Lita på edra beprövade, trogna bröder
”Var lydiga mot dem som styra eder och var undergivna.”—Hebr. 13:17, NW.
1. Varför är kärlek till Jehovas organisation inte någon säkerhet mot möjligheten att visa bristande respekt?
ETT barns uppförande vittnar om hurudan fostran det fått i hemmet. Det goda anseende som den nya världens samhälle har förskaffat sig talar alltså väl om den utmärkta fostran och undervisning som det har fått från den stora moderorganisationen där ovan. Öppen opposition inom den nya världens samhälle är något så gott som okänt. Men detta är ingen anledning till självbelåtenhet. De flesta barn älskar verkligen sina föräldrar, inte sant? Nå, men betyder det att de aldrig visar brist på respekt för dem? Till och med de bäst fostrade och välartade barn kan nog försynda sig då och då i småsaker, och barn som inte lyder sin mor måste tillrättavisas. Minns du hur mor brukade säga: ”Vänta du bara, pojke, tills pappa kommer hem!”? Nåväl, nu kommer vi ihåg vårt ordspråk: ”Tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.” Så när vi blir tillrättavisade av vår himmelske Fader genom hans hustru, hans organisation, så sker det för att vi skall fostras och få hjälp att växa till och bli verkligt mogna kristna, som gör vår Fader och vår moder tillbörlig heder. Vår Fader håller vår moder ansvarig för vår fostran, och det var därför Paulus skrev: ”Var lydiga mot dem som styra eder och var undergivna, ty de hålla vakt över edra själar såsom de som skola avlägga räkenskap, att de må göra detta med glädje och icke med suckan, ty detta skulle vara till skada för eder.” — Hebr. 13:17, NW.
2. Vilken verkan på organisationen har vårt uppförande utanför den?
2 Fördenskull förmanade Paulus Titus, som hade tillsyn över vissa församlingar: ”Fortsätt att påminna dem om att vara underdåniga och att vara lydiga mot regeringar och myndigheter såsom härskare, att vara redo till varje gott verk, att icke tala skymfligt om någon, att icke vara stridslystna, utan vara resonliga, i det de ådagalägga all mildhet mot alla människor.” (Tit. 3:1, 2, NW) Att vara ”redo till varje gott verk” bör säkert innefatta att vi uppför oss utanför organisationen på ett sådant sätt, att vi inte bringar smälek över vår Faders och vår moders goda namn. Vi lever inte längre vårt eget liv. Våra liv tillhör Gud, som har köpt oss med Jesu Kristi blod. Fördenskull är vi Gud underdåniga genom Kristus, den förnämste i Guds vid en hustru liknade organisation, som är vår moder. Man känner ju föräldrarna på barnen, och att bringa vanära över det synliga ”nya världens samhälle” är därför detsamma som att bringa vanära över Jehova Gud och Kristus Jesus och över vår moder.
3. Hur bringar skvaller smälek över organisationen?
3 Därpå nämner Paulus att ”icke tala skymfligt om någon”. Skvaller ställer vår moder i en dålig dager. Hur så? Därför att vår broder är en del av Guds nya världs samhälle, och om vi talar nedsättande om honom, så är det detsamma som att tala emot Kristus, den främste medlemmen av moderorganisationen. Antag att vår broder verkligen gjort något orätt. Om vi då uppenbarar hans nakenhet och skam inför andra, kan det öka den respekt som tillkommer vår moder? Inom vilken av de två klasser som Jesus beskriver i Matteus 25 tror du att ett sådant handlingssätt passar in — bland ”fåren” eller bland ”getterna”, bland dem som gav honom mat och kläder eller dem som lämnade honom nödställd? Skvaller är ännu sämre än att bara ignorera någons andliga behov, eftersom det till detta behov fogar smälek och skam. Om du anser att någon bland moderns barn behöver ”ett kok stryk”, så försök inte ge honom det bakom hans rygg med din egen tunga som ”tillbygge”. Gå med den saken till vår Fader, gå den rätta vägen genom hans organisation, och låt Honom ge den bestraffning som kan vara nödvändig. Det är ett respektfullt sätt. Dessutom: om man inte handlar på det sättet, så kan man rentav själv befinnas bete sig just som ”getternas” klass!
