Hur oförbehållsam är din kärlek?
LÅNGHALSEN är ett litet skaldjur som lever i vatten. Få människor ägnar den många tankar. Långhalsen har emellertid en anmärkningsvärd förmåga: Den vet hur den skall hålla sig fast på ett föremål. Dess hemlighet? Den framställer ett lim som är så starkt att ett skikt på enbart 0,08 millimeter har en ”skjuvhållfasthet” på 500 kilopond per kvadratcentimeter! Den som har försökt bända loss en långhals från den förtöjning den valt kan vittna om styrkan hos dess starka bindemedel.
De kristna känner till någonting som har likhet med detta. Jehovas organisation på jorden utgörs av människor från alla nationer, språk, raser och socialgrupper. Men ändå har den en fast enhet. Dess hemlighet? Även den har ett kraftfullt bindemedel, ett som är mycket starkare än den oansenliga långhalsens lim. Aposteln Paulus påpekade för oss vad detta bindemedel är, när han skrev: ”Ni [skall] iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kolosserna 3:14.
Det är naturligtvis inte så att allt som kallas kärlek förenar. Många krig har utkämpats under föregivande av ”fosterlandskärlek”. Självisk kärlek kan leda till avundsjuka. ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting.” (1 Timoteus 6:10) Och våra dagars kritiska tider beror delvis på det förhållandet att många människor är ”egenkära”. — 2 Timoteus 3:1, 2.
Vilket slags kärlek är det då som förenar de kristna? En osjälvisk, oförbehållsam kärlek.
Var finns källan till denna kärlek?
Denna fråga besvaras i tre små ord, som sattes på pränt av aposteln Johannes: ”Gud är kärleken.” (1 Johannes 4:8) Jehovas kärlek visar sig genom hans godhet mot oss. Allt gott som vi har kommer i yttersta hand från honom. ”Varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan.” (Jakob 1:17) Så är det beträffande den fysiska världen som vi kan glädja oss åt, och i all synnerhet i fråga om de andliga välsignelser som flödar så rikligt över uppskattande kristna.
Jesus Kristus riktade vår uppmärksamhet på ytterligare ett påfallande uttryck för Jehovas kärlek, i det han sade: ”Han [Jehova] låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matteus 5:45) Och Jehovas kärlek till mänskligheten som helhet sträcker sig längre än till materiella välsignelser, för Jesus förklarade: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Vilken kärlek skulle kunna vara mer oförbehållsam?
Genom att visa sådan kärlek till mänskligheten ger Jehova uttryck åt en kärlek som är fast grundad på principer. På det grekiska språket kallas denna kärlek a·gaʹpe. Jehova visar också denna kärlek mot de kristna. Hans kärlek till dem får emellertid ytterligare en nyans. När en person visar gensvar på Guds kärlek, ger Jehova uttryck för fi·liʹa, ett grekiskt ord som betyder ”vänskap” eller ”tillgivenhet” eller att vara ”fäst vid”. Jesus försäkrar oss: ”Fadern själv är nämligen fäst vid er, eftersom ni har varit fästa vid mig.” — Johannes 16:27.
Efterlikna Guds kärlek
Den kärlek som utgör ett föreningsband bland de kristna följer Jehovas eget storslagna exempel. Som aposteln Johannes sade: ”Så älskar vi, därför att han först har älskat oss.” (1 Johannes 4:19) En sådan kärlek är kännetecknet på en sann kristen och är i sanning en av Guds heliga andes frukter. — Johannes 13:34, 35; Galaterna 5:22.
Den kristnes kärlek måste först och främst riktas mot hans himmelske Fader. Därefter bör han visa kärlek mot medmänniskor. (Matteus 22:37—39) Eftersom Guds kärlek är vittomfamnande, måste också vår kärlek till medtroende vara oförbehållsam, ”vidga sig”. Följdriktigt sade aposteln Paulus till de kristna i Korint: ”Vår mun har öppnat sig för er, korintier, vårt hjärta har vidgat sig.” — 2 Korintierna 6:11—13.
Hur kan vi efterlikna Jehovas oförbehållsamma kärlek? Låt oss begrunda några exempel.
”Vidga” kärleken inom familjen
Paulus förvarnade oss om att det i ”de yttersta dagarna” skulle råda brist på ”naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1—3) Även om det är så, bör kärleken inom den kristna familjen överflöda, både den kärlek som är grundad på principer (a·gaʹpe) och den vänskapliga, tillgivna typen av kärlek (fi·liʹa). — Matteus 10:37; Efesierna 5:28; Titus 2:4.
Att visa kärlek är inte alltid lätt. Ekonomiska problem leder ofta till sårade känslor i en familj. Den ena äktenskapspartnern kanske ibland känner sig förbittrad över hur upptagen den andra är. En hustru kan komma att tycka att hon blir försummad eller att hon bara tas för given. Många tonåringar anser att deras föräldrar inte förstår dem. Hur kan sådana problem och problem av liknande slag lösas?
I grund och botten är lösningen för var och en som berörs av detta att efterlikna Guds exempel och ”vidga” sin kärlek. ”Ni hustrur, fortsätt att underordna er era män, såsom det passar sig i Herren”, uppmanade Paulus. ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, och var inte förbittrade på dem. Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren. Ni fäder, reta inte upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” — Kolosserna 3:18—21.
