Att vandra efter vad man tror

”Vi är ... alltid vid gott mod och vet att vi, medan vi har vårt hem i kroppen, är borta från Herren, för vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser.” — 2 KORINTIERNA 5:6, 7.

1. Nämn några av de välsignelser vi kan glädja oss åt på grund av det mänskliga ögat.

ÖGAT är ett av människokroppens underverk. Med hjälp av denna häpnadsväckande mekanism kan vi inte bara undvika hinder, utan också registrera en väldig mängd intryck, av vilka många påverkar våra relationer med andra. Det är uppenbart att den som har konstruerat ögat inte avsåg att vi skulle famla omkring i mörker på vårt planetariska hem. Det var i stället hans uppsåt att vi skulle se och glädja oss åt hans förunderliga skapelse — människor och djur, berg och floder, sjöar och hav, blommor och andra växter, himlen och de praktfulla färgskiftningarna i en solnedgång. De som ser på allt detta med uppskattning kan instämma med psalmisten, när han utropar: ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, o Herre [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.” — Psalm 104:24.

2. Varför räcker det inte att vandra efter vad vi ser, och vad sade Paulus angående detta?

² Men hur fantastisk den fysiska synen än är, så är det mycket farofyllt att enbart vandra efter den. Om vi skall få åtnjuta Guds ynnest, måste vi vandra efter vad vi tror om honom som har konstruerat det mänskliga ögat. Vi måste söka hans vägledning för att ägna oss åt det som är gott. Aposteln Paulus skrev passande i ett brev till smorda medkristna: ”Vi är ... alltid vid gott mod och vet att vi, medan vi har vårt hem i kroppen, är borta från Herren, för vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser. Men vi är vid gott mod och finner hellre behag i att komma bort från kroppen och få vårt hem hos Herren [genom att dö och uppväckas till himmelskt liv]. Därför sätter vi också som vårt mål, vare sig vi har vårt hem hos honom eller är borta från honom, att vara välbehagliga för honom. Vi måste ju alla göras uppenbara inför den Smordes domarsäte, för att var och en skall få igen sitt för de ting som är gjorda genom kroppen, enligt vad han har ägnat sig åt, vare sig det är gott eller uselt.” — 2 Korintierna 5:6—10.

3. Vad bör vara alla överlämnade Jehovas tjänares önskan, och vilka frågor förtjänar att begrundas?

³ Alla överlämnade Jehovas tjänare — antingen de tillhör den smorda kvarlevan eller den ständigt växande ”stora skaran” med jordiska förhoppningar — önskar ägna sig åt det som är gott. (Uppenbarelseboken 7:9) Men varför kan det sägas att det är så farligt att ”vandra efter” vad man ”ser”? Och vad innebär det att ”vandra efter” vad man ”tror”?

Farorna med att vandra efter vad man ser

4. a) Varför bör man inte bedöma allting efter hur det ser ut? b) Hur betraktar han som har skapat ögat saker och ting?

⁴ Om vi bedömer allting efter hur det ser ut och enbart litar på det yttre skenet, finns risken att vi till vårt eget förfång blir bedragna. Någon kan till exempel vandra längs en sandig sträcka, när han plötsligt upptäcker att han blir begravd i kvicksand. Eller en person kan invaggas i säkerhet genom det vänliga utseendet hos någon som visar sig vara en ulv eller varg i ”fårakläder”. (Matteus 7:15) Vi måste därför vara vaksamma. Ögats skapare går inte efter enbart det yttre utseendet. Så här sade han till profeten Samuel: ”Gud ser ... inte som människan ser, ty människan ser det som framträder för ögonen, men vad Jehova beträffar, ser han till hjärtat.” (1 Samuelsboken 16:7, NW) Ja, den som har skapat ögat urskiljer de innersta tankarna och avsikterna, och hans bedömning av någon eller något är alltid korrekt. (Jämför Hebréerna 4:12.) Med tanke på hans fullkomliga syn och insikt är han verkligen den allseende.