4. Varför är stridslystnad inte på sin plats i den nya världens samhälle?
4 Paulus förmanar oss att ”icke vara stridslystna”. Har ni märkt hur en del barn alltid är färdiga att slåss? Ingenting som något av de andra barnen gör är dem till lags, och allt vad de själva säger kommer i en överlägsen, grälsjuk ton. Tycker du om sådana barn? Nej, säkert inte. Nå, varför skulle vi härma sådana otyglade, barnsliga drag som dessa? Varför skulle vi gå omkring och vara utmanande och bli onda, om någon sätter oss på plats? Det är väl ingen som vill vara en ”ungdomsbrottsling” inom den nya världens samhälle?
Undergivenhet på ett praktiskt sätt
5, 6. a) Hur tillkännager kritik mot tjänare i församlingen att man brister i tillit? b) Hur kan det vara ödesdigert att göra tysta förbehåll, när det gäller att rätta sig efter Sällskapets anvisningar?
5 Nej, Paulus uppfordrar oss att ”vara resonliga”, dvs. försöka förstå det teokratiska sättet att göra saker och ting och komma i harmoni med det. Det inträffar en del saker inom organisationen som vi kanske inte alltid förstår. Tjänarna kanske handlar på ett sätt som vi tycker är fel. Då leder en oresonlig inställning till att man vill kritisera. Vi känner kanske inte till alla fakta i saken — i de flesta fall gör vi det inte —, men den som är oresonlig tänker inte ett ögonblick på att det är så. Han drar genast den slutsatsen, att alltihop är alldeles fel, bara därför att han inte förstår det. Nå, men det är väl få av oss som egentligen begriper kärnfysikens lagar och principer, eller hur? Men vätebomben bevisar sannerligen att konstruktörernas slutsatser varit riktiga och hållbara. Skulle det då inte vara dåraktigt av oss att inbjuda till ett vätebombsprov hemma på vår gård, bara därför att vi inte förstår det hela? Men en oresonlig, respektlös inställning inom Guds familj kan bli lika förödande som att låta en vätebomb krevera.
6 Är det då verkligen så allvarligt? Tänk efter ett ögonblick. Betänk vad som hände med Saul för hans olydnads skull. Han försummade att fullgöra sin teokratiska uppgift att hävda Jehovas ord och namn, och detta ådrog honom en rättvis dom som avkunnades över honom genom Jehovas representant, Samuel. (1 Sam. 15:1—3, 11, 22, 23) Att ignorera anvisningar från huvudexpeditionen eller från tjänarna i församlingen på orten är försumlighet och ett tecken på missaktning för teokratiska myndigheter. Vi kanske har den inställningen att somliga instruktioner inte har avseende på oss, och vi gör kanske några tysta förbehåll angående det tillrådliga i att utföra dem, även om vi måhända inser att förslagen är ett uttryck för sunda, skriftenliga principer. På det sättet ger vi bara delvis vårt stöd åt organisationen och åt uppdraget att predika ”dessa goda nyheter om riket”. Vi kanske antar att dessa instruktioner bara är bisaker och att det viktiga är att — bildligt talat — föra upp Jehovas ark till Jerusalem. David fick till sin sorg inhämta den lärdomen (och den kostade Ussa livet), att lovsång till Jehova och goda avsikter inte är nog för att medföra den fulla belöningen av Jehovas välsignelse. Sann tillbedjan måste utföras i enlighet med Jehovas förordning, och vad som kan tyckas vara obetydliga föreskrifter är viktiga, om de utfärdas genom den ”kanal” som Guds organisation utgör. — 1 Krön. 13:6—10; 15:11—15.
