”En kropp” av dem som tar del i måltiden
1. Hur bör de som äter Herrens aftonmåltid vara i sin- tillbedjan av Jehova och tjänst för honom, och vad syftar Paulus på med uttrycket ”en kropp”, när han argumenterar för detta?
DE KRISTNA andliga israeliterna, som är med i det nya förbundet, bör vara odelade i sin tillbedjan av Jehova och tjänst för honom, både individuellt och som församling. Det är därför som aposteln, sedan han talat om kalken och brödet vid Herrens aftonmåltid, säger till dem: ”Emedan det är ett bröd, äro vi, fastän många, en kropp, ty vi taga alla del [äta alla] av detta ena bröd.” (1 Kor. 10:17, NW) Vilken kropp syftar Paulus här på med orden ”en kropp”? Inte på Jesu egen kropp av kött, vilken är symboliskt framställd genom kakan av osyrat bröd. Nej, utan på hela församlingen av andliga israeliter, för vilken Jesus Kristus är det andliga Huvudet. Denna församling under honom omtalas av Paulus längre fram i samma brev som Kristi kropp: ”Nu äro ni Kristi kropp, och lemmar individuellt. Och Gud har satt de respektive lemmarna i församlingen.” — 1 Kor. 12:27, 28, NW.
2. Vilket förhållande ville Jesus ge till känna genom att begagna bara en enda brödkaka vid aftonmåltiden, och varför” har Jehova inte del i den ena och enda ”kropp”, som Paulus omnämner?
2 I de tre första kapitlen av detta brev visar Paulus att församlingen, Kristi kropp, bör vara odelad i sitt tänkande och sitt handlande. Den måste därför vara odelad i sin inställning till Herrens aftonmåltid och till allt det som denna förpliktar en medlem av församlingen till att vara och göra. Om alla medlemmarna tar del av Herrens aftonmåltid, så bör de hålla ihop och vara en kropp. När Jesus instiftade Herrens aftonmåltid, använde han bara den enda brödkakan, och han gjorde detta för att ge till känna, att de som tog del av brödet eller Jesu kropp av kött var bara ”en kropp” under honom, deras Huvud. Dessa andliga israeliter i det nya förbundet, som tar del av det ena osyrade brödet, äter en gemensam måltid. Genom detta visar de en bild av att de är ”en kropp”, i det att de tar del av samma förmåner och privilegier, äter vid samma andliga bord. Sak samma hur många de är, så är de dock alltjämt ”en kropp”, ty de ”taga alla del [äta alla] av detta ena bröd”. Jehova Gud har inte del med dem i denna ena och enda ”kropp”, ty han är inte någon lem i den. Jesus Kristus är Huvudet för denna ena ”kropp”, men är under Jehova. ”Gud ... är Kristi huvud.” (1 Kor. 11:3, NW) Såsom Huvud tog Jehova emot Jesu offer.
3. a) Vilken handling anger alltså, att de alla är ”en kropp”? b) Vad har de mottagit från Gud genom att ta del av Kristi kött och blod, och till vilka ytterligare privilegier har detta tjänat som ett trappsteg?
3 I sig självt är det ena osyrade brödet inte någon symbol av denna ena ”kropp” under Jesus. Detta bröd symboliserar den mänskliga kropp som Jesus offrade. Handlingen att äta detta bröd i gemensam delaktighet är vad som anger att alla de ätande är ”en kropp”, ”Kristi kropp”. Genom att ta del av Jesu Kristi kött och blod har de alla mottagit rättfärdiggörelse från Gud eller har förklarats rättfärdiga. Denna deras rättfärdiggörelse i köttet har inte varit något självändamål. Det vill säga saken var inte utagerad därmed, utan denna rättfärdiggörelse eller detta förhållande, att de blev förklarade rättfärdiga, gavs dem eller åstadkoms för ett särskilt syfte. Vilket då? Jo, detta skulle tjäna som ett trappsteg, ett medel som gjorde det möjligt för dem att offras med Kristus och att sedan, bli pånyttfödda av Jehova Gud till att bli hans andliga barn, ”en helig nation, ett folk för särskild besittning”, i ett nytt förbund med honom. (Rom. 5:1, 2,9; 8:15—17; Jak. 1:18; 1 Petr. 2:9, NW) Såsom sina andliga barn med hopp om himmelskt liv smorde Jehova Gud dem därpå med sin ande för att göra dem till lemmar i Kristi kropp. Därigenom förde han dem in i förbundet om det himmelska riket, det förbund som Jesus omnämnde strax efter Herrens aftonmåltid, när han sade till sina trogna apostlar: ”Ni äro ... de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” — Luk. 22:28—30, NW.
