Fostra ditt barn att utveckla gudaktig hängivenhet

”Uppfostra en pojke enligt vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” — ORDSPRÅKSBOKEN 22:6, NW.

1. Vad måste man nå för att framgångsrikt kunna uppfostra ett barn, och varför det?

EN CIRKUSARTIST som försökte lära sin son trapetskonsten lade märke till att han hade problem att slänga sig mellan trapetserna. ”Om du bara slänger över ditt hjärta”, föreslog hon, ”så kommer din kropp att följa efter.” På liknande sätt måste de som ”uppfostrar” sitt barn att utveckla gudaktig hängivenhet motivera hjärtat. Detta är särskilt svårt under tonåren. — Ordspråksboken 4:23.

2. Varför är tonåren så svåra, och hur kan föräldrar hjälpa?

² ”Under många år var det ingen konst att ta reda på vad som pågick djupt inom mina pojkar”, förklarade en far i Tyskland. ”Men detta förändrades med blixtens hastighet så snart de kom upp i tonåren.” Under denna tid, då man övergår från att ha varit barn till att bli vuxen, påverkas en ung människas hjärta av många nya och spännande begär, vilka underblåses av kroppsliga och hormonella förändringar. Men alltför ofta fördärvas sådana år av plågsamma misstag. Till och med den trogne Job sörjde över ”följderna av” sin ”ungdoms missgärningar”. (Job 13:26, NW) Känslomässiga påfrestningar kan skapa ”ängslig oro” i en ung människas hjärta. Ordspråksboken 12:25 (NW) säger att detta ”böjer ner” hjärtat men att ”det är det goda ordet som får det att glädja sig”. Hur kan du genom gott kommunicerande hjälpa ditt barn under dessa kritiska år?

Att kommunicera med hjärtat

3, 4. a) Vad var skillnaden på Elihus och Jobs tre ”vänners” sätt att ge råd? b) Vad kommer att hindra en att nå hjärtat?

³ Genom att betrakta hur olika Elihu och Jobs tre ”vänner” gick till väga när de gav råd kan man få klart för sig vad det är som kommer att befrämja och vad det är som inte kommer att befrämja kommunicerande. Elihu var en god lyssnare. De andra var reserverade och erkände aldrig sina egna mänskliga svagheter, men han däremot sade: ”Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa lera, också jag.” Han uppmanade Job att ”svara”, att säga sitt hjärtas mening och att inte vara förskräckt. (Job 33:5—7) De tre ”vännerna” däremot låtsades sympatisera med Job och trösta honom, men de lyssnade med ett sinne som redan hade sin uppfattning klar. ”Hör mina motargument, det ber jag, och ge akt på mina läppars försvar”, bönföll Job förgäves. (Job 13:6, NW) Ja, deras sätt att ta det hade rest upp en barriär.

⁴ Om en förälder inte aktar sig, kan han eller hon utan att själv inse det resa liknande barriärer. Låt därför ditt barn tala till punkt. (Ordspråksboken 18:13) Tänk noga över hur ditt svar kommer att uppfattas. ”Mången talar i obetänksamhet ord som stinger liksom svärd, men de visas tunga är en läkedom.” (Ordspråksboken 12:18) Visst kan ett barns eller en tonårings attityd och/eller ord ibland göra en irriterad. Men kom ihåg att det bakom sådant ”vettlöst tal” kan finnas ett hjärta som är tyngt av oro. Använd omtänksamt din tunga till att läka. — Job 6:2, 3, NW.

5. a) Vad kommer att hjälpa en förälder att få ett barn att berätta sitt hjärtas avsikter? b) Hur kan det vara till hjälp att slå upp och läsa i Sällskapets tidigare publikationer?

⁵ Att man lyssnar uppmärksamt, vilket inbegriper att man ställer taktfulla frågor, kommer att vara till hjälp när det gäller att få barnet att berätta och göra det lättare för det att tala om vad det är som bekymrar det. (Ordspråksboken 20:5) ”Min son kunde många gånger börja ett samtal om något vid en till synes olämplig tidpunkt och bara säga en eller två meningar, kanske om en händelse i skolan”, sade en mor till en 18-åring. ”Men det kom an på mig att vänligt ’hämta upp’ det som fanns i hans hjärta med sådana frågor som: ’Vad hände sedan?’ Eller: ’Vad tyckte du om det?’ Eller: ’Vad sade eller gjorde du då?’ Det var detta han väntade på, och därefter började han öppna sig angående sitt problem. Men detta tog mycket tid!” Ta sådan tid med ditt barn! Du kan kanske under långa promenader eller medan ni kopplar av tillsammans ta reda på vad det är det funderar på. Många föräldrar har funnit att de får hjälp att förstå sina barn bättre och också att föra meningsfulla samtal med dem genom att slå upp och läsa upplysningar som getts under årens lopp i Sällskapet Vakttornets publikationer. Detta har lett till att det har blivit fler uppriktiga samtal mellan familjemedlemmar. Men det krävs mer än ett gott kommunicerande för att utveckla gudaktig hängivenhet.

