Kan du älska din nästa och ändå röka?
Det är inte bara så att människor som röker förorenar den luft andra måste andas, utan de skadar också sin egen hälsa. De skulle själva vara friskare, om de slutade röka. Och de skulle också spara mycket pengar genom att inte förorena — kostnaden för enbart cigarretterna uppgår till 3.000 kronor eller mer per år. Det enda förståndiga handlingssättet för en rökare är alltså att sluta röka.
Tänk på vilken förorening som röken från en pyrande cigarrett åstadkommer. Den röken är mycket giftigare än den som rökaren drar in. Sidoströmmen av röken innehåller dubbelt så mycket tjära och nikotin, fem gånger så mycket koloxid och 50 gånger så mycket ammoniak som den rök som rökaren andas in, för att inte tala om alla andra gifter.
Låter man 10 cigarretter brinna i en oventilerad bil, höjs koloxidhalten till 100 milliondelar, vilket är långt över det i Förenta staterna tillåtna miljövärdet. ”Vid en typisk studentfest”, framhölls det i New York Times, ”är halterna i luften av vissa ämnen från cigarrettröken 40 gånger högre än de i Förenta staterna tillåtna miljövärdena.” Och som vi konstaterade tidigare, har den skada som åsamkas dem som regelbundet tvingas att andas in sådan rök blivit väl bekräftad.
ÄR DET FÖRENLIGT MED KÄRLEKEN TILL NÄSTAN ATT RÖKA?
Budet att ”du skall älska din nästa som dig själv” kallas i bibeln ”den kungliga lagen”, vilket på så sätt understryker den här lagens vikt och betydelse. (Jak. 2:8) Visar du din nästa kärlek, om du avsiktligt kastar sopor på hans tomt eller spottar honom i ansiktet? ”Naturligtvis inte!” säger du. Begår du en synd, om du behandlar din nästa så här?
Definitionen av synd hjälper oss att besvara den här frågan. ”Synd är att bryta lagen” — Guds lag — , säger bibeln. (1 Joh. 3:4, Today’s English Version) Att avsiktligt tvinga på sin granne någonting som är lika obehagligt som spott i ansiktet eller sopor på tomten skulle alltså vara en synd. Det skulle vara att bryta mot ”den kungliga lagen”, som säger: ”Du skall älska din nästa som dig själv.”
Men vad har detta för samband med rökning? På ledarsidan i Cancer News visade dr Isaac Asimov på ett mycket kraftfullt sätt hur rökningen kommer in i bilden. ”När någon röker i min närvaro”, sade han, ”är hans last inte privat. Hans utsläpp av föroreningar når mina lungor och mitt blod. Hans stank blir min stank och sätter sig fast i min kropp och i mina kläder. Och han ökar risken för att jag kommer att drabbas av hjärtsjukdom eller lungcancer.”
Som svar till rökare, som kan göra anspråk på sin frihet att röka i andras närvaro, sade dr Asimov: ”Om han tycker att han måste röka och att jag berövar honom friheten om jag protesterar, skulle han då vara villig att tolerera mig, om jag anser att jag måste sparka honom i skrevet och att han berövar mig friheten om han protesterade? Låt mig uttrycka det så här: Din frihet att röka slutar där mina lungor börjar.”
Det råder inget tvivel om att det inte är förenligt med kärleken till nästan att sparka någon i skrevet, spotta någon i ansiktet eller kasta sopor på någons tomt. Rökning är inte heller det. Det är att kränka andra människors rättigheter — det är att skada dem snarare än att älska dem. Ja, rökning är en synd.
En rökare kan emellertid förklara: ”Jag inser att rökning kan vara skadligt. Det är därför jag aldrig röker bland människor.” Om någon alltså röker bara privat, är det då en synd? Ingen annan blir ju skadad.
ÄR DET SYND ATT RÖKA PRIVAT?