5. Varför är det så viktigt att vi blir förvarnade om riskerna med att vandra efter vad vi ser?

⁵ Men vi som människor kan inte tydligt urskilja vad som finns i hjärtat hos en annan människa. Vi är, trots våra gudagivna förmågor, ofullkomliga och kan lätt bli bedragna. Vårt eget hjärta kan faktiskt förleda oss, eftersom det är ”mera förrädiskt än något annat och är förtvivlat”. (Jeremia 17:9, NW) Därför är det faktiskt viktigt att vi blir förvarnade om riskerna med att vandra efter vad vi ser. Har Jehova sörjt för detta viktiga behov? Ja, det har han verkligen! Till vår undervisning har han låtit skriva en redogörelse som bland annat berättar om händelser som tydligt visar farorna med att enbart vandra efter vad man ser. — Romarna 15:4.

6. Vilken inverkan hade det på israeliterna att de vandrade efter vad de såg?

⁶ Israeliternas, Guds forntida folks, erfarenheter är i det här sammanhanget mycket belysande. Trots att denna mycket gynnade nation hade tillgång till Jehovas tillförlitliga vägledning, vandrade den trolösa stora massan av den gensträvigt efter ”sina egna rådslut”. (Psalm 81:13, NW) Eftersom israeliterna vandrade efter vad de såg, började de tillbedja avgudar eller gudar som kunde ses med det naturliga ögat. Och eftersom de gick efter det yttre utseendet, darrade de av fruktan för sina fienders väldiga styrkor. Och därför att de vandrade efter vad de såg och inte efter vad de trodde, protesterade de också mot Mose gudagivna ledarskap och klagade över sin lott i livet. (Jämför Judas, vers 16.) Ja, och många av dem såg av allt att döma med avund på sådant som verkade som frihet och välstånd i de kringliggande nationerna, utan att bry sig om att dessa folk var djupt sjunkna i förnedring och utsatta för påverkan av demoner. — 3 Moseboken 18:1—3, 30.

7. Vad hände med de israeliter som förkastade gudomlig vägledning?

⁷ Vad hände då med de israeliter som envist yrkade på att få gå sin egen väg och förkastade gudomlig vägledning? Jo, de ådrog sig Jehovas misshag, och han drog undan sin skyddande omvårdnad, så att de blev besegrade av sina fiender! Till och med i det utlovade landet blev israeliterna ofta slavar under sina obarmhärtiga fiender. (Domarboken 2:17—23) Till skillnad från Mose, som vägrade att njuta av det världsliga välstånd, som den härskande klassen i Egypten åtnjöt, sökte israeliterna ”den tillfälliga njutningen av synd”, och de fortsatte inte att vandra som om de ”såg den osynlige”. De saknade tro. Och kom ihåg att ”utan tro är det ... omöjligt att behaga ... [Gud] väl”. — Hebréerna 3:16—19; 11:6, 24—27.

8. Varför bör Jehovas nutida tjänare ta varning av de forntida israeliternas erfarenheter?

⁸ Jehovas nutida tjänare kan ta varning av dessa händelser i det flydda. Vi svävar också i fara att bli svaga i tron eller att rentav förlora vår tro. Är det inte så att vi kan bli otillbörligt påverkade av hur saker och ting ser ut på ytan och på så sätt återigen börja vandra efter vad vi ser? Jo, och det är därför Jehova i sin godhet har sörjt för vägledning åt dem som i tro skulle tjäna honom. Han använde israeliterna och sitt handlande med dem som ett skolexempel för senare generationer, vår egen inbegripen. (1 Korintierna 10:11) Vi blir på så sätt styrkta genom exakt kunskap, genom ett starkt hopp och genom uthärdande.