Främja intagande av andlig näring

6, 7. Vad uträttade Timoteus’ mor, och hur kan föräldrar efterlikna henne?

⁶ Timoteus’ mor var inte passiv i fråga om de andliga ting som innebar liv för hennes son. Så här sades det om honom: ”Från din späda barndom har [du] känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning.” (2 Timoteus 3:15) De föräldrar i våra dagar, vars barn utvecklar gudaktig hängivenhet, är likaså ytterst intresserade av att deras barn får andlig näring. De lär dem redan vid tidig ålder att ägna sig åt personligt studium.

⁷ Har du sett till att ditt barn har sin egen bibliska litteratur och att det förbereder sig för församlingens möten? Uppmuntrar du det kraftigt att planera tid till att gräva in i Guds ords skatter? (Ordspråksboken 2:1—5; 1 Johannes 2:14) Sitter du tillsammans med det vid mötena, så att du kan ge dess sinne — och hjärta — hjälp att inte tänka på annat? Uppmanar du det att delta? (Hebréerna 10:23—25) Har du ett regelbundet familjestudium som ger ditt barn sådan kunskap som just det behöver? Tänk på dessa frågor. — Ordspråksboken 24:5, NW.

”Gör Jehova verklig”

8. Var visar 5 Moseboken 11:18, 19 att den gudaktiga hängivenheten måste börja, och hur kan föräldrar i våra dagar tillämpa detta på ett barn?

⁸ Men att bara fylla ett huvud med fakta kan lämna hjärtat och samvetet oberört. För att utveckla ett gott samvete måste ditt barn förstå att Jehova är en dynamisk person, som är oerhört intresserad av det och av vad det gör. Men först måste kärlek till Jehova fylla ditt eget hjärta och förmå dig till att regelbundet tala om hans kärleksfulla omsorg och hans storhet. Du måste älska och leva sanningen. När en mor i England tillfrågades hur hennes barn, vilka båda är evangelieförkunnare på heltid, kom att utveckla en sådan stark kärlek till Gud, så svarade hon: ”Genom att jag talade med dem om hur verklig Jehova är. Jehova har hjälpt mig så mycket att jag inte kunde låta bli att göra honom verklig för dem. Allting kretsar kring honom.” Fostra ditt barn att också tala till Jehova ”med varje form av bön och ödmjuk anhållan ... [och fortsätta] att bedja i anden vid varje tillfälle”. (Efesierna 6:18) Låt ditt barn få höra dina uppriktiga och innerliga böner och tala med det om innehållet i dess egna böner. — 5 Moseboken 11:1, 2, 18, 19; Ordspråksboken 20:7.

9. Hur kan föräldrar använda exempel ur verkliga livet för att fostra ett barns samvete?

⁹ Det unga samvetet kan påverkas kraftigt av exempel i det verkliga livet. (Jämför 1 Korintierna 8:10.) Du får kanske emellanåt höra om personer som får lida, därför att de bryter Guds lagar. Diskutera sådana exempel med ditt barn på ett sätt som inte innebär anklagelse och hjälp det därigenom att inse sanningen i Paulus’ ord: ”Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda.” (Galaterna 6:7, 1981) Dryfta tillsammans de rörande evangelieskildringarna om Jesu liv för att få ett positivt exempel. Därigenom kommer du att hjälpa ditt barn att skaffa sig ”Kristi sinne”. (1 Korintierna 2:16) Men du måste göra skildringarna levande! Uppmuntra barnet att föreställa sig de dramatiska scenerna och att reflektera över det mästerliga sätt varpå Jesus behandlade olika situationer. Välj ut stoff ur på bibeln grundade publikationer som i detalj redogör för Jesu liv och personliga egenskaper, och använd ibland detta för att få omväxling vid ditt familjestudium.a