7. a) Hur kan det visas att tillit till den styrande kretsen inom Guds synliga organisation inte är ogrundad? b) Hur ådagaläggs denna tillit av alla rikesförkunnare?
7 Respekt för Jehovas organisation innebär att vi litar på våra beprövade, trogna bröder. Det är dessa som genom många påfrestningar och erfarenheter har ådagalagt att Guds ande är med dem. Den rika välsignelse som har utgjutits över den synliga organisationen utgör bevis för att den styrande kretsen och de som representerar den förtjänar vårt fulla stöd och förtroende. Detta kan vi ådagalägga endast genom att ta emot varje anordning såsom kommande från Herren genom den ”trogne och omdömesgille slaven”. Det betyder att de som blir utsedda till tjänare i församlingen med glädje bör ta emot sina förordnanden som representanter för Herren genom den styrande kretsen och att de troget bör uppfylla de förpliktelser som följer med deras förordnanden, som om det vore den styrande kretsen själv som handlade. Det betyder att alla i församlingen bör verkställa alla sina uppgifter med insikt om att det är teokratiska anvisningar som utgår från den sanna kanalen. Det betyder att vi skall ta del i arbetet från hus till hus, göra återbesök och leda bibelstudier i hemmen och — i synnerhet nu — ge vårt fulla stöd åt tidskriftsarbetet. Det betyder att vi måste förbereda oss grundligt för att ta del i varje särskild kampanj med vår bibelförklarande litteratur som Sällskapet anordnar. Det betyder för dem som har möjlighet att anmäla sig som pionjärer att göra detta och för dem som redan är pionjärer att allvarligt ta arbetet som pionjär med särskilt uppdrag i övervägande, om tillfälle erbjuder sig. Det betyder att vi bör understödja Sällskapet också med våra materiella bidrag. Det betyder att vi bör hjälpa varandra med en verklig ande av broderlig kärlek, i det vi ständigt är på utkik efter ett tillfälle att visa Jehova och hans moderliga organisation vår uppskattning för deras godhet mot oss. Hur skulle vi kunna göra detta bättre än genom att ådagalägga vår sanna tillgivenhet för hans barn, våra bröder?
8. Hur kan man visa missaktning för de anvisningar som ges genom Vakttornet, och vad innebär detta i själva verket?
8 Vi vet alla att vi alltid måste göra framsteg i teokratisk fostran och teokratiskt uppförande. Beständigt får vi råd från Guds organisation genom Vakttornet, som talar om för oss hur vi skall uppföra oss teokratiskt i vårt liv. Om vi nu genast glömmer bort dessa ting och underlåter att tillämpa dem i vårt dagliga liv — ja, inte ens gör något försök därtill —, hur respektlöst är inte det gentemot vår moders undervisning eller lag! Då för vi inte fullt tionde till Jehovas förrådshus, och vilka rika välsignelser går vi inte därigenom miste om! (Mal. 3:10) Då föraktar vi faktiskt Jehovas bord, ignorerar de råd och anvisningar vi får, förkastar vår moders undervisning. Och om kanske vårt uppförande inte är så påfallande, att det föranleder den synliga organisationen att ingripa eller ens att lägga märke till det, så är i alla fall vår himmelske Fader allseende, och de mått och steg han vidtar är rätta och säkra.
Odla samfällighetskänslan!