4. Genom vilka två faktorer har de blivit helgade, och som vad utmärker dem det förhållandet, att de tar del i Herrens aftonmåltid?
4 Följaktligen kan vi förstå, hur nödvändigt det är att de nu blir rättfärdiggjorda eller förklarade rättfärdiga genom tron. De är ”helgade, genom att Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla”. Envar av dem skattar högt ”förbundets blod, varigenom han blivit helgad”. (Hebr. 10:10, 29, NW) Detta är de verkliga förhållanden, som de symboliskt ger till känna genom att ta del av brödet och kalken med vin. Att de tillsammans tar del av Herrens aftonmåltid utmärker dem som en odelad skara, som en enda helgad kropp under Huvudet, Jesus Kristus. Sin helgelse måste de bevara. — 1 Tess. 4:3, 7.
5. Varför måste de, vad deras förpliktelser beträffar, komma ihåg Jesus i köttet?
5 Såsom en enad, helgad kropp inser och erkänner de därför att de inte endast åtnjuter vissa privilegier gemensamt, utan också har vissa förpliktelser. Och i detta avseende måste de komma ihåg Jesus i köttet. Han kom inte ned från himmelen till jorden bara för att njuta av köttet, för att njuta av livet i köttet, i likhet med de olydiga ”Guds söner” i Noas dagar. (1 Mos. 6:1, 4; 1 Petr. 3:19, 20) Han föddes av en kvinna och gjordes till kött för att han skulle göra ett särskilt bruk av detta kött i Jehovas tjänst. Han led i denna kropp, i det han på den bar smälekens tortyrpåle, och efterlämnade så ett föredöme åt oss, som är i köttet. I denna kropp utförde han Jehovas jordiska verk och lät till och med döpa den i vatten och predikade därefter de goda nyheterna om Guds rike. Han frambar sin kropp som offer, och därför blev hans kropp inte kastad i Gehenna, utan begrovs i en ny, oanvänd minnesgrav. (Luk. 23:53; Jes. 53:9) De som får röna gagn av honom måste följa i hans spår.
6, 7. Vad måste därför gälla med avseende på deras dödliga kroppar, och hur måste de alla som en kropp bevara sig värdiga att äta Herrens aftonmåltid?
6 De som tar del av Herrens aftonmåltid måste liksom Herren Jesus tjäna Jehova Gud. Deras dödliga kroppar måste göras levande genom hans ande, som bor i dem. (Rom. 8:10) De måste hörsamma denna vädjan: ”Jag [bönfaller] eder ... om att frambära edra kroppar till ett offer, som är levande, heligt, välbehagligt för Gud, en helig tjänst med eder omdömesförmåga.” (Rom. 12:1, NW) De måste ge ut sina liv som offer i Jehovas tjänst och så förbruka sina jordiska liv, men också leva likt Kristus. Paulus säger: ”Vi uthärda alltid överallt i vår kropp den dödsbringande behandling som vederfors Jesus, på det att Jesu liv också måtte manifesteras i vår kropp. För att Jesu liv också må göras uppenbart i vårt dödliga kött.” (2 Kor. 4:10, 11, NW) De som äter Herrens aftonmåltid måste hålla sina dödliga kroppar rena från omoraliskhet. Till dem säger Paulus: ”Kroppen [är] icke för otukt, utan för Herren, och Herren är för kroppen. Veta ni icke, att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag då taga bort Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Aldrig må detta ske! För övrigt tillhöra ni icke eder själva, ty ni blevo köpta med ett pris. För allt vad kärt är, förhärliga Gud i eder kropp, ni människor.” — 1 Kor. 6:13, 15, 19, 20, NW.