10. Hur kan man hjälpa sitt barn ”att lära känna den Smordes kärlek”?

¹⁰ Ditt barn måste också sträva efter att efterlikna Kristi exempel. Först då kommer den unge att genom verklig erfarenhet ”lära känna den Smordes kärlek, som överträffar kunskapen”. (Efesierna 3:19) Uppmuntra honom därför att ännu noggrannare efterlikna Jesu hat till laglöshet, hans kärlek till människor, hans nitälskan för sin Faders tillbedjan, hans barmhärtighet och generositet och hans villighet att uthärda hån och förlöjligande. (Hebréerna 1:9; Markus 6:34; Johannes 4:34; Lukas 23:34; 1 Petrus 2:23) Beröm entusiastiskt ditt barn när det ger gensvar. Det måste inse att ju närmare vi, trots vår ofullkomlighet, följer Mästarens exempel, desto lyckligare blir vi och desto bättre inställda blir våra samveten. Vi dras också närmare Gud, eftersom Jesus återspeglar sin Faders personlighet. (Johannes 14:6—10) Påminn alltid ditt barn om att det skall uppskatta detta förhållande. Som en kristen fyrbarnsmamma, som har lyckats med sin fostran, sade: ”Min man låter aldrig en dag gå utan att lägga armen runt vart och ett av barnen och tala om för dem hur mycket han älskar dem och hur stolt han vet att Jehova måste vara över deras uppförande. ’Jehova älskar er’, säger han. ’Gör honom inte besviken.’” — Ordspråksboken 27:11.

Behovet av kärleksfull tuktan

11. Varför behöver alla barn tuktan?

¹¹ Trots att David hade blivit undervisad av Gud ”allt ifrån” sin ”ungdom”, så bad han ändå: ”O, kom inte ihåg min ungdoms synder och mina uppror.” (Psalm 71:5, 17; 25:7, NW) Ja, ”oförnuft häftar vid” alla barns hjärtan. ”Men tuktans ris driver det bort.” (Ordspråksboken 22:15) Detta föräldramyndighetens ”ris” kan många gånger vara ett ord av tillrättavisning eller en bestämd restriktion. Det krävs därför fasthet för att kunna säga nej, när ditt barns ”förrädiska” hjärta ber att få göra något skadligt! — Jeremia 17:9, NW; Ordspråksboken 29:17, 19, 21.

12, 13. Hur kan man göra tuktan effektiv?

¹² När du tuktar och tillrättavisar, så följ Jehovas exempel, för det sägs om honom att han ”tuktar ... enligt det som är rätt” (NW). Jesaja 28:26—29 visar att han är lik en jordbrukare, som brukar sitt omdöme när det gäller att avgöra vilket redskap han skall använda för att effektivt tröska olika slag av säd och hur länge han skall tröska; han tröskar inte ”oupphörligt”. Fråga dig därför: Är restriktionen rimlig med tanke på mitt barns ålder och de framsteg det gjort mot mogenhet? Står den i proportion till den orätta handlingens allvar, och är den konsekvent och beror den inte bara på mitt humör? Och vet barnet egentligen varför det får en tillrättavisning? — Job 6:24.

¹³ Orimliga restriktioner eller inkonsekvent tuktan kommer att reta upp barnet.b (Efesierna 6:4; Kolosserna 3:21) Men kärleksfull fasthet kommer att skydda ditt barn från omständigheter som kan fördärva all den goda undervisning som du har lagrat i dess hjärta. Detta är framför allt viktigt när det gäller dess umgänge. (Ordspråksboken 13:20; 28:7) Men tänk om ditt barn efter alla dina ansträngningar ändå råkar i verkliga svårigheter.

När det uppstår svårigheter

14. Varför bör en förälder inte snabbt ge upp hoppet, när ett barn blir indraget i allvarliga svårigheter?

¹⁴ Smärtsam besvikelse har fått vissa föräldrar att snabbt ge upp hoppet angående ett barn som syndar. Även om Jehova gav den forntida nationen Israel, vilken en gång var som en ”son” för honom, passande bestraffning och tillrättavisning, så gav han inte snabbt upp hoppet angående den. (Hosea 11:1; 2 Krönikeboken 36:15, 16; Psalm 78:37, 38; Nehemja 9:16, 17) Precis som forntida tränare, när en idrottsman blev skadad, kunde lägga om sår och återföra brutna ben i rätt läge, så måste föräldrar nu bemöda sig om att ”räta ... ut slappa händer ... för att det som är ofärdigt inte skall vridas ur led utan hellre skall kunna läkas”. — Hebréerna 12:12, 13.

15. Hur kan en förälder tillämpa Galaterna 6:1, när det gäller att återställa ett barn som syndar?

¹⁵ För att få ett barn som är andligen ”ofärdigt” att bättra sig och förhindra att dess tillstånd förvärras måste man föra dess tänkesätt till rätta. Paulus ger följande råd: ”Även om en [vuxen] människa [eller ett barn] innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” (Galaterna 6:1) Det grekiska ord som har översatts med ”föra till rätta” var en medicinsk term, som användes på Paulus’ tid i betydelsen ”återföra ben i rätt läge”. Denna smärtsamma procedur för att förhindra att ett brutet ben blev till ett livslångt handikapp krävde säkert den allra största skicklighet. Samma grundord har översatts med ”laga” (nät) och ”reparera”. (Markus 1:19; 1 Tessalonikerna 3:10) Bemöda dig om att med ”undervisningskonst” nå ett barn eller en tonåring för att ”laga” hjärtat på honom eller henne. I stället för att strida med ord bör du följa det livsviktiga rådet i bibeln som säger att en Herrens slav ”bör vara mild och vänlig ... i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då Gud kanske kan ge dem sinnesändring”. — 2 Timoteus 2: 24—26; 3:16; 4:2, eng. uppl. av NW.