9. Vad skulle vi kunna tycka om vissa handlingar och om teokratiska anordningar, om vi skulle vandra efter vad vi ser?

⁹ Utan denna säkra vägledning från vår kärleksfulle Skapare skulle vi kunna löpa risk att protestera mot den större Mose, Jesus Kristus, och glömma att Gud och Kristus leder sanna kristna i våra dagar. (Jämför 1 Korintierna 11:3; Efesierna 5:24.) Vi skulle kunna betrakta Jehovas vittnens organisation såsom varande av enbart mänskligt ursprung och skulle på så sätt kunna känna oss fria att göra vad som verkar vara ”rätt” i våra ”egna ögon”. (Jämför Domarboken 21:25, NW.) Vi skulle också kunna göra oss skyldiga till samma misstag som somliga som tycks tro att så länge som ett visst handlingssätt inte stör deras samvete, så är allt i sin ordning. Andra skulle kunna börja tro att den teokratiska organisationen är till för deras egen bekvämlighet och att alla dess krav bör göras lätta och bekväma, så att det inte skall behövas någon som helst självuppoffring av dem. En annan fara skulle kunna vara att man hyser den uppfattningen att organisationens anordningar bör rätta sig efter ens egen vilja och inte efter Guds. Men vårt föredöme, Jesus Kristus, gjorde alltid sin himmelske Faders vilja med glädje. — Psalm 40:9; Hebréerna 10:5—10.

10. Hur skulle vår inställning till tjänsten på fältet och annan teokratisk verksamhet kunna påverkas, om vi inte bryr oss om gudomlig vägledning eller om vi tar lätt på den?

¹⁰ Somliga kan kanske, därför att de inte bryr sig om gudomlig vägledning eller tar lätt på den, mena att våra möten bör vara kortare, att sammankomstplatser inte bör ligga så långt bort och att studiematerialet alltid bör vara enkelt och aldrig innehålla ”fast föda”. (Hebréerna 5:12) I länder där de kristna åtnjuter lugn och ro kan somliga komma att ta Rikets välsignelser för självskrivna och mena att det inte bör vara någon ansträngning förbunden med helig tjänst. Om vi utvecklar sådana här inställningar, kan vi rentav komma att bli ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”, och vi kan kanske komma att avsätta nästan varje veckoslut till rekreation i stället för att använda sådan tid i tjänsten på fältet och till annan teokratisk verksamhet, som visar helhjärtad hängivenhet för Jehova. (2 Timoteus 3:1, 4) Kan vi i så fall uppriktigt säga att vi verkligen ”vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser”?

11. Vilken verkan skulle det kunna få att vi pjoskar med oss själva, men vad behöver vi göra?

¹¹ Det finns också den risken att vi pjoskar med oss själva. Det är så lätt att intala sig själv att en lätt huvudvärk eller något liknande problem är värre än vad det egentligen är. Vårt ofullkomliga kött kan få oss att använda sådant som en ursäkt till att inte fullgöra ett åliggande, till exempel att hålla ett tal i skolan i teokratisk tjänst. Men skulle det kunna vara så att vi aldrig skulle komma på idén att låta samma opasslighet hindra oss från att ta del i någon form av rekreation? Vi bör naturligtvis använda sunt förstånd och inte ta lätt på allvarliga symptom. Men vi behöver anstränga oss kraftigt. (Lukas 13:24) Och tro bör verkligen ha en framträdande plats i de beslut vi fattar, så att vi inte enbart vandrar ”efter vad vi ser”, enligt vad vi själva tänker och tycker. — Romarna 12:1—3.

12. I vilket slags strid befinner vi oss, och vilken inställning kräver detta av oss?

¹² Glöm aldrig att vi är inbegripna i en kamp mot onda andemakter. (Efesierna 6:11—18) Vår förnämste fiende, Satan, djävulen, kan utsätta oss för ett oerhört tryck genom att svinga sina vapen, som är avsedda att fördärva vår tro på Jehova. Satan kommer att vädja till varje självisk benägenhet hos oss människor, och han kommer inte att förbise någon form av lockelse som kan påverka oss i vårt tänkesätt. Om vi är förenade med ”de kvarvarande” av Guds ”kvinnas” eller himmelska organisations ”säd”, befinner vi oss i ett krig. Detta är ett krig som man inte kan få någon permission ifrån förrän Jehova, som styrker oss att motstå sataniska angrepp, gör slut på djävulens hela organisation. (Uppenbarelseboken 12:16, 17; 1 Petrus 5:6—11) Bör vi då inte nu vara ”modiga” och ha en känsla av att det är viktigt? Det bör vi absolut! — Psalm 31:25, NW.