7 Våra kroppar är Jesu slavar, brännmärkta. (Gal. 6:17, NW) Våra kroppar är inte avsedda för demondyrkan, ty Satan, djävulen, är huvudet för den religionen. Men Jesus Kristus är sin kropps, församlingens, Huvud. Denna kropp är inte kallad till söndring, inte till rashat, inte till nationalism, utan till frid och enhet. (Kol. 3:15; Ef. 2:14—18) Den måste bevara sig ren från elakhetens och ondskans surdeg och hålla samman som ”en kropp”, som är värdig att äta av det ”ena brödet” symboliskt vid Herrens aftonmåltid och förmedelst tron varje dag.
8. Varför måste de, när de dricker kalken med vin, komma ihåg Kristi blod och också de särskilda förpliktelser, som har kommit att vila på dem?
8 När kroppens lemmar dricker kalken med vin, måste de komma ihåg Kristi blod, ty genom det har de fått syndernas förlåtelse, som har lett till deras rättfärdiggörelse, och de har blivit förda in i det nya förbundet. Därför har särskilda förpliktelser kommit att vila på dem, och genom att dricka av vinet i kalken, den kalk som är en bild av ”Jehovas kalk”, önskar de ge till känna att de inser och vidkänner sig dessa förpliktelser. Det vill säga, de måste ”vara tjänare åt ett nytt förbund” och tjäna detta förbunds syften. (2 Kor. 3:6, NW) De har blivit ett ”konungsligt prästerskap”, ty de är andliga präster åt Gud och underpräster under Översteprästen, Jesus Kristus. Detta betyder att de åt Gud frambär ”andliga offer” av lovprisning och av goda gärningar. Det inbegriper också döden, att de skall dö en offerdöd lik Jesu, i det att de är delaktiga i hans lidanden och underkastar sig en död, sådan som hans, för att hävda och fastslå Jehovas universella suveränitet. Det betyder för var och en som präst att inte ha någonting att göra med ”demoners bord” och ”demoners kalk”, utan ägna Jehova odelad hängivenhet och sätta hans tillbedjan främst i sitt liv och låta sina läppar förvara kunskapen om honom och tjäna som sändebud åt Jehova för att föra många bort från orättfärdigheten till Hans tillbedjan. (1 Petr. 2:5, 9; Fil. 3:9—11; Mal. 2:6, 7) Det är skrivet att de kommer att besegra Satan, djävulen, ”på grund av Lammets blod och på grund av det ord som de hava framburit såsom vittnesbörd”. — Upp. 12:11, NW.
När och hur aftonmåltiden bör hållas
9. Hur skiljer sig aftonmåltiden från dopet, vad angår hur ofta den skall förekomma?
9 Firandet av denna högtid, Herrens aftonmåltid, är inte likt dopet. Dopet i vatten utförs en enda gång, vid början av individens kristna vandringslopp, för att offentligt symbolisera att han har överlämnat sig åt Gud genom Kristus. Men vad Herrens aftonmåltid beträffar, sade Jesus vid den tidpunkt då han instiftade den: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” — Luk. 22:19, NW.