9. Vilken betydelsefull del i att hjälpa verket framåt kan var och en i organisationen ha?
9 Hur inspirerande är det inte att tänka på dem som bär ansvaret i Guds hus, såsom det också uttrycks i en psalm av David: ”HERRE [Jehova], jag har din boning kär och den plats, där din härlighet bor.” (Ps. 26:8) Och om det tillfälle då Jesus renade templet från penningväxlarna, läser vi: ”Hans lärjungar kommo då ihåg, att det var skrivet: ’Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.’ ” (Joh. 2:17) Några kanske tycker att de har en obetydlig plats i Jehovas tillbedjans hus, men de kan vara försäkrade om att de har en viktig del att utföra, om de bevarar en bedjande inställning. Paulus’ ord tillkännager detta: ”Också ni kunna hjälpa till genom eder förbön för oss, på det att tacksägelser må frambäras av många för vår skull, för vad som godhetsfullt gives oss tack vare många uppåtvända ansikten.” (2 Kor. 1:11, NW) Vår tillit till våra beprövade, trogna bröder är inte ogrundad, när de gör Paulus’ allvarliga bön till sin: ”Bed ständigt för oss, ty vi förtrösta på att vi hava ett ärligt samvete, eftersom vi önska bete oss ärligt i allting.” — Hebr. 13:18, NW.
10. Hur tillkännager man missaktning och bristande tillit genom att vara överdrivet känslig eller snarstucken?
10 Å andra sidan säger Paulus också att vi bör vara resonliga genom att ”ådagalägga all mildhet mot alla människor”, eller som han framställer det i sitt brev till efesierna (4:2, NW), ”i kärlek hava fördrag med varandra”. Detta inbegriper att inte vara snarstuckna, överdrivet känsliga eller lätt förolämpade. Men om vi skulle vara det, hur kan det innebära bristande respekt mot organisationen? Psalm 119:165 säger: ”Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.” Kom ihåg, när du är benägen att bli bragt ur jämvikten på grund av en broders beteende, att han kanske har handlat alldeles orätt, men att två orätta ting inte åstadkommer ett rätt. Om vi blir förtörnade eller känner oss stötta på grund av vad han gjort, så blir vi ju delaktiga i att göra orätt genom att visa missaktning för Guds lag. Å andra sidan kan vi visa respekt för Guds ord genom att följa det skriftenliga handlingssättet, gå till brodern personligen och få det hela upprett. Om det inte lyckas, så kan vi visa förtroende för organisationen genom att begära några mogna bröders bistånd eller rentav hjälp av församlingens tjänare, om så behövs, för att klara upp saken.
11. Hur bevaras hälsan och den goda andan hos församlingen såsom en samfällighet genom tillbörlig undergivenhet?
11 Då vi har kommit ut ur den gamla världen med dess stridigheter och egennytta, kan vi ibland vara böjda för att glömma, att vi nu lever som ett den nya världens samhälle. Detta betyder att vi utgör en samfällighet för oss själva. Vi behöver inte denna fördärvade och döende världs domstolar och skiljedomsförfaranden. Vi har Guds ande och hans kärlek, och det kommer att förbli så, endast om vi fortsätter att stödja hans föranstaltningar för oss. Vi måste visa ett verksamt intresse för alla Sällskapets angelägenheter och göra vårt yttersta för att vidmakthålla församlingens gemenskap genom att ivrigt vara med i varje del av dess stimulerande program för teokratisk verksamhet. Vi är starkt medvetna om alla de faktorer som bidrar till den gemensamma, ”samhälleliga”, hälsan eller som leder till att känslan för att vi utgör en samfällighet mattas av, och vi bör alla flitigt bemöda oss om att bevara församlingens enhet genom fridens band. Det var just denna anda av enigt intresse som Paulus talade om, när han skrev om hur nära förenade den smorda kvarlevans medlemmar är inbördes: ”Om en lem lider, lida alla de andra lemmarna med den, eller om en lem blir förhärligad, glädja sig alla de andra lemmarna med den.” (1 Kor. 12:26, NW) ”Se, huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans”, sjöng David. (Ps. 133:1) Det var för att hålla denna anda vid makt som Paulus ytterligare skrev till efesierna (5:21, NW): ”Visa varandra under givenhet i Kristi fruktan.” Hur mycket bättre är det inte att ha förtroende för våra bröder än att visa missaktning för organisationen genom att avvisa dess hjälp och tillåta tvedräktens säd att slå rot!
