har sina möten i församlingen, sin förkunnartjänst, sina enskilda bibelstudier och sin bibelläsning förutom alla de ting som de måste göra i sin dagliga gärning. Men de får aldrig ha så bråttom att de inte har tid att ge kärleksfullt bistånd åt den som är i behov härav. Detta gäller i synnerhet om dem som har större ansvar inom församlingsanordningen, t. ex. tillsyningsmannen. Om en tillsyningsman skulle ignorera en begäran om hjälp från en församlingsmedlems sida eller avfärda hans problem såsom obetydligt eller oviktigt, skulle han kunna få den svagare att snava. Fördenskull är tillsyningsmannen alltid redo att höra på och att ge en hjälpande hand åt dem som går till honom med ett personligt problem. Tillsyningsmännens uppdrag är att vara ”herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt; icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver”. (1 Petr. 5:2, NW) Deras kärlek till de fårlika människor, som de har i sin vård, kommer att stärka dem, så att de kan ”bära deras svagheter, som icke äro starka, och icke vara ... [sig] själva till behag”. — Rom. 15:1, 2, NW.

16. Vad bör alla mogna kristna i våra dagar göra till sitt beslut? Vilka välsignelser kan detta medföra vad deras förhållande till Gud och människor beträffar?

¹⁶ I likhet med Jesu Kristi apostlar är de sanna kristna i våra dagar satta ”till beskådande” och ”hava blivit ett skådespel för världen, både för änglar och för människor”. (1 Kor. 4:9, NW) Därför är det viktigt att alla vandrar framåt med varsamhet, under det att de ger akt på sitt uppförande, sitt tal och sitt dagliga liv, så att de inte lägger någon stötesten i andra människors väg. Uppriktig kärlek till Jehova Gud och till ens kristna nästa kan förhjälpa en till att göra detta. Samtidigt hindrar denna kärlek en från att ta anstöt av vad andra kan göra eller säga. Ideligen, ja, dagligen uppfordras dessa kristna till att i sin förkunnargärning tillämpa denna konungsliga lag, kärleken. De önskar kunna säga med aposteln: ”På intet sätt giva vi någon orsak till anstöt, på det att vårt ämbete icke må klandras; utan vi anbefalla oss på alla sätt såsom Guds tjänare, genom att vi uthärda mycket.” (2 Kor. 6:3, 4, NW) Genom sina ivriga bemödanden, genom sitt regelbundna studium av Guds ord och genom att tillämpa bibelns principer i sitt liv, genom att flitigt umgås med Jehovas vittnen i den nya världens samhälle och genom ständig bön, prövar och granskar de sig själva i det ljus de fått i fråga om Skriftens krav, på det att de skall kunna komma i större överensstämmelse med sin Mästares och föregångsmans, Jesu Kristi, fullkomliga exempel. Samtidigt kommer de att fortsätta med att bistå och uppmuntra varandra, i det att de säger: ”Gör .. . detta till edert beslut: att icke för en broder lägga en stötesten eller en orsak till att snubbla. Ty Guds rike betyder icke ätande och drickande, utan betyder rättfärdighet och frid och glädje med helig ande. Ty den som i detta hänseende utför slavtjänst åt Kristus är godtagbar för Gud och äger människors godkännande.” — Rom. 14:13, 17, 18, NW.

Rätt fostrad från sin tidiga barndom

◆ En kvinna i Brasilien, som är ett Jehovas vittne men vars man inte är troende, berättar om hur välsignad hon har blivit i sina bemödanden att undervisa sina tio barn: ”Några av mina barn är nitiska, regelbundna förkunnare, och andra är mycket små; men jag ber med dem vid måltiderna och dryftar dagens text med dem. Jag studerar också med dem varje vecka. En av de största välsignelser som Jehova har givit mig är att mina barn redan har sanningen i hjärtat. Min man tog en dag en av våra döttrar med sig till marknadsplatsen i Cabo. När det blev lunchdags beslutade han sig för att äta en rätt som han ansåg vara riktigt god, nämligen ett slags pölsa som innehåller blod. Den lilla tösen, som var med honom, är mycket vaken och vet vad man gör sådan pölsa av, att den innehåller blod. Vad tror ni nu hände? När pappan gav henne en portion av denna rätt, sade hon: ’Pappa, den här maten innehåller blod. Jag kan inte äta den, för Jehova tycker inte om folk som äter blod.’ Flickan är bara fyra år gammal.” En sådan mor fostrar verkligen sina barn rätt genom att vänja dem vid den väg de bör vandra. — Ords. 22:6; Apg. 15:20, 28, 29.