Hur man ”överlever” det första året av äktenskapet
”DET var kärvt.” Så säger många om sitt första år som gifta. ”Innan jag gifte mig, trodde jag att jag var världens främste expert på familjeliv”, erkände en ung man. ”Jag var övertygad om att jag kunde ta itu med alla problem. Men när jag väl gift mig, upptäckte jag att jag inte visste ett dugg.” Hans hustru tillägger: ”Jag grät mer det första året än jag någonsin gjort. Jag antar att det berodde på alla nya förpliktelser och på att vi egentligen inte visste vad som förväntades av oss.”
Även om det första året av äktenskapet inte är så besvärligt för alla par, är det kanske ändå inte så lätt. Bibeln säger: ”De som [gifter sig] ... kommer att ha vedermöda i köttet.” Eller, som en annan översättning uttrycker det: ”Äktenskapet kommer emellertid att föra med sig extra problem.” — 1 Korintierna 7:28, Levande Bibeln.
Äktenskapet kan skänka glädje och tillfredsställelse, men det krävs tid — och hårt arbete. Två olika personligheter måste smälta samman. Man konfronteras med nya förpliktelser, nya uppgifter, nya situationer. Det är inte att undra på om det första året är kritiskt. Men vilka problem är det då egentligen de nygifta ställs inför? Kan de glatt och villigt ”överleva” dessa? Kan bibelns tidlösa råd verkligen vara till hjälp?
Att lära känna varandra
När det romantiska skimret kring bröllopsdagens frack och spetsklänning är borta, då står du där med en person. Hur väl känner du denna person? Förhoppningsvis fick ni en viss kännedom om varandra under den tid ni uppvaktade varandra. Men sorgligt nog låter unga par ofta romantiska känslor göra dem blinda för brister och egenheter i den andra partens personlighet.
I vilket fall som helst är det bara till en viss grad man kan lära känna varandra under uppvaktningen. Att leva tillsammans med någon är den verkliga provsättningen. Din partner kanske försöker ge sken av att vara fullkomlig de första veckorna. Vi kan känna med den unga brud som duschade tre gånger om dagen, för att inte hennes man skulle tycka att hon luktade svett.
Men det tar inte så lång tid att komma underfund med hur den andre egentligen är: ödmjuk eller överlägsen, småsint eller resonlig, ordentlig eller slarvig. Om en del av din partners levnadsvanor chockerar dig, beror det troligen på olikheter i uppfostran. Du kanske måste göra vissa eftergifter; gamla vanor är seglivade. Det kanske också tar sin tid innan din äktenskapspartner klarar av att sköta vissa saker i hemmet. Kranen kanske fortfarande läcker; middagen kanske är rena katastrofen. Men ni kan lära mycket om varandra, om ni kan skratta åt mindre förtretligheter.
Våra dagars livsrytm är så hektisk, och det är lätt att komma in i en rutin som skapar en mur av tystnad. En äkta man drar sig till minnes hur det var: ”Jag hade det besvärligt på jobbet, och då blev det så att jag ’tog jobbet med mig hem’. Jag var tillknäppt som en mussla, när jag kom hem till min fru, glömsk av vad som hände omkring mig.” En annan erinrar sig: ”Jag brukade komma hem och genast sätta på TV-n. Men jag lärde mig att i stället sätta mig ner tillsammans med min hustru och bara prata.”
Ja, det krävs ansträngning för att hålla gnistan av intresse vid liv i ert förhållande till varandra. Låt det inte stagnera. I stället för att uppehålla er vid olikheter bör ni bygga på det ni har gemensamt. Väx tillsammans, så kommer ni aldrig att växa ifrån varandra.
Sexuell anpassning
Förlovade par ser förmodligen fram emot äktenskapets sexuella intimiteter, precis som den sulemitiska flickan gjorde i bibelns berättelse. (Höga Visan 1:13, NW) Det sexuella umgänget kan vara ett vackert uttryck för kärlek och en källa till ömsesidig ”lust”. (Ordspråksboken 5:18, 19) De flesta anpassar sig lätt till varandra, men man skall inte bli förvånad om det sexuella umgänget till en början leder till besvikelse. En äkta man sade uppriktigt: ”Den första månaden var en prövning för oss båda. Jag blev oerhört nedstämd.”
Problem av det slaget är inte ovanliga. Kvinnor känner till en början ofta obehag vid det sexuella umgänget. Äkta män inser ofta inte att en kvinnas sexuella respons vanligtvis är långsammare än en mans. Okunnighet om kvinnans behov av ömhet och kärlek gör att en del män inte gör sin hustru förberedd på det sexuella umgänget. Om en man har för bråttom eller brister i fråga om självbehärskning, kanske han snabbt kan tillfredsställa sin egen passion, men han lämnar sin hustru otillfredsställd. Tid, erfarenhet och tålamod kan visserligen råda bot på en del sådana bekymmer, men båda parter bör verkligen anstränga sig att förstå varandras behov och begränsningar. (1 Petrus 3:7) När var och en söker ”den andres fördel i stället för sin egen”, är det sexuella sällan något problem. — Jämför 1 Korintierna 10:24.