Vad det innebär att vandra efter vad man tror

13. Vad innebär det att vandra efter vad man tror?

¹³ Att vandra efter vad man tror innebär att röra sig framåt genom svåra förhållanden med tro på Gud, på hans förmåga att vägleda våra steg och på hans villighet att föra oss i trygghet. (Psalm 22:4—6; Hebréerna 11:6) Det innebär att vägra att låta sig ledas enbart av hur saker och ting ser ut på ytan eller av ett rent mänskligt resonemang. Tron kommer att få oss att vandra åt det håll Jehova pekar, oavsett hur svår den stigen kan vara. Om vi vandrar ”efter vad vi tror”, kommer vi att vara lika David, som sade till Gud: ”Du skall få mig att känna livets väg. Fröjd till fyllest är inför ditt ansikte; där är ljuvlighet vid din högra sida för evigt.” (Psalm 16:11, NW) Om vi låter Jehova leda våra steg, kommer han också att skänka oss sinnesfrid, och han kommer att hjälpa oss att vinna seger, hur höga oddsen emot oss än är. (Johannes 16:33; Filipperna 4:6, 7) Att ”vi vandrar efter vad vi tror” kommer bland annat att få oss att regelbundet församlas med våra andliga bröder och systrar för gemensamt bibelstudium och gemensam bön. — Hebréerna 10:24, 25.

14, 15. a) Vad var Jesu inställning till rikedom, prestige och inblandning i politik? b) Hur betraktade Jesus, enligt vad bibeln visar, Guds vägledning?

¹⁴ Att ”vi vandrar efter vad vi tror” får oss faktiskt också att bli kamrater med Jehovas trogna tjänare i det flydda. Den förnämste av dessa var Jesus Kristus, ”vår tros främste förmedlare och fullkomnare”. Vad finner vi, när vi strävar efter att ”följa efter i hans fotspår”? — Hebréerna 12:1—3; 1 Petrus 2:21.

¹⁵ Jesus blandade sig inte i världslig politik och sökte aldrig den rikedom och prestige som så många strävade efter. Han påpekade i stället att hans rike inte var någon ”del av denna världen”, och han var långt ifrån någon materialist — han hade inte ens någonstans där han kunde ”luta sitt huvud till vila”. (Johannes 6:14, 15; 18:36; Lukas 9:57, 58) Trots att Jesus hade ett fullkomligt sinne, handlade han inte oberoende av sin himmelske Fader, utan han såg hela tiden upp till honom för att få vägledning. — Johannes 8:28, 29.

16. Vad kan man mot bakgrund av Jesu exempel säga om Jehovas vittnens inställning?

¹⁶ Vad kan man med tanke på Jesu exempel säga om Jehovas vittnen i våra dagar? Ja, som förespråkare av Guds himmelska rike respekterar vi de styrande ”överordnade myndigheterna”, men vi bevarar också vår neutralitet i politiska angelägenheter. (Romarna 13:1—7; Matteus 6:9, 10; Johannes 17:16) I stället för att söka rikedom och prestige i den här världen söker vi först Riket och litar på att Jehova kommer att sörja för livets nödtorft. (Matteus 6:24—34; Psalm 37:25) Och precis som Jesus förlitar vi oss inte på vårt eget förstånd, utan vi tar tacksamt emot vägledning från vår kärleksfulle Gud. (Ordspråksboken 3:5, 6) Allt detta hjälper oss verkligen att ”vandra efter vad vi tror”.