16. a) Vilka justeringar kan man behöva göra för att få tillbaka ett barn som syndar? b) Vad bör man göra klart för barnet?

¹⁶ För att föra ett barns felaktiga tänkesätt till rätta måste en förälder än mer gå in för att fostra. Föräldern kan behöva göra justeringar i sin livsstil för att ge sitt barn den uppmärksamhet som krävs. I en liknelse som visar den ansträngning som är på sin plats för att få tillbaka ”en syndare” beskriver Jesus en kvinna som faktiskt avbröt allt för att få tillbaka sitt förlorade drakmamynt. (Lukas 15:7—10) Ett barn, som har fått en gudaktig fostran, kan överväldigas av känslor av att vara värdelös och av skuld, när dess synd uppdagas, och därför kan en förälder behöva betyga barnet sin kärlek. Hjälp barnet att inse att det är barnets uppförande, och inte barnet självt, som man ogillar och att detta uppförande kan rättas till. — Judas, vers 23.

17, 18. a) Hur återställde en far sin son? b) Vad är det som vanligtvis skänker framgång?

¹⁷ En far, vars son blev tillrättavisad av församlingen för omoraliskhet, började flera gånger i veckan ta långa promenader tillsammans med sin son och inlät sig då i långa, avspända samtal med honom. Han valde också ut på bibeln grundade publikationer, som behandlade sonens speciella behov. Fadern studerade dessa med pojken, förutom att han lät honom vara med vid studiet som han hade med hela familjen. Föräldern reglerade sin arbetsbörda som äldste i församlingen för att ge sin son hela den känslomässiga och mentala uppmärksamhet han behövde. Pojken blev återställd.

¹⁸ Men ibland kan en son eller dotter bli fullständigt upprorisk och till och med ”försmå att lyda”.c (Ordspråksboken 30:17) Men sådana extrema fall är lyckligtvis sällsynta bland Guds folk. Hur uppmuntrande är det inte att veta att det blir goda resultat i de allra flesta fall, då föräldrar — även om de inte ser genom fingrarna med ett orätt uppförande — inte snabbt ger upp hoppet om barnet, utan tålmodigt försöker att nå det!

Hårt arbete — men det är det värt!

19. Hur kan du efterlikna Marias exempel, när du drar försorg om din familj?

¹⁹ Det är, framför allt då i dessa ”yttersta dagar”, en överväldigande uppgift att fostra barn. Föräldrar som tar ett sådant ansvar på allvar skall ha beröm! Ha hela tiden ögonen på vad det är du sätter främst. Låt aldrig bekymret att skaffa ”många ting” av materiellt slag åt dem du älskar hindra dig från att gripa andliga tillfällen tillsammans med dem. Kom ihåg att Jesus sade till Marta att ”endast några få ting behövs, eller bara ett”. Ja, det räckte med en enkel måltid. Likna Maria, som kunde glädja sig åt en andligen uppbyggande samvaro med Jesus. Välj ”den goda delen” för din familj genom att ni som familj ägnar er åt andliga aktiviteter. — Lukas 10:38—42.

20. Vilka belöningar väntar framgångsrika kristna föräldrar?

²⁰ Några år efter det att en förälder framgångsrikt hjälpt sina sex barn att älska Jehova fick hon ett kort från ett av dem. Det löd bland annat så här: ”Mamma, jag älskar dig hemskt mycket — mycket mer än du någonsin kan ana. Tack för att du gett mig vägledning. ... Du gav mig det bästa hoppet i världen, och det är sanningen. Tack för att du räddat mitt liv.” Hur gladde sig inte denna mor! Som det sägs i Ordspråksboken 23:24, 25: ”Du kan känna dig stolt över en vis son [eller dotter]. Låt din far och mor vara stolta över dig; ge din mor den glädjen.” (Today’s English Version) Må, med Jehovas hjälp, den lyckan bli din!

[Fotnoter]

Vad säger du?

◻ Vad kan en förälder göra för att bättre nå ett barns hjärta?

◻ Vad kommer att hjälpa ett barn att utveckla ett gott samvete?

◻ Vad kommer att göra tuktan effektiv?

◻ Hur kan ett barn som syndar återställas?

[Bild på sidan 23]

Att man, också vid en olämplig tidpunkt, lyssnar uppmärksamt kommer att uppmuntra till ett uppriktigt kommunicerande

[Bild på sidan 25]

Det är en verklig utmaning att försäkra ett barn om sin kärlek och att nå dess hjärta, när det har syndat allvarligt