Det råder stor okunnighet i fråga om det sexuella, och somliga finner det vara till hjälp att förbereda sig på förhand. En ung hustru sade: ”Jag hade faktiskt inte några problem med detta. Jag var inte för pryd för att läsa på min ’läxa’ — och sätta mig in i detta ämne. Jag visste vad jag hade att vänta. Min man var också förstående, och han var mycket öm mot mig.” Ibland kan det vara till hjälp att rådfråga en läkare. Man bör också ta vederbörlig hänsyn till de råd man kan få av kristna föräldrar eller av en mogen, gift vän, som man kan anförtro sig åt. Den ovannämnda hustrun tillägger: ”Min mamma var verkligen fin på att förklara saker och ting. Hon var mycket öppenhjärtig.”
Motsättningar kan emellertid uppstå, om inte båda parter är villiga att ta sin del av ansvaret. Om till exempel ett par beslutar sig för att vänta med att skaffa sig barn, anser ofta mannen att det är kvinnans sak att förhindra havandeskap. (”Det är ditt problem. Det får du se till!”) Nedtyngd av ”sitt problem” kan en kvinna komma att frukta det sexuella umgänget. Hur mycket bättre är det inte när en kristen man axlar sin del av ansvaret, oavsett vilken form av födelsekontroll paret väljer att använda!
Att dela varandras känslor är också mycket viktigt. En man kanske tycker att hans hustru är avvisande. En hustru kanske tycker att hennes man är krävande. Somliga låter missräkningen växa. Men ett äkta par gav rådet: ”Tala ut med varandra! Ni kanske gråter som om hjärtat skulle brista. Ni kanske till och med blir arga på varandra. Men tala ut!” När det gäller dessa intima angelägenheter, kommer ett gott kommunicerande att bygga upp er kärlek och ert förtroende för varandra.
”Insikt” dämpar vrede
Det kommer inte att dröja länge förrän ni har ert första gräl. Det kan vara som en sakta skälvning eller en förödande jordbävning. Bibeln ger därför rådet: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er.” (Efesierna 4:31) ”Men ni känner inte min hustru”, säger du kanske. ”Ibland är det omöjligt att diskutera saker och ting med henne på ett lugnt sätt, och då tappar jag humöret.” Men Ordspråksboken 19:11 (NW) ger rådet: ”En människas insikt dämpar i sanning hennes vrede.”
Män har till exempel ofta föga ”insikt” i de känslomässiga förändringar en kvinna upplever till följd av menstruationscykeln. ”Det är bara något hon inbillar sig”, resonerar somliga. Också en del moderna kvinnor har ibland en tendens att förneka hur allvarliga dessa lynnesförändringar egentligen är. Filmer och TV-program skildrar sällan kvinnor på det sättet. Ändå visar medicinska undersökningar att dessa förändringar i kvinnans kropp i hög grad kan påverka hennes personlighet.
”Jag hade ingen aning om att kvinnor kunde vara så lynniga”, klagade en man. Visst hade han lagt märke till en viss nyckfullhet hos sin mor och sin syster. Men ”det finns ingen jämförelse mellan en syster och en hustru”, tillägger han. Ja, nu kanske din hustrus alla spänningar riktas mot dig. Hon kan vara retlig, kritiserande, ha lätt att ta till tårar, och hon kan ha ett otal andra symptom, som de flesta kvinnor känner av vid denna tid varje månad.
Att du förstår din hustrus känslor — eller åtminstone försöker förstå dem — kan dämpa din vrede om hon är brysk eller vresig. Så här sade en gift kvinna: ”Jag kan bli riktigt ’kinkig’ vid den tiden i månaden, och ibland glömmer min man varför. Ibland glömmer till och med jag varför jag bär mig åt på det sättet.” Av den orsaken för ett gift par anteckningar över hustruns perioder, så att det blir lättare att minnas att hon inte är sig riktigt lik under de dagarna och behöver extra mycket kärlek och hänsyn. Kvinnor bör också tänka på att även män kan känna sig ”uppåt” eller ”nere”, ha sina bra och dåliga dagar. Sådan ”insikt” kan vara just det som avvärjer ett gräl.
Vem är det som bestämmer?