10. Varför skall den hållas regelbundet, och hur bekräftas detta genom Paulus beskrivning av Herrens aftonmåltid?
10 Aftonmåltiden måste hållas regelbundet, för att man skall komma ihåg honom med avseende på vad han betyder för dem som håller den. Paulus betonar kravet att den skall hållas regelbundet. När han framhöll för Guds församling i Korint att man där inte höll den på det rätta sättet, sade han: ”När ni komma tillsammans på ett ställe, är det icke möjligt att äta Herrens aftonmåltid. ... I detta berömmer jag eder icke. Ty jag har från Herren mottagit det som jag också har vidarebefordrat till eder, att Herren Jesus i den natt då han skulle bliva överlämnad tog ett bröd, och sedan han hade framburit tacksägelse, bröt han det och sade: ’Detta betyder min kropp, som är för eder skull. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Han gjorde så också beträffande kalken, sedan han hade ätit aftonmåltiden, och sade: ’Denna kalk betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod. Fortsätt att göra detta, så ofta som ni dricka den, till minne av mig.’ Ty så ofta som ni äta detta bröd och dricka denna kalk, fortsätta ni att förkunna Herrens död, till dess han kommer.” — 1 Kor. 11:20—26, NW.
11. Intill vilken händelse var det nödvändigt för dem att på detta sätt komma ihåg honom, och hur visar det för vilka detta firande var avsett?
11 I synnerhet under Herren Jesu frånvaro från dem i köttet var det nödvändigt för dem att högtidlighålla minnet av hans personliga död, till dess han kom igen för att ta dem till sig i himmelen. Och eftersom han inte börjar församla sina ”andra får” förrän efter sin återkomst, kan vi förstå varför Herrens aftonmåltid var avsedd för Jesu ”lilla hjord”, som är församlingen, ”hans kropp” om 144.000 lemmar. — Joh. 10:16; Matt. 25:31, 32.
12. Hur ofta skall måltiden ätas årligen, och hur ofta har den ätits intill nu?
12 Hur ofta skall Herrens aftonmåltid hållas? Jesus angav hur ofta genom att instifta Herrens aftonmåltid på påskkvällen, den 14 Nisan enligt bibelns almanacka, och därpå uppmana sina lärjungar att fortsätta med att hålla den. Det vill säga, på detta samma datum för påsken, som inträffade bara en gång om året. Det är mycket passande att fira den årligen vid den tiden, ty på detta datum gav Jesus sin bokstavliga kropp som ett offer på tortyrpålen och utgöt sitt livsblod, det nya förbundets blod, till förlåtelse för synder. Detta var dagen för ”Herrens död”, och detta var det datum då man skulle fira minnet av hans död genom Herrens aftonmåltid och så kungöra hans personliga död. Men fastän denna aftonmåltid äts bara en gång om året, på kvällen den 14 Nisan, har den ätits ”ofta” under de nitton hundra åren av den kristna församlingens liv intill nu. Och i år kommer den således att ätas av kvarlevan av ”Kristi kropps” lemmar måndagen den 26 mars 1956, på aftonen mellan solnedgången och midnatt. Med början, som vi har sett, den 14 Nisan år 33 e. Kr. har Herrens aftonmåltid ätits 1.923 gånger intill nu, och nu gör man förberedelser för att äta den i år.
13, 14. Hur har kvarlevan av hans efterföljare varit frånvarande från honom till och med efter 1914 och också efter 1918?
13 Men varför slutade man inte upp med att äta den efter oktober 1914, när Herren Jesus tillträdde sitt rike på Jehovas högra sida i himlarna? Varför slutade man inte upp med det åtminstone sedan Jehova Gud hade kommit till sitt andliga tempel, åtföljd av Jesus Kristus såsom sin ”förbundets budbärare”, på våren 1918? — Matt. 25:31; Mal. 3:1, AV.