12. Hur odlas samfällighetskänslan genom tillbörliga renlighetsvanor, och hur kan alla ha del däri?
12 Jehovas vittnen är bekanta för sin renlighet och ordentlighet. Det har varit en källa till beständig häpnad för utomstående att se det sätt varpå konventområdena hålls i ordning. Det är inte nog med att arbetslag organiseras, som skall sköta renhållningen på platsen, utan alla de närvarande bemödar sig särskilt om att hjälpa till, genom att inte kasta papper och annat skräp på golvet eller marken. Var och en påtar sig ett bestämt ansvar för organisationens goda namn och rykte och njuter av att mötena till Jehovas lov och pris hålls i en ren och sund atmosfär, och han inser att Jehova själv är närvarande genom sina representanter. Detta gäller också Rikets sal på de olika orterna. Ibland kan emellertid några i ortsförsamlingarna visa en tanklöshet, som är ett tecken på missaktning för organisationen. Hur då? Genom att de försummar att vara med om regelbunden och systematisk städning av salen eller genom att tillåta barn att skräpa ner i gångarna med papper. Fastän sådana fall är sällsynta, har man dock sett barn klottra på väggarna eller på sångböcker som tillhör församlingen, utan att föräldrarna ingripit, och man vet också om att några äldre medlemmar av församlingen har skrivit på distriktskartorna. All församlingens egendom är Rikets egendom och bör behandlas med samma respekt som den som tillkommer alla Rikets intressen. Med få undantag är emellertid de människor som tillhör den nya världens samhälle lika intresserade av att hålla Rikets sal ren och prydlig, som de är av att ha trevligt och snyggt i sina egna hem, vilka alltid står som vittnesbörd om människor med rena sinnen och den nya världens sätt att leva. Tjänarna i församlingen gör alltid tjänst till gagn för oss, och när de erbjuder oss ett tillfälle att bistå församlingen på något av dessa extra sätt, så bör vi därför göra allt som står i vår makt för att samarbeta med dem. Såsom Paulus uttryckte det: ”Underordna eder under dessa män och under envar som bistår dem i deras arbete och själv gör sig möda. De hava vederkvickt min ande såväl som eder ande. Så lären eder nu att rätt uppskatta sådana män.” — 1 Kor. 16:16, 18.
13. Varför är vanan att komma för sent till mötena eller sitta ouppmärksam något som visar vanvördig tanklöshet?
13 Så en annan sak. Har du någonsin på allvar tänkt på den där vanan en del har att komma för sent till mötena eller sitta ouppmärksamma, medan de pågår? Vi kan ta ett barn som exempel igen. Antag nu att din pojke har gjort det till en vana att alltid infinna sig vid middagsbordet först sedan man har nedkallat välsignelse över måltiden och redan har börjat äta. Antag att han aldrig besvärar sig med att tvätta händerna eller kamma håret — aldrig gör sig verkligen i ordning för måltiden — och att han sedan sitter där vid bordet och bara plockar maten hit och dit på tallriken, mat som det kostat ett sådant arbete att laga, och att han till och med vägrar att räcka någonting till de andra. Antag att du hade en gäst till middagen den dagen, skulle du då vara stolt över din pojke? Skulle du inte i stället känna dig skamsen och förargad över hans hänsynslösa, respektlösa uppträdande? Och tänk nu: vi har en gäst, ja, någon som är mer än en gäst, vid alla våra församlingsgästabud. Vi syftar inte här på främlingen eller den nyintresserade av en god vilja, som kanske är där, utan på vår Herre, Jesus Kristus, som sade: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Ingen enda bland Jehovas vittnen skulle uppsåtligt vilja förolämpa vare sig vår himmelske Fader eller hans moderliga organisation, eller hur? Nå, varför skulle vi då göra det genom vår tanklöshet? Våra bröder har arbetat hårt och använt många bråda timmar för att ställa i ordning de andliga festmåltider som vår himmelske Fader har föranstaltat för oss. Och de fortsätter med glädje att göra det också, därför att den ojämförligt största delen av den nya världens samhälle lyder Paulus’ råd till tessalonikerna: ”Nu begära vi av eder, bröder, att ni hava aktning för dem som arbeta strängt ibland eder och förestå eder i Herren och förmana eder och att ni i kärlek visa dem mer än utomordentlig hänsyn på grund av deras arbete.” — Matt. 18:20; 1 Tess. 5:12, 13, NW.