Bön om hjälp i fråga om att ådagalägga kärlek är sannerligen effektivt, när problem uppstår. Det är också effektivt att kunna kommunicera inom familjen och att ha regelbundna samtal om bibeln. (5 Moseboken 6:4—9) Som en grundval för sådant kärleksfullt kommunicerande har många familjer funnit att det är till hjälp att använda artiklarna ”Guds ord är levande” i Vakttornet och de artiklar som bär rubriken ”Ungdomar frågar” i tidskriften Vakna!
Oförbehållsam kärlek inom församlingen
Det är sorgligt när föräldrar och barn inte kan älska varandra. Det är också sorgligt när medkristna inte kan visa kärlek till varandra. Aposteln Johannes framhåller: ”Den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” — 1 Johannes 4:20.
Kärleken hjälper oss att hoppas på det bästa, när det gäller våra andliga bröder. (1 Korintierna 13:4, 7) Vi kanske ser att vår broder kämpar med problem — kanske till och med genom att han får skörda vad han sått till följd av tidigare oförståndiga handlingar. (Galaterna 6:7) Trots detta kommer vår kärlek att hjälpa oss att bevara en positiv inställning till honom. Vi undviker sådana tankar som till exempel: ”Jag har alltid haft mina tvivel beträffande honom.” Även om vår broder kanske är svag i tron, kan vi återspegla Jehovas tålamod med sådana som är svaga, och vi kan försöka efterlikna hans kärleksfulla barmhärtighet. — 2 Petrus 3:9.
Den kärlek som existerar bland Jehovas tjänare bidrar till att ge stabilitet åt unga kristna genom de svåra tonåren. När en ung afrikansk flicka blev tillfrågad om vad det var som hade hjälpt henne att hålla fast vid sann tillbedjan, påpekade hon: ”Jag tror att det inte bara beror på vad jag har lärt mig från bibeln, utan det är också den kärlek jag iakttagit, när jag deltagit i kristna möten, och det sätt på vilket jag blivit mottagen som gjort största intrycket på mig.”
Ja, oförbehållsam kärlek kan hjälpa till att hålla samman församlingen. Men kom ihåg att Jehovas kärlek sträcker sig ut till hela mänskligheten. Hur kan vi efterlikna honom i fråga om detta?
Att älska dem vi inte känner
Jesus framhävde ett ypperligt sätt att visa kärlek också till människor som vi inte känner. Han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Ja, Jehovas vittnen visar sin kärlek till andra, när de predikar de goda nyheterna för människor som är fullständiga främlingar.
Kärlek till människor i allmänhet driver de kristna att hjälpa främlingar också på annat sätt. I likhet med samariten i Jesu liknelse försöker de vara goda grannar och ”göra vad som är gott mot alla”, ofta med oväntat angenäma resultat. (Galaterna 6:10; Lukas 10:29—37) Som exempel kan nämnas en ung flicka i Alaska som deltog i evangeliseringsarbetet ungefär 260 kilometer från sitt hem och som träffade en ekonomiskt utarmad familj, vars bil hade gått sönder. När flickans far fick höra talas om deras belägenhet, åkte han 520 kilometer för att hjälpa dem. Detta gav honom möjlighet att berätta för familjen om Jehovas uppsåt och rike. Efter att ha studerat bibeln symboliserade mannen och hustrun sitt överlämnande åt Jehova. Nu får de också erfara glädjen i att dela med sig av de goda nyheterna åt andra. — Apostlagärningarna 20:35.
Kan man älska dem som hatar en?
Kristen kärlek sträcker sig emellertid ännu längre än kärlek till främlingar. Jesus uppmanade sina lärjungar: ”Fortsätt att älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er, så att ni måtte visa er vara söner av er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” — Matteus 5:44, 45.
Är det verkligen möjligt att älska dem som förföljer oss? Under andra världskriget blev Jehovas vittnen i Nazisttyskland brutalt slagna och tvingade att utföra hårt arbete på knappa matransoner. Det är uppenbart att de inte kunde känna någon större tillgivenhet och vänskaplig värme (fi·liʹa) för sina förföljare. Trots detta visade de ändå dessa förföljare samma kärlek grundad på principer (a·gaʹpe) som Jehova har visat mot hela mänskligheten. När det så var möjligt, delade vittnena med sig av sanningens livgivande budskap åt sina förföljare. Och några av dessa fiender blev slutligen kristna.
Många av dem som förföljer Guds tjänare gör detta i okunnighet, på samma sätt som Saulus gjorde, han som senare blev aposteln Paulus. (Galaterna 1:13, 14) När vi inser att sådana förföljare på sätt och vis är offer för Satans lögnaktiga propaganda, hjälper detta oss att hysa en mera kärleksfull inställning till dem. — 2 Korintierna 4:4.
Jehova, en Gud med värme och känsla, finner glädje i att belöna dem som visar oförbehållsam kärlek inom familjen, inom församlingen, till främlingar och även till fiender. Sådan kärlek binder familje- och församlingsmedlemmar fast samman, på samma sätt som långhalsen med hjälp av sitt lim kan sätta sig så orubbligt fast på en klippa. Kärleken uppmuntrar dessutom utomstående att komma och bli delaktiga av den kristna endräkten. Har vi då inte anledning att visa ett uppskattande gensvar på Guds kärlek genom att vidga vår kärlek ännu mer? Det har vi verkligen! Låt oss därför ”göra det i rikare mått”. — 1 Tessalonikerna 4:9, 10.