”Underordnande” — ett förhatligt ord för många kvinnor i våra dagar — är den kurs bibeln anbefaller kvinnor att följa. (Efesierna 5:22—27) Mycket skulle kunna sägas för att visa hur praktisk denna gudagivna anordning verkligen är, men det behöver inte betyda att det är lätt att underordna sig ledarskap. Somliga kvinnor har åtnjutit ett stort mått av oberoende och kan finna det svårt att underordna sig. En nygift kvinna medgav: ”Jag gifte mig ung och hade inte så mycket frihet före mitt giftermål heller. Ändå var det svårt att underordna sig. Kanske beror det på att jag aldrig tänkt så mycket på vad underordnande egentligen innebär.”
Att hustrun till en början motsätter sig hans ledarskap kan vara frustrerande för en ung man, som fortfarande kämpar med sin egen osäkerhet. Vad kan du göra om din hustru inte genast är villig att gå med på det du önskar? Du kanske kan ta dig en ny funderare på saken. Det kanske ligger något i vad hon säger. Om du fortfarande tycker att du har rätt, försök då att resonera igenom saken med henne i lugn och ro. Men om det inte går? En hustru erkände: ”Det har hänt att jag sagt blankt ’Nej!’ men jag tror aldrig att jag hållit fast vid det beslutet.” Precis som sonen i Jesu liknelse kommer de flesta att ge med sig senare, om de får tid att tänka efter. — Matteus 21:28—31.
En gift man säger: ”Ibland tar män sig själva för högtidligt. Det är faktiskt så att ju längre man har varit gift, desto friare händer ger man sin hustru.” Han hade, i likhet med de flesta män, lärt sig detta den hårda vägen. ”I början ville jag ta hand om allt som hade med pengar att göra. Hon tyckte inte om det, eftersom hon hade varit oberoende.” Men med årens lopp lärde han sig att lita på sin hustrus omdöme. Tänk på att den ”flitiga hustru” som beskrivs i bibeln i Ordspråksboken 31:10—31 inte är någon viljelös kvinnostackare som behöver vägledning för varje steg hon tar. Hon är en skarpsinnig inköpare och organisatör och investerar till och med i jordegendomar! Ja, ”på henne förlitar sig hennes mans hjärta”! Lita på din hustru. Kringgärda henne inte med onödiga regler och restriktioner.
Och ni hustrur, ni kan nedbringa motsättningarna till ett minimum genom att vara ”redo att lyda”. (Jakob 3:17) Lägg fram dina åsikter i viktiga angelägenheter, men gör inte en stridsfråga av småsaker. Se till att ni inte ”eggar upp varandra till inbördes tävlan” genom att du försöker tillvälla dig din mans ställning. — Galaterna 5:26.
En del hustrur klagar över att deras män inte tar ledningen, inte uppför sig ”som män”. (1 Korintierna 16:13) Ni män, är det så i ert fall? Din bakgrund och uppfostran kan delvis bära skulden. En man sade: ”I mitt hem tillbringade jag största delen av mitt liv under min mors överinseende, utan en far som kunde ta ledningen.” Och vad blev följden? ”Ibland frågar jag min hustru: ’Vad tycker du?’ och hon säger: ’Vad tycker du?’ och jag svarar: ’Men jag frågade dig först!’”
Om du som äkta man är fångad i ett sådant obeslutsamhetens ekorrhjul, måste du utveckla dina slumrande ledarförmågor. Hur då? Genom att fatta beslut. Det kommer inte att vara lätt i början, men med din hustrus uppmuntran och stöd kan det bli din andra natur. Visst kommer du att göra misstag, men det är bättre än att du undandrar dig ansvar!
Liksom aposteln Paulus bör du använda din myndighet som överhuvud med sparsamhet. I stället för att befalla bönföll Paulus ”vid den Smordes mildhet och välvilja”. — 2 Korintierna 10:1; 13:10.
Du kan ”överleva” — med glädje!
Det här är några av de bekymmer och glädjeämnen som du kan få möta under det första året av ditt äktenskap. Men ditt mål är inte bara att ”överleva”. Man kan överleva en bilolycka, men man vill finna glädje i sitt äktenskap. Var optimistisk. Undvik att ställa för höga förväntningar. Behåll ditt sinne för humor. Lär känna din partner och var anpassbar. Inget äktenskap är perfekt. Det finns inte två personer som låter sig förenas på ett fullkomligt sätt. Men er villighet att anpassa er kan uppväga alla brister. Bygg på den kärlek ni först kände för varandra och låt den aldrig svalna.
Som kung Salomo så riktigt uttryckte det: ”Bättre är slutet på en sak än dess början.” (Predikaren 7:9) Ja, med tid och tålamod kan även ett äktenskap som haft den allra sämsta start blomma ut i ett moget, varaktigt förhållande.
[Infälld text på sidan 7]
Män har ofta föga ”insikt” i de känslomässiga förändringar en kvinna upplever till följd av menstruationscykeln
[Bild på sidan 5]
Skratta åt mindre förtretligheter
Gamla vanor är seglivade
[Bild på sidan 6]
Tala ut med varandra!