Förtröstan på Jehovas makt att leda
14. Varför är det tryggt att lita på våra beprövade, trogna bröder, och hur bör vi förhålla oss, om vi tror att någonting har gått på tok eller någon orätt begåtts?
14 Att vi visar respekt för Jehovas organisation blir i själva verket liktydigt med vår inställning till Guds synliga kanal eller förbindelseled och den tillit vi hyser till våra beprövade, trogna bröder. Om vi har blivit fullt övertygade om att detta är Jehovas organisation, att han vägleder och dirigerar sitt folk, så bringas vi inte ur jämvikten, vad som än händer. Om någonting uppstår som vi inte riktigt förstår, så vill vi vänta tåligt, tills det blir grundligt klargjort för oss. Om vi är alldeles säkra på att något är fel eller orätt, så vill vi hålla vår Faders bud och vidtaga de teokratiska mått och steg som är möjliga för oss och sedan förbida Jehova. Vi vill inte förakta vår moders undervisning genom att genast börja kritisera och finna fel. Vi vill göra klart för oss, att Jehova vet vad som försiggår inom hans organisation, och om han är villig att tillåta det, vilka är då vi, att vi skulle yrka på att det skulle vara annorlunda? Om vi verkligen har tro, så vet vi att om det är orätt, så kommer han slutligen att reda upp det, och vi är långt tryggare inom hans organisation, även med dessa små svårigheter där, än vi skulle vara utanför den, där endast upplösning och undergång väntar oss.
15, 16. Vilka orsaker har Jehova givit oss till att prisa honom och vår moderliga organisation?
15 När vi tänker på vår himmelske Faders ömma omsorg, sådan den kommit till uttryck genom hans kärleksfulla, moderliga organisation, hur kan då våra hjärtan annat än bli vederkvickta och värmda av en överflödande uppskattning? När vi fått smaka den rika och överdådiga andliga föda han bereder och lägger märke till den omsorgsfulla uppmärksamhet för de små detaljerna, med vilken vår moder har satt fram den, ja, hur skulle vi då kunna annat än tala väl om så värdiga föräldrar? Och när vi faktiskt ser Guds stora moderliga organisation, iklädd sanningens och rättfärdighetens himmelska ljus, vandra fram på det gudomliga ljusets väg, med fullkomligt ljus i fråga om organisationen som upplyser och förskönar hennes sinne, hur lyckliga kan vi inte då utbrista: ”Denna kvinna är gemål till universums konung, om vilken det är skrivet: ’Gud är ljus’, och i sin himmelska ställning kan hon på ett värdigt sätt frambringa hans konungsliga himmelska skapelse.” Vilket privilegium att få vara hennes barn och få dela det sköna namn hon bär, ”Jehova vår rättfärdighet”! (Jer. 33:16, Åk) Och vilken glädje är inte vår lott, när vi får återkasta vitt och brett det gudomliga ljus som strålar ned på oss från hennes kungliga gestalt, då vi hälsar alla som är ödmjuka i hjärtat välkomna ut ur världens mörka skrymslen, in i Jehovas välbehags strålande klarhet för att låta sig värmas av hans leende godkännandes solsken!
16 Med tacksamma hjärtan erkänner vi att Gud är barmhärtig och god och visar tacksamt och villigt vår respekt för Jehovas organisation, ty den är vår moder och är vår himmelske Faders, Jehova Guds, älskade hustru.
(The Watchtower, 1 maj 1957)