14 Nej, ty Jesus Kristus tog inte vid tiden för någon av dessa händelser sina efterföljare bort från deras köttsliga tillstånd för att föra dem in i sin personliga närvaro. Han lät dem vara kvar i köttet, och därför var de alltjämt ”frånvarande från Herren”. Om detta säger Paulus till dem: ”Vi veta, att om vårt jordiska hus, detta tält, skulle upplösas, skola vi få en byggnad från Gud, ett hus icke gjort med händer, evigt i himlarna. Ty i detta boningshus sucka vi i sanning, i det vi allvarligt åstunda att ikläda oss det för oss avsedda från himmelen, så att vi, när vi verkligen hava iklätt oss det, icke skola befinnas nakna. Medan vi hava vårt hem i kroppen, äro vi frånvarande från Herren, ty vi vandra i tro, icke i åskådning. Men vi äro vid gott mod och äro väl tillfreds med att i stället bliva frånvarande från kroppen och få vårt hem hos Herren. Därför göra vi det också till vårt mål, att vare sig vi hava vårt hem hos honom eller äro frånvarande från honom, vi må vara godtagbara för honom.”—2 Kor. 5:1—3, 6—9, NW.
15. Vad kommer de därför att fortsätta med att hålla för att vara ”godtagbara för honom”, och till när?
15 Medan kvarlevans medlemmar på grund av sitt kött alltjämt är frånvarande från honom, söker de således att vara ”godtagbara för honom” genom att lyda hans befallning att äta Herrens aftonmåltid till minne av honom, som de är frånvarande från. Om de i denna bemärkelse ännu är frånvarande från honom, så har han från denna synpunkt sett inte kommit för dem och förvandlat blotta minnet till verklig åsyn av honom och närvaro hos honom i himmelen. Kvarlevan av ”hans kropp” måste alltså fortsätta med att äta Herrens aftonmåltid på jorden, till dess de blir förhärligade, till och med sedan de har överlevat striden vid Harmageddon.
16. Med vilket invärtes tillstånd bör man komma för att hålla Herrens aftonmåltid, och vad sade Paulus till korintierna om detta?
16 När de kommer för att hålla Herrens aftonmåltid den 14 Nisan eller 26 mars 1956, efter solnedgången, bör de komma med den rätta sinnesinställningen och hjärtats rätta uppskattning för att högtidlighålla den på ett sätt som är tillfället värdigt, med full insikt om innebörden i Herrens aftonmåltid. Paulus gav de vårdslösa, tanklösa, självupptagna korintierna råd i denna riktning, när han sade: ”Var och en som äter brödet och dricker Herrens kalk ovärdigt kommer alltså att vara skyldig beträffande Herrens kropp och blod. Må en människa efter ingående granskning först godkänna sig själv, och må hon så äta av brödet och dricka av kalken. Ty den som äter och dricker äter och dricker dom över sig själv, om han icke urskiljer kroppen. Det är därför som många bland eder äro svaga och sjukliga och icke så få sova i döden [andligen talat]. Men om vi urskilde, vad vi själva äro, så skulle vi icke bliva dömda. När vi bliva dömda, bliva vi emellertid agade av Jehova, på det att vi icke må bliva fördömda med världen. Alltså, mina bröder, när ni komma tillsammans för att äta det, vänta då på varandra. Om någon är hungrig, må han [först} äta hemma, så att ni icke måtte komma tillsammans [till ett ställe] för dom [tillika med världen].” — 1 Kor. 11:27—34, NW.
17. Varför måste Herrens aftonmåltid hållas åtskild från vanliga måltider, trots det att Jesus instiftade aftonmåltiden direkt efter påskmåltiden vid samma bord?
17 Det är sant att Jesus instiftade Herrens aftonmåltid, sedan de hade ätit påskmåltiden och vid samma bord. Men detta berodde på omständigheterna och sambandet mellan dessa båda måltider. Vi får emellertid inte äta en vanlig måltid tillsammans på det ställe där församlingen har sina möten, för att mätta oss med mat och dryck, och sedan därtill foga Herrens aftonmåltid som ett slags höjdpunkt i ätandet och drickandet. Herrens aftonmåltid måste hållas åtskild från vanliga aftonmåltider. Ty vid hans aftonmåltid begagnar vi brödet och kalken till att symbolisera att vi tar del av andliga förmåner, som vad kvarlevans medlemmar beträffar betyder evigt himmelskt liv. De måste behandla tillfället och emblemen, brödet och kalken, på ett värdigt sätt. Att ta del av dessa ovärdigt är värre än att inte alls ta del, ty om någon tar del på ett ovärdigt, vanvördigt sätt, drar han över sig Guds fördömelse, så att han måste dö med världen.
