristna har alltså ersatt Gud med materiella ting, i det de gör sådana till sin gud och dyrkar dessa materiella ägodelar. Detta skulle lätt kunna hända med oss såsom kristna, om vi låter vår kärlek till Jehova och till tjänsten för honom svalna och vi blir påverkade av den gamla ordningens kärlek till materiella ägodelar.
Dra nytta av ett exempel från forntiden
14. a) Vad var syftet med att Jehova befriade Israel från Babylon år 537 f.v.t.? b) Vad skulle de trogna judarna göra vid den tiden?
14 Det är bra för oss att vi påminner oss det köttsliga Israels befrielse från forntidens Babylon. Det var ett syfte med att de fick denna befrielse. Jehova Gud önskade att hans sanna tillbedjan skulle bli återupprättad i Jerusalem och att hans tempel skulle bli återuppbyggt. Det påbud som utfärdades av Cyrus och återgavs av Esra nämnde i själva verket uttryckligen återuppbyggandet av Jerusalem och templet: ”Vemhelst som finns ibland er av allt hans folk, må hans Gud bevisa sig vara med honom. Må han så dra upp till Jerusalem, som är i Juda, och åter bygga upp Jehovas, Israels Guds, hus — han är den sanne Guden —, vilket var i Jerusalem.” (Esr. 1:3, NW) Trogna judar skulle alltså lämna det gamla Babylon, återvända till Jerusalem och där åter bygga upp Jehovas tempel och staden och börja läsa ur Jehovas lag för folket. De skulle börja frambära offren åt Jehova igen alldeles som det var befallt i hans lag. De skulle lära sig alla de krav och fordringar som hörde samman med den sanna tillbedjan och därpå lyda dem.
15, 16. a) Var det lätt för kvarlevan av judar att återvända till Jerusalem och Juda? Förklara. b) Vad kan ha hindrat många judar att återvända till Jerusalem?
15 Var detta en lätt uppgift för dessa trogna israeliter? Helt säkert inte. Allt detta betydde möda — hårt arbete. Det betydde en lång vandring genom ett ökenliknande land och att de fick lämna bakom sig bekvämligheterna i ett trevligt hem i Babylon och kanhända ett bra arbete där. Det betydde att de skulle dra in i en raserad stad och bygga hus åt sig själva, hus som helt visst inte skulle vara lika bekväma som de hus de hade ägt i den modernare staden Babylon. Maten kunde vara otillräcklig och av föga variation. Livet skulle inte vara så lätt. Det skulle verkligen bli svåra förhållanden för de judar som satte den sanna tillbedjan först.
16 Å andra sidan kan en del judar ha älskat det gamla Babylon alltför mycket, i det de inte förstått det verkliga syftet med den befrielse som Jehova gav. De kan ha tyckt om sina förmånliga arbeten och sina bekväma hem i den stora staden Babylon. Somliga kan ha tyckt om dessa ting alltför mycket för att kunna lämna dem bakom sig och återvända till Jerusalem. Det kan hända att de var alltför rotade i sina vanor i det gamla Babylon för att tänka på att flytta. Dessutom kan de för affärernas skull ha blivit goda vänner med en del av babylonierna. Eller också hade de kanske goda affärsföretag som tog mycket av deras tid, och så ville de inte överge dem för att återvända till Jerusalem och börja om från början, så att säga. Ja, det kan sannerligen ha varit en dyster framtidsutsikt för somliga av dessa judar, som satte högre värde på materiella ägodelar än på privilegiet att se den sanna tillbedjan återupprättad i Jerusalem.
17. a) Vem bistod den trogna kvarleva som återvände till Juda och Jerusalem? b) Vilken välsignelse och vilket privilegium åtnjöt dessa trogna judar?
17 Men de som verkligen uppskattade den befrielse från Babylon som Jehova gav hade Jehova med sig till sin hjälp. Esra berättar för oss: ”Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp ävensom prästerna och leviterna, alla de, vilkas ande Gud uppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus i Jerusalem.” (Esr. 1:5) Ja, Jehova var med dessa trogna som uppskattade den befrielse från Babylon som han gav och hans oförtjänta godhet. Med Jehovas hjälp var de i stånd att återupprätta den sanna tillbedjan i Jerusalem, och detta var ett underbart privilegium för dem. De fröjdade sig sannerligen över att se den sanna tillbedjan återupprättad. Skildringen berättar: ”Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att grunden till HERRENS hus var lagd. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamle, som hade sett det förra huset, gräto högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus; många åter jublade och voro så glada, att de ropade med hög röst.” (Esr. 3:11, 12) Men de som hade älskat sina hem i Babylon och sina förmånliga arbeten där mer än återupprättandet av den sanna tillbedjan gick miste om detta underbara privilegium att återupprätta den sanna tillbedjan i Jerusalem.
18. Vad är inbegripet som gör denna angelägenhet allvarligare i vår tid? Vilka frågor ställs?
18 Denna angelägenhet är emellertid ännu allvarligare i vår tid. Det är fråga om mer än att bara förlora ett tjänsteprivilegium. I denna tid är det fråga om LIVET. När det stora Babylon blir tillintetgjort, är det för sent att dra ut. De som har förtröstat på det och på det övriga av den gamla ordningen kommer att falla med det. Därför frågar vi: Vilken ståndpunkt intar du? Menar du att du kan tjäna Jehova och ändå sätta förvärvsarbetet eller materiella ägodelar före den sanna tillbedjan?
19. Förklara hur vi kan följa Paulus’ råd i 2 Korintierna 13:5. Vad kan uppenbaras därigenom?
19 Detta är en lämplig tid för oss att hörsamma Paulus’ råd i 2 Korintierna 13:5: ”Håll på med att pröva om ni är i tron, håll på med att utröna vad ni själva är.” (NW) Slå dig ner och undersök ditt verksamhetsschema. Vad röjer det om din tid? Är det mesta av den upptagen av förvärvsarbete och omsorger om materiella ägodelar? Skulle det vara svårt för dig att avstå från dina materiella ägodelar just nu, om Jehova krävde det? Om du svarar ja, då är du i en mycket allvarlig belägenhet. Ditt liv står på spel nu!
20. a) Vilket råd som Jesus gav är mycket lägligt nu? b) Vad är det därför på sin plats för oss att göra?
20 Nu är det sannerligen inte tid att förlora vår gynnade ställning i Jehovas organisation. Ingen vet exakt när den ”stora vedermödan” bryter ut och tillintetgör denna onda ordning. Vi måste vara redo! Jesus sade: ”Tag er till vara för att låta edra hjärtan tyngas ner av omåttlighet, dryckenskap och världsliga omsorger, så att den dagen kommer över er oförtänkt, som en snara. Ty den skall komma över alla dem som bor på jordens hela yta. Vaka ständigt och bed om kraft till att undfly allt detta som skall ske och till att bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:34—36, Hd) Det är därför på sin plats för oss alla att vi stannar upp och prövar vår tro för att se om den är stark och om vi är andligt vakna. Sedan bör vi, om detta visar sig nödvändigt, ändra vårt tänkesätt, så att vi visar uppskattning av den befrielse som Jehova ger och hans oförtjänta godhet.
[Bild på sidan 418]
De israeliter som gav gensvar på kung Cyrus’ påbud att återuppbygga Jehovas tempel förstod syftet med befrielsen; de satte den sanna tillbedjan före materiella ägodelar. Vilken ståndpunkt intar du med avseende på den sanna tillbedjan i vår tid?