Prövningar och välsignelser

17. Vad måste Jehovas folk utstå, när de vandrar efter vad de tror? Belys detta.

¹⁷ I många länder måste våra medvittnen för Jehova utstå ovanligt besvärliga förhållanden och ovanliga prövningar, till och med brutal förföljelse, när de vandrar efter vad de tror. Det finns naturligtvis många skilda slag av trosprov. Tänk till exempel på de svårigheter som en gammal ecuadoriansk broder fick utstå och på hur troget han tjänade. Han kom i kontakt med sanningen när han var 80 år och lärde sig då att läsa och skriva. Två år senare blev han döpt. Eftersom han bodde i djungeln, fick han gå till fots i tre timmar för att komma till Rikets sal. Hans hustru, som motstod honom, brukade gömma hans kläder och pengar för att försöka hindra honom från att vara med vid kristna möten. Men dessa problem fick inte denne trogne broder att ge upp. Under tio års tid tjänade han varje månad som tillfällig pionjär eller hjälppionjär. Han predikade i många byar och blev ofta illa behandlad av byborna. Men när pionjärer och missionärer senare vittnade i dessa trakter, kom många människor till dem och bad om bibelstudier. Denne nitiske broders hårda arbete fick alltså ett gott resultat. Vid 92 års ålder dog han av cancer, men själva den månad han dog använde han 40 timmar i tjänsten.

18. a) Vad måste vi göra om vi skall få åtnjuta Guds ynnest? b) Vilka belöningar kommer vi att få, om vi fortsätter att vandra efter vad vi tror och inte efter vad vi ser?

¹⁸ Vi måste också förbli ståndaktiga trots problem och svårigheter. (Matteus 24:13) Om vi skall få åtnjuta Guds ynnest, är det absolut nödvändigt att vi tillämpar Guds råd, förtröstar på honom och förblir avskilda från världen, med dess attityder och uppträdande. (Psalm 37:5; 1 Korintierna 2:12; Jakob 1:27) Låt oss därför sträva efter att efterlikna vårt föredöme, Jesus Kristus. Låt oss vara självuppoffrande och villiga att anstränga oss i Jehovas underbara tjänst. När vi gör detta, kan vi med förtröstan se fram emot uppfyllelsen av vår himmelske Faders storslagna löften till sina lojala tillbedjare. Och vilka underbara välsignelser kommer inte detta att leda till i hans utlovade nya ordning! Att ”vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser”, kommer framför allt att skänka oss belöningen att få vara med om att hävda Jehovas universella suveränitet.

Kommer du ihåg?

◻ Vad är farorna med att vandra efter vad man ser?

◻ Vilken varning ger israeliternas erfarenheter Jehovas nutida folk?

◻ Vad behöver vi göra i stället för att pjoska med oss själva?

◻ Vad innebär det att vandra efter vad man tror?

[Bilder på sidan 12]

Är du och din familj ofta på väg till något ställe för att få rekreation, när medvittnen för Jehova ägnar sig åt teokratisk verksamhet?

[Bild på sidan 14]

Jesus Kristus var ett enastående föredöme för oss. Vandrar du i likhet med honom efter vad du tror?

Att vandra med förtröstan på Jehovas ledarskap

”Var modiga och starka. Var inte rädda och bli inte förskräckta inför dem, ty det är Jehova, din Gud, som går med dig. Han kommer inte att släppa dig eller helt överge dig.” — 5 MOSEBOKEN 31:6, NW.

1. Hur visade sig Jehova vara en oöverträffad ledare för israeliterna?

JEHOVA visade sig vara en oöverträffad ledare, när han förde israeliterna ut ur slaveriet i Egypten. Han förde dem inte bara genom öknen, utan han försåg dem också med mat och dryck och gav dem fullkomliga föreskrifter. Därför kunde leviterna på Nehemjas tid säga: ”Så övergav du [Jehova Gud] dem likväl inte i öknen, på grund av din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen inte från dem utan ledde dem på vägen, inte heller eldstoden under natten utan lyste dem på den väg de skulle gå. Din gode Ande [goda ande, NW] sände du att undervisa dem, och ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att ingenting fattades dem. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.” — Nehemja 9:19—21.

2. Varför kunde Mose uppmana israeliterna att vara ”modiga och starka”?

² Den gudomlige läraren utdelade tuktan med faderlig omtanke och lärde så israeliterna vad det innebar att vara rättrådig och rättskaffens. Allt det Jehova gjorde var till deras bästa. Till och med när de knotade och gjorde uppror var han långmodig och övergav dem inte. Framför allt när de