18. Varför äter och dricker någon dom över sig, om han ”icke urskiljer kroppen”, och vad bör därför den göra som får den aga som. Jehovas dom utgör?
18 Varför det? Därför att sedan han en gång har känt Herren, är det nu så, att han inte ”urskiljer kroppen”, vilken Herren frambar till offer. Det är som om han sade: ”Jehovas bord är föraktligt”, och alltså inte räknade offret på detta bord såsom felfritt, fullkomligt: ”Jehovas bord är besudlat.” (Mal. 1:7, 12, AS) Han närmar sig därigenom det ”skyldiga” handlingssättet hos de otrogna som ”på nytt fastnagla för sig Guds Son vid pålen och utsätta honom för offentlig skam” och hos den som ”har trampat på Guds Son och ... aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde”. Han är alltså i sitt skyldiga tillstånd på väg mot ett straff, som är mycket strängare än det som vederfors någon som bröt det gamla lagförbundet. Han är på väg mot en död, varifrån han inte kan befrias, då det inte finns något offer för uppsåtlig synd. Han kommer att utsätta sig för Jehovas ”glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som stå emot”. (Hebr. 6:4-8; 10:26—31; NW) Må han därför dra nytta av den dom från Jehova, som ger honom tillrättavisning och aga. Må han urskilja, vad han själv är, och bättra sig. Om hän har varit på villospår, bör han likväl lyda befallningen och äta Herrens aftonmåltid, men när han gör detta, bör han urskilja Herrens offrade kropp och bedja om förlåtelse för sin synd. Må så detta högtidlighållande av aftonmåltiden styrka honom till att följa Kristus tätare i spåren under det kommande året.
19. Vad bör den ”stora skaran” ur alla nationer urskilja, när den kominer till Herrens aftonmåltid, och hur kommer dess medlemmar att röna den största välsignelse av att fira högtiden?
19 Endast kvarlevan av andliga israeliter, de som är delaktiga i det nya förbundet som lemmar av Kristi kropp, får nu ta del av Herrens aftonmåltid. Likväl får den ”stora skaran” av Jehovas tillbedjare ur alla nationer, folk, stammar och tungomål vara med och ge akt på vad som försiggår. De har kommit upp på det upphöjda ”Jehovas berg, till Jakobs Guds hus”, och när de nu kommer till Herrens aftonmåltid, bör de urskilja och förstå, att där de nu träder in är ”Jehovas bord” och ”Jehovas kalk” närvarande i symbolisk måtto. (Upp. 7:9; Jes. 2:2, 3, AS) Därigenom bör de låta det bli känt att de skyr ”demoners bord” och ger sin odelade hängivenhet åt Jehova och att de erkänner att den enda väg, varpå de kan nalkas Gud, går genom hans store Översteprästs, Herren Jesu Kristi, offer. När de gör detta, kommer de att finna sig vara i överensstämmelse med kvarlevan av dem som tar del av emblemen, och de kommer att vara förenade med dem såsom ”en hjord” under Jehovas ene rätte Herde. (Joh. 10:14—16, NW) Tillsammans med dessa kommer de att röna den största välsignelse av att fira denna högtid, Herrens aftonmåltid, och de kommer att kalla ”Jehovas bord” värt att äras och Kristi offer därpå obesudlat och till ära för altaret, allt till lov och pris för den ende levande och sanne Guden, Jehova.
(The Watchtower, 15 januari 1956)