Men tänk på detta: Rökarens eget liv påverkas ogynnsamt. Och vem är det egentligen som är källan till vårt liv? ”Hos dig [Jehova Gud] är livets källa”, svarar bibeln. ”Han själv [ger] åt alla ... liv och andedräkt.” (Ps. 36:10; Apg. 17:25) Ja, vårt liv är verkligen en underbar gåva från Gud.
Hur visar vi uppskattning av Guds gåva, livet? Genom att göra vad vi kan för att fördärva det? Naturligtvis inte! Att uppsåtligt göra något sådant skulle uppenbarligen vara orätt. Låt oss i det här sammanhanget tänka på ett uttalande av Joseph Califano, före detta minister i Förenta staternas hälso-, utbildnings- och socialdepartement: ”Det kan i våra dagar inte råda något tvivel om att rökning i själva verket är långsamt självmord.”
Att med berått mod fördärva mänskligt liv är orätt — det är en synd. Bibeln ger de kristna befallningen att inte ens förorena sin kropp. ”Låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande”, uppmanar bibeln oss. (2 Kor. 7:1) För att en rökare skall lyda den här befallningen, måste han göra sig kvitt vanan att bruka tobak, eftersom den verkligen är en förorening. Tobaken förorenar rökarens fingrar, tänder, andedräkt, kläder — ja, praktiskt taget allt som röken kommer i kontakt med.
Men hur förhåller det sig om rökaren vill sluta, men är så förslavad att han inte kan det? Kommer Gud barmhärtigt att förstå honom, med tanke på att Jesus Kristus sade: ”Anden [är] ivrig, men köttet är svagt”? — Matt. 26:41.
ÄR SVAGHET EN URSÄKT?
Det råder inget tvivel om att det kan vara mycket svårt att sluta röka. ”Det var mycket lättare att sluta med heroin än med cigarretter”, har missbrukare sagt. När det gäller tobak, varar avvänjningssymptomen mycket längre. ”För de flesta finns begäret kvar åtminstone en månad”, framhålls det i tidskriften Science 80, ”och för omkring en femtedel består begäret fem till nio år sedan de slutat.”
Detta förklarar varför många slutar röka för en tid, men sedan börjar igen. Det är 9 av 10 rökare som vill sluta. Men att avstå från tobak är en ständig kamp, som pågår dag ut och dag in ibland under flera år. Millioner människor har vunnit den här kampen. Tiotals millioner har kämpat men förlorat. Om någon har försökt sluta men misslyckats, är det då vist och förståndigt att ta för givet att Gud kommer att ha förståelse och förlåta detta tillkortakommande?
En orsak till problemet kan vara att man tycker om att röka. Men detta är ingen ursäkt för att fortsätta röka, eftersom Gud fördömer den vanan. Bibeln säger att Mose gjorde det förståndiga valet att hellre tjäna Gud ”än att ha den tillfälliga njutningen av synd”. (Hebr. 11:24—26) Gud förväntar att hans tjänare skall kämpa emot och med hans hjälp övervinna vanor som går stick i stäv med hans lagar.
Tänk till exempel på otukt. Det kan verka njutbart för stunden. Och när någon bedriver otukt, kan begäret efter sexuellt umgänge med en mängd olika partner bli lika starkt som den intensiva längtan efter en cigarrett. Likväl är otukt ett brott mot Guds lag, och uppsåtliga, oförbätterliga utövare av otukt kommer inte att få Guds gåva evigt liv. Den gåvan kommer inte heller att förlänas dem som fortsätter att röka. — Hebr. 13:4; Rom. 6:23.
Det krävs verkligen att man anstränger sig för att vara lydig mot Guds lagar. Detta var något som också Guds Son, Jesus Kristus, fick erfara. Han fick utstå det mest fruktansvärda lidande och dog slutligen en fasansfull död. Men han förblev trogen mot Gud. För en del människor kan de våndor de får uppleva i samband med att de slutar röka verka lika svåra att uthärda som de lidanden Kristus utstod. Likväl kan man övervinna vanan att bruka tobak. Hur då?